Hoppa till huvudinnehåll

Hantverkarlivet är fritt, men också utmanande: "Jag skulle helst bara hålla på här med min kaffekopp, mitt handarbete och låta nån annan sköta marknadsföringen"

I Annika Baarman-Sundbloms textilateljé i Västanfjärd går symaskinen het just nu. Hon jobbar annars på deltid med att sysselsätta seniorer inom kommunen, men nu har hon ett annat uppdrag som upptar hennes tid, efter att ett litet privat vårdbolag frågade henne om hon kunde tänka sig sy ansiktsmasker för dem.

- Först trodde jag att beställningen var något slags skämt då de hörde av sig i början av april, men det var det inte. Det är ett ganska småpetigt jobb med alla veck som ska finnas, men det blir ett trettiotal masker klara om dagen.

Knapptavlor, lapptäcken och getingskrämmor som Annika Baarman-Sundblom har gjort
Allt från lapptäcken, knapptavlor till getingskrämmare ser dagens ljus i Annika Baarman-Sundbloms textilateljé. Knapptavlor, lapptäcken och getingskrämmor som Annika Baarman-Sundblom har gjort Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,annika baarman-sundblom

Annika Baarman-Sundblom kunde både väva och knyppla som sjuåring. Hon utbildade sig sedan till handarbetslärare och jobbade 27 år i Ekenäs tills pendlingen började kännas för lång.

Nuförtiden sysselsätter hon sig i sin egen textilateljé, där hon gärna använder sig av återvunnet materiel i sitt hantverk.

- Jag tycker jättemycket om att springa på loppis och fynda sådant jag inte ens vet vad jag ska använda det till. Knappar är jag speciellt förtjust i och av dem kan jag göra tavlor, smycken och olika slags inredningsdetaljer. Ibland köper jag något plagg på loppis bara för knapparnas skull. Många här i byn ger mig också gamla knappar i och med att de vet att jag vill ha dem.

Annika Baarman-Sundblom står i sin syateljé med en burk med getingbon i förgrunden
Gamla getingbon har visat sig användbara i olika hantverksprojekt. Annika Baarman-Sundblom står i sin syateljé med en burk med getingbon i förgrunden Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,textilkonst,textilkonstnärer,hantverksyrken,hantverkstradition,textilhantverk

Ett annat, lite överraskande, material som Annika Baarman-Sundblom gärna använder sig av är gamla getingbon.

- Det hela började med att min man byggde ett utedass här på gården. De enda som använde det var getingarna. Jag märkte då att bona är precis som papper så jag limmar dem på olika smycken och brickor och så gör jag getingskrämmare av dem.

För att nå ut med sina produkter, driver Annika Baarman-Sundblom tillsammans med en andra hantverkare en butik i Svartå. Där säljer hon olika stickade produkter, allt från halsband till benvärmare, ponchon och sjalar, knapptavlor och broscher.

Butiken är stängd just nu på grund av coronaepidemin, men samarbetet gör det lättare att nå ut till kunderna.

- Vi gör turvis arbetsturer där för att hålla kostnaderna nere.

Mikrobiologen blev möbeltapetserare

Det är inte lätt att marknadsföra och nå ut med sitt kunnande och sina produkter. Det hör till det mest utmanande i jobbet som hantverkare, tycker möbeltapetserare Jenny Langenskiöld. Hon tror att personligheten också spelar en stor roll här.

- Många kolleger tycker det är härligt att marknadsföra sig själv på sociala medier, men för mig är det den största stötestenen. Jag skulle helst bara hålla på här med min kaffekopp och mitt handarbete och låta nån annan sköta marknadsföringen, skrattar Jenny Langenskiöld.

Annika Langenskiöld restaurerar en fåtölj
Jenny Langenskiöld har gott om jobb eftersom gamla möbler igen blivit populära. Annika Langenskiöld restaurerar en fåtölj Bild: Mathias Gustafsson / YLE Möbelrestaurering,Soffan

Ibland för livet en in på helt nya spår, inte minst karriärmässigt. För Jenny Langenskiöld i Grankulla blev det just så då hon blev hantverkare på heltid.

- Ursprungligen är jag mikrobiolog och forskare. Det är ännu intressant, men det började komma barn i familjen och så funderade vi på att jag behövde ett arbete där jag får jobba hemma och med mina händer. Jag ville gärna också lyfta lön för att man måste lyfta lön, men viktigt var att inte alltid behöva åka nånstans och vara nära barnen när de är små, berättar hon.

Langenskiöld har hyst in sin ateljé i garaget. Väggarna är till bredden fyllda med färggranna tyger, symaskiner och möbler som väntar på att bli omsydda.

Att växla om från mikrobiologi till hantverk gick dock inte helt i en handvändning. Langenskiöld började som många andra med att gå arbiskurser. Sedan fortsatte utbildningen på Axxell i Karis. Också andra utbildningar har varit nyttiga då man gör ett karriärsbyte.

- Jag har gått en företagarkurs också vilket jag rekommenderar till alla som ger sig in på egenföretagande. Också som hantverkare ska man ha någon form av ekonomisk kunskap för att få det hela att snurra, fortsätter hon.

Exklusiva knivar för samlare tillverkas i en liten verkstad i Pedersöre - köparna är unga nyrika i USA och Kina

Två unga män som lyckats hitta sin kundkrets, trots att de tillverkar en nischprodukt är bröderna Nylund i Pedersöre.

Det hela började med intresse för jakt. Den som jagar behöver kniv och åtminstone på landsbygden erbjuds undervisning i hur man tillverkar en funktionell kniv i högstadiet.

Jakob Nylund och hans yngre bror Simon Nylund blev väldigt fascinerade av knivar i tidig ålder. Idag tillverkar bröderna ungefär 20 knivar i året och kan leva gott på det. Men det är inga jaktknivar längre precis. I dag är det exklusiva dyrgripar för samlare som gäller.
Köparna är nyrika amerikaner och kineser i yngre medelåldern.

Man i smedja med glödande järn
Alla knivar görs för hand, från början till slut. Man i smedja med glödande järn Bild: yle/Mari Latva-Karjanmaa kniv,pedersöre

År 2009 startade bröderna Nylund sitt företag. Jakob berättar om början så här:

-  Vi fick en större beställning av ett lokalt företag att göra knivar. Då jobbade jag för att göra knivar om sommaren. 

Simon Nylund gick i slöjdskola och utbildade sig till artesan. Själv utbildade sig Jakob Nylund till ingenjör och jobbar fortfarande som sådan, men företaget driver bröderna bägge ihop.

Att företaget tog en vändning från det praktiska mot det mera exklusiva handlar om att bröderna Nylund började åka utomlands på mässor för att titta på vad andra håller på med.

- Vi träffade flera duktiga knivmakare i Sverige, som sysslade mera med konstknivar än jaktknivar. Det var väldigt inspirerande att prata med dem och se vad de kunde göra. På den vägen började vi mera och mera göra konstknivar och gå bort från bruksknivar. Det var helt enkelt roligare, berättar Jakob Nylund.

Mammutbetar och valrossbetar

Materialen som används till de snofsiga skaften är inga billiga grejer. Det är pärlemor, och olika trädslag, som masurbjörk. De använder också meteorit från norra Sverige, så kallad Muonionalustameteorit i en del av knivskaften.

Men också andra, ännu ovanligare material som betar av mammut och valross.

- Mammutbetarna kommer upp ur permafrosten i Sibirien. Fossilt valrossbete kommer från Alaska, där de sköljs upp på stränderna. Vi använder också en del kolfibermaterial och konstgjorda material har också blivit rätt så populära.

- En del beställer vi via nätet, men många är sådana att man måste se, så det är på mässorna vi köper de materialen, berättar Simon Nylund.

Bröderna gör allt från början. Gjuter järnet i ässjan. Hamrar och bultar. Etsar för att få fram mönster i kniveggen. Det är ett långsamt, långsamt arbete. Men det finns folk ute i världen som är villiga att betala för det.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes