Hoppa till huvudinnehåll

"Tjugo år av prat har ju inte fredat ett enda träd" - nu växer Pentti Linkolas naturarv som aldrig förr

Anneli Jussila går på en bergsknall i skogen.
Anneli Jussila fortsätter sköta naturarvet, men nu utan den gamle vännen Pentti Linkola vid sin sida. Anneli Jussila går på en bergsknall i skogen. Bild: Amanda Vikman/Yle person,anneli jussila

För trettio år sedan möttes de av oförståelse och skogsägare som vägrade sälja skog för syftet att freda den. Nu har debatten svängt och pionjärerna vid Stiftelsen för naturarvet har medvind.

- Jag mötte Pentti Linkola under en kurs i Tenala år 1989 och bodde med honom en kort tid. En kväll uttryckte Pentti sin frustration över att inte ett enda träd hade fredats trots tjugo år av prat. Det enda sättet att få skog fredad verkade vara att köpa den, det var så det började, minns Anneli Jussila.

Hon är VD för Stiftelsen för naturarvet, på finska känd som Luonnonperintösäätiö, som hon och Pentti Linkola lade grunden för år 1995. De förblev nära vänner ända fram till hans död och hon minns de första trevande åren med glädje.

Pentti Linkola ja Raimo Ilaskivi keskustelevat ulkona
En ung Pentti Linkola intervjuas av Raimo Ilaskivi. Pentti Linkola ja Raimo Ilaskivi keskustelevat ulkona Bild: Arja Lento/Yle Pentti Linkola,Raimo Ilaskivi

Det började med en annons i Helsingin Sanomat och ett startkapital på 400 000 mark från Pentti Linkola.

- Vi hade ingen aning om hur man köpte skog då. Vi hoppade upp på cyklarna och begav oss till gården i Parikkala. Trots att många skogsägare på den tiden inte ville sälja skog för att freda den lyckades vi faktiskt köpa fastigheten, minns Jussila.
De sista åren, då benen inte bar Linkola ut i skogen längre, fick stiftelsen allt större betydelse för honom.

- Han verkade nöjd med utvecklingen och att vi fick mer donationer för varje år som gick. Stiftelsen betydde mycket för honom eftersom vi verkligen kunde göra en skillnad på riktigt, säger Jussila.

Linkola deltog på stiftelsens senaste årsmöte per telefon någon vecka innan han dog.

- Han hade läst igenom årsberättelsen tio gånger, och verkade ganska glad. Tack vare stiftelsen tror jag att han var ganska lugn och nöjd när han dog, säger Jussila.

Fem procent skydd i södra Finland

Det som började med ett skyddsområde på 20 hektar har i dag vuxit till över 2000 hektar och mer än 100 naturskyddsområden. Ökningen har varit snabbast de senaste åren och tjugofemåringen börjar känna av en viss växtvärk.

- Om man ser på arealens tillväxt så visst är det en bra kurva och vi närmar oss säkert 3000 hektar det här året. Tiden vill inte riktigt räcka till just nu och vi måste utöka personalstyrkan för att hinna med allt, säger Jussila.

Närmare 80 procent av de skyddade skogarna, eller 2,3 miljoner hektar, finns enligt naturresursinstitutet i norra Finland. I södra Finland är mängden skyddad skog 0,6 miljoner hektar, vilket omfattar fem procent av skogsarelen.

Enligt Luonto-liitto finns det bara några få promille av orörd urskog kvar i Finland. Av dessa orsaker har stiftelsen också prioriterat områden i landets södra delar.

Nuuksion kansallispuisto
Arkivbild från Noux där det finns en spillra urskog kvar. Nuuksion kansallispuisto Bild: Jouni Immonen / Yle

Nya skyddsområden införskaffas på olika sätt, dels genom arv eller donationer i form av pengar eller skogsfastigheter. För privatpersoner är det populärt att köpa en bit urskog till stiftelsen.

Statens skyddsprogram Metso, som drog igång i början av 2000-talet, verkar ha bidragit till att skogsägares attityd förändrats.

- Det blev godkänt att sälja skog i syftet att skydda den. Tidigare var det något så ovanligt att skogsägarna var lite misstänksamma men nu när medvetenheten ökat så är det allmänt accepterat, säger Jussila.

Hoppas på snabb och storskalig förändring

I år har stiftelsen för naturarvet köpt ett område nära Patis norr om Åbo. Det är det första området som införskaffats på ett decennium i Egentliga Finland.

- Verksamhetens tyngdpunkt ligger i södra Finland eftersom behovet är störst här. Staten har fredat stora områden i norra Finland men bara några procent i södra Finland är skyddad, säger Jussila.

Skogarna man köper är gamla och fulla med värdefullt virke.

Anneli Jussila ser upp mot trädens kronor i en grön vårskog.
Anneli Jussila ser attityderna förändras, nu hoppas hon det ska leda till handling. Anneli Jussila ser upp mot trädens kronor i en grön vårskog. Bild: Amanda Vikman/Yle person,anneli jussila

- Jag talar sällan om mängden kubikmeter i skogen, men det är helt enkelt så man får fram priset. Många föreslår att vi ska köpa kalhyggen billigt och låta skogen växa, men det råder ju inte brist på kalhyggen just nu, utan på urskog som behöver skyddas, säger Jussila.

Hon är först och främst en miljökämpe, men samtidigt förstår hon att skogen i Finland ska och bör användas. Hon önskar dock att mildare metoder ska tillämpas.

- Det är märkligt, att trots insatser som namninsamlingen mot kalhyggen förra året, så är Finland är ett av få länder där kalhyggen fortfarande är den viktigaste metoden för skogsbruket. Det talas om förändring men det sker inte mycket i praktiken.

Tidigare var miljöaktivister och industrin väldigt mycket i luven på varandra och folk kedjade till exempel fast sig i skogsmaskinerna. Nu är det helt annorlunda.

- När Pentti började tala om klimatförändringen och andra problem vi skulle mötas av som utarmningen av den biologiska mångfalden varken trodde eller lyssnade särskilt många. Men nu vet vi, med facit i hand, att människan har förmågan att påverka sin omgivning i stor skala.

Läs också