Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Dallas blåvita stjärna vann tre Selke-pris – Jere Lehtinen var den fulländade lagspelaren

Jere Lehtinen och Anders Nordenswans vinjett.
Jere Lehtinens skjorta hissades i Dallas år 2017. Jere Lehtinen och Anders Nordenswans vinjett. Bild: Manny Flores/CSM/Shutterstock/All Over Press Jere Lehtinen,kolumner,Yle Sporten,anders nordenswan

Under spelpausen påtvingad av coronakrisen blickar kolumnen bakåt i NHL-historien. Vinnarna av priset som NHL:s bästa defensiva forward, Frank J. Selke Trophy, inkluderar storstjärnor som Sergej Fjodorov, Steve Yzerman, Pavel Datsjuk och Patrice Bergeron. Selke har under de senaste 30 åren gått 27 gånger till en center. De tre undantagen är egentligen bara ett – Jere Lehtinen.

Jere Lehtinen härstammar verkligen inte från Texas. Människorna i den jättelika delstaten förknippas med en högljudd kaxighet som är lika långt borta från den lågmälda Esbokillens personlighet som Mattby är från Dallas.

Lehtinen trivdes trots det i Dallas lika bra som J.R. Ewing på Oil Barons Club och spelade hela sin 14 år långa NHL-karriär i Stars. I dag finns tröjan med nummer 26 upphissad i hemmahallens tak och hockeyfolket i Dallas ser Jere Lehtinen som stadens egen son.

Att göra saker på sina egna villkor och speciellt att bygga sin framgång på eget hårt arbete är något som uppskattas i Texas – och ur det perspektivet har J.L. förtjänat sin plats i delstatens hedersgalleri bredvid Davy Crockett och några till.

Spelsättet och egenskaperna som tog Lehtinen till NHL och Dallas var nämligen någonting han aldrig behövde ändra på. Han var under hela sin karriär den perfekta kedjekompisen, favoritforwarden bland de egna lagets backar och coachens perfekta universalverktyg.

Den kanske bästa beskrivningen kom ur munnen på en coach som minsann inte var känd för att ge fria tyglar till sina spelare, Dallas mästartränare våren 1999 Ken Hitchcock:

– Jag anser att Jere är den perfekta lagspelaren. Med andra ord, om du vill göra saker och ting rätt, är det bara att följa med hur han spelar.

Ken Hitchcock.
Tränaren Ken Hitchcock. Ken Hitchcock. Bild: Icon Sportswire (A Division of XML Team Solutions) All Rights Reserved Ken Hitchcock,NHL,ishockey

Hitchcock var tillbaka i Dallas som coach när Lehtinens tröja i november 2017 tog sin plats ovanför isen i hemmahallen. I samband med högtidligheterna hyllade den oftast grinige coachen sin forne adepts egenskaper med några mycket ovanliga ord:

– Under den tiden som jag varit tränare i NHL (1990 -->) är Jere Lehtinen den enda spelaren som jag inte coachade. Jag tittade på vad han gjorde, jag skickade honom ut på isen och han spelade. Men jag coachade honom aldrig.

– Han coachade sig själv. Och han lärde mig mycket mer än vad jag kunde lära honom.

Alltid ansvarsfull – tacka fotbollen för det

Jere Lehtinen var under sina år i Finland en starkt producerande offensivt dominerande forward. Samtidigt var han alltid i alla kedjor den i trion som jobbade mest ansvarsfullt hemåt. När det egna laget inte hade pucken var Lehtinen de facto ofta den som såg ut att vara kedjans center.

Han har själv berättat att inte ens efter karriären vill han klara av att spela ”vem gör mest mål”-hockey med hobbygäng.

Enligt Lehtinen själv präglades hans spelsätt av att han under sina uppväxtår också var en mycket aktiv fotbollsspelare. Men där han i rinken var forward, så spelade han på gräsplanen defensiv mittfältare eller back.

Jere Lehtinens identitet som bollspelare blev därmed ytterst mångsidig och taktiskt exceptionellt mogen dessutom var Jäähonka-junioren såklart en idrottslig stortalang. Han blev snabbt stark som en björn och väldigt sällan efter när det gick undan.

Från division 1 till VM-final

Första gången den stora hockeypubliken i Finland hörde om Jere Lehtinen var när han som 18-åring valdes av Pentti Matikainen till herr-VM i Prag 1992. Under säsongen hade Lehtinen spelat division 1-hockey i Kiekko-Espoo och några matcher i A-juniorernas FM-serie.

Ishockeytränaren Pentti Matikainen
Tränaren Pentti Matikainen. Ishockeytränaren Pentti Matikainen Bild: / All Over Press Pentti Matikainen,Finlands herrlandslag i ishockey,Olympiska vinterspelen i Calgary 1988,Oulun Kärpät,HIFK Helsinki,ishockeytränare,Världsmästerskapet i ishockey för herrar

En 18-årig ”divarispelare” i VM var något helt oerhört. Bakgrunden var den att Lehtinen hade hört till de olika juniorlandslagens bästa spelare från och med säsongen 89/90. Matikainen var därför till punkt och pricka medveten om hur mogen som spelare Lehtinen var.

Dessutom steg Lehtinen till en avgörande spelare när Kiekko-Espoo i FM-ligakvalet såg till att hemmaladan i Mattby blev FM-ligahall hösten 1992 ("VIP-utrymmena" i Mattbyhallen var en oslagbar klassiker).

18-åringens andra och sista division 1-säsong var grym: 32+17 på 43 matcher och 2+4 på fem slutspelsmatcher. Lehtinen som var född och uppvuxen några hundra meter från Mattby-ishallen var tillsammans med Jan Långbacka Esboklubbens bästa poängplockare i FM-kvalet.

Drömvåren fick en silverkant när Lehtinen som en del av ”tidernas sämsta VM-lag” (referenten Anssi Kukkonens förhandsanalys) var med om att vinna herrlandslagets första VM-medalj då Lejonen tog sig hela vägen till VM-final. Lehtinen stod för 1+1 i sju matcher på silverstigen.

”Jursi” finslipade talangen till en färdig elitspelare

Jere Lehtinen spelade en säsong FM-ligaishockey i Esbo, sedan gjorde han ett beslut som antagligen var avgörande för den kommande karriären. Hösten 1993 drog Esbokillen på sig regerande mästarna TPS svartvita speltröja. Det betydde att hans talang förädlades i den bästa av skolor.

Vladimir Jursinovs tid som coach i TPS är en av orsakerna bakom att Finland under 1990-talet tog steget till de stora i hockeyvärlden. ”Jursis” sätt att coacha var fysiskt brutalt och taktiskt visste han allt om hockey som fanns att veta. Alla övriga lag i FM-ligan tvingades höja sin nivå.

För Jere Lehtinen blev de två TPS-säsongerna en framgångsberättelse. FM-silver första säsongen och guld den andra. Hans fysik var redan inledningsvis mottaglig för Jursinovs benhårda träningskvarn och Lehtinen tog ut allt som gick att få ur de två säsongerna i Åbo.

Säsongen 93/94 noterade han 39 poäng (19+20) på 42 matcher och följande säsong 42 poäng (19+23) på 39 matcher. Silversäsongen levererade Jere 11 mål och 2 assist på 11 slutspelsmatcher, på väg mot guldet blev det 8+6 på 13 matcher.

I TPS var Lehtinen en del av den kanske bästa helinhemska kedjan någonsin i FM-ligan: Raimo Summanen – Saku Koivu – Jere L.

Ännu bättre blev det i landslaget där Ville Peltonen tog Summanens plats och Ankeborgskedjan bildade under två fantastiska säsonger den klart bästa trion på den här sidan om Atlanten. Lehtinen var kedjans försvarslås, men stod ändå för 15 poäng på 16 matcher i VM -94 och -95.

Ville Peltonen, Saku Koivu ochJere Lehtinen.
Ville Peltonen, Saku Koivu & Jere Lehtinen. Ville Peltonen, Saku Koivu ochJere Lehtinen. Bild: Yle jere lehtinen

När den färska världsmästaren inför säsongen 95/96 packade sin resväska för att åka till Texas, så kunde han blicka tillbaka på tiden i Jursinovs skola och vara rätt så nöjd: FM-guld, FM-silver, OS-brons, VM-silver, VM-guld.

En match i AHL

Hos oss översteg ståhejet kring Ville, Saku och Jere allt som det här landet har sett under efterkrigstiden. Det fanns knappast någon i Republiken Finland som inte visste vem Jere Lehtinen var efter den 7 maj 1995.

När han några månader senare landade på Fort Worth International Airport, så var det istället ingen utanför den innersta kretsen i Dallas Stars organisation som ens hört talas om Jere Lehtinen. Och absolut ingen som noterade IIHF:s årliga VM-turnering som någonting särdeles viktigt.

Det tog en tid för de ansvariga i Dallas att inse hurdan Lehtinens spelarprofil i NHL skulle bli och därför fick han under säsongen till exempel åka på en läroresa till farmarligan IHL. Men som sagt: 22-åringen var en komplett elitspelare när han lämnade Jursinovs vakande öga.

Vistelsen i Kalamazoo i Michigan innefattade exakt en match, där Jere gjorde ett mål. Sen bar det iväg tillbaka till Dallas – för gott. Och redan under första säsongen placerade den nyutnämnda chefstränaren Ken Hitchcock Lehtinen och lagets största stjärna Mike Modano ofta i samma kedja.

Lehtinen bäst i den avgörande finalen 1999

Modano–Lehtinen-axeln skulle bli långvarig och framgångsrik. Modano var den offensiva stjärnan som gjorde minst 30 mål och 80 poäng säsong efter säsong, medan Lehtinen såg till att Dallas första kedja undvek målskyttetävlingar. Trots att Brett Hull blev kedjans tredje länk hösten 1998.

Jere Lehtinen och Brett Hull skakar hand.
Jere Lehtinen och Brett Hull skakar hand. Jere Lehtinen och Brett Hull skakar hand. Bild: /All Over Press Jere Lehtinen,Dallas Stars,Brett Hull

Som bäst noterade Lehtinen 33 mål och 52 poäng under sina 14 säsonger med Stars. Men å andra sidan sköt han 10 mål på 23 matcher när Dallas vann Stanley Cup 1999 – hans betydligt kändare kedjekompisar Mike Modano och Brett Hull sköt tillsammans 13 mål.

Lehtinen var helt enkelt en spelare som justerade sitt spel enligt det som laget behövde. Målskyttet fanns vid behov alltid där, vilket sju säsonger med minst 20 mål ger tydliga besked om.

Assistmängderna var ofta ganska blygsamma, men det berodde på att Lehtinen ofta var den som vann pucken eller vände spelet och mer än en lagkompis hann röra vid pucken innan den var i mål.

Det bästa målet Jere Lehtinen någonsin var med om kom ändå på hans assist: målet som avgjorde Stanley Cup-finalserien i den tredje förlängningsperioden i match nummer sex mot Buffalo Sabres.

Under det som blev matchens sista byte gjorde Lehtinen sin vana trogen gjorde flera saker rätt för att hålla pucken inne i Buffalos försvarsområde. Till slut hittade han en tiondel för att från mitten av tekningscirkeln skjuta ett handledsskott vars retur Brett Hull slog in förbi Dominik Hasek.

Matchen slutade därmed 2–1 och Brett Hull gick till historien som skytten bakom målet som avgjorde Stanley Cup. Det som inte så många minns är att Jere Lehtinen förutom assisten till segermålet också gjorde Dallas första mål.

1+1 i den sista finalen när laget gör två mål är ganska bra. 3+2 finalserien är väl också godkänt med beröm? Bara Mike Modano gjorde fler poäng – 7 assist – och bara Brett Hull sköt lika många mål i de sex finalerna. Vem tror du var ensam etta i finalseriens plus/minus-statistik?

Sex spelare ut mästarlaget är invalda i Hockey Hall Of Fame – inte Jere

Av Dallas-laget som vann Stanley Cup 1999 är Mike Modano, Brett Hull, Joe Nieuwendyk, Guy Carbonneau, Sergej Zubov och Ed Belfour invalda i NHL:s Hockey Hall Of Fame. Carbonneu, Hull, Nieuwendyk och Belfour valdes in främst på grund av sina karriärer utanför Dallas.

Mike Modano vann aldrig någon av NHL:s tunga individuella grundserietitlar, inte heller Joe Nieuwendyk eller Sergej Zubov. Ed Belfour vann nykomlingspriset och en Vezina. Brett Hull var tre gånger ligans bästa målskytt – det var visserligen innan Rocket-priset började delas ut.

Guy Carbonneau vann under sina många år i Montreal tre stycken Selke-titlar och är självklar i Hockey Hall Of Fame. Dit kommer inom sin tid också trefaldiga vinnaren Pavel Datsyuk att väljas och såklart Patrice Bergeron som hittills har vunnit fyra titlar.

Jere Lehtinen i farten för Dallas Stars.
Jere Lehtinen i Dallas Stars. Jere Lehtinen i farten för Dallas Stars. Bild: David Klutho/SI/Icon SMI/All Over Press Jere Lehtinen,Dallas Stars

Hur Jere Lehtinen, som tillsammans med fyrfaldiga Selke-vinnaren Bob Gainey är den enda icke-centern att vinna mer än en titel, inte är invald eller ens aktuell är ett mysterium. Speciellt som han är den enda ytterforwarden under de senaste 30 åren att vinna Selke.

Med risk för att bli tjatig: om Jere Lehtinen skulle vara kanadensare eller amerikan så skulle han vara självskriven i NHL:s hedersgalleri.

Brett Hull, legendaren som fick njuta av Jere Lehtinens enastående kunnande under tre år i Dallas, uttryckte i Fox Sports intervju precis före Lehtinens tröja höjdes en åsikt som får ge ”The Golden Brett” sista ordet:

– Jere är antagligen bland de fem mest underskattade spelarna i NHL:s historia.

Tack för att du läste.

Källor: nhl.com, hockey-reference.com, mtv.fi, yle.fi, Kimanttia-podcast, Leijonien tarina (Mennander, Mennander, 2003), foxsports.com, youtube, wikipedia

Läs också

Nyligen publicerat - Sport