Hoppa till huvudinnehåll

Vad har vi lärt oss om vården av coronapatienter under en månad? Åtminstone att ingen vet hur morgondagen ser ut, säger överläkare

En man i blå jacka, glasögon och kort hår tittar allvarligt in i kameran. Han står utomhus och bakom honom skymtar suddigt en stor vit byggnad med en glasfasad, parkerade bilar och gräsmattor i spirande grönska.
Överläkare Tero Varpula säger att då väggen inom intensivvården kommer emot så handlar det om brist på personal, inte brist på medicinsk utrustning. En man i blå jacka, glasögon och kort hår tittar allvarligt in i kameran. Han står utomhus och bakom honom skymtar suddigt en stor vit byggnad med en glasfasad, parkerade bilar och gräsmattor i spirande grönska. Bild: Markku Pitkänen / Yle överläkare,Jorv sjukhus,coronavirus,tero varpula

Vårdpersonalen i Finland börjar ha en vag bild av vad coronaviruset innebär. Bland annat har man upptäckt att de som hamnar på intensiven ofta har en grundsjukdom och får problem med njurarna och koaguleringen av blodet, berättar en överläkare för Yle Uutiset.

Det var i december i fjol som de första uppgifterna om en ny typ av virussjukdom i Kina började sippra ut.

I januari bekräftade världshälsoorganisationen WHO att det handlar om ett coronavirus som har spridit sig från ett djur till en människa.

Enligt de uppgifter vi har nu var det ungefär samtidigt som den första människan dog på grund av coronaviruset.

I slutet av januari bedömde de finländska hälsomyndigheterna att risken är liten för att viruset ska sprida sig till Finland.

Tedros Adhanom Gebreyesus
Den 11 mars klassades coronavirusepidemin som pandemi. På bild WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus. Tedros Adhanom Gebreyesus Bild: EPA/Valentin Flauraud Tedros Adhanom Ghebreyesus,WHO

Vid månadsskiftet januari–februari vaknade intensivvårdsläkare i Finland till insikt om risken för en pandemi. De följde med internationella läkarvetenskapliga diskussioner.

De beslutade hålla ett första möte om hotet i början av februari, berättar Tero Varpula, överläkare inom intensivvården vid Jorvs sjukhus i Esbo.

– Vi förhöll oss ganska tvivlande till de första bedömningarna om hur allvarlig sjukdomen är. Våra tankar ändrades ändå snabbt under veckorna som kom. Vi förstod att sjukdomen innebär en betydande belastning för intensivvården, minns Varpula.

Den 11 mars förkunnade WHO att coronavirusepidemin hade blivit en världsomfattande pandemi.

Nu under sista veckan i april har omkring 300 patienter vårdats på intensiven i Finland på grund av sjukdomen covid-19 som coronaviruset ger upphov till.

Merparten av patienterna har vårdats inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, HUS.

Mellan 27.2 och 12.3 samlade vi information om coronaviruset i en artikel, du kan läsa den här.

"Vi har aldrig sett något liknande i samband med någon tidigare känd virussjukdom"

Varpula berättar att de första patienterna som behövde intensivvård kom till Jorvs sjukhus under sista veckan i mars.

Under samma vecka fylldes alla de intensivvårdsplatser sjukhuset just då hade i användning.

På Jorvs intensivvårdsavdelning har man hittills vårdat omkring 30 patienter.

Patienterna på intensiven har varit i olika åldrar, de yngsta har varit i 30-årsåldern.

– En del patienter har till vår glädje tillfrisknat, men några har också dött. För många patienter blev vårdperioden på avdelningen tyvärr rätt lång, säger Varpula.

Han understryker att han aldrig har stött på något liknande i samband med andra virussjukdomar man känner från tidigare.

Hela kroppen befinner sig i ett inflammationstillstånd och febern ligger på eller böljar fram och tillbaka.

– Min erfarenhet är att ungefär en tredjedel av de coronapatienter som har fått en svår infektion kan flyttas till vård på en avdelning efter en vecka på intensiven. Å andra sidan har vi också patienter som nu ligger för fjärde veckan på intensiven.

Det är just inom den här gruppen patienter, de som pinas länge av sjukdomen, som de flesta dödsfallen inträffar. Unga klarar dessutom ofta bättre av den tunga intensivvården än vad åldringar gör.

Sjukvårdare i en sjukhuskorridor.
Sjukhusen rapporterar på daglig basis information om patienter som behöver vård till THL och Social- och hälsovårdsministeriet. Sjukvårdare i en sjukhuskorridor. Bild: Tiina Jutila / Yle ansiktsskydd,sjukhus,coronavirus,virussjukdomar,bakterier,handdesinfektionsmedel,desinfektionsmedel,sjukhushygien,hygien (renlighet),handhygien,social- och hälsovårdsreformen (sote),specialsjukvård,sjukskötare,närvårdare,läkare

Det är för tillfället så gott som omöjligt att ange något medeltal för hur länge det tar att vårda en patient och vårdtiden påverkar mycket hurdan kapacitet intensivvårdsavdelningen på ett sjukhus har.

– När man beräknar hur väl intensivvårdsplatserna räcker till kan man inte bara beakta hur många nya patienter som kommer in, utan man måste också bedöma hur många patienter där finns från förut.

Varpula bedömer att vi om ungefär en månad eventuellt kan beräkna hur länge en patient i medeltal behöver vård, utgående från hur det har sett ut i Finland.

Den viktigaste lärdomen om sjukdomen torde vara att man inte kan sia om följande dag

Varpula anser att den största insikten efter en månad med coronapatienter är att sjukdomen är mycket mångfacetterad och att det på intet sätt är frågan om ett enhetligt sjukdomsförlopp.

– Den mest typiska berättelsen är väl att man hamnar i den svåraste fasen och behöver få hjälp av en respirator efter ungefär 10 till 14 dygn. Men det finns också patienter som får problem med andningen väldigt snabbt efter att de har insjuknat.

– Utöver de här patienterna finns det också de som efter en relativt besvärlig sjukdomsperiod utvecklar en sekundär lunginflammation och först i det skedet får problem med andningen och hamnar i respirator, summerar Varpula.

Respiratorvård kräver stora arbetsinsatser eftersom man hela tiden måste övervaka och justera apparaten.

Ofta måste man dessutom stödja patientens blodcirkulation med hjälp av vätska och medicinering samt använda lugnande medel och värkmedicin för att patienten ska uthärda respiratorvården.

Patientens luftstrupe irriteras av att ha ett rör i sig och dessutom lider patienten av en slags hunger efter syre.

Bland riskfaktorerna finns problem med blodets koagulering och njurarna

I det här skedet vet man att riskfaktorer är hög ålder, vissa grundsjukdomar och övervikt. Enligt Varpula vet man nu också en del andra faktorer som ger en dålig prognos.

En av dem har med en störning i blodets koagulering att göra, det vill säga blodet koagulerar på fel platser och orsakar till exempel en propp i lungan. En annan riskfaktor har att göra med störningar i njurarna.

Man får en bättre bild av patientens möjligheter att klara sig genom att utföra laboratorieprover som mäter de här funktionerna.

– Man märkte ganska snabbt att störningar i koaguleringen har en betydelse i vården av patienter med en allvarlig form av covid-19 och den här insikten har redan påverkat vården, berättar Varpula.

Den amerikanska tv-kanalen CNN rapporterade i torsdags att amerikanska läkare har berättat om levrat blod som har orsakat plötsliga slaganfall hos unga patienter i 30–40-årsåldern med bara lindriga symtom.

Varpula säger att man hittills inte har stött på den här typen av fall i Finland.

Varpula konstaterar att eftersom man har känt till coronaviruset bara en kort tid kommer det att dröja länge ännu tills man har samlat in så mycket information att man kan publicera vetenskapliga artiklar om det.

– Då måste vi ha alla uppgifter om patienterna till vårt förfogande. Nu är vården för en stor del av patienterna fortfarande på hälft och vi vet inte var det slutar.

– Patienterna genererar hela tiden ny data som ska analyseras. När vi ser hur det går för patienterna lär vi oss varje dag något nytt om sjukdomen, konstaterar han.

En riskfaktor för äldre är att de biologiska reserverna sinar ju äldre man blir. Det tar sig till exempel uttryck i att lungornas kapacitet försvagas då man är sjuk.

Det kan också förekomma störningar i njurfunktionen, i saltbalansen och i blodomloppet hos en del patienter. Balansen rubbas lättare i en äldre persons kropp och då kan flera vitala funktioner svika samtidigt.

''Omöjligt att dra slutsatser på basis av enstaka försök''

Sjukdomen är enligt överläkaren särskilt svår eftersom det inte finns någon direkt vård utan fokus ligger på att upprätthålla de vitala funktionerna.

På Jorvs sjukhus har man enligt Varpula ställt sig kritisk till experimentell medicinsk vård, alltså vård som inte är evidensbaserad.

– Det är omöjligt att dra slutsatser om hur vården fungerar utifrån enstaka försök.

Försök att hitta fungerande läkemedel mot viruset pågår ändå hela tiden världen över.

Också HUS deltar i läkemedelsforskning där man undersöker hur läkemedel som används mot MS, reumatism, malaria och ebola fungerar mot covid-19.

Restriktioner och karantän har burit frukt

Enligt Varpula är det alldeles klart att restriktionerna har haft inverkan på det faktum att intensivvården behövts rätt begränsat.

– Antalet intensivvårdspatienter har jämnats ut och rentav börjat sjunka inom loppet av en vecka. Det finns ingen annan epidemiologisk förklaring än att restriktionerna har haft effekt, tror Varpula.

Enligt överläkaren följer personalen på intensivvårdsavdelningen med spänning med när politikerna väljer strategi i kampen mot viruset.

Det är ändå än så länge omöjligt att svara på ifall viruset helt går att kuva, enligt honom.

Många tänker säkert att alla är berättigade till en viss hälsovård här eftersom de betalar skatt i Finland, funderar Varpula.

Ifall man sedan går in för åtgärder med följden att det inte är möjligt att erbjuda intensivvård för alla svårt sjuka, strider det helt med den tanken.

Nya epidemivågor är att vänta fram till att vi har ett fungerande vaccin, tror överläkaren.

Ifall man vill att viruset sprids kontrollerat genom populationen är den bästa lösningen enligt honom att lätta på restriktionerna som rör de yngre åldersklasserna.

– Vi måste trots det kontrollera "våghöjden" noggrant så att hälsovårdens, och särskilt intensivvårdens, kapacitet räcker till.

Varpula hoppas också att man i Finland säkerställer att sjukdomen inte dyker upp oväntat i framtiden. Så gick det i södra Europa och i USA, med följden att man inte kunnat erbjuda alla den vård som behövs.

– Inom läkarvetenskapen måste man ibland göra en helomvändning och ändra kurs, men så är det ofta inom vetenskapen. I ljuset av ny vetenskap måste man ständigt göra nya bedömningar, påminner Varpula.

Artikeln är en bearbetad översättning av Yle Uutisets artikel Mitä koronapotilaiden hoidosta on kuukaudessa opittu? Ylilääkärin mukaan ainakin se, että seuraavasta päivästä ei tiedä kukaan skriven av Jaana Hevonoja.

Artikeln är översatt av Petra Thilman och Josefin Flemmich.

Läs också