Hoppa till huvudinnehåll

Den okända olympiska mästaren

Alla tiders finskjudiska idrottare Elias Katz flydde förintelsen men fälldes av arabisk krypskytt i Palestina

Han var vän med Paavo Nurmi och gjorde "en Lasse Virén" i en OS-final långt före termens upphovsman. Han flyttade till Tyskland, flydde undan nazistväldet och blev skjuten i ett terrordåd. Elias Katz hör till Finlands mest okända olympiska hjältar – och bär på en osannolik livshistoria.

Elias Katz finns med i Yle Sportens rankning över Svenskfinlands 50 största idrottshjältar genom tiderna.

Elias Katz kom till världen då den finländska idrottsrörelsen tog stora steg framåt. Vid sekelskiftet grundades idrottsföreningar runtom i landet och idrotten fick en allt synligare roll. I Åbo kom Katz i kontakt med idrotten i ett tidigt skede.

Familjen Katz hörde till den judiska minoritet i dåvarande storfurstendömet Finland. De judar som fanns i den här delen av det ryska riket var alla soldater.

Elias Katz farfar var litauer och enligt rysk lag skulle alla judiska pojkar vid en ålder av åtta år skickas till den ryska armén. Elias farfar blev kommenderad till Åbo vid ryska rikets västra gräns.

Meir Lipmanoff Katzeff stannade efter sin 25-åriga tjänsteplikt kvar i Åbo och bytte senare efternamn till Katz. Utan en lagförändring av tsar Alexander II i slutet av 1800-talet hade han inte fått stanna, eftersom endast judar som tillhörde armén tidigare fick befinna sig i Finland.

År 1901 fick Meir Katz ett barnbarn, Elias. Meir kom dock aldrig att få uppleva barnbarnets idrottsliga bragder, inte heller det nya hemlandet Finlands självständighet, eftersom han avled i mars 1917.

Pärmbild på boken Makkabi - Helsingin juutalaisen urheiluseuran historia. Pärmmotiv löparen Elias Katz.
Elias Katz är Finlands mest framgångsrika idrottare med judisk bakgrund. Han pryder pärmen av föreningen Makkabis historik. Pärmbild på boken Makkabi - Helsingin juutalaisen urheiluseuran historia. Pärmmotiv löparen Elias Katz. Bild: Yle / Janne Isaksson Elias Katz,makkabi

Idrotten fascinerade

Som ung grabb drogs Elias Katz med i fotbollen av sina judiska kompisar i Åbo. Det judiska samhället hade en egen idrottsförening, Judiska Idrottssällskapet.

Utöver fotboll intresserade dans. Enligt sägen skulle unge Elias ofta setts dansa in på småtimmarna på stadens danspaviljonger.

Via föreningen kom Katz i kontakt med friidrotten och blev övertalad att år 1919 ställa upp i en tävling på 1500 meter i Åbo. Utan någon som helst erfarenhet av tävlingslöpning startade han i full fart och löpte första 400 metrarna på 58 sekunder, världsklassfart! Trots att Katz kroknade oerhört efter den sylvassa öppningen vann han loppet på tiden 4.19.

Kompis med Nurmi

Efter loppet lockades han med i Turun Urheiluliitto och blev snabbt vän med föreningens stora namn Paavo Nurmi, som redan var på väg att bli världskänd. Katz fick värdefulla träningsråd av fyra år äldre Nurmi.

Innan flytten till TuUL hade han inte varit särskilt intresserad av träning, men nu började Katz träna regelbundet. Dansen fick också en plats i träningen. Speciellt polskan ansåg Katz lämpa sig utmärkt som komplement till löpträningen.

Efter ett par år i Turun Urheiluliitto flyttade Katz till Helsingfors och bytte förening till judiska Stjärnan (bytte namn till Makkabi 1932).

Paavo Nurmi och Elias Katz blev goda vänner. Katz kallades senare "judarnas Paavo Nurmi" och de delade ett intresse för dans.

Katz utvecklades i snabb takt till en elitlöpare i stenhård inhemsk konkurrens. 1923 noterades han bland annat för tiden 8.36,4 på 3000 meter. Den enda finländaren som någonsin sprungit snabbare var Paavo Nurmi.

I uttagningarna till de olympiska spelen i Paris 1924 kom Katz trea på 3000 meter. I hinderloppet blev det en andra plats bakom Ville Ritola. Därmed fick Elias Katz packa väskan och åka till Paris som en del av den 52 man stora friidrottstruppen.

Dubbla medaljer i hettan

OS i Paris blev en fullträff för Finland. Saldot var 14 guld och sammanlagt 37 medaljer. Med det var Finland näst bästa medaljnation efter USA.

Två medaljer togs av Elias Katz.

I försöken på 3000 meter hinder var Katz klar etta i sitt heat med nytt olympiskt rekord 9.43,8. Förhandsfavoriten Ritola behövde inte anstränga sig i sitt heat så Katz tid var försökens bästa.

I finalen två dagar senare var förväntningarna skyhöga.

Finlands deltagare på 3000 meter i OS i Paris 1924: Frej Liewendahl, Ville Ritola, Paavo Nurmi, Elias Katz, Eino Seppälä och Sameli Tala.
Finlands deltagare i lagtävlingen på 3000 meter (tre snabbaste räknades med i sammandraget): Frej Liewendahl (t.v.), Ville Ritola, Paavo Nurmi, Elias Katz, Eino Seppälä och Sameli Tala. Finlands deltagare på 3000 meter i OS i Paris 1924: Frej Liewendahl, Ville Ritola, Paavo Nurmi, Elias Katz, Eino Seppälä och Sameli Tala. Bild: Museiverket Paavo Nurmi,Ville Ritola,Elias Katz,Frej Liewendahl,Eino Seppälä,Sameli Tala

Solen gassade igen från en klarblå himmel. Värmeböljan som pinat idrottarna under spelen höll i sig även finaldagen den 9 juli.

Hettan till trots satte flera konkurrenter iväg i svindlande tempo från start. Det passade finländarna. Det blåvita gardet tog det lugnt under det första varvet och lät motståndarna mjukna.

På det andra varvet tog Ritola ledningen medan Katz sparade på krafterna längre bak i fältet. Han sprang i sin kännspaka gungande löpstil och med ett leende på läpparna.

På varv tre började Katz öka på takten och klättrade upp på andra plats. Loppet såg ut att följa förhandsritningarna med Ritola som etta och Katz tvåa. Men med två varv kvar snubblade Katz plötsligt på ett av hindren och föll omkull.

De finländska löparna var förkrossande överlägsna på långdistans i Paris. Friidrottarna knep totalt 17 medaljer varav 10 guld.

Liksom Lasse Virén nästan 50 år senare var Katz snabbt upp på fötterna igen och full av ilska över sig själv passerade han löpare som hunnit slinka förbi. Leendet på läpparna var som bortblåst när han växlade upp.

Ritola hade rymt sin väg men in i den sista kurvan låg Katz redan några meter bakom tvåan, hemmafavoriten Bontemps. Den erkänt vassa spurten bet på fransmannen och Katz lyckades efter en heroisk insats knipa OS-silver.

Ritolas segertid var nytt olympiskt rekord, 9.33,6. Trots vurpan löpte Katz bara två tiondelar långsammare än i försöken.

Karl “Kalle” Ebb kom femma i finalen och fullbordade den fina finländska insatsen. Ebb gjorde senare en internationell karriär inom motorsport samt grundade Finlands slalomförbund 1941. Han blev också känd för sitt företag som tillverkade slipsar.

Starten på 10000 meter i OS i Paris 1924.
Lagtävlingen var en uppvisning av de finska löparna. Starten på 10000 meter i OS i Paris 1924. Bild: ullstein bild - All Over Press Olympiska sommarspelen i Paris 1924

Några dagar senare var det dags för lagtävlingen på 3000 meter. Finland var gigantisk förhandsfavorit. Paavo Nurmi, Ville Ritola och Elias Katz var en laguppställning som fick de övriga lagen att blekna av respekt.

Britterna försökte spräcka finländarna med en stenhård start. Men som en följd av inledningsfarten kroknade de snabbt. Även amerikanernas starkaste kort gick samma öde till mötes då han sedan försökte följa de blåvita löparna.

Loppet var klappat och klart redan innan det sista varvet. Nurmi vann överlägset, Ritola var lika klar tvåa och då trions yngling Katz korsade mållinjen som femma var guldmedaljen klar. Vid 23-års ålder blev Elias Katz därmed OS-guldmedaljör.

Flytt till Berlin

Året efter OS-framgången blev Katz värvad av den judiska storklubben Bar-Kochba och flyttade till Berlin.

Bar-Kochba rekryterade judiska toppidrottare från hela världen. Sionistiska ideal låg bakom klubbens aktivitet och med kända idrottare som affischnamn kunde de lättare föra fram sin strävan att judarna skulle få återvända till Israels land.

Till sommaren 1926 återvände Katz till Finland för att tävla för Turun Urheiluliitto. Paavo Nurmi hade fått honom övertalad till det tillfälliga klubbytet. Katz var i storform. Det blev guld på 3000 meter hinder vid FM-tävlingarna i Viborg på personliga rekordtiden 9.34,5.

Klubben satte också nytt världsrekord på 4x1500 meter två gånger under säsongen med laget Frej Liewendahl, Niilo Koivunalho, Katz och Nurmi. Rekordtiden 16.11,4 hade räckt till en fjärde plats i stafett-FM så sent som 2019.

Elias Katz var i storform sommaren 1926 och löpte bland annat två stafettvärldsrekord med Turun Urheiluliitto. Han lockades tillbaka till Åboföreningen mellan Berlinsejourerna av Paavo Nurmi.

Följande år stannade Katz i Tyskland och fortsatte förbättra sina personbästan. Plötsligt stod han som en av de stora finländska medaljfavoriterna inför OS i Amsterdam 1928.

Till OS-sommaren kom Katz än en gång till Finland för att förbereda sig. Allting var upplagt för en ny olympisk succé – men istället för prispallen fick Katz bekanta sig med operationsbordet. En fotskada krossade OS-drömmen.

Efter den enorma besvikelsen återvände Katz till Tyskland där han så småningom lade av med löpningen och började som tränare inom den judiska idrottsföreningen.

Flykt till Palestina

Under slutet av 1920-talet eskalerade fientligheterna mot framför allt judar i Tyskland. När Hitler utropades till rikskansler i början av 1933 fick antisemitismen allt större fotfäste. Judarna fråntogs jobben och allt mänskligt värde. Deras idrottstävlingar förbjöds och de judiska föreningarna bannlystes.

Elias Katz insåg situationens allvar och flydde likt många andra till Palestina som då lydde under brittiskt mandat. Han undkom därmed de grymheter som följde, till skillnad från de miljoner judar som föll offer för förintelsen.

Paavo Nurmi, Oskari Rissanen och Elias Katz springer på Djurgårdens plan i Helsingfors 1920.
Katz (t.h.) lyckades bara en gång besegra sin kompis Nurmi (t.v.) på tävlingsbanan, på 1500 meter sommaren 1920. Paavo Nurmi, Oskari Rissanen och Elias Katz springer på Djurgårdens plan i Helsingfors 1920. Bild: Suomen Urheilumuseo Paavo Nurmi,Elias Katz,Oskari Rissanen

Under de första åren i Palestina jobbade Katz som murare och byggnadsarbetare. Idrotten var då ett avslutat kapitel för den olympiska mästaren.

Då de olympiska spelen återupptogs efter andra världskriget övertalades Katz ändå att ta över som tränare för de judiska idrottarna i Palestina. De drömde om att få delta i OS för Israel, en stat som inte ännu fanns.

Men Elias Katz hann aldrig uppleva de olympiska spelen på nytt.

Det tragiska slutet

Han hade i början av 1940-talet fått anställning på en kringresande biograf som visade filmer för de brittiska soldaterna i Palestina.

På annandag jul 1947 var Katz på väg hem från en brittisk bas i Gaza då skottet från en arabisk krypskytt träffade honom med dödlig påföljd. Elias Katz blev 46 år.

Han hann liksom sin farfar aldrig uppleva sitt nya hemlands självständighet. Israels självständighetsförklaring kom i maj 1948. De israeliska idrottarna fick vänta på olympiskt deltagande till Helsingfors 1952.

Då kunde Katz ha lett sitt nya landslag under fosterlandets historiska tävlingar. Ödet ville annorlunda.

Källor: Rony Smolar & Adiel Hirschovits: Makkabi - Helsingin juutalaisen urheiluseuran historia (2016), Ingmar Björkman: Idrottsliv (2012), Antti Arponen: He antoivat kaikkensa (2014), Matti Hannus: Elias Katz - Memory of a Forgotten Olympic Champion (2001)

Elias Katz kommer in på placering 41 i Yle Sportens rankning över Svenskfinlands 50 största idrottshjältar genom tiderna.