Hoppa till huvudinnehåll

Minst 4 000 elever stannar hemma i månader - forskare vill ha riktlinjer i skolorna

När skolångesten tar över.
När tusentals elever stannar hemma i månader eller år, handlar det om ett reellt problem, säger forskarna. Iscensatt bild. När skolångesten tar över. Bild: Tiia Lillkvist Skola

Allt fler elever stannar hemma från skolan och har frånvaro som pågår i månader, till och med år. Forskare uppskattar antalet hemmasittande elever till minst 4 000 och önskar gemensamma riktlinjer i hela landet. I Esbo har man vaknat upp till fenomenet - där finns ett team som hjälper skolvägrare.

Flera familjer berättar för Svenska Yle om en tuff vardag med ett barn som inte klarar av att gå till skolan. Det handlar inte om skolkare, utan barn eller unga som har ångest och inte klarar av att gå till skolan.

Frånvaron blir månader, till och med flera år lång, lärandet blir lidande och den mentala hälsan far illa. Samtidigt ter sig skolan och mentalvården handfallna när familjerna söker hjälp.

Det tidigare okända fenomenet har uppmärksammats bland forskare och börjar nu också lyftas fram i skolvärlden. Utbildningsstyrelsen har beställt en utredning från Jyväskylä universitet för att kartlägga läget i landets högklasser, det vill säga årskurserna 7-9.

Analysen är ännu på hälft men preliminärt kan forskaren Sami Määttä säga att problemet är reellt.

- Det handlar inte om ett marginellt fenomen mera, vi talar om minst 4 000 barn i högklasserna som är borta under så långa tider att det krävs specialarrangemang från skolans sida, säger Määttä som leder forskningsteamet vid Jyväskylä universitet.

4 000 elever betyder en andel på två till tre procent av alla elever i högklasserna.

Tutkija Sami Määttä, Jyväskylän yliopisto.
Sami Määttä vid Jyväskylä universitet tror att det verkliga antalet elever med långvarig, problematisk skolfrånvaro kan vara ännu högre än 4 000 Tutkija Sami Määttä, Jyväskylän yliopisto. Bild: Sami Määttä forskare,Jyväskylä universitet

Någon officiell, skolvis statistik finns inte att få men i Määttäs utredning deltar närmare femhundra proffs från skolorna - rektorer, kuratorer, speciallärare och så vidare runtom i landet. Svaren tyder på att de skolvägrande eleverna blir allt fler.

Skolorna har modeller - men alla verkar inte följa dem

De nya resultaten från Jyväskylä stämmer överens med statistik från övriga världen, och också den bild som Katarina Alanko, psykologiforskare vid Åbo Akademi har. Hon kunde se tendensen redan när hon för fem år sedan arbetade som skolpsykolog.

- Det är bra att det nu kommer fram siffror i Finland. De här frågorna kräver riktlinjer uppifrån, så att stödet kan bli jämlikt över hela landet. Det är viktigt att vi har tillgång till goda metoder och kunskap runt om i landet, säger Alanko.

Katarina Alanko psykologi
"Preliminärt visar data att sjukfrånvaron verkar ha ökat över de senaste 20 åren i skolorna", säger forskare Katarina Alanko Katarina Alanko psykologi Bild: Mikko Ahmajärvi/Yle psykologi

De preliminära siffrorna från Jyväskylä universitets kartläggning visar att de flesta skolorna med årskurs 7-9 i Finland har ett program eller en modell för elever med problematisk skolfrånvaro. Närmare hälften uppger ändå att modellen inte har varit till hjälp.

- En central orsak kan vara att man inte följer modellen, konstaterar Määttä om de preliminära resultaten.

Psykiskt illamående och haltande livshantering i bakgrunden?

För tillfället går Katarina Alankos forskningsprojekt bland annat ut på att samla in berättelser från familjer med så kallade hemmasittare. Hon kommer också att dyka djupare in i orsakerna till det växande fenomenet med hjälp av data från Hälsa i skolan -enkäten.

Än så länge kan hon bara spekulera kring de bakomliggande orsakerna.

- Det finns ingen entydig koppling, men i och med att psykiskt illamående ökar bland unga, så skulle det här kunna tänkas vara en form av det, säger Alanko.

Det finns också ett annat mönster hos de unga som kräver ytterligare forskning, enligt Alanko.

- Det är något i dag som gör det svårare för en allt större grupp barn och unga att hantera sina liv - till exempel att planera och tillbringa sin tid, att somna i tid och inte exempelvis spela hela natten. Samtidigt har skolan kanske tidigare varit mer strukturerad och lärarledd. Det kan finnas ett samband här, men det här är bara mina spekulationer tillsvidare, säger Alanko.

Esboskolorna föregångare med specialteam

En stad som har satsat extra mycket på hemmasittare är Esbo. Där började speciallärare Daniel Albrecht hösten 2017 arbeta med barn som har problem med skolfrånvaro.

Numera är han fast anställd och har två projektanställda med i det så kallade närvaroteamet, en lärare och en socionom. Albrecht ser sin roll som en slags coach för de unga som har ångest över att gå till skolan.

- Mycket av mitt jobb handlar om att uppmuntra och försöka locka eleverna till att komma in i ett annat sammanhang än att bara vara hemma. Grunden är att skapa en bra tillit mellan mig och eleven. För att lyckas i skolarbetet så måste eleven först må bra, berättar Albrecht, som för tillfället är föräldraledig.

Opettaja Daniel Albrecht
Daniel Albrecht har banat vägen för att stödja hemmasittare i Esbo Opettaja Daniel Albrecht Bild: Pekka Tynell / Yle lärare

Teamet använder sig bland annat av Magelungens hemmasittarprogram som är utvecklat i Sverige. Processen börjar med att till exempel rektorn, kuratorn eller skolpsykologen kontaktar teamet. Efter en två till tre veckors grundlig kartläggning går man in för att individuellt stötta eleven.

- Det kan handla om att gå med eleven till skolan eller träffas på biblioteket och sitta där och jobba tillsammans med skolarbeten. Promenader är inte heller ovanliga. Det finns inte en enda elev som vi jobbar på exakt samma sätt med som med en annan, berättar Albrecht.

En del av barnen har också haft stor nytta av den så kallade coachskolan i Esbo. Där samlas de individuellt eller i liten grupp, och alla har samma problematik.

- Den har varit bra för många, även om den inte fungerar för alla. Att komma dit kan underlätta känslan av att sticka ut, för alla är där av samma orsak, berättar Albrecht.

"Vi har åtminstone en riktning"

Hittills har teamet jobbat med omkring trettio barn med långvarig, problematisk skolfrånvaro från de svenska Esboskolorna. De flesta eleverna går i årskurserna 4-9. Också de finskspråkiga Esboskolorna har hoppat på tåget och har sedan hösten 2019 haft ett eget team med fyra projektanställda lärare och fyra socionomer.

Trots att Esbo ses som en föregångare, är Albrecht försiktig med att tala om stora framgångar.

- Vi har lyckats hjälpa en del elever att hitta tillbaka till ett vettigt sammanhang - det är ett tecken på att vi åtminstone inte har gjort fel. En viktig del är också att vi har gjort skolpersonalen medveten om problematiken. Nu vet de att det finns ett gäng att ringa till, säger Albrecht.

När skolångesten tar över.
Det är svårt att hjälpa en ung som inte själv är motiverad, berättar speciallärare Daniel Albrecht. Iscensatt bild. När skolångesten tar över. Bild: Tiia Lillkvist grundskolan

Det är svårt att hjälpa unga med skolfrånvaro eftersom de inte alltid är mottagliga för hjälp. Även om Daniel Albrecht grämer sig över att inte alltid lyckas, är han glad för att diskussionen har kommit i gång i skolvärlden och att teamet nu har verktyg att att ta till, något som inte fanns tidigare.

- Vi har många utmaningar och kommer alltid att ha det, men vi är i alla fall en bit på väg. Vi har åtminstone en riktning.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes