Hoppa till huvudinnehåll

"Lamabarnen" lärde oss en smärtsam läxa – nu kan vi hjälpa utsatta barn bättre

Anonym bild från ett daghem. En flicka sitter på knä med ryggen vänd mot kameran.
- Det känns som om det finns en gemensam konsensus om hur vi ska komma ur coronakrisen. Enigheten är stark om att stöd behövs på bred front, summerar Mirjam Kalland. Bilden är en arkivbild. Anonym bild från ett daghem. En flicka sitter på knä med ryggen vänd mot kameran. Bild: Paulus Markkula / Yle Uleåborg,daghem ,Barn

För 30 år sedan lämnade recessionen djupa spår hos den generationens barn och unga. De har haft svårt att hitta sin plats, en framtidstro med lust att bilda familj. I dag försöker samhället göra annorlunda och satsa massivt på att stöda familjerna under coronakrisen.

Många konkurser, permitteringar och stora problem för utsatta familjer. Likheterna mellan 1990-talets lågkonjunktur, "laman", och coronakrisens följder är många. Lärdomarna från laman hjälper oss ändå att stötta utsatta barn och familjer bättre.

Både professor Mirjam Kalland och ungdomsforskaren Matilda Wrede-Jäntti har ett långt perspektiv på barn, unga och familjer. Vi intervjuar dem för att syna likheter och skillnader mellan dagens coronakris, som stänger in familjerna i hemmen - och 1990-talets "lama" som den allmänt kallades, då den ekonomiska nedgången var brant i Finland.

Finland sparade hårt och de redan utsatta drabbades― Matilda Wrede-Jäntti

Matilda Wrede-Jäntti säger att Finlands linjeval på 1990-talet blev ödesdigert för många unga vuxna i dag.

- Finland valde en annan linje än Sverige i laman. "Tinalinjen" (There is no alternative, det finns inget alternativ) rådde, Finland sparade på alla plan och de mest utsatta drabbades hårt, förklarar Wrede-Jäntti, ungdomsforskare vid Helsingfors universitet.

Matilda Wrede-Jäntti är ungdomsforskare vid Helsingfors universitet.
Vi behöver öronmärka pengar och rikta dem till familjer som behöver dem mest. I spartider räcker pengarna inte till alla, säger ungdomsforskare Matilda Wrede-Jäntti. Matilda Wrede-Jäntti är ungdomsforskare vid Helsingfors universitet. Bild: Yle/Anna Savonius forskare,Helsingfors universitet,ungdomsforskare

I dag vet vi att familjer, vars ekonomi kraschade på 1990-talet, fick stora svårigheter att kravla sig upp. Familjernas beroende av utkomststöd präglade också de barn och unga som växte upp.

Knappheten fick konsekvenser.

- Dagens unga vuxna har problem med att hitta sin plats, ungdomsarbetslösheten är svår, det är besvärligt för dem att bli självständiga och bilda familj, förklarar Wrede-Jäntti.

Problem för utsatta barn när kommunerna fick välja strategier själva

På 1990-talet fördjupades skillnaderna också mellan kommunerna.

- Kommunerna valde olika strategier under och efter laman. Kommunerna fick rätt att själva besluta, vilket i sig var flexibelt, förklarar Mirjam Kalland.

Men de kommuner som skar ner mycket på basservicen och ökade på gruppstorlekar i daghem och skola fick betala dyrt för sina sparåtgärder. Det ledde till fler problem för de mest utsatta barnen, säger Kalland.

På kort sikt uppstod bland annat problem i form av fler remisser till barnpsykiatrin.

- Sparbesluten ledde till att det i andra ändan blev dyrare då behovet av stödtjänster ökade. Situationen för barn och unga i Finland varierade också mycket, beroende på vilka beslut deras hemkommuner hade fattat, fördjupar Kalland.

- Det förklarar delvis dagens regionala skillnader i Finland.

Mirjam Kalland har ägnat sitt liv åt barnskydd i olika roller i samhället.
Jag är optimistisk, det finns en större insikt jämfört med läget för 30 år sedan. Barns behov bör särskilt skyddas och deras möjligheter att utvecklas likaså, säger professor Mirjam Kalland. Mirjam Kalland har ägnat sitt liv åt barnskydd i olika roller i samhället. Bild: Yle/Anna Savonius barnskydd,professorer,mirjam kalland

Skillnaderna mellan laman och coronakrisen är ändå tydliga.

- Coronaviruset drabbar hela befolkningen, medan det på 90-talet var de överskuldsatta som miste sina jobb eller drevs i konkurs som råkade riktigt illa ut, säger Mirjam Kalland.

Enigheten är stark om att stöd behövs på bred front

I båda kriserna drabbas finländarna ändå inte rättvist.

- Barn med svårigheter hemma, missbruk, mentala problem eller familjevåld drabbas hårt även i dag. Ingen fångar upp dem när skolor och dagis är stängda. Priset för att barn och deras föräldrar stannar hemma blir dyrt för samhället på sikt, fortsätter hon.

Orsaken till att finländarna har uppmanats stanna hemma är att coronaviruset inte ska spridas så snabbt i landet att sjukvården inte hinner vårda alla som insjuknar. Man har också velat skydda de äldre för coronaviruset.

Insikterna om hur ekonomisk recession påverkar samhällsutvecklingen har ökat.

- Det känns som om det finns en gemensam konsensus om hur vi ska komma ur coronakrisen. Enigheten är stark om att stöd behövs på bred front, summerar Mirjam Kalland.

Därför är hon också optimistisk.

- Jag tycker att regeringen har skött krisen bra tillsammans med hälsomyndigheterna.

Här hittar du mycket av det material Svenska Yle har gjort kring recessionen på 1990-talet - i Yles arkiv!

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes