Hoppa till huvudinnehåll

"Det var många som menade att det inte blir något av mitt OS"

Thorvald Strömbergs hela liv präglades av en vilja att visa vad han går för

Han var utåtriktad och världsvan, en framgångsrik idrottsman och företagare, en älskad livskamrat. Men innerst inne var OS-hjälten Thorvald Strömberg en sårad pojke som sökte bekräftelse genom hårt arbete. Det fick han till slut.

Thorvald Strömberg finns med i Yle Sportens rankning över Svenskfinlands 50 största idrottshjältar genom tiderna.

"Finlands Rundradio, roddstadion i Edesviken. Här är vi mitt i skeendet nu, i de olympiska kanottävlingarna, som alldeles strax ska gå in i ett av sina allra mest intressanta skeden. Det är 10 000 meter kajak. Och där har vi vårt stora trumfkort för dagen, Thorvald Strömberg, i en till synes kommande våldsam duell mot Sveriges Gert Fredriksson."

I Björn Federleys tv-dokumentär OS 1952 – biljett till väst år 2002 repriserar radiokommentatorn P-H. Nyman sitt referat av Thorvald Strömbergs guldlopp i Helsingfors-OS femtio år tidigare. På samma plats där det hela begav sig.

– Du hade Gert Fredriksson som slugt nog la sig i kölvattnet på dig och där låg han och hängde mest hela tiden, kommer jag rätt ihåg? frågar Nyman.

Thorvald Strömberg, då 71 år gammal, bekräftar Nymans minnesbild.

– Fredriksson hade förmågan att dra nytta av sina motståndare och i kanot har man verkligen nytta av att ligga bakom. Mer än i till exempel cykling eller löpning.

Som att paddla i nedförsbacke, har han också beskrivit det som.

Thorvald Strömberg paddlar i OS 1952.
Thorvald kom till OS som regerande världsmästare på 10 000 meter. Thorvald Strömberg paddlar i OS 1952. Bild: Yle / Kultaa ja kunniaa Thorvald Strömberg,Olympiska sommarspelen i Helsingfors 1952

I OS-finalen paddlade Strömberg lugnt på medan dubbla OS-guldmedaljören Fredriksson hängde med på den svallvåg som den tolv år yngre finländaren gav upphov till. Ända tills konkurrenterna började komma farligt nära.

– Thorvald, Thorvald, dom kommer hit och blandar bort oss, dra nu! hörde Strömberg svensken ropa.

Den 21-årige västnylänningen lät sig inte bekommas.

– Dra själv, sa jag, och lämnade bort det där som man kanske lägger till ibland av misstag, minns den slagfärdiga OS-hjälten med glimten i ögat.

Gert Fredriksson vägrade gå upp och dra, så Strömberg fick lägga på ett kol för att konkurrenterna inte skulle hinna i kapp.

Då nio kilometer hade avverkats och det återstod en kilometer till mål låg de två nordborna stäv i stäv tills Sveriges alla tiders olympier gav upp och Thorvald Strömberg kunde paddla i mål i ensamt majestät inför en jublande hemmapublik.

Så blev Thorvald Strömberg en av Finlands nationalhjältar i hemma-OS 1952.

Men det var inte idrottsframgångarna som skulle komma att beskriva människan Thorvald Strömberg bäst.

Då Strömbergs änka Clary af Björkesten-Strömberg i dag, tio år efter sin älskade makes bortgång, tänker tillbaka på hans livsgärning höjer sig ett ord ovan alla andra. Arbete.

Måste arbeta hårt redan som barn

Thorvald Strömberg föddes våren 1931. Redan som liten lämnade föräldrarna honom att tas om hand av mormodern. Detta trots att morföräldrarna redan hade tolv egna barn.

I Thorvalds tidiga barndom bodde familjen på Kalvön i Lappvik, men då ön efter vinterkriget måste evakueras blev familjen tvungen att flytta. De slog sig ner på Älgö längre ute i den västnyländska skärgården, där de byggde upp ett fiskehemman, Rödjan.

Liksom familjens övriga barn ingick Thorvald i arbetskraften. Om somrarna röjde han åkermark och rodde morfars tunga skötbåt, om vintrarna slet han i skogen.

Thorvald Strömberg.
Thorvald Strömberg. Bild: Yle / privat Thorvald Strömberg

Och där skolkamraterna tog sig fram på cykel, tog sig Thorvald fram i kanot.

– Man hade kanoten som transportmedel helt enkelt. Med den for man till skolan, till posten, till butiken och med den besökte man grannarna eller kanske flickvänner, berättar Strömberg i programmet Snabbare, högre, starkare år 2007.

År 1946 grundades kanotföreningen Wågen på Skåldö. Följande år satte sig en 16-årig Thorvald Strömberg i en tävlingskanot för första gången.

Det tunga fysiska arbetet på gården och transportpaddlandet hade gjort honom stark.

Thorvald Strömberg.
Thorvald Strömberg. Bild: Yle / privat Thorvald Strömberg

Redan året därpå vann skäripojken sitt första FM-guld, men var enligt Kanotförbundets dåtida regler med sina blott 17 år för ung för att delta i OS i London 1948.

Det sägs ha grämt Strömberg resten av livet. Speciellt som han på hemmaplan var jämnstark med Kurt Wires, som skulle komma att kamma hem en silvermedalj i London.

Guldet i London hade gått till en viss Gert Fredriksson och i VM i Köpenhamn två år senare fick Thorvald visa sin klass. Då han gick i mål som segrare formligen utklassade han enmanskajakens gigant Fredriksson och bröt på samma gång svenskens långa segersvit.

En fingervisning om vad som komma skulle i de olympiska spelen 1952.

Världsmästarens målmedvetna OS-satsning

En vanlig träningsrunda för Thorvald Strömberg var att paddla runt Älgö. En sträcka på 13-14 kilometer, som tog cirka en timme och en kvart att avverka.

Ett varv på morgonen. Ett varv till senare på dagen. Med vila och mat däremellan.

– Det gjorde mig mer uthållig än snabb, konstaterar Strömberg i en senare intervju som förklaring till att han "endast" vunnit silver på tusen meter, medan guldmedaljerna kommit på den tio gånger längre sträckan.

OS-året 1952 hade Thorvald Strömberg sitt första landbundna jobb, i Ekenäs. Arbetsplatsen låg nära broarna som förde mot Hangö och därifrån paddlade han ofta ut till Rödjan.

I Björn Federleys tv-intervju 2002 berättar han om arbetsresorna.

– Jag skulle vara tillbaka i stan klockan sju på morgonen. Med sex knops medelfart tog det en och en halv timme. Annars var det ingen bra träningslänk. Samma fart höll motorbåtarna på den tiden.

Redan i mars samma år hade några kanotister från Wågen åkt till Danmark för att träna i ett par veckor. Det var Strömbergs första utlandsläger och enligt honom en av de avgörande faktorerna bakom OS-guldet.

– Jag hatade lägren inne i landet, i Vierumäki och Solvalla. Att paddla i en sjö är inte samma sak som att paddla ute på havet.

Oväntad tonsilloperation hotade OS-drömmen

I maj 1952, bara två månader före OS var Strömberg på läger i Solvalla. Ett läger han ännu femtio år senare tänkte tillbaka på med fasa.

Han blev sjuk, så sjuk att han fördes till militärsjukhuset Tilkka i Helsingfors i medvetslöst tillstånd.

– Där reeevs tonsillerna bort, berättar Strömberg för Federley och demonstrerar med tydliga gester hur det gick till – sitt karismatiska berättargrepp trogen.

Thorvald Strömberg skrattar, 2007.
Thorvald i Yles program Snabbare, högre, starkare 2007. Thorvald Strömberg skrattar, 2007. Bild: Yle Thorvald Strömberg

Efter det var det många, inklusive läkarna, som menade att det inte skulle bli något av hans OS.

Men Strömberg återhämtade sig snabbt och redan ett par veckor senare kunde han återuppta träningen i Ekenäs skärgård.

Och då paddlarna samlades i Sandhamn strax innan OS skulle köra igång, var han helt återställd.

Det kändes skönt att kunna göra något för fosterlandet― Thorvald Strömberg

– Hur känns det att vinna OS-guld? frågar programledaren Thorvald Strömberg i Yles sommarprogram Skepp och skoj på Skåldö 1996.

Strömbergs svar påminner tittaren om tidsandan fyrtio år tidigare.

– Vi var mycket fosterländska på den tiden. Många hade varit ute i kriget och en del av dem kom aldrig tillbaka. Det kändes skönt att kunna göra något för fosterlandet.

Dagen efter triumfen på tiotusen meter fick publiken se en ny duell mellan herrarna Strömberg och Fredriksson, då på tusen meter. Precis som i VM två år tidigare var svensken snabbare i spurten och besegrade finländaren med två sekunder.

– Kortsträckorna har aldrig riktigt intresserat mig, berättade Strömberg år 2007 och citerade Fänrik Ståls sägner:

"Giv åt Stål en penning även, eller tag ock min!"

För mig fick Fredriksson gärna vinna. Man fungerade så då man var ung.― Thorvald Strömberg

Idrottsframgångarna räckte inte som bekräftelse

I sin bok Mot målsnöret som kom ut 2016, berättar idrottshistorikern Ingmar “Pelle” Björkman om sin vän Thorvald Strömberg.

Björkman beskriver Strömberg som en self-made man, som livet igenom gick sina egna vägar. Från en ytterst fattig och anspråkslös barndomsmiljö i den västnyländska skärgården byggde han systematiskt byggt upp sin framtid, både med idrott och studier på olika nivåer.

Björkman konstaterar att Strömbergs liv kom att präglas av hårt och målmedvetet arbete, som tack vare en vilja av stål förde honom framåt, både i idrottsvärlden och i det dagliga livet. Strömberg fick ingenting gratis.

Liknande tankar har Sture Lindholm som skrivit en bok om Strömberg (Thorvald Strömberg – skärgårdens son, 2011). I Strömbergs minnesruna år 2010 skriver Lindholm att Strömberg var en viljestark man, som alltid gick sina egna vägar.

I oljelampans sken hade Thorvald på Rödjan läst sig till en svensk teknikerexamen per korrespondens och efter OS bröt han upp från hemorten och moderklubben Wågen för att satsa på en yrkeskarriär.

Strömberg tog först ett jobb i Tammerfors för att bli bättre på finska och flyttade senare till Sverige.

Och försvann från tävlingsarenorna.

Thorvald Strömbergs barndomshem Rödjan på Älgö är numera ett kulturarvsobjekt i Ekenäs skärgårds nationalpark. Han deltog själv i arbetet med att renovera gården som i dag ägs av Forststyrelsen och är ett populärt utflyktsmål sommartid.

Paddlingskapitlet fick trots allt en fortsättning

Inför OS i Melbourne 1956 återvände Strömberg till Finland. Han bosatte sig i Helsingfors och återupptog paddlingen i Drumsö kanotister.

I VM 1954 hade ärkerivalen Gert Fredriksson vunnit tre guld och var guldfavorit på sina paradsträckor även i Melbourne.

För Strömberg blev comebacken en besvikelse.

Ett par dagar före tävlingen drabbades han av en svår magsjuka och fick nöja sig med en fjärde plats på 10 000 meter. Gert Fredriksson vann och slog Strömberg med en halv minut.

Efter tävlingen anklagades Strömberg i finländsk press för att inte ha gjort sitt bästa.

En upprörd Pelle Björkman tar upp händelsen i sin bok och anklagar både pressen och Olympiska kommitténs kanotledare Nils Rehn för att ha behandlat Thorvald på ett skandalöst sätt.

"Ingen förstod hans svåra magsmärtor och han fick aldrig en offentlig ursäkt från OK:s sida. Något av en skandal i sig."

För att bevisa att kritikerna hade fel fortsatte Strömberg sin tävlingskarriär fram till följande VM, som gick i Prag 1958.

Tävlingen avgjordes i störtregn och i själva loppet gick Strömberg i mål som tredje man, men både ettan och tvåan diskvalificerades efter att ha gjort sig skyldiga till banbrott.

Thorvald Strömberg vann sitt andra VM-guld och avslutade följande år sin tävlingskarriär som femfaldig stortävlingsmedaljör och med 34 FM-titlar på meritlistan.

Thorvald Strömberg med OS-elden i minnesfest för OS 1952.
Vid firandet av 50-årsjubiléet av Helsingfors-OS i juli 2002 sprang Lasse Virén in på Olympiastadion med facklan. På stadion tändes elden av Thorvald Strömberg, Sylvi Saimo och Yrjö Hietanen, de tre av sex guldmedljörer fortfarande vid liv. Thorvald Strömberg med OS-elden i minnesfest för OS 1952. Bild: Lehtikuva Thorvald Strömberg

Lång väntan på efterträdare

Efter Thorvald Strömbergs OS-guld i enmanskajak 1952 hann det gå fyra årtionden innan följande finländska kanotist fick stiga överst på prispallen i de olympiska spelen. Mikko Kolehmainens guld på 500 meter i Barcelona 1992 var mycket efterlängtat.

Thorvald Strömberg är strålande glad då TV-nytt kommer till i Ekenäs för att få en kommentar.

– Jag var helt lamslagen en lång stund och sen lipade jag en halv timme. Det här är det vi väntat på!

Efter nästan fyrtio år på annat håll hade Strömberg året innan flyttat tillbaka till Ekenäs – och Kanotklubben Wågen. Han blev ordförande i föreningen och hade också flera uppdrag inom Kanotförbundet.

Ungefär vid samma tid gick en Skåldöpojke i tioårsåldern med i Wågen.

– Min första minnesbild av Thorvald är från ett träningspass för Wågens juniorer. Jag var kanske elva år gammal då. Vi hade startat från kanotskjulet i Ekenäs och i något skede anslöt sig Thorvald till vår grupp. Han guidade oss på vägen, men jag hade ingen aning om vem han var.

Pojken hette Petteri Pitkänen och är numera träningschef för kanotisterna i Finlands Paddling och Roddförbund. Rätt snart blev det klart även för honom vem den obekanta mannen var.

– Thorvald var en jättestor karaktär. Var han på plats kunde man inte undgå att märka honom. Han kom alltid fram och prata och var mycket karismatisk. Det fanns en inneboende styrka som strömmade ut ur honom.

Då programmet Skepp och skoj gästade Skåldö sommaren 1996 var Petteri Pitkänen en 18-årig landslagskanotist med sikte på OS 2000.

– Thorvald, vilket råd skulle du ge till "Pete" med tanke på OS i Australien om fyra år? frågar programledaren.

– Till Pete råder jag att åk längre ut på södra sidan om Älgö. Ut där du ser horisonten, så känner du frihet och får mera krafter och så vinner du i Australien om fyra år.

I själva verket var Pitkänen inte ens nära att kvala in till Sydney och efter att ha missat också OS 2008 med en hårsmån avslutade han sin tävlingskarriär. I dag är han istället den som ska se till att dagens finländska toppar får det stöd som behövs för att kvala in till Tokyo-OS.

Kanotisten Pauliina Polet och tränaren Petteri Pitkänen diskuterar
Petteri Pitkänen analyserar OS-satsande Pauliina Polets tävlingprestation i European Games i Minsk 2019. Kanotisten Pauliina Polet och tränaren Petteri Pitkänen diskuterar Bild: Panu Kanniainen kanotist,pauliina polet

Kärleken till båtar förenade

Sin civila karriär gjorde Thorvald Strömberg inom båtmotorbranschen. Med tiden avancerade han till direktör i det importföretag han jobbade för och var med om att utveckla i över trettio år.

I början av 1970-talet ledde Strömberg också en kurs om båtmotorer vid Helsingfors arbis. En av kursdeltagarna var en båtbiten ung dam vid namn Clary af Björkesten.

Under kursen hann de två inte bli närmare bekanta, men då de träffades på nytt några år senare var det kört.

– Jag hade ingen aning om vad han hade gjort, allt det kom fram först senare, så det var inte det jag fastnade för, berättar Clary i dag.

Thorvald och Clary var på många sätt varandras motsatser. Han kom från skärin och hon var Tölöflicka. De hade växt upp i helt olika miljöer och familjer. Dessutom var Thorvald tjugo år äldre. Men ändå stämde allt.

Jag kan inte ångra en sekund med honom, vi hade det ljuvligt tillsammans― Clary af Björkesten-Strömberg

Paret gifte sig i samband med flytten till Ekenäs 1991 och grundade då tillsammans ett företag i båtbranschen som de drev ända till 2007. Då var Thorvald 76 år gammal.

Enligt Clary af Björkesten-Strömberg kom maken aldrig över det att han blivit övergiven av sina föräldrar som liten. Känslan av att inte duga fanns alltid där och kom att prägla hans liv.

Han hade stora ambitioner, ville jobba sig upp och bli någonting. Bevisa att han duger.

– För honom var livet arbete. Han jobbade sju dagar i veckan, for till jobbet klockan sju på morgonen och kom hem klockan nio på kvällen.

Thorvald höll heller ingen semester under de sexton företagaråren.

– Han avskydde då någon frågade när han skulle hålla semester. För honom var semester en svordom.

Men just då gjorde det inget.

– Vi fick ju vara tillsammans hela dagarna, först på jobbet och sen hemma.

Thorvald Strömberg på besök i motorfabrik i England 1962.
Thorvald Strömberg (längs till vänster) på affärsresa i England 1962. Thorvald Strömberg på besök i motorfabrik i England 1962. Bild: Privat Thorvald Strömberg,paddlare,kanotist

Redan som barn hade Thorvald fått det inpräntat i sig att man ska arbeta, göra nytta. I morföräldrarnas ögon var paddlingen ett nöje, ett onödigt tidsfördriv.

– Och arbetade gjorde han minsann, hela sitt liv, säger Clary, som sörjer att Thorvald aldrig fick njuta av sina pensionärsdagar.

Inte långt efter att han dragit sig tillbaka drabbades han av en aggressiv hudcancer och gick bort några månader innan han skulle ha fyllt åttio.

Trots den förtida förlusten av sitt livs stora kärlek vet Clary af Björkesten-Strömberg att hon fått uppleva något som inte är alla förunnat.

– Jag kan inte ångra en sekund med honom, vi hade det ljuvligt tillsammans. Jag önskar att andra skulle få uppleva lika bra förhållanden.

Thorvald vann till slut på alla fronter. I idrotten, i yrkeslivet och – i kärleken.

Thorvald Strömberg kommer in på placering sex i Yle Sportens rankning över Svenskfinlands 50 största idrottshjältar genom tiderna.