Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Ängeln som slog ner i Rödbergen för tolv år sedan - Lasse Garoff minns sitt första möte med P. O. Enquists verk

Kommentatorns bild och bakgrunden en närbild på P-O Enquist.
Nedstörtad ängel är en av författaren Per Olov Enquists främsta romaner. Skribenten minns en dramatisering av verket som spelade på teater Universum i Helsingfors under senhösten 2008. Kommentatorns bild och bakgrunden en närbild på P-O Enquist. Bild: Bengt Nyman / cc-by-2.0 P.O. Enquist,lasse garoff

P. O. Enquist avled den 25 april och nyheten om hans bortgång fick scenkonstkritiker Lasse Garoff att minnas sitt första möte med Enquists litterära produktion - en gruvligt stark dramatisering av romanen Nedstörtad ängel som spelades i Helsingfors hösten 2008.

När jag läste nyheten om att författaren P. O. Enquist gått bort var min första tanke ett minne från dramatiseringen av hans roman Nedstörtad ängel som spelade på Universum i Helsingfors under senhösten 2008. Det är snart tolv år sedan.

Föreställningen spelade i den gamla kyrkosalen i Betaniahuset i Rödbergen – ett så högstämt och opraktiskt utrymme för teater, som aldrig kan låtsas vara något annat än vad det är, men som kan vara oförglömligt då föreställningen bejakar dess säregna kvaliteter.

Under det höga taket målades en storslagen slutscen fram hur himmelharpans sång ljöd för de förtappade människospillrorna i berättelsen.

I övrigt är det förvånansvärt svårt för mig att minnas scener eller detaljer ur föreställningen. Delvis beror det säkert på att det är svårt att sammanfatta någon handling i boken.

En man i ljus tröja sitter på en säng och röker.
Föreställningens berättarjag spelades av Niklas Grundstroem. En man i ljus tröja sitter på en säng och röker. Bild: Raisa Kilpeläinen Universum,Nedstörtad ängel

Kärlekens ytterligheter

Ett skrivande jag blickar ut i en illusionslös omvärld fylld av lidande och sorg, och berättar tre fragmentariska historier som aldrig möts.

Jagets vän K är psykiatriker. K och hans fru drivs till vansinne av sorg efter att deras femåriga dotter blivit mördad. K utvecklar en djup kärlek till pojken som mördade hans dotter, som om han var K:s egen son.

Pasqual Pinon föddes med två huvuden, det andra var ett kvinnohuvud växte fram ur hans panna. Han kallade henne för sin fru, Maria.

Byborna trodde han var Satans barn. Han räddades ur en gruvgång där de höll honom inspärrad. Och ställdes ut på cirkus.

Ruth Berlau var en av Bertolt Brechts älskarinnor. Efter hans död bar hon alltid på en hattlåda med sin älskades gipshuvud inuti.

Nedstörtad ängel beskriver kärlek och dess ytterligheter. Genom att utforska de där ytterligheterna av kärleken så söker berättelserna också gränserna för vad det är att vara en människa.

En ung kvinna står i profil mot en mörk bakgrund bakom en genomskinlig gardin.
Föreställningens scenrum delades upp av genomskinliga tyllgardiner och publiken satt på pallar som de flyttade omkring i det väldiga scenrummet. På bilden Jessica Grabowsky, i rollen som psykiatrikern K:s hustru. En ung kvinna står i profil mot en mörk bakgrund bakom en genomskinlig gardin. Bild: Raisa Kilpeläinen Universum,Nedstörtad ängel

Den nedstörtade ängeln var Lucifer och så vitt jag minns omnämns han aldrig i romanen, och hänvisas till enbart i bokens titel.

Likt honom störtas människorna ner i en underjord i världen, men trots allting bevarar de hos sig en kärna av någonting änglalikt.

Det första mötet

Föreställningen var mitt första möte med P. O. Enquists prosa. Jag har ett klart minne av det djupa intryck föreställningen gjorde på mig.

Jag häpnade över att någon kan skriva så starkt och sant om att famla genom en värld av dunkel och deformationer och skuggor, men alltid vägledd av strimmor av ljus och hopp.

Och någonstans där längst ute vid någon yttersta rand mot det stora mörkret finna den mänskliga livsgnistan som flimrar och flämtar.

En dam som bär en hattlåda under armen grimaserar mot kameran.
Sue Lemström spelade Ruth Berlau, damen med hattasken med Bertold Brechts gipshuvud inuti. En dam som bär en hattlåda under armen grimaserar mot kameran. Bild: Raisa Kilpeläinen Universum,Sue Lemström,Nedstörtad ängel

Efter föreställningen letade jag rätt på boken i en tummad pocketversion som jag hittade på någon bokbytarhylla eller loppis.

En tunn liten bok insåg jag, jag läste och förundrades över den där besynnerliga styrkan som bodde i texten.

Det är någonting oefterhärmligt över själva textens form och stämning. Ibland tycker jag att jag känner igen ansatsen i andra verk, men greppet fungerar sällan utan det blir något kulissaktigt och tillgjort över helheten, berättelsen blir sällan mer än en gotisk pastisch.

Men Nedstörtad ängel är the real thing. Det beror säkert på att Enquist skrev boken inifrån sin egen underjord. Boken utkom 1985 och i sin självbiografi Ett annat liv beskriver Enquist hur han skrev verket under en decennielång period av alkoholism under enstaka ”nyktra och iskalla morgontimmar”.

I förgrunden en sjukhussäng. Bakom den står en kvinna som pressar en vit kudde mot sitt ansikte.
Jessica Grabowsky spelade psykiatrikern K:s hustru som bryts sönder av mordet på hennes dotter. I förgrunden en sjukhussäng. Bakom den står en kvinna som pressar en vit kudde mot sitt ansikte. Bild: Raisa Kilpeläinen Universum,Nedstörtad ängel

Av föreställningen minns jag knappt något annat än att den var gruvligt stark. När jag ser på föreställningsfotografierna har jag bara en vag känsla av igenkännande.

Sue Lemström som Ruth med hattasken, Jan-Christian Söderholm som pojken på mentalsjukhuset som skriver nedsmutsade små lappar och slutligen lyckas kväva sig själv med en plastpåse.

På något sätt visar det här ju också på teaterns säregna kvaliteter som konstform.

Föreställningen lever bara så länge den spelas och när den har spelat färdigt är det bara en sparsam dokumentation som finns kvar. Och minnena av intryck och konstupplevelser.

Och vill man återuppleva dem går det förstås att läsa om romanen, den är kort och alltid värd ett återseende.

Men vill man nå tillbaka till den där teaterupplevelsen är det bästa sättet att gå och se något nytt. Bara salongerna öppnar igen.

Nedstörtad ängel spelade på Universum under senhösten 2008. Av Per Olov Enquist. I rollerna: Jessica Grabowsky, Sue Lemström, Jan-Christian Söderholm, Niklas Groundstroem, Paul Holländer och Paul Olin. Regi och dramatisering: Maria Lundström. Ljus och scenografi: Raisa Kilpeläinen, Kalle Ropponen. Ljuddesign: Kristian Ekholm. Kostym: Emma Nuutilainen.

Läs också