Hoppa till huvudinnehåll

Bakom den mjuka pandan träder en allt aggressivare kinesisk utrikespolitik fram – Australien senaste föremål för Kinas hämnd

Jättepandan Yuan Yuan i Kina.
Jättepandan Yuan Yuan bor i Shaanxiprovinsen i nordvästra Kina. Jättepandan Yuan Yuan i Kina. Bild: All Over Press Kina,jättepanda

Den statskontrollerade kinesiska tv:n levererade den gångna veckan nästan dagligen en video med söta pandor till omvärlden. Videornas uppgift är att ge en mjukare bild av Kina, men landets konkreta diplomati blir allt hårdare.

De regelbundet producerade videorna är ett led i Kinas utrikespolitik och är tänkta att motverka de upprepade rapporterna om brott mot de mänskliga rättigheterna i Kina.

Pandorna har också traditionellt rent fysiskt använts som diplomatiska redskap. Kina har skänkt eller hyrt ut pandor till vänligt sinnade länder.

Även Finland är inblandat i pandadiplomatin. Ett avtal om lån av kinesiska pandor ingicks då Kinas ledare Xi Jinping besökte Finland 2017.

De två pandorna Pyry och Lumi anlände till djurparken i Etseri följande år.

Pandorna var länge ett centralt redskap i Kinas utrikespolitik samtidigt som landets offentliga utrikespolitik var luddiga och svårtydda uttalanden från kommunistpartiets centralkommitté.

För omvärlden var det ungefär samma utmaning som då man försökte komma underfund med Sovjetunionens avsikter genom att fokusera på dunkla passager i partiorganet Pravda.

En rysk pensionär läser tidningen Pravda.
Pravda var det sovjetiska kommunistpartiets officiella tidning fram till Sovjetunionens fall 1991. Tidningen ges fortfarande ut, men nu som språkrör för det neosovjetiska ryska kommunistpartiet. En rysk pensionär läser tidningen Pravda. Bild: Vladimir Smirnov/TASS/All Over Press Ryssland,tidningar,Sovjetunionen,Ryska federationens kommunistiska parti,kommunism (ekonomiska system),Pravda,Sovjetunionens kommunistiska parti

Den här lågmälda diplomatin rådde så länge Kina växte ekonomiskt och bidade sin tid.

I dag är Kina på god väg att bli världens mäktigaste ekonomi, och landet har ändrat sin utrikespolitik till konfrontativ.

Nu senast har Australien fått känna på Kinas vrede efter att ha uttalat stöd för en oberoende internationell undersökning av bakgrunden till coronautbrottet i Kina.

– Varför ska vi äta australiskt kött och dricka australiskt vin, frågade Kinas Australienambassadör Jingye Cheng i en illa dold hotelse i tidningen Australian Financial Review nyligen.

I början av veckan stoppade Kina sedan import av nötkött från Australiens fyra största producenter och sade sig köpa nötkött från Ryssland i stället.

Nötboskap i Darwinregionen i Australien.
Nötboskap i Darwinregionen i Australien. Nötboskap i Darwinregionen i Australien. Bild: Christopher Bellette/Alamy/All Over Press Australien,nötkreatur

Tidigare har bland annat Norge straffats för Kinakritik.

Den omfattande norska laxexporten till Kina låg nere i flera år och relationerna var frostiga efter att den norska Nobelkommittén beslutat ge fredspriset till oliktänkaren Liu Xiaobo 2010.

Australien är särskilt utsatt om Kina beslutar hämnas på bred front. Ungefär en tredjedel av Australiens export går till Kina.

Ambassadörer till attack

Den kinesiska ambassadörens hotelser mot Australien är ett exempel på hur kinesiska diplomater allt mer gått till offensiv med aggressivt språk i stället för att vara traditionellt diplomatiska.

Just nu är Kina speciellt känsligt ifall någon ifrågasätter den officiella berättelsen om coronavirusets ursprung och Kinas åtgärder för att försöka stoppa det.

I höstas fick Sverige känna av den aggressiva retoriken då Kinas ambassadör i Stockholm uttalade direkta hotelser mot Sverige.

Det gjorde han i samband med att den fängslade svensk-kinesisk förläggaren Gui Minhai fick yttrandefrihetsföreningen PEN:s svenska Tuscholskypris.

Finland har åtminstone utåt hållit en låg profil gentemot Kina, och den kinesiska ambassadens webbsajt och twitterkonto producerar i regel vänligt inställda kommentarer.

Källor: Yle, Foreign Policy, Reuters, South China Morning Post, Australian Financial Review, BBC, Global Times, Agence France-Presse, Der Spiegel, Politico.

Läs också