Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Trots självkritisk Tegnell står Sverige fast vid sin coronastrategi – här är fem skäl till att debatten inte tagit fart

Kolumnistens mot bakgrund av en bild på en fundersam Anders Tegnell som håller presskonferens.
Kolumnistens mot bakgrund av en bild på en fundersam Anders Tegnell som håller presskonferens. Bild: Daniel Ivarsson. Anders Tegnell

Sverige är fortfarande mitt i den akuta krishanteringen, samtidigt som både Folkhälsomyndigheten och regeringen har haft stort förtroende bland folket. Det har inte varit läge att kritisera linjen allt för högljutt, skriver Svenska Yles Nordenkorrespondent Marianne Sundholm.

Det svenska strategivalet har förklarats med allt från förvaltningsmodeller till fredsskada, med teorier om folksjälen och om en individualistisk syn på frihet och ansvar.

Nu närmar sig dödsfallen 5000 och Sveriges coronaläge är bland de mest allvarliga i Europa. Därför skapades rubriker världen över i går när statsepidemiolog Anders Tegnell uttalade sig för Sveriges Radio om att Sverige kunde ha gjort mer i början av krisen, om man vetat vad man vet i dag.

Uppmärksamheten kring Tegnells självkritik dog snabbt ut i Sverige. Någon vändpunkt blev det inte, och om det alls ändrar på debatten återstår att se.

Hittills har ett starkt politiskt ifrågasättande av linjen saknats i Sverige. Orsakerna är förstås många, men här är några tänkbara delförklaringar:

1: Mitt i den akuta krishanteringen råder konsensuspolitik och borgfred

Det hör till de naturliga krishanteringsfaserna att gå samman i det akuta krisläget. Medan det fortfarande brinner är det inte läge att börja gräla om vems fel branden är, så fasen då ansvar utkrävs kommer efter att den akuta krishanteringen är förbi.

Sverige är inte ensamt i Norden om konsensuspolitik i det här läget, men är i Norden numera ensamt om att ha fullt upp med krishanteringen i sig.

Det råder fortfarande borgfred, vilket innebär att oppositionen inte har gått hårt ut med att ifrågasätta strategivalet i sig: debatten har fokuserat på rent konkreta frågor, bränder att släcka, som att säkra tillgången till skyddsutrustning, åtgärda brister inom äldreomsorgen, få igång testandet och smittspårningen samt stöda en hårt drabbad ekonomi.

Omvänt så påverkar det också debatten att svenskarnas hittills enligt opinionsmätningar har haft högt förtroende för både regeringens och myndigheternas hantering av krisen. Det har helt enkelt inte varit lönsamt för oppositionen med allt för högljudd kritik mot någon som har så stort stöd. När förtroendet för regeringen nu sjunker kan det här ändra fort.

2: Det finns också positiva siffror att lyfta fram

Det finns väldigt stora regionala skillnader i smittspridningen och antalet inlagda patienter i Sverige, trots att alla regioner följt samma strategi. Stockholm har hela tiden varit starkt drabbat, medan Malmö och Skåne klarat sig väldigt bra. I en stor del av Sverige finns det alltså invånare som inte känner igen sig i den Stockholmsdominerade rapporteringen om coronaläget. Med låg smittspridning har de dessutom inte orsak att vara väldigt högljutt missnöjda med strategin.

Det finns också andra positiva aspekter som både Folkhälsomyndigheten och regeringen gärna lyfter. Det gäller framför allt att också andra länder konstaterat att skolstängningar inte är den mest effektiva åtgärden för att bekämpa viruset. Och kurvorna i Sverige planar ut, fruktansvärt långsamt, men ändå.

Trenden för antalet inlagda på IVA är sjunkande och antalet dödsfall bland Stockholms äldre minskar. Sjukvården har varit pressad men det har hela tiden funnits nationell IVA-kapacitet kvar. Fältsjukhuset vid Stockholmsmässan har aldrig tagits i bruk och kan nu avvecklas.

Det här ses som delsegrar trots de fasansfulla dödstalen. Lägg till att en del av de starkaste kritikerna förlorade i trovärdighet på att vara alldeles för alarmistiska, med modeller som visat sig vara alldeles ur proportion jämfört med vad läget sedan blev.

3: "Livet har inte pågått som förr i Sverige"

Om det är något som provocerat svenskar i vår är det ryktena om att Sverige inte gjort något alls för att hindra smittspridning. Regeringen har fullt upp med att förklara för världen att livet inte har pågått som förr. Och nej, även om Sverige nämnts som förebild för coronaåtgärdsprotester i USA är Stefan Löfven ingen Jair Bolsonaro. Svenskarna har från början uppmanats anpassa sig till läget, vilket under våren har synts i sjukskrivningar, hemmajobb, stora minskningar i övriga sjukdomar, klar nedgång i trafikmängden i tunnelbanan och även i en stor minskning i restaurangkunder.

Hur länge och i hur stor grad svenskarna anpassar sina liv prövas nu, av sommarsolen men säkert också av att många i Stockholm tror att de redan varit smittade och nu är immuna. Men den som säger åt en svensk att Sverige inte gjort något för att hindra smittspridningen får ofta mothugg snabbt.

4: Alla skyller på varandra om de gamla och sjuka

Det stora antalet dödsfall i Sverige har i flera veckor förklarats med att smittan kom in på äldreboenden, men ansvarsdiskussionen om den saken har dominerats av ett fingerpekande på andra skyldiga. Än är det den socialdemokratiska regeringen som gjort fel, än de moderatledda regionerna. Ena dagen handlar diskussionen om att äldreomsorgen redan länge varit för hårt privatiserad och vinstdriven, nästa dag om att anställda inom äldrevården känner sig utpekade när många boenden ändå klarat sig bra. Att ansvaret är fördelat på många olika myndigheter och beslutsnivåer är en del av grundproblemet men gör också diskussionen och utvärderingen svår.

Och så påpekar socialstyrelsen att dödstalen på äldreboendena är höga också andra år, särskilt under hårda influensaår. Det är tydligt att äldreomsorgen men också till exempel följderna av intensivvård för en kropp rymmer många komplicerade frågor. Bakom varje dödsfall i Sverige finns det sörjande anhöriga, och att påstå att svenskarna är hjärtlösa och inte bryr sig om de döda är verkligen hjärtlöst i sig. Att en hög andel av de som dör är gamla och sjuka minskar inte på sorgen för de anhöriga som drabbas. Men visst minskar det på rädslan och oron hos de unga och friska i samhället att själva drabbas.

5: "I höst vet vi mer"

Före sommaren har regeringen lovat beslut om den coronakommission som ska utvärdera åtgärderna hittills på nationell, regional och lokal nivå.

Samtidigt fortsätter både myndigheter och regeringsrepresentanter i Sverige envist upprepa att det är alldeles för tidigt att dra slutsatser. Sverige jämför sig gärna med länder som Belgien som har höga dödstal per capita trots att de genomgått total lock down. Det här ses som ett bevis på att virusspridningen beror på mycket mer än bara hanteringsstrategier.

Det är inte så krasst att Sverige väntar på att en andra våg ska drabba grannländerna, men än så länge är den oförutsägbara virusutvecklingen något Sverige kan klamra sig fast vid, och en orsak att kritiken ännu inte tagit fart på allvar. Om det nu visar sig att de nordiska grannländerna inte alls behöver drabbas hårt av en andra våg kommer kritiken mot Sveriges hantering inte att vara nådig.

Men just nu är det krishantering och borgfred som råder. En del mindre ändringar i restriktioner kan vänta, som i dag med lättnaderna för inrikesresor i sommar. Men annars håller Sverige fast vid sin strategi och fortsätter låta så här: Tvätta händerna, håll avstånd, stanna hemma om du är sjuk. I höst vet vi mer.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes