Hoppa till huvudinnehåll

“Farsan jagade mig med yxa och hotade att döda mig”

- i vuxen ålder höll drogerna på att ta livet av honom: nu gör han musik av smärtan

Jag hade svårt att få till ett bra namn på min dokumentär om Blackribbon för den handlar om så mycket. Så mycket mer än musiken, drogerna och tatueringarna.

Den handlar om växa upp och känna sig utanför, att inte passa in. Den handlar om våld och att man kan bryta negativa mönster om man vill. Att man kan bli en bra pappa trots att man själv inte haft en bra pappa när man växte upp. Det gäller för Jaris del.

Jag provade med Märkt för livet, smärtans poesi, utan filter, smärtans poeter. Mörkrets poeter är väl det som ligger närmast sanning, närmast vad medlemmarna i bandet är.

Blackribbon poserar vid en bar i Helsingfors.
Blackribbon poserar vid hotellets bardisk. Från vänster Malte, Jesper, Jari och Pete längst till höger Blackribbon poserar vid en bar i Helsingfors. Bild: Sander Burmeister musik,rock,dokumentär,blackribbon

- I Sverige är jag ingen riktig svensk och i Finland är jag ingen riktig finne, säger Jesper Norkko som är gitarrist i Blackribbon. Hans mamma är finlandssvensk hemma från Vasatrakten och hans pappa var finsk.

- Jag har fått en del riktiga käftsmällar. En del behöver liksom en fast hand som talar om för en att nu fan räcker det. Så dom där smällarna som jag behövde få var ju genom olyckor och så vidare, du vet, nära döden, säger han.

Blackribbon på scenen i Helsingfors.
Jesper och Jari på scenen Blackribbon på scenen i Helsingfors. Bild: Saara Planting/Planting pictures musik,rock,dokumentär,blackribbon

Det fick honom att vakna till, men då hade det ju gått omkring tjugo år, rösten skälver när Jesper berättar det här.

- Det är inte lätt att leva med det faktum att man kanske slösat bort sitt liv. Inte riktigt minns. Inte riktigt vill minnas, allt. Och att så många omkring en har dött.

När det var som mest dimmigt var musiken också borta från hans liv under en lång tid. Nu är musiken tillbaka och det är gott tecken. Det livet berättas det om i bland annat låten My favorite poison.

Jesper Norkko och Pete Dolls från Blackribbon poserar.
Jesper och Peter i träningslokalen i Upplands Väsby. Jesper Norkko och Pete Dolls från Blackribbon poserar. Bild: Charlotte Lindroos/Yle rock,musiker,dokumentär,blackribbon

Det har funnits mycket mörker i deras liv, poeternas. Mörker som de har lyckats vända till någonting som de har användning för, istället för att gå under.

- Vet du, jag visste inte att jag bar på så mycket smärta, innan jag började använda opiater. Allt det försvann, säger Jari Salonen, bandets solist.

Jari tatuerar Malte i ansiktet.
Jari jobbar vid sidan om musiken som tatueringskonstnär. Här tatuerar han Malte. Jari tatuerar Malte i ansiktet. Bild: Charlotte Lindroos/Yle rock,musiker,dokumentär,blackribbon

Han växte upp i Lahtis. I ett hem där det fanns mycket våld och väldigt lite kärlek.

- Just i det läget så var det väl min farsa. Jag fick skit mycket stryk. Han krökade och tog droger. Men drogerna var nog inte det värsta, det var på fyllan som han blev aggressiv och hackade, berättar Jari.

Blackribbon på scenen i Helsingfors.
Blackribbon på scenen i Helsingfors i oktober 2019. Blackribbon på scenen i Helsingfors. Bild: Saara Planting musik,rock,dokumentär,blackribbon

Jari fick flytta hem till sin mormor och morfor som barn under några års tid. Man kan tänka sig att det är den här perioden av lugn och ro och en normal barndom som räddat livet på honom, sist och slutligen.

Blackribbon i Helsingfors.
Bandet på turné i Helsingfors i oktober 2019. Blackribbon i Helsingfors. Bild: Charlotte Lindroos/Yle musik,rock,dokumentär,blackribbon

- År 2015 dog jag, berättar Jari. På två år så var jag uppe i en dagskonsumtion på 200ml metadon, ett helt paket Tramadol. Jag åt kodeintabletter, nervmedicin och morfinsulfat, på en dag. Missbruket tilltog och ledde till att Jari tog en oavsiktlig överdos.

Jari Salonen, Blackribbons solist på intensiven efter en överdos år 2015.
Jari var verkligt nära att dö år 2015 i en rejäl överdos Jari Salonen, Blackribbons solist på intensiven efter en överdos år 2015. Bild: Jari Salonen dokumentärprogram,överdos,blackribbon

Men det var inte meningen att han skulle dö då. Han överlevde och har i dag ett stabilt familjeliv och en karriär som jag tror att kommer att ta fart.

Peter Olsson, på scenen Pete Dolls, är trummis i Blackribbon. Han är helsvensk och en lycklig man. Han är nykär i sin återfunna tonårskärlek Lotta. Han går sin egen väg och skäms inte för hur han ser ut med alla sina tatueringar.

Pete Dolls från Blackribbon.
Peter Olsson eller Pete Dolls är trummis i Blackribbon Pete Dolls från Blackribbon. Bild: Charlotte Lindroos/Yle rock,musiker,dokumentär

- Det är så här jag ser ut, konstaterar Peter. Jag är tatuerad. Varför ska jag dölja det? Det är så många som säger, du visar alltid dina tatueringar på sommaren. Det här är mina långärmade tröjor brukar jag säga.

Han jobbar som musiklärare i Tensta, ett område i Stockholm som är känt för sin höga andel invandrare och som kanske har ett oskäligt dåligt rykte. I alla fall enligt Peter.

- Jag blir förbannad på folk som pratar illa om Tensta. Du, sitt inte och säg någonting om Tensta. Jag kan säga om Tensta för det är som min familj som bor i Tensta, säger han.

Pete Dolls från Blackribbon.
Pete Dolls på turné i Finland Pete Dolls från Blackribbon. Bild: Saara Planting musik,rock,dokumentär,blackribbon

- Det är en väldig blandning från hela världen. Det är berikande. Alla vi är faktiskt från jorden. Så tänker jag. Det är inte viktigt varifrån man kommer bara man visar respekt för varandra och tar hand om varandra, hjälper varandra, säger Peter.

Malte Petterson från Blackribbon.
Malte Pettersson alias Doc Peterson på turné i Helsingfors i juli 2019. Malte Petterson från Blackribbon. Bild: Charlotte Lindroos/Yle rock,musiker,basist,dokumentärfilmer

Malte Pettersson, som på scenen heter Doc Peterson, har fått kämpa i sitt liv. Han blev ensamstående med sina två små döttrar när han var ung och han har inte alltid mått så bra psykiskt.

- Jag har problem med ångest. Det har jag haft nu i cirka 10-15 år. Det håller jag på och kämpar och jobbar med, säger Malte.

- Men det är nu under det senaste åren som jag har lidit av det, om man säger så. Tyvärr har det under det senaste året varit väldigt väldigt mycket i mitt liv som har påverkat mitt psyke.

Han hittar ändå en stor tröst i bandet.

Malte Petterson från Blackribbon.
Basisten Malte eller Doc Peterson på scenen Malte Petterson från Blackribbon. Bild: Saara Planting musik,rock,dokumentär,blackribbon

- Vi fyra i Blackribbon har ju blivit som ett brödraskap. Det låter väldigt stort men de har verkligen gjort att jag har mått bättre. När vi träffats har vi kunnat prata om våra church of ghosts. Han hänvisar till namnet på deras träningslokal i Upplands Väsby och också namnet på en av deras låtar från albumet Dark Poetry.

Blackribbon poserar vid en bar i Helsingfors.
Blackribbon vid bardisken på Seaside Hotel i Helsingfors Blackribbon poserar vid en bar i Helsingfors. Bild: Charlotte Lindroos/Yle rock,musiker,dokumentär,blackribbon

Här sjunger Jari upp inför ett gig i Stockholm:

Dokumentären Blackribbon - Mörkrets poeter

Är en ljus film om överlevnad, vänskap, kärlek och musik.