Hoppa till huvudinnehåll

"Jag skriver hela tiden, det är det enda jag gör"- Artisten Annika Norlin debuterar med novellsamling

Porträtt av Annika Norlin.
Musikern och numera även författaren Annika Norlin. Porträtt av Annika Norlin. Bild: Elin Berge Annika Norlin

Annika Norlin, mera känd under namnen Säkert! och Hello Saferide, är en artist som fått pris för att hon har ett så utpräglat berättande i sina låttexter. Nu är hon aktuell med novellsamlingen "Jag ser allt du gör".

En röd mun dyker upp på min skärm och bakom den ser jag Annika Norlins glada ansikte. Författaren Annika Norlin ser exakt likadan ut som artisten Annika Norlin.

Jag vet inte exakt hur många gånger jag sett Norlin under namnet Säkert! på en scen, men jag vet att jag under mina gästspel som radiopratare spelat Vi kommer att dö samtidigt helt för många gånger, för att nu inte tala om låten Anna som Norlin gjorde under namnet Hello Saferide.

Vill få folk att känna

Motståndet mot att öppna Norlins novellsamling är starkt, jag tänker att det blir svårt att inte tänka på henne medan jag läser. Och det blir faktiskt väldigt svårt. I åtminstone en hel minut. Efter det glömmer jag bort författaren och låter texten bli ett bollhav som jag hoppar in i och jag låter texten skölja, nej rulla, över mig.

När sista sidan är läst har jag varit väldigt långt borta och samtidigt väldigt djupt inne i det som gör oss alla till människor, som gör oss till något mer än enbart gurkor med ångest.

Och det är inte bara jag som gillar novellsamlingen Jag ser allt du gör. Trots högt uppskruvade förväntningar har recensenterna varit imponerade.

— Nu känns det väldigt bra. Jag trodde aldrig att jag skulle få till en hel bok, jag är van att skriva kort, låtar förstås men också som journalist. Det finns ju de som kallar noveller för kort format, men för mig är det långt, säger Norlin.

— Det som gjort mig gladast är ifall någon säger att hen har skrattat eller gråtit. Det är nog det jag varit ute efter, att man skall känna saker på riktigt. Jag läser själv väldigt mycket och jag tycker att det är svårt att glömma bort att man läser när man läser, det har jag velat komma bor ifrån.

— Jag skriver jättemycket varje dag. Jag bara börjar och så ser jag sedan vad det blir, jag vet aldrig innan vad det kommer att bli. Jag har skrivit skönlitterärt länge, men jag har bara inte tyckt att det har varit så bra förrän nu.

 Bild på pärmen av Annika Norlins novellsamling "Jag ser allt du gör" som går i orange, blått och gult.
Bild på pärmen av Annika Norlins novellsamling "Jag ser allt du gör" som går i orange, blått och gult. Bild: Anne Hietanen bokomslag

Skriver som för barn men för vuxna

Processen med boken har varit lång, Norlin säger att hon letat efter sitt skönlitterära språk i tjugo år och den äldsta novellen är kring tio år gammal. För två, tre år sedan lossnade det.

— Jag har barn så jag läste väldigt mycket barnböcker ett tag och i barnböcker är det ju helt fenomenalt hur man strippar ner allt så att det bara finns det väsentliga kvar. “Nisse går och handlar.” Det är bara ett substantiv och ett verb. Jag känner mig väldigt dragen till det där extremt enkla sättet att skriva, men jag kände inte att jag ville skriva för barn och då testade jag att skriva en barnbok men för vuxna. Jag vill att språket i sig är objektiv, det skall inte vara så mycket adjektiv, saker skall hända.

— Det blir nästan en sjuka när man en gång börjar ta bort adjektiv, då tar man bort mer och mer. Jag är också intresserad av dialog och jargong, det är det jag tycker är det roligaste att skriva.

Norlin har som sagt en bakgrund som journalist och det har hjälpt henne att kunna hitta koncentrationen nästan var som helst.

— Jag skriver ofta på tåg, jag gillar när det är folk runt mig. En poetkompis tipsade mig om man kan ha en skiva, gärna instrumental, som ger sinnesstämning till en. När man skriver en låt kan man ju få färdig den på en och samma dag, men med längre texter måste man hålla på en längre tid och för att komma in i samma stämning så kan musiken hjälpa.

Skriver hela tiden och var som helst

Norlin berättar att hon aldrig upplevt någon form av skrivblockering.

— Nej jag har det inte, jag har så många olika texter på gång samtidigt att jag kan hoppa mellan dem tills jag hittar något som känns bra. Ibland har jag kanske tre låtar på svenska på gång, tre låtar på engelska och sedan ännu en journalistisk text och då väljer jag lite vad som passar bäst just en viss dag.

För Norlin kapar det stressen att ha många bollar i luften.

— Jag kan alltid skriva och problemet kan snarare vara att det inte alltid bli så bra. Och ja då är det så då.

Är du perfektionist?

— Nej verkligen inte, folk tror alltid det om mig, men det är tvärtom. Jag måste jobba med folk som är perfektionister eftersom jag själv inte har något av det i mig, jag går bara på lust.

Hur får man mera lust?

— Det är bara det att jag älskar att skriva. Det är det bästa jag vet. Jag gör det hela tiden, det är något jag gör varje dag. Vissa saker blir sen bra, och då ger jag ut det. Däremot hade jag ett stort motstånd mot att redigera, det tog ett halvt år med den här novellsamlingen. Det är jag inte alls van vid. Vanligtvis är det bara att skriva och sen ut. Därför behöver jag mänskor runt omkring mig som kräver att jag skriver om eller gör bättre.

Annika Norlin portätt.
Författarporträtt av Annika Norlin. Annika Norlin portätt. Bild: Elin Berge Annika Norlin

Okej att söka bekräftelse?

Norlin säger att hon är en person som tänker genom att skriva.

— Jag kan ha en fråga som jag inte vet svaret på, sen vill jag få reda på svaret genom att skriva om det. Den första novellen handlar om bekräftelse, är det något att skämmas över att man vill ha bekräftelse?

Så hur är det, är det okej att söka bekräftelse?

— Jag har blivit extra intresserad av det som ämne, kanske för att jag kommer från Östersund i norr och där finns det nog ett ideal att man skall låtsas som att man inte behöver bekräftelse. Om man får en komplimang skall man inte visa att man blir glad utan skjuta ifrån det. Men varför är det så? Alla, nästan alla, vill ju ha det, så varför kan man inte vara öppen med det? Jag vet inte.

Fick ligga

Största insikten när det kommer till skrivande är enligt Norlin att det inte finns någon tidsgräns.

“Om jag som yngre hade sett mig nu hade jag blivit omåttligt imponerad över att jag får jobba med att skriva! Men också över att jag fick ha en kille och ett barn, vilket ju betyder att jag fått ligga åtminstone en gång “

— Som artist hör man hela tiden att det tar slut vid en viss ålder, jag försöker stretcha det så lång det går, men det som är så befriande med skrivandet är att det inte finns någon föreställning om att man måste sluta när man nått en viss ålder. Tvärtom, jag tror att skrivandet bara blir bättre. Det förändras hela tiden beroende på i vilken livsfas man befinner sig i och vad blicken faller på. Man blir aldrig klar med skrivandet.

Norlin berättar att hennes liv just nu kretsar kring skrivandet och text, något hon alltid drömt om.

— Om jag som yngre hade sett mig nu hade jag blivit omåttligt imponerad över att jag får jobba med att skriva! Men också över att jag fick ha en kille och ett barn, vilket ju betyder att jag fått ligga åtminstone en gång. Vilket drömliv.

Säkert! på scen. Färgtemat för bandet var rött.
Annika Norlin på STK år 2011. Säkert! på scen. Färgtemat för bandet var rött. Bild: YLE / Nappe Fager säkert!

Innan vi avslutar vårt samtal frågar jag om Norlin vill läsa texten innan den publiceras.

— Nej det behövs inte. Jag litar på dig, för inte tänker du väl skriva något helt galet, att jag är typ nazist eller så?

Jag svarar att just den saken kan jag faktiskt lova. Och så lägger vi på, Annika ska skriva vidare och jag tänker lyssna några varv på Säkert!

Lyssna också på Fokus på med Annika:

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje