Hoppa till huvudinnehåll

“Vi kunna dö båda” - när spanska sjukan drabbade Finland åren 1918–19

Gunnar och Victoria Heikel nyförlovade i Wasa 1903.
Gunnar och Victoria Heikel nyförlovade i Wasa år 1903. Gunnar och Victoria Heikel nyförlovade i Wasa 1903. Bild: Ulla Wikander Heikel,spanska sjukan,pandemier,Ulla Wikander (historiker),smittsamma sjukdomar,Gunnar Heikel

För drygt hundra år sedan spred sig spanska sjukan över hela världen. Den dödliga pandemin landsteg även i Finland och skördade tusentals offer, bland dem det unga paret Gunnar och Victoria Heikel. Situationen år 1919 är slående lik coronavåren 2020.

Här kan du lyssna på en dokumentär om spanska sjukan och familjen Heikel

År 1919 står familjen Heikel inför en stor omställning. Familjens överhuvud, ingenjören och fyrabarnspappan Gunnar Heikel har fått jobb i huvudstaden. Den 22 april år 1919 reser han från Vasa till Helsingfors för att installera sig på den nya arbetsplatsen. Till hösten är det tänkt att hans gravida hustru Victoria och deras fyra barn ska följa efter.

Bara en dryg vecka efter makens avfärd sitter ändå Victoria på ett tåg till Helsingfors och uttrycker i ett brev sin oro över att maken smittats av den nya farsoten som sveper över världen.

Kära kusin Amanda!
Jag sitter just på tåget för att fara ner och vara hos honom. Spanskan är smittosam: jag kanske mera mottaglig under mina omständigheter. Vi kunna dö båda. I det fallet, vill du komma och överta vården om barnen, bli deras fostermor?

Familjen Heikel i USA år 1909.
Gunnar och Victoria Heikel med dottern Inga i USA år 1909. Familjen Heikel i USA år 1909. Bild: Ulla Wikander spanska sjukan,pandemier,smittsamma sjukdomar,Heikel,Ulla Wikander (historiker),Gunnar Heikel

Hon är orolig över makens hälsa. Eventuellt borde hon ha stannat i Vasa bland barnen, men hon dövar alla varningar om smittorisker och väljer att åka till Helsingfors där Hufvudstadsbladet redogör för det allvarliga sjukdomsläget.

Hufvudstadsbladet 1 april 1919
Spanska sjukan i Helsingfors. Härjar våldsamt i skolorna. I vissa skolor är 50 procent av barnen sjuka och i vissa skolor är bara 4 à 5 elever i varje klass drabbade.

I tidningen rapporteras om bristen på sjukhusplatser och kunnig personal och om hur läkarna kostnadsfritt fått bilar av statsverket för att kunna utföra alla hembesök.

41 personer hade dött senaste veckan― Hufvudstadsbladet 2/4 1919

Läget förvärras snabbt. Spanska sjukan som kommit till Finland med tyska soldater har slagit till med full kraft försommaren 1918. Följande våg kommer i oktober samma år, medan den tredje vågen sköljer över Finland i mars och april år 1919.

Hufvudstadsbladet 2 april 1919
Spanska sjukans härjningar
Den senast räknade veckan var 928 personer inlagda på sjukhus. Och antalet var stigande. 41 personer hade dött "senaste veckan". Man har ännu inte beslutat stänga skolorna eller förbjuda sånt som danstillställningar.

Victoria Heikel är på väg till en stad där det råder brist på medicinsk personal, utrustning och hopp om att epidemin ska ge vika, trots att den redan grasserat i snart ett år.
Men tanken på att lämna maken åt sitt eget öde är för Victoria Heikel inget alternativ, även om hon därmed riskerar sin egen hälsa och eventuellt sitt eget liv.

Restriktioner och råd

Massevenemang förbjöds i ett försök att stävja spridningen. I övrigt byggde kunskapen om pandemier dessvärre på erfarenheter som man gjort på 1880-talet, säger forskaren Pentti Mäkelä.

- Ryska snuvan som grasserade åren 1889–90 var det man närmast kunde referera till och den farsoten gav endast lindriga symtom hos friska individer.

Men på den här punkten skilde sig spanska sjukan avsevärt, vilket Victoria Heikel tragiskt skulle få erfara. Några dagar efter att hon anlänt till Helsingfors, den 5 maj, dör hennes man Gunnar Heikel på Eira sjukhus i Helsingfors i sviterna av spanska sjukan.

Hufvudstadbladet 7 maj 1919
Min gode, gränslöst älskade make D:r Ing. Gunnar Heikel född i Vasa 30.6.1880 gick bort ifrån mig den 5 maj 1919 kl 6 e m efter en kort, häftig sjukdom på Eira sjukhus i Helsingfors, lämnande mig och fyra små barn i bitter förtvivlan och sorg.

Brevhuvud (Gunnar Heikel)
Ingenjör Heikels brevhuvud. Brevhuvud (Gunnar Heikel) Bild: Ulla Wikander Heikel,spanska sjukan,pandemier,Ulla Wikander (historiker),smittsamma sjukdomar,Gunnar Heikel

Visst var sjukvården bristfällig och kunskapen ibland föråldrad, men enligt Pentti Mäkelä fanns det ändå en viss beredskap att hantera krisen i synnerhet som man i åratal bedrivit ett framgångsrikt krig mot tyfus och smittkoppor.

Friska kunna sannolikt även föra smittan med sig.― Wasabladet 9/4 1919

Folket uppmanades att bära munskydd och tidningarna fylldes av råd och anvisningar hur smittan bäst kunde undvikas.

Wasabladet 9 april 1919
Besök ej i onödan ställen, där många människor äro samlade! Där kan alltid finnas någon, som nyss varit sjuk och ännu är smittbärande. Friska kunna sannolikt även föra smittan med sig. Undvik besök i hem, där sjukdomen finnes. Då ni har en sjuk i eder omedelbara närhet, var ytterst försiktig.

Gunnar Heikel som frivillig vid Wasa skarpskyttebataljon.
Gunnar Heikel som frivillig vid Wasa skarpskyttebataljon år 1898 eller 1899. Gunnar Heikel som frivillig vid Wasa skarpskyttebataljon. Bild: Ulla Wikander Heikel,spanska sjukan,pandemier,Ulla Wikander (historiker),smittsamma sjukdomar,Gunnar Heikel

Med renlighet, sunt förnuft och begränsningar i rörelsefriheten skulle spanska sjukan bekämpas. Stora sammankomster förbjöds redan våren 1918 när förenings- och ungdomslokaler stängdes.

Finländarna hade i flera år skonats från influensaepidemier och invånarna var rätt friska, men vid spanska sjukans utbrott år 1918 stod man handfallna inför den influensaepidemi som tycktes drabba unga vuxna värst.

En nyckfull sjukdom

I normala influensaepidemier var det barn, gamla och personer med försvagat immunförsvar som drabbades hårdast, men nu mötte man en sjukdom som inte skonade de starkaste. Bland dem fanns också Gunnar Heikel som enligt en dödsannons i Hufvudstadsbladet dog både hastigt och oväntat den femte maj.

Den nyblivna änkan Victoria Heikel reser tillbaka till barnen i Vasa där också jordfästningen äger rum. Åtta dagar efter makens död skriver hon ett brev till sina syskon och föräldrar i Sverige.

Käraste Föräldrar och syskon!
Jag vet huru tungt också ni alla känner med mig dessa tider. Det gör mig så ont om er. Min sorg är min, och jag bör bära henne heter det, men nog känner jag ändå huru det hjälper och bär mig att ni alla, mina kära, liksom Gunnars syskon och alla goda vänner här visat mig det största deltagande dessa gränslöst tunga tider.

Trots makens död vågar Victoria Heikel tro på framtiden. Hon har sina fyra barn att ta hand om och ett femte på kommande och hennes hälsa är det heller inget fel på, konstaterar hon i samma brev till Sverige.

Victoria Heikel, troligtvis 1912 efter att hon återvänt från USA.
Victoria Heikel troligtvis år 1912 efter att hon återvänt från USA. Victoria Heikel, troligtvis 1912 efter att hon återvänt från USA. Bild: Ulla Wikander Heikel,spanska sjukan,pandemier,Ulla Wikander (historiker),smittsamma sjukdomar,Gunnar Heikel

Jag ville så gärna dött med honom, men jag skall nog kunna leva också, för honom, och hans barn, också det lilla som kommer, skall jag nog ha kärlek och kraften till. Måtte det bli friskt, så myckna själsskakningar det varit med om. Jag är så lycklig att Gunnar fick dö utan att inse vidden av hela känslan att lämna detta – trots-allt – härliga liv – så länge vi hade varann, och bedrövelsen att lämna oss.

Jag är ung och bör ha krafter, skriver Victoria till sina föräldrar och syskon och försäkrar att hon nog kommer att klara sig. Dessutom har det från huvudstaden rapporterats att den tredje och sista influensavågen håller på att avmattas.

Under spanska sjukans inledningsfas drabbades många gravida kvinnor av missfall. Våren 1919 var Victoria Heikel 35 år gammal och väntade sitt femte barn.

- Spanska sjukans sista fas var skonsam mot gravida kvinnor och året 1920 var ett år då rekordmånga barn föddes, säger forskaren Pentti Mäkelä.

Sorgen sveper in

Victoria Heikel var fullt frisk och tillhörde inte någon av riskgrupperna, men kanske sorgen och oaktsamheten ändå bidrog till att även hon skulle smittas. Så här skriver svägerskan Vivi Heikel i ett brev till väninnan Vera Hjelt.

På tisdag morgon kände sig Victoria mycket svag. Natten mellan måndagen och tisdagen var hon mycket sjuk. Andningen försvårades och fick hon sådan oro och ångest. [...] Nu ville hon dö, så gärna så gärna. Hennes krafter voro nu så nedsatta att hon kunde uttala ett ord endast med långa pauser emellan. Förvånade sig hur det var möjligt att man kunde vara så totalt utan kraft. Ingen oro eller ångest hade hon mera. Fick stimulantia, såväl kamfer som morfin, men låg ej i dvala länge, endast några minuter, då hon trodde sig själf hava sofvit flera timmar. Hon kallade oupphörligt på sin älskade. "Tack Gunnar, tack älskade, jag kommer". De voro hennes sista ord.

I Hufvudstadsbladet den 17 maj år 1919 ingår en kort notis om att Victoria Heikel ryckts bort av spanska sjukan. Wasabladet följer upp sorgebudet några dagar senare.

Victoria Heikel med sonen Armas i famnen.
Victoria Heikel med sonen Armas, född 3 okt 1906. Victoria Heikel med sonen Armas i famnen. Bild: Ulla Wikander Heikel,spanska sjukan,pandemier,Ulla Wikander (historiker),smittsamma sjukdomar,Gunnar Heikel

Med tanke på Gunnar och Victoria Heikels ålder och hälsa och det faktum att spanska sjukan våren 1919 redan var på reträtt, utgör deras dödsfall en tragisk påminnelse att även de bäst rustade han ryckas bort av en nyckfull sjukdom.

- Spanska sjukan kan förstås som process som sammanför möjligast många dåliga faktorer, säger Pentti Mäkelä. Enskilt utgör inte nedsatt immunförsvar, latenta sjukdomar, bristande hygien och okunskap någon större fara, men i kombination gör spanska sjukan dem till en dödlig cocktail.

I sin bok Vuosien 1917–19 kulkutaudit, espanjantauti ja vankileirikatastrofi skriver Pentti Mäkelä att spanska sjukan åtminstone i Finland inte var fullt så dödlig som man ofta föreställt sig. Drygt 10 000 dog åren 1918–19 vilket får anses vara en relativt låg siffra, med tanke på att pandemin skördade mellan 50 och 100 miljoner offer i hela världen.

Men hur gick det för de fyra föräldralösa barnen?

- De utplacerades hos släktingar, berättar den pensionerade professorn i ekonomisk historia, Ulla Wikander.

Gunnar och Victoria Heikels fyra barn.
De fyra föräldralösa barnen Ulla, Armas, Gunnel och Inga. Gunnar och Victoria Heikels fyra barn. Bild: Ulla Wikander Heikel,spanska sjukan,pandemier,Ulla Wikander (historiker),smittsamma sjukdomar,Gunnar Heikel

Det är hon som sammanställt breven och de hundra år gamla tidningsurklippen, allt för att förstå sin mormor Victoria Heikel lite bättre.

Också spanska sjukan ebbade ut och redan 1920 kunde många möta framtiden med tillförsikt. Tre vykort skrivna till den då nioåriga dottern Gunnel Heikel skänker hopp och visar att livet trots allt går vidare.

H:fors 9/4 -20
Kära lilla Gunnel! För ditt roliga av dig själv ritade kort samt för ditt trevliga brev med Bromarfvillan tackar jag så hjärtligt. Också jag gläder mig mycket åt att du i sommar kommer till Bromarf, så jag får lära känna dig. Gärna vill jag också bli bekant med dina syskon. Och det får jag väl en annan sommar hoppas jag. Tack för glansbilderna, du, Inga och Ulla sände mig. Din tillgivna Tant Fanny.

Spanska sjukan

Spanska sjukan var en dödlig influensa som spreds över hela världen åren 1918-1920.

De första fallen uppdagades våren 1918 i USA, Frankrike, England och Tyskland.

På grund av första världskriget rådde censur i många länder. Uppmärksammade sjukdomsfall i det neutrala Spanien gav därför pandemin dess namn.

Den lömska sjukdomen drabbade främst unga vuxna, men skonade många åldringar och personer med försvagat immunförsvar.

Mellan 50 och 100 miljoner människor i världen beräknas ha dött i spanska sjukan.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje