Hoppa till huvudinnehåll

Rankning: Svenskfinlands 50 största idrottshjältar genom tiderna

Svenskfinlands 50 största idrottshjältar-bild med Mårten Boström, Marcus Grönholm, Eva Wahlström och Thomas Johanson.
Svenskfinlands 50 största idrottshjältar-bild med Mårten Boström, Marcus Grönholm, Eva Wahlström och Thomas Johanson. Bild: All Over Press / Yle Mårten Boström,Marcus Grönholm,Eva Wahlström,Thomas Johanson,svenskfinlands 50 största idrottshjältar

Från Borgå till Mariehamn, från Ekenäs till Jakobstad. Från handboll och ishockey till friidrott och motorsport. Från tidigt 1900-tal till 2019. Yle Sporten listar alla tiders 50 största finlandssvenska idrottshjältar. 15.6: Listan nu uppdaterad med placering 1.

Yle Sportens artikelserie presenterar den finlandssvenska idrottens höjdpunkter och bjuder på hjältehistorier från det senaste dryga seklet. Nedräkningen pågår fram till midsommarveckan då den slutliga ettan kungörs.

– Bakgrunden är att vår rankning av Finlands 100 största idrottsögonblick fick ett väldigt bra mottagande och vi har redan länge velat göra ett liknande projekt kring Svenskfinland. Nu öppnade coronaläget för en satsning, dessutom passligt när FSI fyller 75 år, säger sportchef Johan Portin.

Hela Yle Sportens redaktion har bidragit till listan och även profiler som Ingmar ”Pelle” Björkman – som skrivit flera böcker om finlandssvensk idrott – har varit till värdefull hjälp för att till exempel fastställa den språkliga identiteten hos 1920-talsstorheter.

– Man kunde också räknat in finskspråkiga idrottare i svenskspråkiga föreningar i en sån här lista, men vi har valt att koncentrera oss på idrottare med en svenskspråkig identitet i Finland.

Flera lager för idrottsvänner

Att jämföra och rangordna idrottare från olika grenar och tidsåldrar är en närmast omöjlig uppgift. Med termen ”idrottshjältar” vill Yle Sporten bredda perspektivet från endast medaljer och resultat.

– Vi har också försökt ta i beaktande hur idrottarens bedrifter väckt intresse och varit ett samtalsämne. Vi vill lyfta fram berättelserna bakom meriterna, säger Portin som ser att listan kan bjuda idrottsvänner på tre olika lager.

Dels förhållandevis färska händelser, dels namn man hunnit glömma och dels idrottare man kanske aldrig ens hört talas om.

– En del namn för tankarna tillbaka till ens första idrottsminnen och man tänker ’ja just det, den personen följde jag mycket i tiderna men inte ägnat en tanke åt på 20 år’. Och de riktigt gamla hjältarna blir sedan något av en historielektion, då det dyker upp händelser man inte riktigt hade koll på.

I listan nedan rankas Svenskfinlands idrottshjältar från placering 50 till 1. Listan uppdateras två gånger i veckan, varje måndag och torsdag, fram till den 15 juni då vinnaren står klar.

OS-ringarna och texten 1952 på OIympiastadions vägg i Helsingfors.
OS-ringarna och texten 1952 på OIympiastadions vägg i Helsingfors. Bild: All Over Press Helsingfors Olympiastadion

Svenskfinlands 50 största idrottshjältar:

Gå direkt till placering:
50 | 40 | 30 | 20 | 10

50. Catarina Svenlin, volleyboll – en av Finlands första damstjärnor inom lagidrott

Sommaren 1989 gör Finlands volleybolldamer historia. Landslaget kvalar för första gången in till ett stort mästerskap och får spela EM efter en paus på tolv år. 1977 fick Finland plats som värdnation. Ledstjärna i laget är Catarina Svenlin, som samma år väljs till årets volleybollspelare – som första kvinna genom tiderna.

Hon är en av de första kvinnliga bollsportsstjärnorna i Finland och lyfter också friskt fram missförhållanden inom finländsk volleyboll, vilket inte alltid uppskattas från förbundshåll.

Svenlin håller hög europeisk nivå och dörren till proffsliv utomlands står öppen, men en axelskada grusar drömmarna. På grund av skadan missar Vasatjejen också den historiska EM-turneringen och elitsatsningen slutar i förtid.

– Även om jag bara var 25 så tänkte jag att det inte är värt det. Det har harmat lite i efterhand, säger hon nu i Yle Sportens reportage.

49. Marcus Sandell, alpint – från livshotande olycka till toppåkare

En närapå ödesdiger olycka under ett träningspass i Österrike ser ut att sätta stopp för en lovande karriär. Marcus Sandell kraschar våldsamt in i ett stenröse, och hade han anlänt till sjukhuset tio minuter senare kunde allting varit över.

Njuren krossas, ryggraden tar stryk och magsäcken fylls med tre liter blod. Men Sandell återhämtar sig och tävlar mot alla odds i OS i Vancouver 2010 bara fem månader senare.

Storslalomspecialisten från Grankulla tar sammanlagt sexton topp-10-placeringar i världscupen – de flesta efter smällen som ledde till otaliga skadebekymmer under återstoden av karriären.

– Efter den olyckan borde allt egentligen ha tagit slut. Att jag har åstadkommit väldigt mycket efter den dagen gör att min karriär känns väldigt speciell, säger Sandell i Yle Sportens intervju efter att karriären slutligen nio år senare kommer till ända.

Marcus Sandell i Val D'Isere i december 2016.
Marcus Sandell tävlar i två OS och fem VM. Marcus Sandell i Val D'Isere i december 2016. Bild: EPA/All Over Press Marcus Sandell

48. Peter Tallberg, segling – femfaldig OS-seglare blir respekterad idrottsledare

I Tokyos OS-vatten 1964 är medaljen nära. I seglingens Starklass kämpar Peter Tallberg tillsammans med Henrik Tallberg in i det sista till och med om guldet. I en mycket jämn tätkvartett drar brödraparet ändå till slut det kortaste strået och slutar fyra.

Peter Tallberg medverkar totalt i fem olympiska spel som seglare åren 1960–1980. Det blir ännu betydligt fler som idrottsledare.

Bland många andra uppdrag är Tallberg medlem i den internationella olympiska kommittén IOK från 1976 fram till sin död 2015. Tidigare samma år uppmärksammas Tallberg för sitt livsverk i idrottens tjänst på Finlands idrottsgala.

– Speciellt har jag företrätt idrottsmännen och -kvinnorna. I dag är idrottarna representerade på alla håll inom den olympiska rörelsen och sitter till och med i exekutiven, säger Tallberg, som var första ordförande i IOK:s idrottarkommission, i samband med utmärkelsen.

47. Krister Holmberg, skytte – stortävlingsmedaljer med 26 års mellanrum

Den första mästerskapsmedaljen kommer 1994 – den färskaste 2020. Krister Holmbergs skyttekarriär sträcker sig över flera decennier och den flerfaldiga världsmästaren har till exempel deltagit i varje luftgevärs-EM sedan 1992.

Prisskåpet dignar. Det sammanlagda saldot är – tillsvidare – hisnande 16 VM-medaljer (4 guld, 7 silver, 5 brons) och 26 EM-medaljer (8, 8, 10) i luft- och miniatyrgevärsskytte. I OS-sammanhang slutar han sexa på 10 meter luftgevär i Atlanta 1996.

– I början av karriären kändes det nog viktigt att få priser, men nu börjar det nästan kännas som en last. Jag vet inte riktigt var jag ska lägga dem, säger Holmberg med ett skratt när Yle Västnyland kikar in i hans medaljrum.

Och karriären är inte över än för den 48-åriga Ingåskytten.

Personporträtt på Krister Holmberg
Krister Holmberg bland sina priser. Personporträtt på Krister Holmberg Bild: Christoffer Westerlund / Yle skytte,gevär,Krister Holmberg,Raseborgs skyttar,Ingå,Västnyland,ingå skjutbana

46. Heikki Liimatainen, friidrott – heroisk insats i mördarhetta ger andra raka OS-guldet

Det är en av den olympiska historiens mest brutala tävlingar. Året är 1924 och en värmebölja har dragit in över Paris. 40 män startar i OS-terrängloppet på dryga tio kilometer i över 40-gradig hetta. 15 kommer i mål.

Paavo Nurmi är överlägsen och Ville Ritola säkrar Finlands dubbelseger. Men det krävs en tredje för att bärga lagguldet. Tre av fyra övriga finländare tuppar av och avbryter – och också den fjärde är nära att tappa medvetandet. Men Heikki Liimatainen är seg.

Den tvåspråkiga Borgåbon vänder åt fel håll när han raglar in på stadion och en ordningsvakt får leda honom i rätt riktning. Det tar ett par minuter för en uttorkad Liimatainen att klara de sista 30 metrarna, men till slut vacklar han in över mållinjen som tolfte man och räddar Finlands guld. Se bilder från loppet här.

OS-guldet i lagterräng är Liimatainens andra på raken. Han ingår i Finlands segrande trio också i Antwerpen fyra år tidigare, där han dessutom tar brons individuellt.

45. Kenneth Sandvik, styrkelyft – världens starkaste brevbärare blir frimärke

Vem är det där?

Kenneth Sandvik kommer från ingenstans och tar styrkelyftsvärlden med storm. Ett år efter sin tävlingsdebut vinner novisen VM-brons i bänkpress, året därpå koras han redan till världsmästare och ett år senare sätter ålänningen sitt första världsrekord: 320,5 kilo.

Nu 16 år senare är saldot sju guld i såväl VM som EM. Han har satt tio världsrekord – fyra av dem under samma tävling i Mariehamn 2005 – och 26 Europarekord. Han är första europé att lyfta 300 kilo i bänk och invald i internationella styrkelyftsförbundets Hall of fame.

Idrotten är också nära att kosta honom livet. En månad efter sitt femte raka VM-guld sommaren 2007 drabbas han av hjärtinfarkt. Han har hissat upp kroppsvikten ohälsosamt högt. Men Sandvik återhämtar sig, återvänder – och vinner ytterligare två VM-guld.

– Det är inte alltid den starkaste som vinner, ibland är det den smartaste, säger brevbäraren som blev frimärke till Yle Sporten om hemligheten bakom framgångarna.

Kenneth Sandvik lyfter tungt iklädd en svart tröja.
Sandvik, 45, är fortfarande aktiv och vann EM-silver i fjol. Kenneth Sandvik lyfter tungt iklädd en svart tröja. Bild: Robert Jansson Kenneth Sandvik

44. Bertel Storskrubb, friidrott – löpare av världsklass på flera distanser

Han är den enda finländska stortävlingsmästaren på 400 meter häck. Han är den enda finländska världsårsbästainnehavaren på 800 meter. Han är den finländska handbollsmästaren som springer hem totalt 24 individuella FM-guld och gör 15 nationsrekord på båda sidor av krigen, där han bland annat fungerar som kompanichef.

Bertel Storskrubb hinner med mycket. Den Jakobstadsfödda HIFK-löparen når sin största framgång i EM i Oslo 1946. Han går ut stenhårt i finalen på långa häcken och håller fast vid sin ledning på upploppet.

Segertiden 52,2 är finländskt rekord och världsårsbästa. Samma år är han också snabbast i världen på 800 meter, där han samtidigt löper ett nationsrekord som står sig i tio år.

Krigen kostar Storskrubb många av hans bästa år som friidrottare, och hans största olympiska merit är från London 1948, där ”Bebbe” som ankare för Finland i mål som fjärde lag på 4 x 400 meter.

43. Reijo Ståhlberg, friidrott – trefaldig Europamästare och (evig?) finländsk rekordman

Kalifornien, våren 1979. Kulstötaren Reijo Ståhlberg är bjuden till USA av världsrekordmannen Al Feuerbach för att träna och tävla runtomkring i Kalifornien. Two Big Guys Mountain Games kallar Feuerbach och olympiska diskusmästaren Mac Wilkins tävlingsturnén.

Tävling två av cirkusen går av stapeln i Fresno. Eftermiddagen blir en av tidernas mest minnesvärda ur finländsk kastgrenssynvinkel, då både Ståhlberg och resekamraten, diskuskastaren Markku Tuokko gör nya finländska rekord.

– Vi kunde inte fira så mycket med följande tävlingar nära inpå, men under den långa bilresan tillbaka till San Jose tog vi några öl med Markku och sjöng finska visor i baksätet. Framme i bilen skrattade Al och Mac åt oss, berättar Ståhlberg på friidrottsförbundets webbplats.

Över 40 år senare är Ståhlbergs 21,69 fortfarande såväl finländskt som nordiskt rekord – vem vet hur länge till. Fiskars IF- och Esbo IF-bjässen vinner tre inomhus-EM-guld (1978, -79, -81) och slutar som bäst fyra i OS (1980).

Reijo Ståhlberg stöter kula, 1981.
Reijo Ståhlberg stöter totalt åtta finländska rekord under karriären. Reijo Ståhlberg stöter kula, 1981. Bild: Pentti Pekkala Reijo Ståhlberg

42. Ronja Savolainen, ishockey – stjärnback då historiska guldet blir till silver

Under några förvirrande minuter är Ronja Savolainen och hennes lagkamrater världsmästare. Finland har gjort det som skulle vara fullständigt omöjligt. De har röjt undan båda de nordamerikanska hockeyjättarna och vunnit ett sensationellt VM-guld i Esbo.

Efter en nervös väntan förkastar domarna – enligt många felaktigt – Petra Nieminens förlängningsmål och istället tar USA hem guldet efter straffläggning.

Trots den bittra finalförlusten är turneringen en jätteframgång för Finland, som för första gången spelar VM-final och lockar miljonpublik framför tv-apparaterna. En av Damlejonens viktigaste spelare är Savolainen, som bland annat blir matchhjälte genom två mål i semifinalsegern över Kanada.

– Att få spela i VM-final på hemmaplan med familjen bland publiken... Jag vet inte om något kommer att överträffa det, nånsin, säger Savolainen i Sportliv i mars 2020, ett år efter den historiska turneringen.

Ronja Savolainen i närbild.
Ronja Savolainen hör till världens bästa backar och har i en ålder av 22 år vunnit OS-brons och tre VM-medaljer. Ronja Savolainen i närbild. Bild: Yle / Marianne Nyman Ronja Savolainen,ishockeyspelare,Finlands damlandslag i ishockey,Luleå HF/MSSK

41. Elias Katz, friidrott – en okänd olympisk mästare

Paavo Nurmi och Ville Ritola är bekanta för de flesta finländska idrottsvänner. Men hur många känner till den tredje länken i det segrande blåvita laget på 3000 meter i OS i Paris 1924? Knappast särskilt många.

Elias Katz koras till olympisk guldmedaljör i den franska hettan och tar dessutom individuellt silver på 3000 meter hinder. Detta efter dramatik. Med två varv kvar snubblar Katz på ett hinder och ramlar omkull. Han tappar placeringar, men efter en ursinnig avslutning passerar han alla förutom Ritola.

Katz är född och uppvuxen i Åbo, och god vän med legendaren Nurmi. Han är även Finlands enda OS-guldmedaljör med judisk bakgrund.

Året efter Paris blir Katz värvad av en judisk storklubb och flyttar till Berlin. Knappa tio år senare flyr han undan naziväldet till Israel, där han bland annat fungerar som friidrottstränare för det palestinska landslaget. Hans liv får ett tragiskt slut då han dödas av en arabisk krypskytt nära Gaza på annandag jul 1947. Läs mer om den okända olympiska mästarens livshistoria här.

Gå direkt till placering:
50 | 40 | 30 | 20 | 10

40. Jessica Julin, fotboll – vital mittfältsdynamo i skrällbronsgänget

Sommaren 2005 står Finland för sin hittills största mästerskapsframgång i fotboll. I EM i England marscherar Michael Kälds blåvita damer ända fram till semifinal – efter en gastkramare i den avgörande gruppspelsmatchen mot Danmark.

Endast seger duger. Mål av Laura Kalmari och Heidi Kackur räcker och 2–1-segern ger semifinalplats i landslagets storturneringsdebut.

– Jag saknar ord. Jag vet inte vad jag ska säga. Helt otroligt, säger en av Finlands viktigaste spelare Jessica Julin efter avancemanget (mycket mer om den historiska bedriften i Yle Sportens dokument från 2017).

I semifinalen är den slutliga Europamästaren Tyskland omöjlig att rubba, men Finlands turnering är trots det en enorm succé. Samma gäller för Julin, som till vardags håller till i Europas bästa klubblag Umeå IK. Den Jakobstadsbördiga innermittfältaren hör till Finlands viktigaste spelare, precis som i hemma-EM fyra år senare.

Jessica Julin i EM 2005.
Jessica Julin ligger med sina 118 landskamper fyra i alla tiders statistik i Finland. Jessica Julin i EM 2005. Bild: All Over Press Jessica Julin

39. Jan Rönnberg, handboll – alla tiders skyttekung och BK-legendar

Då den nuvarande landslagsprofilen Teemu Tamminen våren 2020 väljer att förlänga karriären med flera säsonger till är en av motivationsfaktorerna Jan Rönnberg. Karisbohemen innehar fortfarande målrekordet i FM-serien med 3 063 fullträffar och är ett aktat namn i inhemska handbollskretsar. Och jagad av Tamminen.

Rönnberg gör 537 mål på 82 landskamper och väljs till årets handbollsspelare sex år på raken 1979–1984. Han blir den första finländska handbollsspelaren att få sin tröja upphissad i taket när BK-46 pensionerar nummer 2. Han vinner tolv FM-medaljer – samtliga guld, samtliga i BK.

I Finland är ”Janka” BK-46 trogen karriären igenom, men han gör även två utlandsäventyr. Dels spelar han två säsonger i IFK Karlskrona 1980–1982, dels är han första finländare i den spanska ligan i Tres de Mayo och Cadagua Galdar 1987–1993.

Läs Yle Sportens story om konstnärssjälen som chockerade med sina fysresultat och åkte utomlands med tom resväska, fångvaktaren som rastade brottslingar och fick sin drömflytt till solen tack vare en isländsk polis. Jan Rönnberg är alla tiders finländska handbollstalang.

38. Kjell Carlström, cykling – ett decennium i proffscykelcirkusen

Den 12 mars 2008 tar Kjell Carlström en av den finländska cykelhistoriens största segrar. Han har tidigt brutit sig loss tillsammans med Clément Lhotellerie och Bradley McGee på den tredje etappen av Paris-Nice. På upploppet är endast Lhotellerie kvar – och Carlström spurtar in som etta.

Få finländare kan matcha Carlströms proffscyklistbana. Borgåbon gör en tio år lång proffskarriär i bland annat toppstall som Liquigas och Team Sky.

Han deltar tre gånger i Tour de France – fler än någon annan finländare – och slutar som bäst tvåa på en etapp 2006. Han är också med om de två övriga etapploppsklassikerna Giro d’Italia (3 gånger) och Vuelta a España.

Carlström, som i Finland representerar moderföreningen Akilles och TWD Länken, fortsätter på proffsturnén också efter den aktiva karriären och fungerar för tillfället som sportchef i stallet Israel Cycling Academy.

Kjell Carlström vinner tredje etappen i Paris-Nice 2008.
Kjell Carlström jublar över etappsegern i anrika Paris-Nice 2008. Kjell Carlström vinner tredje etappen i Paris-Nice 2008. Bild: imago sportfotodienst/All Over Press Kjell Carlström

37. Birger Wasenius, hastighetsåkning på skridsko – under tio sekunder från tre OS-guld

Birger Wasenius är enda som kan utmana den stora dominanten Ivar Ballangrud. Norrmannen går in i det avslutande skridskoloppet på 10 000 meter med tre medaljer, Wasenius med två. Nu ska de göra upp en sista gång på OS-isen i Garmisch-Partenkirchen 1936.

Wasenius knappar in på grenlegendarens ledning på slutet, men blir tvåa. Silvret är spelens andra för Wasenius efter andraplatsen på 5000 meter, medan han tar brons på 1500 meter. Ballangrud är framför varje gång. Totalt är Wasenius mindre än tio sekunder från tre OS-guld.

Medaljerna har ramlat in även tidigare, men guldet har varje gång gått honom förbi också på VM- och EM-nivå. På hemmaplan i Helsingfors 1939 får han äntligen sin efterlängtade stora seger när han koras till allroundvärldsmästare.

Senare samma år bryter vinterkriget ut och mindre än ett år efter VM-guldet blir Wasenius som 29-åring skjuten på Ladoga.

36. Curt Lincoln, motorsport – Finlands första verkliga racerstjärna

Före rally och formel 1 får fotfäste är Curt Lincoln den första kungen av motorsport i Finland. Framför allt är han kung av Djuran.

Han vinner hela fjorton gånger det klassiska Djurgårdsloppet, som länge är landets överlägset största motorsportsevenemang. Som mest löser över 85 000 personer ut en inträdesbiljett 1957. Den första segern kommer 1951 – under mekanikern Erik Lindqvists namn. Detta eftersom Lincolns pappa tycker motorsport är för farligt.

Djurgårdsloppet slutar arrangeras efter en dödsolycka 1963. Lincoln leder arbetet för en ersättande bana i huvudstadsregionen och 1966 öppnar motorstadion i Käinby i Vanda.

Sverigefödda Lincoln är även duktig på tennis och spelar bland annat mot den svenska kungen. Han är en av de första svenska medborgarna att anmäla sig frivillig till vinterkriget – och långt senare blir hans dotter Nina den första finländaren att ta emot F1-mästarpokalen. Läs ett personporträtt om "Mr Djurgårdsloppet" här.

Robert Helenius höjer bältet efter segern över Franz Rill 2015.
”The Nordic Nightmare” har vunnit 30 av 33 matcher i proffsringen – 19 av dem på knockout. Robert Helenius höjer bältet efter segern över Franz Rill 2015. Bild: Yle / Tomi Hänninen Robert Helenius

35. Robert Helenius, boxning – ståtlig comeback till världstoppen

Vägen tillbaka har varit lång. Robert Helenius har gått från hett framtidsnamn till ifrågasatt föredetting – och nu lika rutinerad som otippad VM-titelutmanare.

Hösten 2006 undertecknar amatör-EM-silvermedaljören kontrakt med det tyska toppstallet Sauerland, som skissar upp en tydlig rutt mot tungviktseliten. Livet leker. Helenius besegrar motståndare efter motståndare och ligger som högst sexa på ansedda boxningssajten BoxRecs rankning. VM-titelfajten väntar bakom hörnet.

Sedan hopar sig bekymren. Kontroverser med Sauerland, otaliga skadeproblem, långa matchpauser. Han är trots alla problem obesegrad fram till våren 2016 då han överraskande förlorar mot Johann Duhaupas.

Få tror på Helenius comeback till toppen. Men den Borgåbördige ålänningen vägrar ge sig. I mars 2020 skrällknockar 36-åriga Helenius högt rankade Adam Kownacki i New York – och dörren mot VM-drömmen står igen på glänt.

– Det är först nu som jag känner att jag är på väg tillbaka. För första gången på tio år. Med tanke på alla de skador och operationer jag har haft. Nu är jag på väg uppåt igen. Jag var senast i lika bra skick 2010, säger Helenius i Yle Sportens intervju.

34. Jonatan Johansson, fotboll – landslagstrotjänaren och engelska skytteligatian

Debutsäsongen i Premier League är strålande. Jonatan Johansson har redan visat att han håller för brittisk toppfotboll tack vare 25 mål på två säsonger i skotska jätten Rangers – nu vräker han in bollar i en av världens högklassigaste ligor.

Förväntningarna på serienykomlingen Charlton är blygsamma. Samma gäller den okända finländska anfallaren. Men Charlton slutar nia säsongen 2000/2001 – klubbens bästa placering på nästan 50 år – och ”Tintin” är tia i skytteligan med elva fullträffar.

– Beslutet att komma ner från Rangers till en mindre klubb och få mera speltid var jättepositivt för mig. Jag utvecklas enormt och tycker väldigt mycket om att höra till de viktigaste spelarna i laget, säger Johansson i Sportmagasinet hösten 2001.

Den Pargas IF-fostrade strikern gör totalt sex säsonger i Charlton och spelar senare bland annat i Malmö FF, där han kommer trea i allsvenska skytteligan 2006 med elva mål på bara fjorton matcher.

I landslaget är Johansson given i över ett decennium och ligger med 105 landskamper tvåa i alla tiders statistik bakom Jari Litmanen.

Jonatan Johansson firar mål i landslaget 2008.
Johansson har gjort fjärde mest mål (22) i Finlands landslag, bakom Jari Litmanen, Mikael Forssell och Teemu Pukki. Jonatan Johansson firar mål i landslaget 2008. Bild: EPA / Roland Wittek Jonatan Johansson

33. Harry Hannus, cykling – Finlands främsta herrcyklist

Fullträffen är nära i Venezuelas närmast tropiska förhållanden. Meter för meter närmar sig Harry Hannus utbrytartrion i VM i landsvägscykling. Han vet att han har alla chanser att vinna. Han har ögonkontakt i den sista stigningen, men metrarna tar slut – och Hannus slutar fyra.

Fjärdeplatsen är den bästa av en blåvit herrcyklist i VM-historien och Hannus är Finlands mest framgångsrika manliga cyklist. Han deltar i fyra raka OS 1972–1984 och är fullständigt överlägsen på inhemsk mark. Han blir tidvis frustrerad på landsmännen som alltid låter honom göra grovjobbet.

– Jag blev så arg att jag svängde av från banan och åkte till startområdet. Flera följde efter utan att blinka. Först då jag stannade vid omklädningsrummet förstod de att jag lurat dem, berättar Hannus om en incident i Yle Sportens reportage från Renum.

Renum? Jo, det är den lilla byn på knappa hundra invånare i östra Borgå vars åkare trampat hem ofattbara 159 FM-guld. Över 40 av dem har kommit genom Harry Hannus.

32. Mikaela Wulff, segling – magiska månader ger VM-guld och OS-brons

Det är bara en kvart till prisutdelning, men Finlands medalj är fortfarande inte säker. Ryssland har lämnat in en protest efter den fjärde starten i match race-klassens bronskamp i OS i London sommaren 2012.

Äntligen kommer beskedet. Också den sista protesten är förkastad – och Finlands lag med Silja Lehtinen, Silja Kanerva och Mikaela Wulff tar tredjeplatsen i Weymouthvattnen (se medaljceremonin här).

I kvartsfinalskedet slår Team Lehtinen ut favorittippade USA, men i semifinalen är Australien bättre med minimal marginal. I bronsmatchen faller sedan Ryssland med 3–1 i segrar och Finlands tredje medalj i London är ett faktum.

– Det här bronset känns som ett guld. Vi lyckades glömma gårdagens besvikelse (semifinalen) och var laddade till hundra. Helt otroligt, säger Wulff till Yle efteråt.

En dryg månad före London vinner teamet VM-guld i Göteborg – och som 22-åring är Wulff därmed både världsmästare och OS-medaljör.

Silja Lehtinen, Silja Kanerva och Mikaela Wulff med OS-bronsen 2012.
Mikaela Wulff (t.h.) representerar Helsingfors Segelsällskap, medan bronskamraternas förening är Nyländska Jaktklubben. Silja Lehtinen, Silja Kanerva och Mikaela Wulff med OS-bronsen 2012. Bild: EPA/All Over Press Silja Lehtinen,Silja Kanerva,Mikaela Wulff

31. Niklas Bäckström, ishockey – klubbikon i Minnesota Wild

Genombrottet kommer sent – men visar sig vara värt väntan. Som 28-årig färsk OS- och VM-medaljör åker Niklas Bäckström till Minnesota Wild för att pröva NHL-lyckan. Han har vunnit två guld på de tre senaste säsongerna i Kärpät och båda gångerna valts till slutspelets MVP, men det här är något helt annat. Ska han klara sig?

Visst gör han det. Med bravur.

Bäckström har bästa räddningsprocenten (92,9) i hela NHL under debutsäsongen 2006/07 och ror tillsammans med lagkompisen Manny Fernandez hem Jennings Trophy, som tilldelas laget med färst insläppta mål i grundserien.

Under de följande knappa tio åren befäster den HIFK-fostrade keepern sin plats bland klubblegendarerna. Han kommer tvåa i Vezina-omröstningen om NHL:s bästa målvakt säsongen 2008/09 och innehar fortfarande Wildrekordet i bland annat följande kategorier: flest segrar (194), nollor (28) och spelade minuter (23 248).

– NHL är en väldigt tuff serie, det är svårt att komma dit och att stanna kvar. De första säsongerna i Minnesota var jag som bäst, blickar Bäckström tillbaka i Sportmagasinet hösten 2018.

Gå direkt till placering:
50 | 40 | 30 | 20 | 10

30. Linda Sällström, fotboll – målskytt nummer ett inom finländsk landslagsfotboll

Det är över. Få tror att hon ska återhämta sig och återvända till toppnivå. Inte ens Linda Sällström själv. Tre allvarliga knäskador på lika många år innan hon ens fyllt 26 är helt enkelt för mycket.

– Efter den tredje korsbandsskadan trodde jag absolut inte att jag skulle vara där jag är i dag. Jag trodde att fotbollskarriären i stort sett var över och hade accepterat att jag aldrig uppnår det jag drömt om, säger Sällström i Sportliv i april 2020.

Mot alla odds har hon nu uppnått nästan allt hon drömt om. Endast ett mästerskap där hon kan göra sig själv rättvisa finns kvar på önskelistan, och det hinner hon fortfarande förverkliga.

Sällström skriver hösten 2019 ett stycke finländsk fotbollshistoria. I EM-kvalmatchen mot Albanien passerar hon Laura Österberg-Kalmari som alla tiders blåvita skyttedrottning. Just nu är saldot 46 landslagsmål och då bästa man är Jari Litmanen med 32 kan Linda Sällström titulera sig den målfarligaste landslagsspelaren genom tiderna.

Linda Sällström skrattar hemma i soffan då hon blir intervjuad
Linda Sällström spelar till vardags i Paris FC dit hon flyttade 2018 efter tio år i Sverige. Linda Sällström skrattar hemma i soffan då hon blir intervjuad Bild: Yle/Magnus Eklöv Linda Sällström

29. Leo Komarov, ishockey – slitvargen gräver guld i Bratislava

I 16 långa år har hockeyfolket i Finland väntat. Och väntat. Och väntat. Men i Bratislava våren 2011 har Jukka Jalonen fått fram ett lag som kan avbryta VM-guldtorkan. Den stora kaptenen Mikko Koivu, unga yrvädret Mikael Granlund, otippade poängmaskinen Jarkko Immonen – och rivjärnet och kultfiguren Leo Komarov.

Resultaten i slutspelet är förbluffande. Finlands sammanlagda målskillnad i de tre sista matcherna är 13–2 – med finalsegern över Sverige som grädden på moset. Framför allt tack vare en fenomenal sista period krossar Finland svenskarna med 6–1 och tar historiens andra VM-guld.

– Det känns ganska otroligt. Jag tror att varje kille som spelar hockey drömmer om att få ett sådant mottagande. Att vinna ett VM-guld är ganska roligt också, säger Komarov till Svenska Yle när guldlejonen landar i Helsingfors.

Nykarlebysonen representerar Finland i bland annat sju VM-turneringar och hör i många års tid till fansens största favoriter. Han har förutom guldet också två VM-silver och ett OS-brons i prisskåpet. I NHL är Komarov som bäst inne på sin sjunde säsong (165 poäng på 480 matcher), efter att tidigare korats till KHL-mästare i två repriser.

28. Fredrik Smulter, styrkelyft – Malaxtjuren blir ett fenomen

Det ger honom fortfarande gåshud. Det omöjliga lyftet i Rødby i Danmark våren 2014. Tränaren tar Fredrik Smulters släng på fullt allvar och begär 400 kilogram på stången. Det gällande världsrekordet lyder 375.

Smulter frustar, pressar – och lyfter. Monsterresultatet ger honom karriärens tredje VM-guld i bänkpress och han blir den första dopningstestade idrottaren i världen att klara drömgränsen 400. Tjuren från Malax blir kändis och ”Superhurri” får smaka på livet i rampljuset.

– Det året var jag säkert en av kvällstidningarnas mest omskrivna idrottare. Så kändes det i alla fall. Fram till 400-kiloslyftet hade jag gjort allting bara för den personliga utvecklingen. I och med kändisskapet tappade jag fokus och började känna att jag gjorde det här mer för alla andra än för mig själv, säger Smulter i Sportliv sommaren 2019.

VM i bänkpress har kanske aldrig varit hetare än följande år när världsmästerskapet går av stapeln i Sundsvall. Smulter kämpar med motivationen, men tar ännu ett sista VM-guld med nya världsrekordvikten 401 kilo.

Fredrik Smulter lyfter världsrekord i bänkpress.
Fredrik Smulter vann fyra VM-guld i bänkpress under karriären. Fredrik Smulter lyfter världsrekord i bänkpress. Bild: Petter Sandelin / Yle styrketräning

27. Christian Ruuttu, ishockey – NHL-poängmakare och historisk VM-medaljör

Egentligen är målet aldrig att satsa på ishockey. För att inte tala om att göra en lång proffskarriär. Med tanke på det är bland annat nio NHL-säsonger, två VM-silver och skytteligaseger i VM ett minst sagt hyfsat saldo.

Christian Ruuttus planer på att inleda studier i Harvard grusas när han skriver på ett seniorkontrakt med Ässät. Han är nu ett proffs i de amerikanska universitetens papper och får tänka om. Finländsk ishockey tackar.

Ruuttu fyller Veli-Pekka Ketolas enorma stövlar som Ässäts förstacenter och snittar närmare två poäng per match silversäsongen 1983/84. Hösten 1986 flyttar han till Buffalo Sabres och radar under de följande nio åren fram 445 poäng på 663 matcher i NHL.

Stanley Cup-framgångarna uteblir, men i landslaget koras han bland annat till delad skyttekung i hemma-VM 1991. Han vinner även två VM-silver – bland annat Finlands genom tiderna första våren 1992.

– Tyvärr förlorade vi finalen, men vi fick i alla fall vår första VM-medalj. Ingen väntade sig nånting av oss och jag kommer alltid att minnas det silvret, säger Ruuttu nu i Yle Sportens tillbakablick.

26. Pia Sundstedt, cykling – absolut världselit i två cykeldiscipliner

Kring millennieskiftet hör Pia Sundstedt till världens vassaste landsvägscyklister. Hon är lagkapten i toppstallet Gas Sport Team och vinner bland annat som första finländare en världscuptävling och slutar tvåa i sammandraget säsongen 2000.

Kort senare tappar Sundstedt suget för proffscykling. Stallet pressar henne att börja använda dopning och som 27-åring väljer hon att lägga av.

– Det alternativet fanns inte att jag skulle ha gett efter för påtryckningen, säger Sundstedt i Yle Sportens reportage om den Karlebybördiga Qatarbon.

Efter en paus på några år är hon tillbaka – som terrängcyklist. Hon överraskar alla genom att besegra världscupledaren i sitt debutlopp sommaren 2005, och inleder en ny karriär på maratondistanser. Bara några veckor senare vinner hon EM-guld och under de följande åren blir det också bland annat tre totalsegrar i världscupen, två VM-brons och ytterligare två EM-guld.

Sundstedt gör en kortvarig comeback till landsvägscyklingen 2011 och lyckas ta sig till OS i London. Cirkeln sluts och ett par månader senare är karriären över – denna gång slutgiltigt.

Pia Sundstedt, OS i London 2012.
I OS i London 2012 slutar Pia Sundstedt 20:e i linjeloppet (en placering bättre än i debuten i Sydney 2000) och elva i tempo. Pia Sundstedt, OS i London 2012. Bild: Steven Nesta / All Over Press Pia Sundstedt

25. Tim Sparv, fotboll – kaptenen lotsar Finland till slutspel

Slutsignalen ljuder i novembermörkret 2019 och Tölö fotbollsstadion fylls av vilt firande, svältfödda fotbollsfans. Finlands herrlandslag har besegrat Liechtenstein och säkrat den första mästerskapsbiljetten genom tiderna. Efter år av besvikelser och misslyckanden har det äntligen hänt.

Mannen som förutom förbundskaptenen Markku Kanerva personifierar detta landslag, som inte direkt kryllar av individuell briljans men maximerar sin förmåga och uppvisar stort hjärta, är lagkaptenen Tim Sparv.

– Tio år i A-landslaget och sjutton i landslaget totalt. Jag har ofta sagt att det är stor del av min identitet, jag älskar att representera mitt land. Jag är otroligt stolt varje gång jag får gå ut på plan med Finlands flagga på bröstet. Det är en höjdpunkt i mitt liv, absolut, säger Sparv till Yle Sporten efter matchen.

Mittfältsankaret har spelat över tio år som proffs ute i Europa och bland annat vunnit två danska mästerskap med Midtjylland. Men det är landslaget som definierar hans karriär – och han kommer alltid att ha en plats i den blåvita fotbollsfolkloren som kaptenen som ledde Finland till EM.

24. Mikael Forssell, fotboll – Finlands vassaste avslutare genom tiderna

Det är här han hör hemma. Ett par år tidigare hotar en knäskada avsluta den så lovande karriären i förtid, men Mikael Forssell återhämtar sig – och nu är han en av Englands målfarligaste anfallare.

23-åringen slutar femma i Premier Leagues skytteliga tack vare 17 fullträffar för Birmingham, dit han är utlånad från Chelsea.

– Jag kommer ihåg snacket som gick i England. Man undrade hur han kan spela i Birmingham. Alla spådde att han skulle flytta tillbaka till Chelsea och ta en plats där, säger landslagskompisen Jonatan Johansson i Yle Sportens genomgång av stortalangens väg till världens anfallselit.

Ett par svåra knäskador under de följande åren bromsar framfarten och det blir inget genombrott i nyrika Chelsea, men Forssell blir senare bland annat första finländska hattrickskytt i Premier League och kulthjälte i Borussia Mönchengladbach. Och givetvis en av de bästa landslagsspelarna någonsin.

Forssell har spelat sjätte mest matcher (87) och gjort näst mest mål (29) i herrlandslaget, och är – för att citera tidigare förbundskaptenen Antti Muurinen – den säkraste avslutaren Finland fått fram.

Mikaela Ingberg med EM-bronset 2002.
Mikaela Ingberg vinner tre stortävlingsmedaljer och är därtill bland annat två gånger fjärde i VM. Mikaela Ingberg med EM-bronset 2002. Bild: All Over Press Mikaela Ingberg

23. Mikaela Ingberg, friidrott – mästerlig mästerskapskastare och trippelmedaljör

Olympiastadion i München, en torsdagskväll i augusti 2002. Sista omgången i spjutfinalen och Mikaela Ingberg har ett par meter upp till EM-medalj. Bakom sig har hon några skadedrabbade säsonger. Trots det har hon varit bland de nio främsta i varje mästerskap sedan genombrottet 1995.

Nu ska hon tillbaka upp på prispallen. Ingberg står över den femte omgången och satsar allt på sitt sista kast. Det ger utdelning. 63,50, ett vilt jubel och EM-brons.

Detta är Vasadamens tredje stortävlingsmedalj. Brons blir det även i föregående EM i Budapest 1998 samt i VM i Göteborg 1995. Där slår den färska 21-åringen till med personbästa i finalen och kvitterar ut en överraskande tredje plats. Bäst när det gäller, som vanligt.

– För mig handlar idrott mycket om känslor. Om jag har bra stämning och världens kämpafeelis är det ingen skillnad om jag inte är i bästa form fysiskt. Resultatet sitter i huvudet. 1995 var jag säkert den överlägset svagaste finalisten, men jag hade just den rätta känslan, förklarar Ingberg i Sportmagasinet hösten 2002.

Ingberg är enda finländska kvinnliga friidrottare att delta i fyra OS (1996–2008) och hon tar sig med undantag av OS 2004 till varje mästerskapsfinal mellan åren 1995 och 2006.

22. Petri Kokko, konståkning – alla tiders inhemska isdansare i par med Susanna Rahkamo

De kör sitt eget race. Modigt, till och med fräckt. Med oskygg utstyrsel och Jorma Uotinens okonventionella koreografi väcker Petri Kokko och Susanna Rahkamo starka känslor inom isdanskretsar. För det mesta beundran, men även irritation bland en del höjdare.

De tar brons i hemma-EM 1993 – Finlands första stortävlingsmedalj i konståkning på nästan 70 år – men höjdpunkten ska komma 1994. På programmet: OS, VM och EM. Saldot: VM-brons och två fjärdeplatser.

OS-medaljerna är utdelade på förhand, berättar duon senare. Politiskt rävspel sänker pionjärparet med den unika stilen. Här kan vi ju inte sluta!

De väljer att förlänga amatörkarriären med en säsong och tonar ner på den rebelliska framtoningen för att höja sina aktier i domarnas ögon. Strategin fungerar. I Dortmund i januari 1995 koras Rahkamo och Kokko till Europamästare och två månader senare tar de VM-silver i Birmingham. Äntligen upprättelse.

Petri Kokko och Susanna Rahkamo i EM 1995.
Tvåspråkiga Petri Kokko och Susanna Rahkamo vinner EM-guld 1995. Petri Kokko och Susanna Rahkamo i EM 1995. Bild: imago/Thomas Zimmermann/All Over Press Petri Kokko,Susanna Rahkamo

21. Kevin Lankinen, ishockey – den oväntade VM-hjälten i Bratislava

Totalt uträknade på förhand. Det sämsta VM-laget i mannaminne. Tar de sig ens till kvartsfinal? Och vem i hela fridens namn är den där målvakten som ska stå i öppningsmatchen?

Finlands ishockeylejon står för en sällan skådad bragd i Bratislava våren 2019. En anonym trupp svetsas samman och tågar fram till ett sensationellt VM-guld. Nya folkhjältar föds. En av de största heter Kevin Lankinen.

Lankinen anländer från AHL, ifrågasätts precis som de flesta andra – och glänser. Framför allt avslutningen är magisk. 32/32 räddade skott i 1–0-semifinalsegern över Ryssland, 42/43 i 3–1-finalsegern över Kanada.

I Yle Sportens dokument berättar Lankinen om känslan efter de de galna sista sekunderna mot Ryssland där han stod på huvudet i ett våldsamt skottregn.

– Jag var slut både fysiskt och mentalt. En enorm lättnad. Jag orkade inte ens jubla fast vi hade vunnit en av de största matcherna i finländsk hockeyhistoria. Att höra slutsummern och se killarna rusa mot mig med full fart – det är något jag inte ens kan beskriva.

Gå direkt till placering:
50 | 40 | 30 | 20 | 10

20. Adolf Lindfors, brottning – en av flera stora brottarhjältar

Vad fet du har blivit! Adolf Lindfors är inte bara Finlands äldsta olympiska mästare (konstgrenar exkluderat), han är också en föregångare i trash talk. Precis som 41-åringen redan förutsåg i en dröm under båtresan till Antwerpen för OS 1920 ställs han mot över 40 kilogram tyngre Anders Ahlgren i tungviktsfinalen.

Den svenska konservfabrikanten ska ha lovat Lindfors hundratusen kronor om han lägger sig, men Borgåbagaren tackar nej. Han brottar smart och tröttar ut sin motståndare som efter 47 minuters brottning får kärras av mattan som förlorare.

Adolf Lindfors är bara en av många finlandssvenska OS-medaljörer i Finlands succégren brottning under 1910–20-talen. Här ett axplock. Det finns till och med en annan Lindfors från Borgå, Arthur (silver 1920 & 1924), också han bagare, dock inte släkt med Adolf. Edvard Westerlund (guld 1924) och Kalle (brons 1924) från Helsingfors är däremot bröder, medan Ingå fostrar två medaljörer i Edil Rosenqvist (silver 1920 & 1924) och Ivar Böhling (silver 1912).

Den sistnämndas final är värd ett helt eget stycke. Böhling brottas nämligen i en av OS-historiens svettigaste matcher. I OS i Stockholm 1912 möter han Anders Ahlgren (ja, samma svensk som ovan) i en klassisk kamp. Finalen börjar klockan 8 på morgonen och slutar först på eftermiddagen (sju eller nio timmar senare, uppgifterna varierar). Bägge är fullkomligt utpumpade och inte längre kapabla att röra på sig. Domarna avbryter matchen – och båda för nöja sig med silver.

Kyra Kyrklund med Matador, OS 1988.
”Matador är fortfarande min måttstock på känslan för när samarbetet och kommunikationen med en häst är som bäst”, säger Kyra Kyrklund. Kyra Kyrklund med Matador, OS 1988. Bild: All Over Press Kyra Kyrklund

19. Kyra Kyrklund, ridsport – dressyrikonen med exklusiv medalj och sex OS

Hinner Matador i skick? Den svarta danska hingsten, en blandning mellan nallebjörn och macho, hennes egenskolade ögonsten. Efter femteplatsen i dressyr i OS i Soul 1988 har Kyra Kyrklunds drömhäst drabbats av skador och året före VM i Stockholm opereras Matador två gånger.

Allt går vägen – och Kyrklund står för den största bedriften inom finländsk ridsport genom tiderna. Hon tar VM-silver i Stockholm 1990 – fortfarande Finlands enda medalj på OS eller VM – och följer upp det med en högt uppskattad seger i världscupfinalen i Paris ett år senare.

Ägarna väljer att sälja Matador efter framgångarna och Kyrklund ser ut att bli utan häst till OS i Barcelona 1992. Hon skolar ändå på nolltid Edinburgh till elitklass och slutar sensationellt femma i OS för andra gången på raken.

Sammanlagt blir det sex sommar-OS (1980–2008) för Kyrklund, tangerat mest av finländarna tillsammans med skytten Juha Hirvi. Hon kvalar dessutom in till ytterligare två men tvingas lämna återbud på grund av hälsobekymmer hos hästen.

– Det är faktiskt inte bara medaljerna som räknas, konstaterar ridkonstprofessorn om sitt livsverk inom hästsport i Yle Sportens porträtt från 2017.

18. Julius Skutnabb, hastighetsåkning på skridsko – fyrfaldig olympisk medaljör

"Classe, kom ihåg vad du lovade!" Julius Skutnabb vill ha sitt guld. Vid en ålder av 34 år tror han det här är karriärens sista chans till ett OS-guld. Året är 1924, skådeplatsen Chamonix, och det är två varv kvar av den avslutande skridskosträckan på 10 000 meter under historiens första olympiska vinterspel.

Clas Thunberg har redan säkrat tre guld och visst kommer ”Classe” ihåg vad han lovat. Han skänker segern till Skutnabb. Thunberg avslöjar arrangemanget Kronohagenvännerna emellan först 40 år senare i sina memoarer.

Guldet är Skutnabbs tredje medalj i Chamonix. Han har tidigare kommit in på silverplats bakom Thunberg på 5 000 meter och tar dessutom brons i allroundtävlingen.

Men Chamonix blir trots allt inte Helsingforsbrandmannens sista OS. Han är nämligen med också i Sankt Moritz fyra år senare och tar silver på 5000 meter, där 38-åringen visserligen drar nytta av att flera favoriter – däribland Thunberg – startar sent och missgynnas av den allt sämre isen. I vilket fall som helst stiger Skutnabb för fjärde gången upp på OS-prispallen, och han är fortfarande den äldsta manliga medaljören i hastighetsåkning på skridsko.

Nina Holmén vinner EM-guld, 1974.
När kvinnorna för första gången får löpa längre än 1500 meter i ett friidrottsmästerskap tar Nina Holmén hem segern. Nina Holmén vinner EM-guld, 1974. Bild: All Over Press Nina Holmén

17. Nina Holmén, friidrott – Finlands första kvinnliga stortävlingsmästare i friidrott

Satsningen är rigorös. Nina Holmén tränar hela vintern i Portugal, under en tid utlandsläger var sällsynta. Hon och tränarmaken Rune bor i asketiska förhållanden och får noggrant räkna varje slant, men de är redo för uppoffringar. De vet att EM i Rom 1974 är den stora chansen.

3000 meter finns för första gången på programmet och sträckan passar Holmen perfekt. En knäskada stör uppladdningen, men väl på startstrecket är hon färdig. Den Essebördiga HIFK-löparen följer en noggrant uppgjord plan och tar ledningen med ett drygt varv kvar.

– Jag visste att jag inte var någon spurtkanon på upploppet. Jag var livrädd att nån skulle komma förbi men sen då man närmar sig mål och inte hör några steg så förstår man att det går vägen, säger Holmén till Yle Sporten nu 46 år senare.

Holmén avslutar karriären redan som 25-åring 1976 – följande år föds Europamästarsonen Janne – men hinner lämna ett avtryck inom finländsk friidrott. Hon är landets första guldmedaljör i ett internationellt friidrottsmästerskap på damsidan och en av förgrundsgestalterna i den kvinnliga frammarschen på 70-talet.

16. Mårten Boström, orientering – vild segerdans efter guldet i hemma-VM

Allting har siktat på just den här dagen, den här tävlingen. Den 8 juli 2013, orienterings-VM i Vuokatti, öppningsdistansen sprint. Mårten Boström hör inte till de största favoriterna, men alla är medvetna om kapaciteten ifall av en fullträff. Och den här måndagskvällen stämmer allting.

Boström är närmast felfri och tar en överlägsen ledning i mål. Han får invänta de övriga toppnamnen i målområdet, men alla är chanslösa – Mårten Boström koras med klar marginal till Finlands första sprintvärldsmästare.

Han rusar runt på det proppfulla bobollsstadion och viftar ivrigt omkring med Finlands flagga inför närmare jublande 6 000 åskådare.

– Då sprack det helt och hållet. Någon gav mig en stor finsk flagga med ett långt skaft. Känslorna kom och jag sprang omkring med den. Det är den bästa känslan någonsin som idrottare, minns Kyrkslättsonen i Yle Sportens berättelse om vägen till Finlands enda guld i hemma-VM.

Gunnar Höckert vinner OS-guld på 5000 meter 1936.
Gunnar Höckert distanserar landsmannen Lauri Lehtinen med tre sekunder på Berlins olympiastadion. Gunnar Höckert vinner OS-guld på 5000 meter 1936. Bild: ullstein bild/Heinrich Hoffmann/All Over Press Gunnar Höckert

15. Gunnar Höckert, friidrott – OS-guld och tre världsrekord på två månader

Under ett par enastående månader flyger han fram. Redan året innan har han blivit den första finlandssvenska bragdmedaljören (då Idrottsbladets guldmedalj), men det är under sensommaren 1936 han når stjärnstatus. Då är Gunnar Höckert världens främsta långdistanslöpare.

OS-finalen på 5000 meter i Berlin, två män är kvar i täten: Gunnar Höckert och Lauri Lehtinen. Japanen Kohei Murakoso hänger länge med men tappar kontakten, medan Ilmari Salminen ramlar omkull. Guldet avgörs mellan Helsingforsföreningen IK-32:s internationellt omeriterade Höckert och den regerande mästaren och världsrekordmannen Lehtinen. Den förstnämnda vinner.

Under det sista varvet ”galopperar Höckert fram som en älg” (HS 1936) och erövrar guldet. Han fortsätter sin bländande säsong med tre världsrekord inom loppet av dryga två veckor. Först på 3000 meter och 2 miles i Stockholm, sedan 2000 meter i Malmö. Storslam.

Ledgångsreumatism hämmar Höckert efter superåret och det blir inga fler hjältedåd. Åtminstone inte på löpbanan. Han skulle sannolikt på grund av sin sjukdom fått befrielse från fronttjänst i vinterkriget, men anmäler sig som frivillig. Höckert stupar på Karelska näset den 11 februari 1940 – dagen före sin 30-årsdag – i samband med att han destruerar en sovjetisk pansarvagn.

14. Mona-Lisa Pursiainen, friidrott – sprinterstjärnan som blir storkändis

Hon väljs inte bara som första kvinna till årets idrottare i Finland – i en publikomröstning utses hon även till hela landets populäraste person. 1973 är Mona-Lisa Pursiainen på allas läppar.

Den Kronobybördiga sprintern har tagit dubbla guld i Universiaden och vunnit 200 meter på 22,39, som en månad tidigare hade varit världsrekord. Finländskt rekord är tiden fortfarande 47 år senare.

Ett felaktigt träningsupplägg bedarrar takten efter rekordsommaren. Trots det tar Gamlakarleby IF-löparen två medaljer vid EM i Rom 1974: brons på 200 meter och silver på 4 x 400 meter. Hon fortsätter få mycket publicitet – fastän hon egentligen vantrivs i rampljuset.

– I efterhand har jag tänkt att hon nog haft en stor börda att bära. Framgångsförväntningar, titeln som Finlands vackraste idrottare och så vidare. Hon var jätteobekväm med sådant, säger dottern Eva nu i Yle Sportens reportage om mamman Mona-Lisa som gick bort i cancer som 49-åring.

Mona-Lisa Pursiainen i EM 1974.
Mona-Lisa Pursiainen springer 26 finländska rekord under karriären. Två är fortfarande i kraft (på 200 och 4 x 400 meter). Mona-Lisa Pursiainen i EM 1974. Bild: All Over Press Mona-Lisa Pursiainen,EM i friidrott 1974

13. Janne Holmén, friidrott – maratonmiraklet i München

Doldisen rycker genast i början och de största namnen låter bli att reagera. Den okända finländaren kommer inte att hålla. Men det är precis vad loppets yngsta deltagare, den blivande Europamästaren gör.

Janne Holmén löper fördomsfritt och håller exakt sitt planerade tempo. Han skakar av sig den norska följeslagaren Karl Johan Rasmussen efter drygt 30 kilometer och leder i praktiken Münchens EM-maraton 2002 från start till mål. En lika överlägsen som överraskande seger.

En 24 år lång blåvit guldtorka i långdistanslöpning bryts och uppståndelsen är stor, inte minst hemma på Åland. Framgångsreceptet? En orubblig vilja, systematisk risktagning och total dedikation, listar han i Yle Sportens artikel från 2017.

– Om man är idrottare och siktar på toppen så måste man lägga det först och allt annat får sedan anpassa sig efter det. Man kan inte tänka att ’nu ska jag studera det här och ha det här sommarjobbet och så tränar jag då jag har en lucka i schemat’. Det funkar inte. Det leder inte hela vägen till toppen.

12. Katja Nyberg, handboll – kröner landslagsbyte med OS-guld för Norge

Hon har gått en lång väg. Från Spartas juniorlag och Tapio Korjus spjutläger till nationsbyte och utnämning till bästa spelare i VM. Nu väntar klimax.

I OS-finalen i Peking 2008 bär Katja Nyberg Norges färger. Hon lämnar Finland för handbollen som 18-åring och blir fyra år senare norsk medborgare. Finlands landslag kan inte erbjuda henne det hon vill uppnå – och nu kan hon uppnå det allra största.

Nyberg har redan ett tag vetat att guldet är möjligt. Kärntruppen har varit intakt länge och under de fem senaste åren har hon bland annat varit med om att vinna VM-silver (2007, Nyberg turneringens bästa spelare) och två EM-guld (2004 och 2006). Nu ska den ultimata kronan komma.

Finalen blir allt hon hoppats på. Norge krossar Ryssland med siffrorna 34–27 och Nyberg gör fyra mål i vad som blir hennes sista landskamp.

– Mitt knä och min axel håller på att falla av. Men det gör ingenting. Jag har nått mitt mål. Nånting jag har drömt om ända sen liten har gått i uppfyllelse, skriver Nyberg i sin kolumn om vägen till OS-guldet.

Katja Nyberg firar OS-guldet 2008.
”Om nån nu undrar om jag ångrar mitt nationalitetsbyte? Nej”, skriver Katja Nyberg. Katja Nyberg firar OS-guldet 2008. Bild: All Over Press Katja Nyberg,Norges damlandslag i handboll

11. Walter Jakobsson, konståkning – vinner med frun Ludowika självständiga Finlands första OS-guld

Palais de Glace d'Anvers är smockfullt. Alla villiga får inte ens plats i Antwerpens glaspalats, där OS-medaljerna i konståkning delas ut i april 1920. Den belgiska staden står egentligen värd för sommar-OS, men konståkning finns liksom ishockey med på programmet.

Walter och Ludowika Jakobsson är sist i tur. De trollbinder publiken, som applåderar vilt hela föreställningen igenom. Domarna är eniga och programmet kallas det bästa som någonsin framförts. Medaljceremonins kapellmästare är mindre glad, för han kan inte den färska nationens nationalhymn, som Walter i all hast försöker lära ut.

OS-guldet är självständiga Finlands första och tyskfödda Ludowika blir samtidigt sitt nya hemlands första kvinnliga medaljör. Paret Jakobsson träffas under Helsingforsbon Walters ingenjörsstudier i Berlin 1908. Några år senare är de redan världsmästare.

Walter och Ludowika Jakobsson är världens ledande par i ett decennium. De deltar även i första riktiga vinter-OS i Chamonix 1924 och tar silver – Walter som 42-åring. Före det har paret också bland annat vunnit tre guld och fyra silver i VM.

Läs Yle Sportens presentation av superstjärnorna som uppträdde inför kungligheter i Europas metropoler och följde mottot "Ingenting utan kärlek".

Gå direkt till placering:
50 | 40 | 30 | 20 | 10

10. Eva Wahlström, boxning – folkkär första proffsmästare och grenpionjär

Va, boxning? Grenvalet är inte det mest typiska för en 15-årig Lovisaflicka. Tvivel och gyckel har Eva Wahlström fått vänja sig vid längs med åren. Men hon bevisar gång på gång skeptikerna fel och lyfter damboxningen till nya sfärer i Finland.

Den trefaldiga amatör-EM-medaljören låter bli att lyssna på sin smärtande kropp, trotsar läkarnas råd och kliver in i proffsringen. Och gör braksuccé. I april 2015 blir hon Finlands första proffsvärldsmästare när hon besegrar Natalia Vanesa del Valle Aguirre i Helsingfors.

Hon är obesegrad i åtta år och världsmästare i fem. Hennes enda förluster på 27 proffsmatcher kommer på slutet, när hon jagar nya utmaningar och bland annat möter världens bästa boxare alla kategorier Katie Taylor i en högre viktklass på Madison Square Garden inför tretton miljoner tv-tittare.

– Jag har alltid jobbat för ”kommande Evor”. Jag går igenom en massa skit för att det ska vara lättare för kommande damboxare. Mitt jobb har varit mera värt än min VM-titel som inte påverkar så många andra än mig själv, säger Wahlström i Yle Sportens porträtt av boxarkonstnären som i flera års tid hör till Finlands populäraste idrottare.

Eva Wahlström under en presskonferens i Helsingfors.
Eva Wahlström och det kännspaka skrattet. Eva Wahlström under en presskonferens i Helsingfors. Bild: Kimmo Brandt/Compic-Photos Oy/All Over Press Eva Wahlström

9. Thomas Johanson, segling – psykar ner motståndarna i Sydneyvattnen

De är ett omaka par som långt ifrån alltid drar jämnt. Men de håller ut, lägger meningsskiljaktigheterna bakom sig och följer sin minutiösa plan. Det är här det gemensamma projektet ska kulminera: OS i Sydney 2000, 49er-klassens olympiska debut.

Inför den näst sista dagen ligger Thomas Johanson/Jyrki Järvi tvåa i ett tajt tätskikt. Men det är nu de ska lägga in stöten. Nu kommer attacken. De vet att de presterar bäst under press och nu väntar regattans tyngsta dag med fyra nervkittlande starter. Helsingforsduons placeringar: 2-3-1-2.

Johanson/Järvi säkrar segern redan före den sista starten och tar Finlands genom tiderna andra OS-guld i segling. De har lagt stort fokus på de mentala förberedelserna och lyckas maximera sitt kunnande. Johanson är även en skicklig psykare och sätter myror i huvudet på konkurrenterna under de dagliga färjresorna till tävlingsplatsen.

– Mellan öronen har jag nog varit väldigt stark. Jag har vetat att om jag får farten och tekniken i skick, så kan jag vinna över vem som helst, säger Johanson i Yle Sportens skildring av hans mest minnesvärda expeditioner.

Thomas Johanson i Volvo Ocean Race 2008-2009.
Thomas Johanson är Finlands mest framgångsrika seglare med guld i såväl OS, VM som EM. Thomas Johanson i Volvo Ocean Race 2008-2009. Bild: Gustav Morin/Ericsson 3/Volvo Ocean Race Thomas Johanson,Volvo Ocean Race

8. Kurt Wires, kanot – dubbel guldpaddlare i hemmaspelen

"Min dag kommer ännu", mumlar en omtöcknad färsk silvermedaljör. Kurt Wires har nyss kvicknat till efter en stund i andra världar. Efter en ursinnig guldkamp på 10 000 meter paddling vid OS i London 1948 har han totalt utpumpad tuppat av och fått fiskas upp ur Themsen. Wires tar silver – men det räcker inte. Nytt försök fyra år senare.

I Helsingfors 1952 platsar Wires inte i singel, men gör istället omedelbar braksuccé i dubbel. Han börjar träna tandemkajak (nuvarande K-2) med Yrjö Hietanen först en dryg månad före spelen. De två singelpaddlarna hittar direkt en gemensam melodi, med erfarna Wires som mentor för sin kumpan.

På 10 000 meter skakar finländarna av sig Sveriges Gunnar Åkerlund/Hans Wetterström under de sista hundra metrarna och tar guld med 0,4 sekunders marginal. Genast följande morgon väntar 1000 meter. Wires och Hietanen sparar krut i försöksheaten – varje uns kommer att behövas i finalen.

Svenskarna Lars Glassér och Ingemar Hedberg har dominerat sträckan, men nu får de ge sig. Om än med oerhört knapp marginal. Fyra kajaker inom loppet av sju tiondelssekunder över mållinjen, omöjligt att med ögat avgöra guldets öde. Finland och Sverige får samma tid, men Wires/Hietanen vinner på målfoto.

Läs Yle Sportens berättelse om den dubbla olympiska mästaren som delvis tappar synförmågan efter att ett sovjetiskt maskingevärsskott går in vid höger öga och ut genom bakhuvudet under fortsättningskriget.

Mikael Källman spelar i Tusem Essen säsongen 1998/1999.
Mikael Källman vinner såväl den tyska ligan som cupen två gånger. Mikael Källman spelar i Tusem Essen säsongen 1998/1999. Bild: All Over Press Mikael Källman

7. Mikael Källman, handboll – en av Finlands största bollsportsstjärnor någonsin

Efter det femte raka FM-guldet med BK-46 våren 1987 väntar nya utmaningar. Den tyska liganykomlingen SG Wallau/Massenheim får svidande kritik för att ha fyllt sin kvot på en enda utlänning med en okänd finländare. Men snart känner hela handbolls-Tyskland till namnet Mikael Källman.

Wallau blir Källmans hemvist i nio säsonger och klubben växer – inte minst tack vare Ekenässonen – till en maktfaktor. Våren 1992 vinner laget både tyska ligan och EHF-cupen, och i slutet av året väljs Källman som första utlänning till årets spelare i Tyskland. Han är fortfarande en av blott fyra icke-tyskar att tilldelas priset.

– Han var en av världens bästa under första halvan av 90-talet. Han var en superstjärna i Tyskland, det var det inget snack om. Han var en av de drivande spelarna som gjorde att Bundesligan blev en så bra liga, säger en av världens alla tiders spelare Magnus Wislander i Yle Sportens artikel om Finlands alla tiders spelare.

I landslaget blir det 764 mål på 117 landskamper och Källman utses till årets spelare i Finland tolv år på raken 1985–1996. Han ligger trea i alla tiders skytteliga i FM-serien – trots elva säsonger i Tyskland.

Thorvald Strömberg och Gert Fredriksson efter 1000 meter i OS 1952.
Thorvald Strömberg (t.v.) och Gert Fredriksson vinner varsin sträcka i OS 1952. Thorvald Strömberg och Gert Fredriksson efter 1000 meter i OS 1952. Bild: PA Images via Getty Images Thorvald Strömberg,Gert Fredriksson

6. Thorvald Strömberg, kanot – skärgårdens son blir guldgosse i hemma-OS

Thorvald Strömbergs svar är bestämt. Han är loss tillsammans med svensken Gert Fredriksson på 10 000 meter kanot i OS i Helsingfors 1952. Fredriksson, som hängt hela vägen i Ekenäsbons kölvatten, varnar för att konkurrenterna närmar sig och ber Strömberg öka på takten. "Dra själv!", ryter hemmahoppet till.

Fredriksson lyder inte – utan tappar istället snart kontakten. Strömberg rycker ifrån och vinner OS-guld med drygt elva sekunders marginal till den kära rivalen. På 1000 meter är ordningen den omvända.

Dusterna paddlarstorheterna emellan är många. I VM i Köpenhamn 1950 chockar Strömberg kanotvärlden genom att som 19-åring bryta Fredrikssons åtta år långa segersvit och ta guld på 10 000 meter. Han kunde de facto ha utmanat svensken redan två år tidigare, men ansågs för ung för att skickas till OS i London.

Det blir inte heller ett andra OS-guld i Melbourne 1956, då en magsjuka däckar förhandsfavoriten. Han slutar trots det fyra på 10 000 meter. Två år senare koras Strömberg till världsmästare för andra gången.

Läs Yle Sportens porträtt om skäribon som byggde en stenhård idrottslig grund genom fysiskt arbete på fiskehemmanet Rödjan, och nationalhjälten som ständigt ville visa att han duger efter att ha blivit övergiven som barn.

Verner Weckman poserar.
Verner Weckman är den blåvita brottningens banbrytare. Verner Weckman poserar. Bild: Lehtikuva Verner Weckman

5. Verner Weckman, brottning – första finländska olympiska mästaren

Kung Georg I av Grekland står bredvid och skrattar. Verner Weckman har nyss bommat igen käften på den österrikiska mattdomaren. Det är mellan-OS i Aten 1906 och Weckman är överlägsen finalmotståndaren Rudolf Lindmayer. Han får på några minuter Lindmayer på rygg och de flesta domarna är redo att kora Lovisabrottaren till mästare. Förutom då Lindmayers landsman som protesterar högljutt.

Weckmans replik är snabb: "Inte ska vi bråka om sådana småsaker, vi tar det på nytt". Sju sekunder senare är Lindmayer på rygg igen – och den här gången släpper Weckman inte taget innan den skeptiska mattdomaren handgripligen konstaterar faktum.

Weckman blir första finländare att vinna OS-guld. Egentligen blir han det två gånger. Atenspelen saknar nämligen officiell olympisk status, men i London 1908 finns inga tvivel. Båda finalisterna representerar storfurstendömet Finland. Weckman ställs mot Yrjö Saarela och den regerande mästaren vinner långköraren, som dock senare ryktas varit uppgjord.

Legenderna kring Verner Weckman är många. Han använde cirkustricks på mattan och brottades med käken ur led och bruten fot. Han flyttar till Tyskland för att undvika uppbåden till den ryska armén och lurar turkiska myndigheter för att ta sig till OS. Läs hans historia här.

Timo Rautiainen och Marcus Grönholm.
Marcus Grönholm (t.h.) erövrar två VM-titlar tillsammans med kartläsaren Timo Rautiainen. Timo Rautiainen och Marcus Grönholm. Bild: EPA / Nikos Mitsouras Marcus Grönholm,rally,Timo Rautiainen

4. Marcus Grönholm, rally – dubbel världsmästare och alla tiders trea i segrar

Efter åratal av bakslag är allting på spel. Marcus Grönholm har arrenderat ut åkrarna i Ingå och efter kompisens försynta fråga "borde du träffa den här mentaltränaren så du inte alltid kör till skogs?" inlett samarbete med Christoph Treier. Han är bländande snabb i Jyväskylä, imponerar på stallpamparna och får säsongen 2000 som 30-plussare äntligen chansen att köra en hel VM-serie.

Det blir genast dundersuccé. Grönholm vinner fyra lopp och säkrar tack vare en andra plats i det avslutande loppet VM-titeln med fem poängs marginal. Två år senare är han fullständigt överlägsen. Han tar mer än dubbelt fler poäng än tvåan i sammandraget och ror hem sitt andra världsmästerskap.

Grönholm vinner totalt 30 tävlingar i VM-serien med vilket han ligger trea i världen genom tiderna. Han är snubblande nära ytterligare VM-titlar framför allt säsongerna 2006 och 2007, men får ge sig mot alla tiders etta Sebastien Loeb.

– Jag har nog förlorat titlar för att jag har velat vinna för mycket – och inte nöjt mig med en andraplacering som skulle ha gett jäkla många poäng. Utan "fan, jag ska slå den där Loeb". Den tanken… ibland var den inte bra. Jag ville för mycket, säger "Bosse" nu i Yle Sportens intervju.

Gunnar Bärlund 1930.
Finlands första proffsboxare Gunnar ”GeeBee” Bärlund. Gunnar Bärlund 1930. Bild: Yles arkiv Gunnar Bärlund

3. Gunnar Bärlund, boxning – internationell tungviktsstjärna på 1930-talet

Det går att argumentera för att ingen finländsk idrottare någonsin varit lika populär i hemlandet som Gunnar Bärlund under toppen av sin karriär. När "GeeBee" besöker Finland våren 1938 tar sig 8 000 entusiastiska landsmän till Helsingfors järnvägsstation för att möta Vallgårdsgrabben som gjort det omöjliga.

1934 tar den färska amatöreuropamästaren steget in i proffsringen. Han radar upp imponerande prestationer och tar sig fram till den yttersta eliten bland de mest mytiska idrottshjältarna i världen: tungviktsboxarna. När GeeBee vinner spelas Björneborgarnas marsch i radion.

Bärlund rankas som högst trea i världen och är ett spräckt ögonbryn från en VM-titelfajt mot legendariska Joe Louis. Han får två gånger visa upp sig i boxningsmeckat Madison Square Garden och går största delen av sina proffsmatcher i USA, dit han flyttar 1936.

– Varje gång jag kommer tillbaka blir jag jäkligt förvånad. Jag är ju redan en gammal bisi, som man säger på hima-svenska, men när jag kommer hem är alla människor så sablars tokiga. I en gammal stolle som mig!, säger Bärlund under en visit i Finland på 1960-talet (läs GeeBees hela historia här).

Eugen Ekman i OS 1960.
Eugen Ekman gör sitt livs serie på bygelhästen i OS i Rom 1960. Eugen Ekman i OS 1960. Bild: Lehtikuva Eugen Ekman

2. Eugen Ekman, gymnastik – oanad guldhjälte i Rom

Nu har den dystra dagen kommit. Finland ser ut att för första gången någonsin bli utan guld i ett OS. Men under den näst sista dagen stiger en oväntad hjälte fram. Doldisen Eugen Ekman räddar den blåvita äran.

Vasagymnasten skulle inte ens ha platsat i truppen utan en idrottspolitisk konflikt. Och utan en svår axelskada, som såg ut att krossa drömmen om OS i Rom 1960, skulle han knappast ha vunnit.

– Summa summarum kan man väl säga att jag lyckades så bra för att jag under sommaren kunde träna mest på hästen och barren. Hade jag tränat alla redskap hade hästen inte varit lika stark, säger Ekman till Yle Sporten 60 år efter bragden.

Ekman delar på guldet på bygelhästen med ryske Boris Sjachlin och blir samtidigt den första finländaren att koras till olympisk mästare i direktsänd tv. 22-åringen blir kändis över en natt och uppståndelsen är stor när han återvänder hem. Skolor stänger och tusentals Vasabor möter upp stadens stora son.

Clas Thunberg efter VM-guldet i Stockholm 1923.
Clas Thunberg är femfaldig olympisk guldmedaljör och världsmästare. Clas Thunberg efter VM-guldet i Stockholm 1923. Bild: Helsingfors stadsmuseum Clas Thunberg

1. Clas Thunberg, hastighetsåkning på skridsko – isens konung

Han är det enda namnet på listan när Finland ska skicka en talesman till Norge för att förhandla om krishjälp. Han är mannen som Paavo Nurmi ringer upp för att diskutera träningshemligheter med, och som samtalar med såväl Sveriges och Norges kung som marskalk Mannerheim. Han är Clas Thunberg – en av världens alla tiders skridskoåkare.

Thunberg är den mest framgångsrika idrottaren i historiens första vinter-OS i Chamonix 1924. Han har redan säkrat tre guld och ett brons inför avslutande 10 000 meter. Då frågar Julius Skutnabb om han inte kunde låta sin kompis vinna. Thunberg svarar ja och nöjer sig med silver.

– Jag var glad som en lärka och lycklig som en skolpojke under sin första förälskelse. Därför tyckte jag att jag gott kunde dela med mig, berättar han in sina memoarer.

I följande OS i Sankt Moritz 1928 begränsar sommarvärmen medaljskörden, men Thunberg åker trots det hem som dubbel mästare. Sammanlagt vinner han fem OS-guld, fem VM-guld och fyra EM-guld.

Han är enormt populär i Norge och högt uppskattad också i hemlandet, där han ändå med sitt heta temperament hamnar i flera hätska gräl och tidvis blir grovt förolämpad i pressen. Men han är en av Finlands främsta idrottare någonsin – och den största finlandssvenska idrottshjälten genom tiderna. Läs hans berättelse här.

Artikeln uppdaterad med placeringarna 1–2 den 15 juni.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport