Tiina Grönroos
Yle
Först var det spännande, sedan blev det tråkigt och stundtals kändes det också tungt och ensamt. Så sammanfattar några niondeklassare i Höjdens skola i Tenala vårens distansundervisning.
Det har känts bra att få komma tillbaka och få ett ordentligt avslut på skolan.
I synnerhet att få en ordentlig avslutning på en nio år lång grundskola känns viktigt för Wilma Lindholm, Emilia Kytöpuro och Milla Hyvönen.
- Det är trevligt att se alla kompisar före man slutar, säger Wilma Lindholm.
- För inte ser man dem sen mera, kanske vissa, men inte alla efter sommarlovet, tillägger Emilia Kytöpuro.
- Jo, för många av oss far till olika håll efter det här, säger Milla Hyvönen.
Också fördelar med distansundervisning
Tenalabon Wilma Lindholm har gått i samma skola i nio års tid, eftersom Höjdens skola omfattar årskurserna 1 till 9.
Bromarvborna Emilia Kytöpuro och Milla Hyvönen har åkt buss till Tenala de senaste tre åren.
I synnerhet Milla Hyvönen har märkt en fördel med att gå i distansskola. Hennes skolväg från Padva i Bromarv till Tenala är närmare 40 kilometer.
- Jag har fått sova längre om mornarna, säger hon.
- Vi har säkert också blivit mer ansvarsfulla när vi har varit tvungna att tänka efter och själva lägga upp dagen, säger Wilma Lindholm som tror att många elever har fått flera nya färdigheter.
Tidvis ensamt, tråkigt och tungt
Alla tre tycker ändå det känns bra nu när de åter kan träffas i skolan.
- Det känns som att våren har gått förbi jättesnabbt, när vi inte varit i skolan. Säger Emilia Kytöpuro.
- Man har också blivit ganska trött när man varit hemma hela tiden, säger Milla Hyvönen som tidvis tycker det har känts tungt och tråkigt.
- Ja, i början av distansundervisningen tyckte jag det var lite spännande, men mot slutet när man inte kunde träffa kompisar och skulle sköta allting på egen hand så blev det ganska tråkigt, säger Wilma Lindholm.
Ingen av de här tre ungdomarna tyckte ändå att det hann bli riktigt jobbigt, mentalt sett, att vara isolerad från skola, lärare och klasskompisar.
- Man kunde nog hålla kontakt med lärare om det kändes tungt och för att få hjälp, säger Milla Hyvönen.
- Klart att det har känts lite ensamt, men jag har personligen fått träffa en del av mina vänner och då har man fått stöd av dem och fått veta att de känner på samma sätt, säger Emilia Kytöpuro.
- Det kan vara svårt att processa allt då när det händer. Det är först senare man kanske börjar grubbla på det. Men jag är ganska säker på att många känner ångest över sådana här saker, funderar Milla Hyvönen.
Hoppas att distansundervisningen inte fortsätter i höst
Wilma Lindholm, Emilia Kytöpuro och Milla Hyvönen kommer alla tre att fortsätta studera i Ekenäs gymnasium i höst.
Ingen vill att distansundervisningen fortsätter i gymnasiet.
- Det skulle vara jättekonstigt med ny skola och vi får inte ens vara där. Det skulle inte vara roligt utan skrämmande, säger Milla Hyvönen.
Hon får medhåll av de två övriga.
- Just en ny skola med nya system, så det skulle nog vara bra att få gå fysiskt dit, säger Wilma Lindholm.
Hur skulle de här eleverna beskriva den exceptionella våren för framtida ungdomar eller historieforskare?
- Ja inte vet jag, jag har ju mest varit hemma, konstaterar Milla Hyvönen.
Rätt har hon. Det är exakt så här många av oss, både unga och äldre, upplever att den här våren varit.
Hur skulle du beskriva coronavåren 2020 och har du kanske minnen av de sista veckorna i grundskolan?
Var ni ett sammansvetsat gäng som sedan skingrades som ett rö för vinden?
Har du hållit kontakten till gamla klasskompisar eller är du tvärtom glad över att åren i högstadiet är för evigt förbi? Skriv gärna i kommentarsfältet!
