Hoppa till huvudinnehåll

Jordbrukare tvekar om det vettiga i att barnen går till skolan – corona mitt i vårbruket vore en katastrof

måsar efter en harv på åker
måsar efter en harv på åker Bild: YLE/Christer Finne vårbruk

Många lantbrukare är tveksamma till att låta sina barn gå till skolan under de två sista veckorna av vårterminen. I bakgrunden finns en oro för coronasmitta mitt i det hektiska vårbruket. Men det finns också risker med att ha barnen hemma, påminner man från producentorganisationen.

Torsdag den 14 maj börjar närundervisningen igen i grundskolorna i hela landet. Två månaders distansundervisning tar då slut och eleverna ska samlas i skolorna igen. Men inom lantbruket är många tveksamma till att skicka barnen till skolan.

- Det är ett svårt dilemma, säger Rosmarie Finne, som har två barn i Korsholms högstadium.

Rosmarie Finne sorterar morötter
Rosmarie Finne. Rosmarie Finne sorterar morötter Bild: Kasper Dalkarl jordbrukare,rosmarie finne

Hon har ännu inte bestämt sig för om hon ska låta barnen delta i närundervisningen nu i slutet av vårterminen.

- Egentligen är jag väl mer orolig för att de ska dra på sig smitta i skolbussen, säger Finne.

Bakom Rosmarie Finnes oro finns familjeföretaget som odlar grönsaker på friland. Hela årets inkomster hänger på att odlingssäsongen lyckas, och skulle hon eller någon annan av nyckelpersonerna i företaget bli sjuk äventyras hela säsongen.

- Vi har en intensiv period framför oss nu ända fram till november.

Svårt få hjälp

Finne bedömer att just själva odlingssäsongen, med sådd, plantering och växtskydd är svårast ur bemanningssynpunkt, ifall sjukdomen skulle drabba familjen.

- Det kräver en del specialkunskap. Höstens jobb, alltså skörden, är lättare, man hittar alltid någon som kan köra traktor, säger Finne.

I Halso i Mellersta Österbotten har Tiina och Kari Hautakoski en kött- och mjölkgård med 250 kor. Paret har beslutat att familjens tre barn i skolåldern kommer att stanna hemma vårterminen till slut.

Tiina Hautakoski.

Familjen har i sin anhållan om frånvaro för barnen hänvisat till att man arbetar med primärproduktion vilket är en för samhällsordningen och försörjningen kritisk bransch.

- Vi hoppas att vi får förståelse för vår situation. Skolans slutspurt på två veckor är inte så viktig för barnen att vi kan riskera vårens och sommarens jobb, säger Tiina Hautakoski.

Vid Österbottens svenska producentförbund ÖSP säger ombudsman Fredrik Grannas och verksamhetsledare Susanne West att den här saken är tudelad.

Kor äter hö i ladugård.
Kor i ladugård. Arkivbild. Kor äter hö i ladugård. Bild: Yle/ Nora Engström Ladugård,kor,mjölkkor

- Å ena sidan finns det en smittorisk, å andra sidan finns det en olycksrisk, säger Susanne West.

Hon hänvisar också till att våren är en hektisk tid för jordbrukarna då det händer mycket på gårdarna i samband med vårbruket. Det kan bli svårt att hinna se till barnens skolgång hemma och samtidigt hinna med alla sysslor i jordbruket.

- Jordbruket är ingen lekplats. Det finns risker med att ha barnen med sig hela dagarna, säger Fredrik Grannas.

Ingen rekommendation från ÖSP

Paradoxalt är att jordbrukarna hör till den grupp som då restriktionerna trädde i kraft i mitten av mars fick fortsätta ha barnen i skolan, just på grund av att branschen är viktig för folkförsörjningen.

ÖSP har inte gått ut med någon rekommendation i det här ärendet, det har inte heller någon annan av producentorganisationerna gjort.

I sista hand är det ändå individuella val det är fråga om.

- Det här är beslut som ska tas på familjenivå, säger Susanne West.

Skulle man som lantbrukare ändå drabbas av coronasmittan varierar tillgängligheten på hjälp.

- Från ÖSP:s sida har vi sammanställt en lista på entreprenörer som kan hjälpa till med olika saker, säger Grannas.

Fredrik Grannas, ombudsman för Österbottens svenska producentförbund ÖSP.
Fredrik Grannas. Fredrik Grannas, ombudsman för Österbottens svenska producentförbund ÖSP. Bild: Yle/Jukka Tyni österbottens svenska producentförbund

Tillgången på avbytare varierar också stort.

- Om vi blir sjuka, kan nån av våra vanliga avbytare då komma? Eller måste vi lära upp en ny avbytare, på distans, säger Tiina Hautakoski.

- Det är inte lätt att komma till en ny gård, oavsett hur bra instruktioner man skulle ha fått, säger Hautakoski.

Hon säger att grannen visserligen skulle kunna sköta om utfodringen av djuren, men den övriga skötseln - kalvningar, mjölkningsroboten och annat hänger på husbondsparet och de normala avbytarna.

- Vår bästa avbytare är vår 15-åriga dotter. Hon känner till alla jobb på gården, men hon kan inte sköta allt själv, säger Hautakoski.

Artikeln är delvis baserad på Yle Pohjanmaas artikel "Moni maatalousyrittäjä pitää lapsensa pois koulusta koronan pelossa: "Jos tauti iskee kevättöiden aikaan, se on taloudellinen katastrofi""skriven av Iina Kluukeri.

Läs också