Hoppa till huvudinnehåll

Coronaepidemin slog hårt mot busstrafiken - får vi någonsin tillbaka alla våra gamla linjer?

Bron över Svartsån i Drägsby, Borgå.
Bussbolagen lider av coronakrisen. Bron över Svartsån i Drägsby, Borgå. Bild: Yle / Hanna Othman Drägsby,Svartsån,bro,trafik,bussar,busstrafik,borgå trafik

Av alla branscher som kört in i väggen på grund av coronaepidemin hör busstrafiken till de värre drabbade. Men det finns saker som talar för att branschen återhämtar sig starkt.

Enligt busstrafikförbundet har 70 procent av bussbolagen tappat nästan all sin omsättning efter att pandemin nådde Finland.

Främst är det beställningstrafiken som bara försvann från bolagens kalendrar. Skolor, pensionärsföreningar, konferensdeltagare - ingen åker på resor just nu, och också höstens planer är för det mesta inhiberade.

Men som många läsare säkert märkt har också linjetrafiken drabbats. Busstrafikförbundet säger att 90 procent av alla marknadsbaserade linjer låg nere när läget var som värst.

De marknadsbaserade linjerna körs enbart med biljettintäkter, utan några samhälleliga stöd.

Kommer passagerarna någonsin tillbaka?

Den stora frågan är vad som händer efter coronaepidemin - när samhället normaliserats igen.

I en artikel i Helsingin Sanomat säger en representant för Pohjolan Matkat att den reguljära linjetrafiken sannolikt aldrig mera återgår till det normala utbudet.

Rädslan är att passagerare som en gång vant sig av bussen, och börjat köra bil istället, inte återgår till gamla vanor så lätt.

Och om bussarnas linjeutbud krymper blir det etter värre att försöka vinna tillbaka kunder med sämre service.

Inte domedagskänslor inom Svenskfinland

En rundringning bland bussbolag i Svenskfinland visar att situationen är dyster om ändå inte dystopisk.

Borgå trafik som kör inom Borgå och mellan Borgå och Helsingfors har använt sommartidtabeller under våren, det vill säga kört mera sällan.

Här behöver man ändå inte vara så orolig för ett permanent kundbortfall - den som kört bil i morgonrusningen längs Borgåleden in till Helsingfors kanske är mer lätt övertalad att återgå till kollektivt.

Ampers busstrafik som är baserad i Pojo har delvis samma fördel, trots att man nu skurit ner nästan all trafik.

En större taxi och en buss står parkerade vid en affärsfastighet i rött trä.
En större taxi och en buss står parkerade vid en affärsfastighet i rött trä. Bild: Malin Valtonen / Yle Ingå,Buss,ingå busstation

När pendlingen in till Helsingfors någon gång tar vid igen har man fördelen att kunna köra ända in i Kampens fjärrtrafikstation.

Skolskjutsarna utgör dessutom en stor del av Ampers linjetrafik, och där har man en lojal kundgrupp på hösten igen.

Oroväckande är ändå att man direkt märkte av regeringens uppmaning till distansarbete - pendlarnas antal minskade drastiskt.

Vid TLO som trafikerar i Åboland, bland annat skärgårdsrutten, är situationen sämre. Pargastrafiken kommer att krympa nu på sommaren och det är oklart huruvida man lyckas köra upp den igen.

Enligt TLO kommer inte närings-, trafik- och miljöcentralen till skott när det gäller för bastrafiken livsviktiga stöd.

TLO:s nya skärgårdsbuss, juni 2016.
TLO:s nya skärgårdsbuss, juni 2016. Bild: TLO / Ville Markuksela skärgårdsbussen

Bland de som svenska Yle talat med är TLO den som ser de svåraste utmaningarna i att vinna tillbaka kunder igen när samhället någon gång normaliseras.

Man talar om en "dröjande efterfrågan", som innebär att trots att samhället snabbt kan återgå till det normala när pandemin är över, går det långsamt för passagerarna att återvända.

Här krävs stöd också efter pandemin - lönestöd att betala sina chaufförer med är branschens favoritmodell.

Blir det branschstöd till busstrafiken?

Regeringens linje har hittills varit att inte ordna med specifika branschvisa stöd, förutom till restaurangerna som lider av direkt lagstiftning.

Det är ändå inte omöjligt att man ännu kommer fram till att just bussbranschen behöver skräddarsytt stöd.

Dels är busstrafiken ryggraden, eller kanske snarare blodkärlssystemet i Finlands kollektivtrafik, dels är regeringens mål att få ned koldioxidutsläppen - och där ska trafiken stå för en stor del av minskningen.

Trafikpolitikerna dryftar bussarnas framtid

För den långsiktiga visioneringen vad gäller busstrafikens framtid är det bäst att vända sig till kommunikationsutskottet i riksdagen, om man vill höra beslutsfattare.

Där går åsikterna isär en smula - främst gäller det synen på oss människor, vill vi åka kollektivt eller inte?

Jenni Pitko (Gröna) från Uleåborg tror på en "lysande framtid" för busstrafiken i Finland

Kansanedustaja Jenni Pitko, Vihreä liitto.
Jenni Pitko (Gröna) Kansanedustaja Jenni Pitko, Vihreä liitto. Bild: Kimmo Brandt / Compic / Eduskunta riksdagsledamöter,Jenni Pitko

- Spårtrafiken, tågen, kan ju inte betjäna hela landet. Och vi märker att människor vill göra hållbara val och välja kollektivt.

Utskottskollegan från Sannfinländarna, Sheikki Laakso från Kouvola skakar på huvudet

- Varför skulle människor vilja trängas i bussar efter coronaviruset? De har ju blivit vana att tänka på smittspridning, om det så bara handlar om säsongsinfluensa.

Kansanedustaja Kristian Sheikki Laakso, Perussuomalaiset.
Sheikki Laakso (Sannf) Kansanedustaja Kristian Sheikki Laakso, Perussuomalaiset. Bild: Kimmo Brandt / Compic / Eduskunta riksdagsledamöter,Sheikki Laakso

Å andra sidan finns det inget annat alternativ än att satsa på kollektivtrafiken om man vill ha regional jämlikhet, påpekar Johan Kvarnström (SDP) från Ekenäs.

- Just nu gör ju människor rätt i att undvika kollektivt på grund av coronaviruset. Men om vi vill trygga människors sätt att färdas i framtiden, om de av någon orsak inte kan köra bil, så finns det inget alternativ än att tro på kollektivtrafiken.

Kansanedustaja Johan Kvarnström, SDP.
Johan Kvarnström (SDP) Kansanedustaja Johan Kvarnström, SDP. Bild: Kimmo Brandt / Compic / Eduskunta riksdagsledamöter,Johan Kvarnström

Vem ska ha rätt till kollektivtrafik?

Det där med regional jämlikhet är en svår fråga för politikerna. Alla vet att det redan nu är så att man inte klarar sig utan bil i vissa delar av landet, medan det går bra på annat håll.

Ändå vill man inte frångå principen om att det ska vara likställt för alla.

På vilka ställen i Finland ska det alltså vara möjligt att bo, och samtidigt kräva att kollektivtrafiken ska fungera? Var ska man ha rätt och möjlighet att klara sig utan bil?

Man borde kunna ha möjlighet att bo nästan var som helst utan bil― Jenni Pitko (grön)

Jenni Pitko medger att det nu inte är möjligt på alla håll.

- Men jag vill att det ska gå att bo i nästan hela landet trots att man inte kör bil. Alla kan inte köra, barn och unga eller riktigt gamla.

Det låter ganska djärvt, nästan hela landet?

- Jo men då måste vi utveckla nya former, taxi- och annan beställningstrafik.

Har du någon prislapp för det här?

- Nej, det har jag inte men här är en bra idé till kommunikationsministeriet: utred saken så vet vi vad det skulle kosta!

Om man inte vill köra bil kan man inte heller bo på landet i sin lilla stuga― Sheikki Laakso (Sannf)

Sheikki Laakso hör till den falangen inom sitt parti som vill att användaren betalar - åtminstone vad gäller kollektivtrafiken.

- Var man ska kunna bo utan bil, ja det är nog en svår fråga. Men om man av ideologiska skäl inte vill ha bil får man nog flytta till metropolerna. Då kan man inte bo på landet i sin lilla stuga, man måste prioritera.

Kvarnström däremot vill problematisera behovsbegreppet

- Din fråga är för vagt formulerad - när "behöver" man en bil, det kan ju vara helt individuellt.

Åtminstone ska vi nå upp till den nivån vi hade innan coronaviruset― Johan Kvarnström (SDP)

Men ni som planerar kollektivtrafikens framtid tänker väl på om man behöver bussar i varje landsända?

- Jag skulle säga att läget innan coronaviruset var helt bra. Det skulle ha varit helt bakvänt att skära ned från den nivån.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes