Hoppa till huvudinnehåll

Deborah Feldman skrev om sitt liv i New Yorks chassidsamfund - därför lyckades hon behålla sin son

Deborah Feldman i brun page, stora glasögon med tunna bågar. Bruna ögon, svart kavaj och ett guldhalsband. Porträttfotografi.
Deborah Feldman är bosatt i Berlin Deborah Feldman i brun page, stora glasögon med tunna bågar. Bruna ögon, svart kavaj och ett guldhalsband. Porträttfotografi. Bild: imago images/teutopress/ All Over Press Deborah Feldman

Författaren Deborah Feldman växte upp i ett samfund för förintelseöverlevare i New York, men byggde upp ett nytt liv i Berlin. Hon finner tröst i Tysklands öppna sätt att hantera historia.

När hennes barn föddes bestämde sig Deborah Feldman för att lämna samfundet. Hon var då 19 år gammal och hade levt i ett arrangerat äktenskap i två år och var ångestfylld.

Hon orkade inte längre med det liv hon levde, och ville ha en förändring till stånd för sig och sin son. Men att åka i väg och lämna allt var inte lätt. Förberedelserna tog tre år. Hon måste studera, fundera på ett yrke och klara sig i världen utanför.

Feldman föddes och växte upp i Williamsburg i New York i ett judiskt-ortodoxt chassidsamfund. Samfundet lever med stränga regler och ritualer och har en negativ inställning till sådana som vill lämna rörelsen.

- De försökte hindra folk från att lämna gemenskapen eftersom de inte ville förlora kontrollen, säger Feldman till Yle i en intervju i Berlin.

Feldman var fångad i en fälla, eftersom ingen kvinna med barn någonsin hade lyckats ta sig bort och också fått vårdnaden om barnet. Den som vill lämna rörelsen möts av en armé av advokater, av förföljelse och trakasserier.

Deborah Feldman började diskutera saken med en egen advokat. Advokaten rådde henne att göra saken offentlig. Offentlig uppmärksamhet är det enda som får samfundet att rygga tillbaka.

Det ledde till att Feldman skrev en bok om livet i New Yorks chassidsamfund. I boken berättar hon om det sektlika samfundet och skälen till att hon flydde.

Bokens namn är Unorthodox: The Scandalous Rejection of My Hasidic Roots.

Den här våren kunde man också i Finland se miniserien Unorthodox, som delvis baserar sig på Feldmans liv, via streamingtjänsten Netflix.

Författaren populär i Berlin

I Berlin är dagen varm, nästan kvav. Vid Viktoria Luisa-platsen i stadsdelen Schöneberg är det fullt av människor.

Men livet är inte som förut. Mångas ansikten täcks av en andningsmask. I Tyskland är masker obligatoriska i kollektivtrafik och i butiker. Parkvakter övervakar att det obligatoriska säkerhetsavståndet på en och en halv meter följs.

33-åriga Deborah Feldmans hem är här, på gatan som angränsar till torget. Hon har varit nästan helt isolerad i sex veckor tillsammans med sin son, som nu är tonåring.

Begränsningarna har börjat avvecklas också i Tyskland, men intervjun görs ändå utomhus och på säkert avstånd.

Feldmans coronaisolering har passat henne bra. Författare trivs ensamma.

Som ung lärde hon sig hitta på sätt för att överleva isolering och ett mycket begränsat liv.

- Jag har tack vara det mycket fantasi och en förmåga att fantisera.

Feldman är permanent bosatt i Berlin. Hon lämnade New Yorks chassidsamfund för tio år sedan. Hon har redan i flera år varit känd som författare i Berlin, men den här våren har populariteten nått nya höjder tack vare Netflix-serien.

Populariteten syns på Berlins gator. Mitt i intervjun kommer två fans och ber om en bild tillsammans med Feldman. Hon tackar ja och ger tips om hur man får en bra bild även om man inte får vara så nära varandra nu.

- Berättelser om Berlin växer alltid till stora fenomen i Berlin, säger hon.

Serien inte exakt som verkligheten

Netflix-serien utspelar sig i New Yorks chassidsamfund och i Berlin. I serien talas jiddisch, som också är språket som man använde i samfundet under författarens barndom. Nu pratar hon engelska med sin son men arbetsspråket har bytts till tyska.

Enligt Feldman finns det i serien likheter med hennes egen historia, men också många olikheter.

I Netflix-serien flyr huvudpersonen Esty från chassidsamfundet och flyger direkt till Berlin. Feldmans flytt tog flera år.

Författaren har märkt att det hjälper att lägga ett världshav mellan det förflutna och nuet för att börja ett nytt liv. Ändå har hon inte kunnat skaka av sig alla gamla beteenden.

Feldmans barndomssamfund bestod av europeiska judar som överlevt förintelsen under andra världskriget. Hennes mormor hade förlorat alla sina tio syskon.

Feldmans pappa var psykiskt sjuk och hennes mamma lämnade samfundet, vilket gjorde att Deborah växte upp med sina morföräldrar.

- De trodde att de redan upplevt världens undergång och de befarade att nya katastrofer stod runt hörnet. Därför var de alltid väldigt väl förberedda.

Deborah bunkrade upp med mat

När Deborah Feldman flyttade till sin nuvarande lägenhet i Berlin släpade hon med sig två stora skåp som skulle rymma beredskapsvaror som mjöl, wc-papper och konservburkar. I frysen förvarade hon mjölk.

Feldman såg beredskapen som normal, tills hennes Berlinkompisar började undra varför hon förvarade så stora mängder mat hemma hos sig.

Hon berättar att det är psykiskt tungt att ständigt vara förberedd för det värsta - det är som att hela tiden leva i ögonblicket strax före en bilolycka. Hon har gått i terapi för att få hjälp för det här.

Sedan kom coronaepidemin och det blev plötsligt okej att ha beredskapen i skick. Också i Berlin tog mjölet i något skede slut i butikerna och en vän kom till Feldmans skåp för att hämta ingredienser till sitt barns ödelsedagstårta.

- Jag utropade direkt yess! Den här gången hade jag rätt i mitt trauma, säger Feldman och skrattar.

Förintelsen grunden för samfundet

Det har den här veckan gått exakt 75 år sedan andra världskriget slutade när Tyskland kapitulerade. Under årets början och våren har Europa kommit ihåg befrielsen av koncentrationslägren och avslöjandet av folkmordet på judarna i all dess omfattning och grymhet.

Feldmans morföräldrar överlevde, men holocausten definierar fortfarande samfundets ideologi. Kvinnorna förväntas föda så många barn som möjligt för att ersätta dem som dödades i förintelsen.

- Ända fram till idag har chassidsamfunden vuxit snabbt, vilket anses vara den slutgiltiga hämnden mot Hitler, skriver Feldman i sin bok Unorthodox.

För Esty i Netflix-serien är det sexuella samlivet plågsamt de första åren av äktenskapet. Allt blir värre av att kvinnors värde tycks mätas i hur många barn hon föder. Kvinnans ställning är ytterst kringskuren.

Feldman hade liknande problem i sitt äktenskap och hon födde en son två år efter bröllopet. Sin man hade hon bara träffat under en kort stund före bröllopet.

Feldman tror att relationen till förintelsen mattas av från generation till generation, men i hennes liv har tanken på att hon måste kompensera för något som gått förlorat varit starkt närvarande.

Varje dag tände mormodern ett ljus till minne av de avlidna och den unga Deborah kände till namnen på dem som dött i koncentrationslägren. Mormodern födde själv 11 barn.

- Vi levde hela tiden med förtvivlan över att vi inte någonsin kommer att kunna ersätta alla som dödats, säger Feldman.

Förintelsen påverkar också samfundets teologi. Enligt Feldman tänker man inom samfundet att förintelsen var ett straff för att judarna assimilerat sig med andra folk i alltför hög grad.

Bakgrunden spelar mindre roll i Berlin

Också i Feldmans hemstadsdel Shöneberg i Berlin finns inbäddade förgyllda minnesplattor i gatorna med namn på judar som dödades under nazitiden.

Men varför valde ett barnbarn till överlevare att flytta just till Berlin? Varför ville ett barnbarn till överlevare av förintelsen flytta till just Berlin?

Feldman ser inget motsägelsefullt i det. Enligt hennes barndomssamfund var förintelsen bara den senaste i en lång rad av judisk förföljelse.

För henne är Berlin samtidigt en stad där bakgrunden inte spelar någon roll. I New York upplevde hon att hon definierades endast som den modiga kvinnan som flydde. Ingen ville höra något annat om henne. I Berlin är hon författare och man lyssnar på henne.

Den israeliska figuren Yael i Netflix-serien representerar, enligt Feldman, det nedlåtande sätt på vilket sekulariserade judar betraktas av ortodoxa judar. I Berlin spelade hennes bakgrund ingen större roll.

Ändå är det en överraskning att Netflix-seriens kanske mest orealistiska scen är verklighetsbaserad. Seriens Esty anländer från ett slutet samfund till Berlin och träffar samma dag hon anländer en grupp människor på ett café, som kommer att bli viktiga för henne.

- Samma sak hände mig, säger Feldman.

- Jag träffade min vän första dagen på ett café. Det här händer bara i Berlin.

Det finns ändå en skillnad: Feldman hade levat separerad från samfundet i flera år och lärt sig leva ett fritt liv innan hon anlände till Berlin.

Advoktens råd hjälpte

För Deborah Feldman gick det till slut som advokaten hade förutspått.

Tack vare offentligheten fick hon vårdnaden om sin son. Hon berättar att hon hotade tala om sin bok i tv, inför en miljonpublik, om hon inte fick vårdnaden. Strax före sändningen kom beskedet: hon hade fått vårdnaden om sonen som då var tre år gammal.

Feldmans morföräldrar är döda. Efter deras död har hon inte saknat någonting från sitt gamla samfund.

De döda släktingarnas själar följer ändå alltid med henne.

Enligt Feldman är det här traumat lätt att behandla i just Berlin. Här är historien alltid närvarande. Här är mitt trauma inte en börda utan en befriande upplevelse.

- För första gången i mitt liv behöver jag inte bära bördan ensam. Här delar alla den.

För Feldman känns det mycket lugnande.

Artikeln är en översättning av Yles artikel Deborah Feldman kirjoitti elämästään New Yorkin hasidiyhteisössä, jotta saisi pitää poikansa – Yle tapasi Berliinissä Unorthodox-hittisarjan tosielämän Estyn skriven av Suvi Turtiainen.

Artikeln är översatt av Tintin Råholm.

Läs också