Hoppa till huvudinnehåll

Orka, orka är det som gäller för unga vårdare: "Varför har ingenjörerna högre lön?"

En ung man och en ung kvinna sitter på var sin sida av ett bord, men så att de är vända mot kameran. Den unga kvinnan sitter närmast kameran, medan mannen har sina händer knäppta på bordet. Båda tittar in i kameran med ett litet leende på läpparna.
Vårdarlönerna ska motsvara utbildningen, säger Tobias Liljeström och Ronja Nummelin. En ung man och en ung kvinna sitter på var sin sida av ett bord, men så att de är vända mot kameran. Den unga kvinnan sitter närmast kameran, medan mannen har sina händer knäppta på bordet. Båda tittar in i kameran med ett litet leende på läpparna. Bild: Ingemo Lindroos / Yle sjukvård,Yrkeshögskolan Arcada,vårdbranschen,studerande

Svåra upplevelser kommer i så snabb takt att man inte hinner behandla dem. Det är ett enda spring och nästan ingen tackar. Svenska Yle har träffat vårdarstuderande som har tagit emot coronapatienter och kommit nära inpå liv och död.

När det förhandlas om vårdarnas löner är budskapet tydligt från de unga: lönen ska motsvara utbildningen om vårdarna ska stanna kvar.

I dag fortsätter de förbundsvisa förhandlingarna mellan vårdarnas förhandlingsorganisation, som representerar sjukvårdarna Tehy och närvårdarna Super, och kommunarbetsgivarna som representeras av Kommunala arbetsmarknadsverket.

Förhandlingarna har pågått sedan början av året, utan resultat.

Senast som vårdarna har fått större lönepåslag var efter arbetskonflikten år 2007, då vårdarnas fackförbund hotade med massuppsägningar för att få fart på förhandlingarna.

Löneförhöjningarna blev tvåsiffriga i procent mätt – en förhöjning som andra grupper senare har kommit ikapp.

Samtidigt som man förhandlar om arbetsvillkor och löner, har coronapandemin ställt frågan på sin spets.

Vi har träffat ett par sjukskötarstuderande, som redan har fått en del erfarenhet av arbetslivet. Ronja Nummelin är sjukskötare och specialiserar sig till hälsovårdare, medan Tobias Liljeström är närvårdare och läser till sjukskötare. Båda har flera år av studier bakom sig.

Hur viktig är lönen för att ni som kommande sjukskötare ska stanna kvar i branschen?

– Lönen är väldigt viktig. Jag tycker att det är mycket bra, trots omständigheterna, att frågan diskuteras igen. Det kommer kanske en positiv lösning ut av det här, säger Ronja Nummelin.

– Lönefrågan kommer mig nära. Jag har en grund som närvårdare. Yrkesbilden ändras, men lönen ändrar inte så mycket som en yrkeshögskoleutbildning skulle kunna ge, säger Tobias Liljeström.

– Jag får hundra euro till på lönen, efter en yrkeshögskoleutbildning och en arbetsbild som ändras med massor mera ansvar som sjukvårdare jämfört med ansvaret som närvårdare, tillägger Liljeström.

Nummelin jämför med studiekompisarna på ingenjörslinjen, som studerar lika länge och får betydligt högre lön i medeltal, under sina karriärer.

– Jag tycker att våra löner borde vara på den nivå som vi är utbildade på. Ingenjörerna har exakt samma studiepoäng och har mera lön. Det borde inte vara ett så stort glapp, säger Nummelin.

"Man hinner inte behandla svåra upplevelser i den takt som de kommer"

En orsak till att många unga vårdare inte orkar i branschen och byter till andra jobb, är den mentala stressen. Den har Nummelin och Liljeström också känt av.

– Det är en väldigt fysiskt och psykiskt påfrestande bransch. Efter en viss tid blir det bara mer och mer krävande.

Vad är det som orsakar det?

– Du ser och upplever så mycket på en arbetsplats. Vi har många på jouren som kommer och testar det. De är där ett år eller ett halvt år, och byter till något helt annat, säger Liljeström.

Tobias Liljeström har också varit med om att ta emot coronapatienter på en sjukhusjour. Arbetet är fysiskt tungt och hett på grund av skyddskläderna, men han har också känt sig trygg tack vare skyddsutrustningen.

Ronja Nummelin beskriver stressen i arbetet. Det är ofta personalbrist och det blir övertid. Man är tvungen att hoppa in för andra och man hinner inte tillbringa så mycket tid med patienten som man skulle önska.

– Många glömmer att vi vårdare är bara människor. Det tar på oss, att se och höra saker. Det finns mycket frustration och sorg, säger Nummelin.

– Du hinner se och uppleva så mycket saker som inte alltid är positiva. Man hinner se mycket mera, bra och dåliga saker, än på andra arbetsplatser. Det bygger upp och bygger upp, och till slut orkar du inte längre se fler dåliga saker, säger Liljeström.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes