Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Här kommer den seriösa målvaktsrankingen 1970–2020 – dags att göra rättvisa åt Dominik Hasek, Grant Fuhr och Tuukka Rask

Dominik Hasek.
Dominik Hasek toppar Anders Nordenswans lista. Dominik Hasek. Bild: Jeff Kowalsky / EPA-EFE / All Over Press Dominik Hašek

Under spelpausen, påtvingad av coronakrisen, blickar kolumnen bakåt i NHL-historien. Nu blir det en ranking av de bästa NHL-målvakterna under de fem årtiondena som ligan varit internationell och bestått av fler än sex lag. Impulsen till veckans kolumn kom från rankingen som nhl.com publicerade för en vecka sedan – och som innehöll vissa pinsamma plumpar.

Smaksaker ska man inte gräla om sägs det. Åsiktsskillnader är däremot i allra högsta grad en bottenlös källa för gräl tills gnistorna slår. Rankingar av idrottare är helt klart närmare åsikt än smak, så det finns rejält med utrymme för blodtryckshöjande dispyter.

Därför handlar den här kolumnen om rankingen av den moderna tidens (från och med expansionen 1967) bästa NHL-målvakter. Egentligen är det här en reaktion på den ranking som ligans officiella webbplats nhl.com publicerade den 16 april.

Det var tyvärr en i den tröttsamma raden av nordamerikanska så kallade experters ohämmade favorisering av "sina egna". Rankingen blev helt enkelt för mycket att svälja.

Många namn var såklart rätta, men vissa var helt på fel placering, medan några uteblivna namn definitivt ska finnas med.

Dessutom har målvaktsspelet och målvakterna förändras så våldsamt från 1970- och 80-talen att det känns vettigare att ranka de tre bästa per decennium.

När det sedan gäller alla tiders bästa, så är det egentligen bara fem väktare som höjer sig klart över resten av alla toppmålvakter.

För att fritt översätta från vårt lands majoritetsspråk: det blir bättre när man gör det själv.

1970-talet – tre i topp

Den här rankingen startar tre säsonger efter NHL:s expansion 1967/68. På det sättet blir det fem jämna årtionden. Decenniet dominerades av en målvakt som totalt sticker ut ur mängden. Efter honom är det tätt men två namn är ändå snarast omöjliga att lämna bort från ”prispallen”,

1. Ken Dryden, Montreal Canadiens

Dryden studerade sig till en universitetsexamen innan han som 23-åring inledde proffskarriären säsongen 1970/71 i Montreals farmarlag. Följande vår, precis före slutspelet, lyftes Dryden till Canadiens och resten är historia – i begreppets djupaste mening.

Första våren "uppe" slutade med Stanley Cup-parad och Conn Smythe-priset som slutspelets bästa spelare. Och så bara rullade det på: Dryden vann Stanley Cup som Canadiens självklara förstaval ytterligare fem gånger innan han lade skridskorna på hyllan våren 1979, bara 31 år gammal.

Ken Dryden var expertkommentator i OS i Sarajevo 1984.
Ken Dryden var expertkommentator i OS i Sarajevo 1984. Ken Dryden var expertkommentator i OS i Sarajevo 1984. Bild: ABC/Courtesy Everett Collection/All Over Press Ken Dryden

Under en endast åtta år lång NHL-karriär – han höll ett mellanår 1973/74 på grund av en kontraktsdispyt – vann Dryden förutom sex Stanley Cup-titlar och en Conn Smythe också priset som årets nykomling och valdes fem gånger till ligans bästa målvakt.

Dessutom spelade Dryden fyra matcher av åtta i den legendariska så kallade Summit Series-matchserien mellan Kanada och Sovjetunionen 1972 som Kanada vann.

2. Bernie Parent, Philadelphia Flyers

Toppåren för målvakten som hann spela för tre lag i NHL och ett i WHA inföll under hans andra sejour i Philadelphia. Parent återvände till Flyers från WHA till säsongen 1973/74 och dominerade på målvaktspositionen under de två därpå följande åren på ett sätt som lyfter honom till 70-talets tvåa.

"Broad Street Bullies" vann våren 1974 som första expansionslag Stanley Cup och upprepade bedriften följande säsong. Det som främst blivit levande i berättelser och minnesbilder från den epoken är den brutala spelstilen, vansinniga slagsmålen och superstjärnan Bobby Clarke.

Bernie Parent på röda mattan i Las Vegas 2017.
Bernie Parent på röda mattan i Las Vegas 2017. Bernie Parent på röda mattan i Las Vegas 2017. Bild: MORA/Everett Collection/All Over Press Bernie Parent

Målvakten Bernie Parent var kanske ändå den viktigaste kuggen i segermaskinen. Han vann både Vezina och Conn Smythe båda säsongerna, vilket han är ensam om i NHL:s historia.

Säsongen 1973/74 gjorde han dessutom någonting annat helt unikt: 73 matcher i grundserien med snittet 1,89 insläppta mål. Ingen annan keeper har under en säsong spelat lika många matcher med lika lågt målsnitt.

3. Tony Esposito, Chicago Blackhawks

Talar man om 70-talets stora NHL-målvakter, så är det omöjligt att förbigå Phil Espositos yngre bror. Tony Esposito delade på målvaktsansvaret med Ken Dryden i Summit Series 1972 och blev hjälte för all framtid i sitt hemland. Trots att han 1981 spelade för USA i Canada Cup.

Esposito vann Stanley Cup med Montreal Canadiens 1969, men spelade bara 13 matcher och inga slutspelsmatcher. Från hösten 1969 till våren 1984 spelade han för Chicago Blackhawks, vilket betydde att det inte blev några fler Stanley Cup-titlar. Individuellt gjorde Tony däremot stora avtryck.

Tony Esposito i Chicagos hemmaarena hösten 2018.
Tony Esposito i Chicagos hemmaarena hösten 2018. Tony Esposito i Chicagos hemmaarena hösten 2018. Bild: Daniel Bartel/Icon Sportswire/AOP Tony Esposito

Esposito spelade flest matcher av alla 70-talets NHL-målvakter. Med 635 starter var han den enda målvakten som stod i över 600 matcher. Hans 304 vunna matcher är också klart mest. Att trots matchmängden notera 70-talets sjunde bästa räddningsprocent (91,1) var anmärkningsvärt.

När det gäller utmärkelser så började Tony med att vinna Calderpriset som nykomling 1970 och fortsatte med att vinna Vezina tre gånger under 70-talet. Till ligans första all star-femma valdes han 1970, 1972 och ännu 1980, vilket bevisar hur Esposito lyckades hålla sin nivå.

Hedersomnämnanden: Gerry Cheevers, Rogatien Vachon.

1980-talet – tre i topp

80-talet var brytningspunkten beträffande målvakter. Många NHL-väktare levde fortfarande på ren talang och var inte produkter av systematisk skolning och skräddarsydd fysisk träning.

Det här var också årtiondet som utmynnade i att burväktarna mer än någonsin lämnades ensamma i grymma målskyttetävlingar. Därför imponerar inte 80-talets räddningsprocent och snittet på insläppta mål – det är segrarna, titlarna och vinnarskallarna som sticker ut.

1. Grant Fuhr, Edmonton Oilers

Reaktionsmålvakternas kung fick stå i skuggan av alla otroliga offensiva fyrverkeripjäser som spelade i 1980-talets Edmonton Oilers. Ändå var Fuhrs förmåga att göra de matchvinnande räddningarna och vara som bäst när det spelades om titlar en stor del av Oilers vinnande koncept.

Wayne Gretzky, Jari Kurri och de övriga kunde lita på att även om Fuhr allt som oftast lämnades ensam mot en eller flera motståndare, så gjorde han de flesta kvällar ett antal sådana räddningar som ingen borde kunnat göra – och säkrade segern i målkalasen.

Edmontonlegendarerna Wayne Gretzky, Jari Kurri, Mark Messier och Grant Fuhr är samlade.
Edmontonlegendarerna Wayne Gretzky, Jari Kurri, Mark Messier och Grant Fuhr är samlade. Edmontonlegendarerna Wayne Gretzky, Jari Kurri, Mark Messier och Grant Fuhr är samlade. Bild: Curtis Comeau / Icon Sportswire / AOP Grant Fuhr,Jari Kurri,Mark Messier,Wayne Gretzky

Fuhr vann fyra Stanley Cup-titlar som förstaval under 80-talet. 220 segrar på 410 grundseriematcher, 66 vinster på 94 playoffmatcher och mer än en hel procentenhet högre räddningsprocent i slutspelet än i grundserien visar att Grant Fuhr först och främst var en vinnare.

Han var också både 1984 och 1987 med i landslaget som vann Canada Cup. 1987 spelade Fuhr samtliga nio matcher. Den som har sett finalserien mot Sovjet har också med egna ögon kunnat konstatera hur han helt enkelt vägrade släppa in mål när totalsegern var på väg att gå till CCCP.

Tidernas första afroamerikanska toppmålvakt vann Vezinapriset 1988 och hans 23 matcher utan förlust på raken säsongen 1981/82 är fortfarande ligarekord. En av NHL-historiens giganter.

2. Billy Smith, New York Islanders

Före Edmonton tog över NHL och vann fem titlar på sju år, så härskade New York Islanders. Mike Bossy, Bryan Trottier och Denis Potvin var de största stjärnorna i Islanders fyra raka Stanley Cup-titlar 1980–83, men målvakten Billy Smith var på många sätt lagets själ.

Smith var precis som Fuhr en målvakt som höjde sin nivå i slutspelet. Räddningsprocenten steg till över 90 och segerkolumnen visar på årtiondets näst bästa saldo efter Fuhr. Smith vann dessutom Conn Smythe 1983 bland alla superstjärnor. Vezina tog han hem året innan.

Billy Smith i New York Islanders hemmaarena i februari 2020.
Billy Smith i New York Islanders hemmaarena i februari 2020. Billy Smith i New York Islanders hemmaarena i februari 2020. Bild: Gregory Fisher/Icon Sportswire/AOP Billy Smith

Allra bäst är kanadensaren ändå ihågkommen för sitt heta temperament. Smith använde klubban som en yxa mot varje motståndare inom räckhåll och balanserade hela tiden på gränsen till vad som var tillåtet. Han vägrade också att skaka hand när en playoffserie var slut.

Som sagt – Billy Smith var själen i Islandersdynastins grymma vinnarmaskin.

3. Patrick Roy, Montreal Canadiens

1965-födda Roy tog steget till NHL säsongen 1985/86 och 1990-talet var hans "hela" decennium. Men i och med att han agerade levande vägg och vann Conn Smythe när Canadiens under hans rookie-säsong gick hela vägen, så förtjänar han sin podieplacering också på 1980-talet.

Roy vann även sitt första av tre Vezinapris som ligans bästa målvakt redan 1989.

Hedersomnämnanden: Mike Liut, Ron Hextall, Mike Vernon.

1990-talet – tre i topp

1. Dominik Hasek, Buffalo Sabres

Om Dominik Hasek skulle vara född i Kanada, så skulle han vara etta på alla rankingar av ligans bästa målvakter genom tiderna. "The Dominator" hör precis som Wayne Gretzky, Mario Lemieux och Bobby Orr till de få individerna som ingår i diskussionen om tidernas bästa hockeyspelare.

Han kom till Nordamerika först som 25-åring, inför säsongen 1990/91, och tog efter en säsong av inkörning ligan med storm, trots att hans verkligt oortodoxa och vilda spelstil i början möttes av stark kritik.

Dominik Hasek räddar ett skott.
Dominik Hasek hade en speciell räddningsstil. Dominik Hasek räddar ett skott. Bild: imago / All Over Press Dominik Hašek

Hasek vann fem Vezina-titlar på 1990-talet och ännu en sjätte år 2001. Hart Trophy som NHL:s värdefullaste spelare vann han 1997 och 1998 som första målvakt sedan Jacques Plante 1962. Samma två år valde även spelarna "The Dominator" till ligans bästa spelare.

Sina två Stanley Cup-titlar vann Hasek på ”gamla dagar” i Detroit 2002 och 2008, men på 1990-talet var han som bäst, vilket betydde en närmast omänsklig nivå. Det kunde hela hockeyvärlden bekräfta då Hasek såg till att Tjeckien vann guld i vinter-OS 1998.

Nagano betydde premiär för OS med NHL-spelare och turneringens prestigevärde var enormt. Man kan lugnt säga att Hasek stal showen med sin räddningsprocent på 96,1 och målsnitt på 0,97.

När ska nordamerikanarna bli tillräckligt mogna för att medge att ingen annan målvakt ens är i närheten av Dominik Hasek?

2. Patrick Roy, Colorado Avalanche, Montreal Canadiens

Roy är en av väktarna som på andra sidan Atlanten ständigt rankas högre än Hasek, vilket är smått tragikomiskt, men ändå inte gör Roy sämre som målvakt. "Saint Patrick" från Quebec City var en fantastisk keeper, vars NHL-karriär sträckte sig från hösten 1985 till våren 2003.

I maj 2003 meddelade Patrick Roy att karriären är över.
I maj 2003 meddelade Patrick Roy att karriären är över. I maj 2003 meddelade Patrick Roy att karriären är över. Bild: EPA-PHOTO/EPA/Randall James Patrick Roy

600 grundseriematcher under 1990-talet var mest i ligan och det samma gäller för de 311 segrarna. Roy spelade och vann också flest slutspelsmatcher av decenniets alla målvakter. Det här med att vinna var för övrigt Roys starkaste sida – han växte alltid under press.

Och den egenskapen ledde till titlar. Den första elitmålvakten att spela med fjärilstilen vann fyra Stanley Cup-titlar (1986, 1993, 1996, 2001) och tre gånger av fyra tilldelades han dessutom Conn Smythe (1986, 1993, 2001). Vezinapriset hann Roy vinna tre gånger innan Hasek tog över.

3. Ed Belfour, Chicago Blackhawks, Dallas Stars.

Ed Belfour är 1990-talets tredje verkliga målvaktsikon. Han var tvåa efter Roy i spelade matcher under decenniet och vann sin andel av de tunga titlarna.

"Eddie the Eagle" inledde sin NHL-karriär i Chicago med en ovanlig dubbel: 1991 vann han både priset som årets nykomling och som NHL:s bästa målvakt. Vezina-priset tog han på nytt hem år 1993 – och till slut kunde Belfour ro decenniet i hamn som Stanley Cup-vinnare i Dallas våren 1999.

Ed Belfour representerade Dallas säsongen 1997–98.
Ed Belfour representerade Dallas säsongen 1997–98. Ed Belfour representerade Dallas säsongen 1997–98. Bild: imago/Pius Koller/ All Over Press Ed Belfour

Finalselserien 1999 mellan Buffalo och Dallas var en verklig målvakternas prestigekamp mellan Belfour i Dallasburen och Hasek i andra ändan.

Den gången fick Hasek bita i det sura äpplet. Trots att "The Dominator" tänjde sig till en närmast omänsklig räddningsprocent på 93,9 i finalserien var Belfours 94,1 ännu längre från denna planet.

Hedersomnämnanden: Mike Richter, Martin Brodeur.

2000-talet – tre i topp

Både Hasek och Roy fortsatte ännu att spela och vinna titlar efter millennieskiftet. Ingendera spelade ändå tillräckligt många matcher för att kunna höra till 2000-talets första decenniums tongivande målvakter.

1. Martin Brodeur, New Jersey Devils

Här då den keepern som nhl.com lyckades få till etta i sin ranking. För Brodeur gäller samma som för Roy: han blir inte en sämre målvakt bara för att vissa enträget lite övervärderar nivån på arbetshästen som spelat över 200 fler grundseriematcher än alla tiders tvåa.

Brodeur spelade mest av alla väktare också mellan den 1 januari 2000 och 31 december 2009. Allt som allt 629 matcher i grundserien och 97 i slutspelet. Under 2000-talet spelades det nio NHL-säsonger och Brodeur spelade minst 72 matcher under åtta av dem. Pålitlig var ordet.

NHL, Sport, Martin Brodeur
Martin Brodeur var en New Jersey-ikon. NHL, Sport, Martin Brodeur Bild: EPA martin brodeur

Han gjorde dessutom ett ypperligt arbete bakom New Jersey Devils betongtäta försvar. Vezinapriset som grundseriens bästa målvakt fick han ta emot hela fyra gånger och Stanley Cup-bucklan festade han med 2000 och 2003 (första titeln härstammar från 1995).

Brodeur vann också OS-guld med Team Canada i Salt Lake City 2002 och World Cup 2004. Utan tvivel är den Montrealbördige evighetsmaskinen en av de senaste 50 årens fem målvaktsgiganter.

2. Roberto Luongo Florida Panthers, Vancouver Canucks

Den här Montrealsonen är med 1 044 grundseriematcher tvåa i alla tiders statistik och även tvåa i starter under det pågående årtusendets första decennium. Han var också år efter år en av ligans absolut bästa målvakter och hörde upprepade gånger till Vezinafavoriterna.

Någon titel som ligans bästa målvakt blev det ändå aldrig och inte heller någon Stanley Cup.

Roberto Luongo tittar rakt fram och lyfter sin plockhandske.
Roberto Luongo avslutade sin karriär i Florida. Roberto Luongo tittar rakt fram och lyfter sin plockhandske. Bild: Icon Sportswire/AOP Roberto Luongo

Att Luongo ändå placeras här som tvåa för åren 2000–2009 beror förutom matchmängden också på nivån han höll.

Räddningsprocenten på 91,9 är bäst av alla ligans målvakter som spelade mer än 200 matcher och dessutom är han trea i vunna matcher, trots många år i ett svagt Florida.

Roberto Luongo är keepern som kunde ha haft skåpet fullt med priser om han haft lite bättre flyt med plats och tid. Men i OS i Vancouver 2010 fick han i alla fall en gång bada i verklig framgång: Luongo spelade fem matcher av sju när Team Canada vann den tuffaste av turneringar.

3. Jean-Sebastien Giguere, Anaheim Ducks

Jag kan tänka mig att Giguere i stället för till exempel Miikka Kiprusoff höjer ett antal ögonbryn. Och visst är han något av en doldis i jämförelse med epokens alla betydligt bekantare namn.

Det finns ändå en logisk förklaring till att ytterligare en målvakt från provinsen Quebec finns med på den här rankingen: som bäst när det gäller som mest.

Giguere spelade två gånger i Stanley Cup-finalerna. Första gången slutade med att hans Anaheim förlorade mot New Jersey. För Duckskeepern tog säsongen ändå slut i lite mindre dystra tecken än för resten av Ducks – Giguere fick ta emot Conn Smythe-priset.

Våren 2003 valdes Jean-Sébastien Giguère till slutspelets bästa spelare.
Våren 2003 valdes Jean-Sébastien Giguère till slutspelets bästa spelare. Våren 2003 valdes Jean-Sébastien Giguère till slutspelets bästa spelare. Bild: EPA/PAUL BUCK Jean-Sébastien Giguère

För att som målvakt i det förlorande laget bli vald till slutspelets bästa individ krävdes det att stå i vägen för 94,5 procent av skotten och snitta 1,62 insläppta mål per match.

Den andra finalserien slutade lyckligare. Ingen Conn Smythe den gången, istället var det Lord Stanley som gällde. Slutspelets räddningsprocent den gången var helt godkända 92,2 och målsnittet 1,97.

Förutom att glänsa i playoff så var Gigueres 462 starter sjunde mest av alla under 2000-talet. Fyra fler än vad killen från Åbo noterades för – han var följande på min lista.

Hedersomnämnanden: Miikka Kiprusoff, Tim Thomas, Jevgeni Nabokov.

2010-talet – tre i topp

Den färskaste skörden toppmålvakter kräver i mitt tycke minst förklaring – allt finns i närminnet.

Snarast var det svårt att besluta om Tim Thomas som var så fruktansvärt bra i några säsonger. Finlandsbekantingen föll på att han bara spelade fyra säsonger under 2010-talet.

Gällande Carey Price så håller jag honom som ganska ordentligt överskattad. Orsaken är det desperata behovet som Kanada har för en egen stjärnmålvakt.

1. Tuukka Rask, Boston

Statistiken ljuger inte: Tuukka Rask levererade den bästa räddningsprocenten och bästa snittet på insläppta mål av alla målvakter under 2010-talet som spelat över 200 matcher. Rask spelade 486 matcher, räddade 92,1 procent av skotten och snittade 2,29 mål per match.

I 76 slutspelsmatcher var Tuukkas räddningsprocent 92,9 – de två väktarna med bättre procent spelade båda mindre än hälften av den mängd matcher som Rask stod. 43 vunna av 76 spelade slutspelsmatcher ger också den bästa segerprocenten (56,6) bland alla som spelat mer än 50 matcher.

Tuukka Rask stoppar en puck med klubban
Tuukka Rask har imponerat i Boston. Tuukka Rask stoppar en puck med klubban Bild: Fred Kfoury III/Icon Sportswire NHL,ishockey,Tuukka Rask

Och så är det igen dags att påminna om att i alla tiders statistik är det bara Dominik Hasek som har en lika bra räddningsprocent över hela karriären som Rask: 92,2 för båda två.

Rask vann Vezina 2014 och har i två etapper varit den enskilt största orsaken till att Boston ännu spelat hockey när det blivit dags för Stanley Cup-finalserien.

2. Marc-André Fleury, Pittsburg Penguins, Vegas Golden Knights

"Blomman" vann fler matcher än någon annan under 2010-talet i NHL:s grundserie: 318. Ingen annan kom över 300 – ändå spelade Fleury (545), Henrik Lundqvist (549), Carey Price (548) och Pekka Rinne (546) en närmast identisk mängd matcher.

Vincent Trocheck försöker skymma Marc-André Fleury.
Vincent Trocheck försöker skymma Marc-André Fleury. Vincent Trocheck försöker skymma Marc-André Fleury. Bild: Joel Auerbach/Icon Sportswire/AOP Marc-André Fleury,Vincent Trocheck

Fleurys tre Stanley Cup-ringar med Pittsburgh är flest bland aktiva målvakter och därför är det lite ironiskt att han gjorde sitt bästa slutspel det året som han förlorade finalserien med Vegas.

Just i Las Vegas har Fleury ändå blivit en av hela ligans mest älskade spelare och en symbol för kasinostadens enda betydande proffslag.

3. Henrik Lundqvist, New York Rangers

"Kung Henrik" spelade några fler matcher än Fleury under 2010-talet och var med sina 548 starter värst av alla.

Henrik Lundqvist är precis som Fleury en älskad galjonsfigur för sitt lag och när laget finns i New York, så är det ganska stort att kallas för kung. Att han är så populär beror på att han varit otroligt bra år efter år i samma lag.

Henrik Lundqvist räddar ett skott.
Henrik Lundqvist är inne på slutrakan av sin karriär. Henrik Lundqvist räddar ett skott. Bild: Kostas Lymperopoulos/CSM/All Over Press Henrik Lundqvist

Dessutom kan man lugnt säga att Lundqvist var Rangers viktigaste spelare när laget 2014 tog sig till Stanley Cup-finalen för första gången sedan 1994.

Två år tidigare belönades Lundqvist med Vezinapriset som ligans bästa målvakt.

Hedersomnämnanden: Carey Price, Sergej Bobrovskij, Pekka Rinne.

1970 – 2020: fem giganter – och de fem följande

Här då slutligen rankingen av de senaste 50 årens tio i topp-målvakter. De fem första bildar sin egen ohotade klass, men den interna ordningen är viktig.

Placeringarna 6–10 är egentligen en smaksak och öppnar dörren för olika åsikter gällande ordningen och alternativa namn.

Undertecknad är ändå beredd att argumentera för just de här namnen.

  1. Dominik Hasek
  2. Ken Dryden
  3. Patrick Roy
  4. Grant Fuhr
  5. Martin Brodeur
  6. Tuukka Rask
  7. Billy Smith
  8. Ed Belfour
  9. Marc-André Fleury
  10. Bernie Parent
  11. Tack för att du läste.

    Källor: quanthockey.com, Great Book of Hockey (Publications International, 1991), 100 years, 100 moments (Morrison, Penguin Random House, 2017), hockey-reference.com, nhl.com, hockeydb.com, Eliteprospects, Wikipedia

Läs också