Hoppa till huvudinnehåll

Jag är en typisk exfru till en välbärgad man som bytte mig mot en yngre kvinna

podcasten Min galna mamma
Nu har snart sju år gått efter skilsmässan och livet känns bra. I veckans avsnitt av podden Min galna mamma pratar vi om hur skilsmässan vände upp och ner på vår vardag. podcasten Min galna mamma Bild: Alexandra Stjernberg Mamma,vivi vesterinen

Det är inte lätt att bli lämnad, allra minst när det känns som att man ratas som en gammal och uttjänt handske som ersätts av en fräschare.

Veckans avsnitt av podden Min galna mamma handlar om skilsmässan och Vivi överrumplar mig totalt med frågan om hur jag någonsin kommer att få henne att tro på kärleken igen.

Jag tappar både tråden och talförmågan, men till slut kommer det ett långt svar som inte är helt korkat.

Men tillbaka till skilsmässan - mitt i chocken och sorgen var jag särskilt irriterad över att vara en stereotyp på den lämnade trebarnsmamman som dumpas och ersätts av en yngre kvinna.

Det finns hur många som helst sådana som jag. Mammor som varit föräldralediga i flera omgångar och som förlorat flera år av både inkomster och pension.

Det är ekonomiskt vettigt för familjen att mannen jobbar och kvinnan stannar hemma om hennes lön är lägre än hans.

Och vi är många som blir lämnade just när livet med barnen inte längre är ett ständigt hantverk och det är mammans tur att satsa på sin karriär.

Numera räknas det pension också för tiden som man är föräldraledig, men så var det inte på min tid.

Jag har varit hemma med barn i sammanlagt sex år och har således förlorat sex år av både lön och pension.

Det känns orättvist.

Jag har en vän som arbetade på en bank som finansiell rådgivare och det var vanligt med dumpade fruar på hennes kontor. I värsta fall var de så ekonomiskt beroende av sin man att de inte ens hade ett eget bankkonto.

Det gemensamma för de här situationerna var att den förmögna exmannen sett till att lämna exet med så lite pengar och egendom som möjligt. Att kvinnan gett hela sitt liv åt att tjäna familjen var inget värt.

Och kom inte nu och säg att det är eget fel om man varit ekonomiskt så korkad att man gjort en kärlekshandling till sin familj och inte fattat konsekvenserna.

Jag upplever att förmögna mäns dumpade fruar inte är en privat angelägenhet utan en samhällsfråga. I flera år har jag försökt hitta någon som ställer upp för intervju. Men det är så skamligt att vara dumpad att ingen vill tala om sina erfarenheter i offentligheten. Men det privata är politiskt, det visste feministerna redan för ett halvsekel sedan.

För min jurist var de här situationerna vardagsmat. Hon hade lärt sig mycket om både ekonomin och psykologin kring skilsmässor.

Och hon hade under sina otaliga år i branschen lärt sig att skilsmässor för vissa förmögna män främst handlar om en affärsangelägenhet där man ska se till att göra en så god affär som möjligt.

Barnen uppfattas ibland också mer som egendom än som levande varelser med känslor och egen vilja.

Jag känner mammor som inte velat blanda in jurister i skilsmässan i rädsla för att relationen till pappan blir dålig.

Jag känner också mammor som uppoffrat sig och svalt oförrätter för att inte barnen skulle få en tråkig uppfattning om sin pappa.

Själv försökte jag först också vara sådan. Tills jag insåg att jag inte har råd med det. Jag hade flyttat till en hyreslägenhet med alla tre barnen och jag måste kämpa för deras underhållsbidrag.

Den kampen kändes inte alls bra och jag mådde dåligt av att vara tvungen att bråka om pengar. Jag kände mig både bitter, besviken och förödmjukad.

Och alla i min omgivning fick i flera år lida av mina historier om hur orättvist behandlad jag kände mig.

Fast småningom ordnade sig allting och idag känner jag till och med tacksamhet över att jag blev lämnad.

Vivi och Heidi sitter i soffan med kaffekoppar i handen och diskuterar.
Det som ändå gör mig olycklig är att min dotter Vivi har förlorat tron på kärleken. Vivi och Heidi sitter i soffan med kaffekoppar i handen och diskuterar. Bild: Alexandra Stjernberg familj,vivi vesterinen

Jag tror att nästan alla äktenskap går att rädda.

Men det går inte om inte båda vill och om man helt enkelt inte har något annat gemensamt än de gemensamma barnen.

Jag tror dessutom att det kanske var bra att vår skilsmässa var lite hemsk.

Om man under en tid är riktigt bitter och arg, är det kanske lättare att gå vidare med sitt eget liv istället för att sukta efter att få tillbaka livet som man hade tillsammans.

Ibland undrar jag också varför personer som är så överens alls har skiljt sig.

Visserligen avundas jag alla som kan vara goda vänner med sina ex och fira högtider tillsammans. Ibland undrar jag också varför personer som är så överens alls har skiljt sig.

För barnen skulle det vara viktigt att föräldrar kommer överens. Men på den punkten har vi misslyckats.

Jag har ändå inte helt gett upp hoppet om att det kommer en tid då vi obehindrat kan vistas på samma tillställningar. Idag skulle jag faktiskt gärna vara vän med mitt ex, mina barns pappa.

Jag är honom innerligt tacksam över de tre viktigaste personerna i mitt liv.

Våra tre barn har ärvt egenskaper från oss båda, både goda och inte så goda egenskaper.

Och idag är jag tacksam över att min exman insåg att vi skulle skiljas när inte jag ännu insåg det.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP