Hoppa till huvudinnehåll

Pandemier är vardagsmat i människans historia

Mänskligheten har en gedigen erfarenhet av att uthärda och överleva pandemier. Covid-19 är långt ifrån den enda sjukdomen som ändrat vårt samhälle i grunden. Och den kommer knappast att vara den sista.

Enligt Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, har vi i ärlighetens namn lärt oss betydligt mindre av historien än vi borde, trots att vi bevisligen har haft gott om tid och möjligheter.

Vegas sommarprtare 2019 Dick Harrison.
Historieprofessorn och författaren Dick Harrison är inte imponerad av vår förmåga att utnyttja de mängder av erfarenheter vi har från historien Vegas sommarprtare 2019 Dick Harrison. Bild: Bild: Parad Media. Grafik: Miro Johansson/Svenska Yle. Vegas sommarpratare,Yle Vega,Dick Harrison

- Folk tycks tas på sängen och få panik varenda gång, för sådana är vi människor. Det här gäller egentligen alla större katastrofer, säger Harrison.

- Katastrofer och farsoter är något som får mig som historiker att skaka på huvudet och tänka att vi faktiskt är ganska dumma. Vi lär oss inte av historien och våra misstag, för vi vill inte göra det.

Harrison menar att vi vill ha ett bekvämt förflutet som vi kan känna oss tillrätta i, och att då föreställa sig att en mikroorganism till exempel kan komma och utplåna två tredjedelar av mänskligheten, som exempelvis pesten på 1300-talet, är inte bekvämt.

Kroppar plockas upp i Kalevangangas i Tammerfors 3.4.1918.
Krig är utan tvekan en mänsklig katastrof, men farsoter står genom historien för fler dödsfall sammantaget Kroppar plockas upp i Kalevangangas i Tammerfors 3.4.1918. Bild: Vapriikin kuva-arkisto. Fotograf:Harald Natvig finska inbördeskriget,första världskriget

- Titta bara i våra läroböcker om 1900-talets historia och jämför med hur mycket utrymme första världskriget får jämfört med spanska sjukan. Den sista nämns knappt trots att den dödade betydligt fler människor.

Med tanke på det kan det vara läge att påminna sig om alla möjliga farsoter som vi fått kämpa med under århundradena.

Flera sjukdomar än det finns spaltutrymme

Det är för omfattande att gå igenom varje smittsam sjukdom. Därför har vi fokuserat på sjukdomar som lett till större epidemier och pandemier med mängder av dödsfall som följd. I slutet listas även några av de mera moderna epidemierna som jämförelse.

Folk tycks tas på sängen och få panik varenda gång, för sådana är vi människor― Dick Harrison

Att med säkerhet fastställa vad som faktiskt hände och hur många som fick sätta livet till, blir svårare ju längre bak i tiden man går. Man får till exempel utgå från uppskattningar baserade på data man har, vilket kan vara allt från arkeologiska ledtrådar, skriftliga källor av varierande pålitlighet, väderdata som kan antyda om en plats var utsatt för gynnsamma förhållanden eller inte.

Smittkoppor

Pesten får ofta vara ansiktet utåt för dödliga farsoter, men av alla möjliga pandemier som härjat under årtusendena är smittkoppor den som krävt flest liv.

Bara under 1900-talet tog smittkoppor livet av mellan 300-500 miljoner människor, och först 1980 kunde Världshälsoorganisationen skryta med bedriften att sjukdomen äntligen var utrotad.

SMITTKOPPOR

  • Orsakat av: Variolavirus
  • Symptom: hög feber, huvud- och ryggvärk samt trötthet. Följs av eksem på kroppen och blåsor

Det är inte fastställt var smittkoppor först uppstod. Smittkoppor har hittats i farao Rames V i antikens Egypten och i kinesiska och indiska skrifter från 300-talet respektive 600-talet.

Japanska illustrationer från 1700-talet av smittkoppor
Illustrationer i japansk text från 1700-talet av smittkoppor Japanska illustrationer från 1700-talet av smittkoppor Bild: Wellcome Library, London. Wellcome Images images /Creative Commons CCBY4.0 https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/deed.en smittkoppor,Japan,historia

År 735 letade sig smittkopporna till Japan, förmodligen genom kontakt med det koreanska och kinesiska fastlandet. Den orsakade en massiv epidemi som krävde närmare en tredjedel av Japans befolkning.

Under 700-talet spred den militära arabiska expansionen smittkopporna i Mellanöstern och norra Afrika, och senare spädde de medeltida korstågens hemvändande krigare och pilgrimer på smittspridningen i sina respektive länder i Europa.

Under 1400-1600-talet, då européerna anlände till de amerikanska kontinenterna förde de med sig sjukdomen som förmodas ha decimerat ursprungsbefolkningen i Nord- Central- och Sydamerika. Utbrott av smittkoppor bland ursprungsbefolkningen i Nordamerika förekom med jämna mellanrum även under 17- och 1800-talet där de orsakade åtskilliga dödsfall.

Vanhassa kuvassa sotilaat kiduttavat raa'asti intiaaneja muun muassa ruoskimalla pylvääseen sidottua miestä.
Européerna förde inte bara med sig sin version av en aggressiv expansionspolitik till de amerikanska världsdelarna, utan även sjukdomar som området inte utsatts för tidigare. Vanhassa kuvassa sotilaat kiduttavat raa'asti intiaaneja muun muassa ruoskimalla pylvääseen sidottua miestä. Bild: Alamy / All Over Press conquistador,conquistadorer,Sydamerika,indianer

Smittkopporna letade sig även upp norrut i Europa och Skandinavien, och ska ha krävt 60 miljoner liv i Europa under 1700-talet, varav en stor del var barn. I slutet av 1700-talet fann man ett vaccin mot det, men trots det fortsatte smittan att kräva stora mängder liv, bland annat på grund av en ökande befolkningstakt och en allt intensivare kontakt mellan världens länder.

Pest

Pesten har, precis som smittkoppor, varit med länge. Det finns teorier och arkeologi som till exempel antyder att pest skulle kunna ha funnits redan i det antika Egypten.

Vissa farsoter har däremot hamnat i historieböckerna med ett namn som antyder att det skulle röra sig om pesten, men där det inte är helt klart vad som faktiskt hände.

Pesten i Aten

Stadsstaten Aten, som under åren 431-404 f.Kr befann sig i krig med Sparta, hade låtit landsbygdsbefolkningen dra sig innanför staden Atens murar för att undvika strid med spartanerna till lands och istället försöka besegra dem till sjöss.

Pesten i Aten har inspirerat författare och konstnärer under århundradena, och förekom även som en spelbar episod i spelet Assassin`s Creed Odyssey.

Under krigets andra år drabbades Medelhavsområdet av en smittsam farsot. När den nådde det överbefolkade och trångbodda Aten 430 f.Kr, spred det sig som en löpeld bland invånarna i staden. 75 000–100 000 personer dog under de cirka fyra år som epidemin härjade, och bland många andra fick Atens ledare Perikles sätta livet till. Även historikern Thukydides var på plats under epidemin, men överlevde och kunde skriva ner sina erfarenheter.

Epidemin har gått till historien som pesten i Aten, men den faktiska sjukdomsorsaken är inte fastställd och är omdebatterad. Allt från tyfus till smittkoppor till faktisk pest har angivits som möjliga alternativ.

De romerska pesterna

Den Antoninska pesten (ca 165-180), ska ha hämtats hem till romarriket av soldater på väg tillbaka från ett fälttåg i öster. Den Cyprianska pesten (ca 249-262) uppträdde i Rom och ska ha försvagat riket avsevärt under sin aktiva tid. I bägge dessa fall är både sjukdomsorsaken inte säkert fastställd, och bland annat smittkoppor, mässlingen och ebola har föreslagits. Många gånger är även ursprunget till sjukdomarna av okänd natur.

PEST

  • Orsakat av: Yersinia Pestis-bakterien
  • Symptom böldpest : Hög feber, frossa, huvudvärk, kräkningar och diarré. Inflammationer i lymfkörtlarna i ljumskar, armhålor, käke, nacke.
  • Symptom lungpest: Hög feber, hosta ofta blodig, andnöd, bröstsmärtor och hög puls.
  • Symptom blodpest: Blodförgiftning, hög feber, frossa, förvirring och ofta hudblödningar.

Den första pesten

Den epidemi som kallas Justinianska pesten brukar räknas som den första stora, “riktiga” pesten.

Den första pesten är döpt efter den bysantinska kejsaren Justinianus I, som satt vid makten i det område som bildats av kvarlevorna av romarrikets östra del, under tiden sjukdomen inledningsvis svepte över delar av Mellanöstern och norra Afrika, och så småningom nådde den bysantinska metropolen Konstantinopel 542.

Moskén Hagia Sofia i Turkiet.
Det bysantinska rikets huvudstad Konstantinopel, numera det turkiska Istanbul, fick sig en släng av pesten på 500-talet, men det råder diskussion om hur omvälvande det faktiskt var eller inte. Moskén Hagia Sofia i Turkiet. Bild: YLE/Seppo Sarkkinen 2005 sultan

Senare ska smittan också spritt sig till centrala Europa och Gallien. Den återkom i tre större vågor innan den så småningom avtog kring 750-talet. Bakterien Yersina Pestis pekas ut som den skyldiga, och smittbärarna anses vara löss som färdats med råttor och människor via handelsrutter och arméer.

Enligt en rådande historisk teori var omfattningen av den justinianska pesten så stor att den slog ut stora delar av det bysantinska rikets befolkning och även delar av Mellanöstern och Europa. Men den här synen på händelseförloppet har utmanats under senare tid; andra hävdar att skadorna, och dödsfallen, var betydligt mera begränsade och menar att den Justinianska pestens påverkan på det östromerska rikets fall är gravt överdriven.

Andra pesten - Den Stora Döden

När man säger pest, tänker de flesta dock inte på vare sig romarna eller antikens folk, utan på den andra stora pestepidemin som drabbade befolkningen på 1300-talet, den så kallade digerdöden eller Stora Döden.

Belgisk medeltida illustration av digerdöden
Pesten på 1300-talet utplånade stora delar av befolkningen i Europa Belgisk medeltida illustration av digerdöden Bild: Creative Commons CC0 1.0 /Dederot pest,historia

Mellan åren 1348–1352 beräknas pestvågen ha decimerat befolkningen i Europa till en tredjedel av dess ursprungliga storlek. Bakterien, som tros vara en variant av Yersina Pestis, hamnade i Europa via lössen på handelsskepp från Italien, efter att dessa återvänt från resor österut.

Den hittade även upp till Norden under 1300-talet, och det finns nedskrivna historier ända in på 1600-talet om pestens härjningar i Finland.

Symptomen och farsotens förödelse är väldokumenterad, både i vår samtid men även under tiden då den satte klorna i det medeltida samhället, berättar Dick Harrison.

- Det fanns ett behov av att förklara, att skapa ordning i kaoset, att försöka hitta ljuset i slutet av tunneln, och det här leder till en mycket stor skriftlig produktion.

Harrison lyfter upp renässansförfattaren Boccaccio som beskriver olika sätt folk i Florens i Italien hanterade situationen.

Digerdödens förödande effekter blev föremål för en stor skriftlig produktion, varav en av de kändaste är Bocaccios verk "Decamerone", här tolkad av en konstnär på 1700-talet.

- Vissa försökte förneka allt, och tänkte att det där händer inte oss, och levde som vanligt. Andra försökte sig på en enorm social distansering, ungefär som vi kan se i coronatider i dag, där man avskärmade sig, vägrade träffa eller prata med någon andra och riskerade att svälta ihjäl. Ytterligare andra tog tillfället i akt och festade loss och hängav sig åt de vildaste orgier. Vissa försökte fly långt ut i vildmarken.

Pesten återkom flera gånger efter 1300-talet under århundradena efteråt. Den flammade upp och ebbade ut, som dödliga andetag och drabbade både fattiga och rika under.

Den globala erans pest

Nästa globala våg av pesten bröt ut i Asien. Det mineralrika området i Yunnan i Kina drog under 1800-talet stora mängder arbetare till regionen, och befolkningen ökade explosionsartat till flera miljoner, precis som transporterna till och från Yunnan.

Bild från Yunnan-provinsen i Kina
Yunnan i sydvästra Kina är en fröjd för ögat, men har även i modern tid noterat fall av pestsmitta, nu senast under hösten 2019 Bild från Yunnan-provinsen i Kina Bild: None / Charlotte_xxx Pixabay Kina,Yunnan

År 1855 dök pesten upp i den här miljön bland befolkningen. En konflikt mellan gruvarbetare från olika kulturer som blossade upp och det ledde till att militären sattes in och att strömmar av flyktingar spreds till andra områden i Kina, som också förde med sig smittan. Även opiumhandelsvägar i Kina bidrog till spridningen.

Vid den här tiden var den globala sjöhandeln i full sving, och i de tätbefolkade hamnstäderna, bland annat annat knutpunkten Hongkong, fann pesten sin väg via handelsskepp till andra länder.

Hongkong i synnerhet drabbades mycket hårt 1894, och det var här som läkaren Alexandre Yersin, skickad till området av den franska regeringen och Pasteurinstitutet, upptäckte bakterien som orsakade pesten. Den japanska läkaren Kitasato Shibasaburo hade också funnit bakterien enbart några dagar tidigare, och under en tid bar den både Kitasatos och Yersins namn, men så småningom fick Alexandre Yersins forskningsresultat, som bedömdes vara mera pålitliga, överhanden och bakterien fick sitt nuvarande beteckning Yersina Pestis.

Fotografi från Burma under tredje pestepidemin
Den tredje pesten slog till hårt mot de asiatiska länderna innan det spred sig vidare. Här undersöks en pestpatient i Mandalay i Burma 1906 Fotografi från Burma under tredje pestepidemin Bild: Attribution 4.0 International (CC BY 4.0) /Wellcome Collection https://wellcomecollection.org/ pest,historia

Särskilt norra Indien och britternas hamnstäder fann snart att epidemin spred sig som en löpeld när skeppen anlände, och britterna försökte via speciellt tillsatta pestkommitéer kontrollera spridningen genom diverse åtgärder som karantän, reseförbud och hot om böter och militärt ingripande. Inget hjälpte och smittan spred sig så småningom även inåt landet.

Pesten spred sig också till övriga kontinenter, och under 1900-talets första årtionde hade utbrott av pesten registrerats i Syd-, Central- och Nordamerika, Europa, Afrika, Australien och Japan. Det dröjde en bit in på 1960-talet innan man fick kontroll över epidemin helt med hjälp av vaccin och antibiotika.

Döden blev av förekommen anledning ett populärt motiv i konsten under 1300- och 1400-talet. Liemannen sägs ha varit en produkt av digerdöden, likaså den skandinaviska motsvarigheten Pesta, som framställdes som en äldre kvinna som kom med en kvast eller räfsa för att "sopa bort" en eller flera familjemedlemmar.

Pesten förekommer än i dag, i betydligt mindre omfattning, i vissa världsdelar. De senaste pestfallen har förekommit i Peru, den demokratiska republiken Kongo och på Madagaskar 2017, där 2348 fall, varav 202 döda, rapporterades av hälsovårdsmyndigheterna.

Den senaste tidens tendenser till antibiotikresistens bland folk har oroat läkare och forskare, bland annat för att äldre sjukdomar som just pesten kan få ett nytt uppsving om våra tillgängliga mediciner blir mindre effektiva.

En plansch som berättar hur många som har dött i varje epedimi.
En plansch som berättar hur många som har dött i varje epedimi. Bild: Yle/Henri Salonen COVID-19

Kolera

I det svenska språket kopplas pesten ihop med ett annat historiskt plågoris, nämligen koleran. Och även om kolera är betydligt lättare att åtgärda, och har en lägre dödlighet, så betyder det inte att det inte har gjort, och fortfarande gör, livet outhärdligt för många.

KOLERA

  • Orsakad av: Vibrio Cholerae-bakterien
  • Symptom: svår och riklig diarré, vätskebrist, senare akut uttorkning och eventuell cirkulationskollaps

Koleran tros ha sitt ursprung i Indien, och finns dokumenterad från 1500-talet. Från 1820-talet och framåt spred sig smittan vidare via handelsmän och soldater till Sydostasien och senare Ryssland, varifrån den sedan tog sig vidare till Europa och Nordamerika, och koleraepidemierna hemsökte mänskligheten globalt inte en, utan sju gånger under 1800-talet.

Den första epidemin utbröt i närheten av staden Calcutta i Indien 1817, och spred sig till Kina, Indonesien och delar av Mellanöstern innan den avtog kring 1824.

Illustration av koleraprocession i Ryssland
En religiös procession för att lindra koleran i Ryssland Illustration av koleraprocession i Ryssland Bild: Wellcome Collection. Attribution 4.0 International (CC BY 4.0) kolera,historia,Ryssland

1829 nådde en andra koleravåg Ryssland även denna gång från Indien, och bara ett par år senare hade sjukdomen nått epidemiska proportioner i Europa och Nordamerika innan den avtog kring 1849. På många håll, bland annat i Ryssland, ledde försöken att hejda epidemin med karantän och andra restriktioner till våldsamma upplopp, och i exempelvis Storbritannien trodde en del att läkare medvetet tog livet av kolerapatienter för att få färska kadaver till obduktionsstudier.

Den tredje koleraepidemin 1852-1859 följde ett bekant mönster, från Indien, via Ryssland och vidare. Den här vågen anses vara den dödligaste, men är också den epidemivåg där läkaren John Snow (som, till skillnad från en viss annan John Snow, visste en hel del) år 1854 lyckades fastställa att orsaken till sjukdomen var förorenat vatten. I Finland miste 3000 personer livet i den här koleravågen.

Tidningsillustration från London 1932 där hälsovårdsinspektörer söker efter spår av kolera
Illustration från London, Storbritannien 1832 där hälsovårdsinspektörer söker efter spår av kolera Tidningsillustration från London 1932 där hälsovårdsinspektörer söker efter spår av kolera Bild: Wellcome Collection. Attribution 4.0 International (CC BY 4.0) kolera,London,England

Den fjärde epidemin 1863-1879 drabbade stora mängder muslimska pilgrimsfarare som på sin resa från Bengalen till Mecca förde med sig smittan till Mellanöstern och sedan vidare in i Europa, Nordamerika och Afrika. Även Ryssland dokumenterade stora mängder koleradödsfall under den här tiden och Finland fick också ta del av epidemin i två omgångar under 1871-1872.

Den femte epidemin, 1881–1896, kom även denna gång från Bengalen och slog till hårt mot bland annat Ryssland och Japan. Den spred sig sig i Asien, Afrika, Sydamerika och vissa delar av Europa. Karantänåtgärder lyckades hejda spridningen till exempelvis de brittiska öarna och Nordamerika.

Fotografi av en bärbar apparat från 1900-talets början för att injicera saltlösning i kolerpatienter
Fotografi av en bärbar apparat från 1900-talets början för att injicera saltlösning i kolerpatienter Fotografi av en bärbar apparat från 1900-talets början för att injicera saltlösning i kolerpatienter Bild: Wellcome Collection. Attribution 4.0 International (CC BY 4.0) kolera,historia,medicin

1899–1923 blossade en ny epidemi upp, nummer sex i ordningen, i Indien som dödade fler än 800 000 människor innan den svepte vidare genom Mellanöstern, Ryssland, Nordafrika och vissa delar av Europa.

1961, efter en längre tid av frånvaro, dök koleran upp igen, denna sjunde gång med ursprung i Indonesien och slog till mot Asien, Mellanöstern och Nordafrika innan den nådde Italien 1973. Den här strängen av kolera, kallad El Tor, dök även upp i Japan och delar av Stillahavsregionen under 1970-talets senare del, och är fortfarande aktiv i världen.

Än i dag fortsätter koleran dyka upp titt som tätt i krisdrabbade områden, som exempelvis i krigets Jemen, Haiti efter jordbävningen. Men dessa är begränsade till enstaka platser och har inte spridit sig globalt som tidigare.

Gula febern

Gula febern har troligen sitt ursprung på den afrikanska kontinenten och fördes sedan över Atlanten och till Europa via slavhandeln på 1600-talet. Det första epidemiutbrottet har noterats 1648 på Yucatanhalvön, och sjukdomen skördade många offer därefter under 1700- och 1800-talet.

GULA FEBERN

  • Orsakat av: Flavivirus
  • Symptom: hög feber, muskel- och huvudvärk, gulsot på grund av leverinflammation, blodiga diarréer och kräkningar.

Länge visste man inte alls hur sjukdomen spred sig. Det var först då den amerikanska arméläkaren Walter Reed, som byggde på observationer gjorda av kubanska epidemiologen 1881, lyckades fastställa att det var myggan Aegyptis Aedi som överförde smittan mellan folk, som man sakta kunde bygga upp en bild av viruset och halvvägs in i 1900-talet komma fram till ett vaccin. Något botemedel mot gula febern finns fortfarande inte.

Tuberkulos

Tuberkulos har precis som många av de värsta sjukdomarna, varit med oss som följeslagare sedan urminnes tider. Men sjukdomen antog epidemiska former främst under 17- och 1800-talet då ökad folkmängd och inflyttning till städerna ledde till trångboddhet och sanitära problem.

TUBERKULOS

  • Orsakat av: Mycobacterium tuberculosis-bakterien
  • Symptom: långvarig hosta, svår slembildning, viktminskning, feber, nattsvettningar och trötthet

Under 1800-talet, då koleran dessutom härjade som bäst, orsakade tuberkulos var fjärde dödsfall i Europa. Tuberkulos, förkortat tbc, har varit känt som bland annat forngrekiskans ”phthisis”, engelskans ”consumption” och kort och gott ”diktarsjukan”. Det sistnämnda kom av att många konstnärer och författare kom att förknippas med sjukdomen, som också många gånger letade sig in i deras verk.

Tuberkulos är fortfarande den största dödliga infektionssjukdomen i världen och orsakar omkring 1,5 miljoner dödsfall bland de cirka 10 miljoner nya fall av aktiv tuberkulos som upptäcks varje år.

Influensor

Kring 1700-talet och framåt har även olika influensor varit bland de plågor som hemsökt människorna. I synnerhet under 1900-talet har influensa i olika former varit förödande.

Ryska snuvan 1889-1892, bröt ut, som namnet anger, i Ryssland och på några månader hade det spridit sig till många delar av världen på grund av allt effektivare kommunikationer. Sjukdomen krävde cirka en miljon människors liv, men överskuggades av andra samtida sjukdomar som exempelvis koleran.

Spanska sjukan, den mest förödande av influensorna, dök upp 1918–1920, under första världskrigets efterdyningar.

Spanska sjukan kom som mycket oönskat grädde på krigsmoset och tog livet av flera än stridigheterna som föregick den.

Det är oklart var sjukdomen hade sin början men världskriget ökade spridningen, när hundratusentals soldater transporterades med fartyg och tåg världen runt. De första fallen i Europa uppenbarade sig i april 1918 i Bordeaux i Frankrike. Därifrån spreds sjukdomen till alla delar av Europa.

Sjukdomen bröt i regel ut bland soldaterna först och sedan bland civilbefolkningen. I Finland, började epidemin i slutet av juni och tecknen dök upp först Helsingfors.

I hela världen dog 30–50 miljoner människor i sjukdomen.

Asiaten 1957–1958 och Hongkonginfluensan 1968–1970 var två influensor som började i Kina och spred sig vidare till resten av Asien och sedan världen, och där miljoner fick sätta livet till.

Moderna tidens epidemier

För många är kanske hiv/aids den epidemi som definierar slutet av 1900-talet. Kring 1981 började sjukdomen spridas och har till dags dato krävt cirka 32 miljoner människors liv. Trots medicinska framsteg fortsätter människor insjukna än i dag.

Freddie Mercury toimittajien ympäröimänä 1984
Rockgruppen Queens karismatiska frontman Freddie Mercury var en av aidsepidemins mest kända ansikten Freddie Mercury toimittajien ympäröimänä 1984 Bild: Rajoitettu käyttöoikeus, Yle Kuvapalvelu, kuvapalvelu@yle.fi, Mike Maloney / Rex Features

Virussjukdomen ebola och coronaepidemierna sars, mers och covid-19 har trots sin självklart allvarliga natur, i förhållande till historiens andra epidemier varit förhållandevis skonsamma mot människoliv, tack vare förbättrade förhållanden, både i samhället och sjukvården och den medicinska vetenskapen.

ebolamsittad
Ebolaepidemin i Västafrika 2014-2016 finns fortfarande i färskt minne ebolamsittad Bild: EPA/EMILIO NARANJO ebolaepidemin 2014

Men fortfarande hänger några med och ger upphov till mängder av nya fall, som exempelvis kolera och tuberkulos. Och pesten, trots att vi numera kan hålla utbrott i schack med hjälp av antibiotika, visar sig här och nu bland människor även i dag.

Epidemier som ändrar historiens gång

Många av de sjukdomar som drabbade människorna under århundradena påverkade utvecklingen av hela samhällen.

Den stora pestvågen under 1300-talet ska ha rubbat samhällets fundament och banat väg för ett slut på feodalismen i Europa.

- I en enstaka epidemi är det vanligt att kring 62 procent av befolkningen i en by dör ut. Vi har exempel på kloster som läggs ner på grund av 100 procent dödlighet. Och i ett sådant läge är det klart att hela samhället rasar ihop, säger professor Dick Harrison.

Pesten destabiliserade det medeltida samhället, men hade förödande effekter även under århundradena efteråt.

Man kan inte uppbära skatt för skattebetalarna är döda, konstaterar han, och kungars egna arméer måste då drygas ut med flera legosoldater som rubbar rättsordningen. Det blir vanligt med sjöröveri, fogdar som plundrar befolkningen, och så vidare. Det blir en hel världsdel som hamnar i kaos.

För ursprungsbefolkningarna på de amerikanska kontinenterna var smittkopporna och andra sjukdomar européerna tog med sig en katastrof, och gjorde det ännu svårare för dem att göra motstånd mot de teknologiskt redan överlägsna erövrarna från andra sidan havet.

Medan många av pandemierna är väldokumenterade och onekligen hade omvälvande effekter på sin samtid och den framtida historien, så finns det även, precis som med många epidemiers ursprung och art, en osäkerhet när det gäller andra.

När det gäller exempelvis digerdöden har vi rätt så bra dokumentation, menar Harrison. Myndigheter vill veta hur många människor som finns, de vill ha skattebetalare. Så statistiken som sådan finns sedan 1300-talet. Men problemet är sen att den som ska räkna måste veta vad den ska räkna och hur.

- Här är överdrifterna många, säger Harrison. För Finland exempelvis, varierar beräkningen på hur många som dog i spanska sjukan med omkring 7000 till 8000 personer, och då är det ändå en sjukdom på 1900-talet. Anledningen är att den som ska skriva ner det här ofta är präster eller dennes medarbetare i den lokala församlingen, och de gör inte skillnad på vad folk dör i.

Människan anpassar sig – och letar syndabockar

Med tanke på de mängder människor som fått sätta livet till i alla möjliga pandemier och epidemier kan det verka fantastiskt att vi är där vi är i utvecklingen. Men människor har visat sig kunna uthärda det mesta, även om vi gör det på mycket olika sätt.

Behovet att förklara vad som händer, och varför är också ett genomgående drag under epidemier. Ofta kunde folkgrupper i ens närhet pekas ut, så även de som avvek från ”det vanliga” på något sätt. Men den storpolitiska nyansen på farsoterna som är vanlig i dagens diskussion, fanns inte riktigt förr.

- När en sådan här stor katastrof inträffade så gick man sällan och funderade på om det här var katolikernas fel, eller tyskarnas fel och så vidare, utan man länkade till det som låg en själv närmast. Har vi någon här som har lockat fram det? Är det någon dum bonde eller någon annan som haft med sig det hit?, säger Harrison.

Ibland kunde man leta efter sina syndabockar på helt andra ställen än hos enskilda grupper eller individer. I Belgien upphörde man med produktion av speltärningar, berättar Harrison, för man trodde att Gud ogillar spel och dobbel och därför straffade människan med pesten, medan den heliga Birgitta pekade på kvinnomodet under sin samtid som det som drog Guds vrede över dem.

- Först när man kommer längre fram i tiden, blir det mera storpolitik, bland annat på grund av massmedierna, säger Harrison. När aidsepidemin kommer på 1980-talet är det väldigt mycket globalt syndabocksletande. Och i Sovjetunionen fanns en idé om att inte var fråga om Afrika eller några apor, utan att det var ett amerikanskt biologiskt vapen. Bland annat centret för smittskyddskontroll i USA pekades ut som ett labb där amerikanarna odlat fram det här viruset.

Som sagt, vissa saker, som att leta efter förklaringar och syndabockar på de märkligaste ställen, förändras inte, trots att de borde det. Det gör inte heller vår tendens att bli tagna på sängen av farsoterna. Och det kommer att hända igen.

- Det vi kan göra är att begränsa skadeverkningarna av till exempel bakteriepandemier med antibiotika, som vi gör med pesten, säger Harisson. Vi kan också “bygga bort” vissa sjukdomar som kolera, där det egentligen räcker med bra avlopp och hygien för att skydda samhället.

- Men virussjukdomar som influensor kommer att komma tillbaka om vi inte har immunitet eller vaccin, säger han, och det dummaste vi kan göra är att inte lära oss av erfarenheterna.