Hoppa till huvudinnehåll

Från Enare till Helsingfors – nio bilder av att vara same idag

Pirita näkkäläjärvi bakifrån
Pirita näkkäläjärvi bakifrån Bild: YLE / Antti Lempiäinen Pirita Näkkäläjärvi

En syr en samedräkt, en vill lära sig samiska som vuxen, en vill kämpa för att samernas röst ska höras. Många talar om begrepp som etnostress och språkförlust, om man som utflyttad kan vara en tillräckligt bra same, och varför det blir helt fel om andra än samer jojkar eller klär sig i samedräkt.

Samerna är Europeiska Unionens enda urfolk, och som urfolk har samerna grundlagsenliga rättigheter att ”utöva och bevara sitt språk och sin kultur”.

Här kan du se den färska dokumentären "Jag är same"

Men vad betyder det att utöva och bevara sin kultur?

Det finns flera sätt att vara same på. Redan frågan vem som kan beteckna sig som same, väcker starka känslor och delar det samiska samfundet.

Officiellt är man same om man får rösta i sametingsvalet. För att få rösta ska man vara upptagen i vallängden, och för att komma med i vallängden ska man vara same. Samtidigt är det viktigt att hålla i minnet att två tredjedelar av alla samer bor utanför samernas hembygdsområde.

enare träsk, vy
Vy över Enare träsk enare träsk, vy Bild: YLE / Antti Lempiäinen Enare träsk

Men det finns andra stora frågor som påverkar samerna och samernas kultur; som den planerade Ishavsbanan eller gruvdrift som allvarligt stör samernas traditionella näringar, eller klimatförändringen, eller frågan om markanvändning och fiskerättigheter. Eller språkfrågan.

Nu ska vi möta såväl konstnärer som politiker och studerande, samer i Enare och utflyttade samer som lär sig sitt modersmål i vuxen ålder, samer som försöker förklara hur de förhåller sig till sina rötter.

BILD 1: ”Jag är same, men är jag en tillräckligt bra same”, frågar sig många samer som bor utanför samernas hembygdsområde.

Janne Hirvasvuopio i samedräkt utanför Kiasma
Janne Hirvasvuopio i Helsingfors. Janne Hirvasvuopio i samedräkt utanför Kiasma Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer

- Jag är en ”språklös” same, en som har förlorat sitt språk.

Janne Hirvasvuopio kallar sig för en ”toisen polven kielenmenettäjä”, en språkförlorare i andra generationen.

Han berättar om svårigheterna att bibehålla och lära sig språket, om svårigheterna att finnas i och behålla den samiska kulturen utanför sameområdet. Som exempel nämner han sin (finska) mamma som ville att han skulle lära sig samiska som barn, men eftersom gruppen inte blev tillräckligt stor uteblev undervisningen.

Av Finlands ca 10 000 samer bor 60–70 procent utanför samernas hembygdsområde. De bor i Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Uleåborg och Rovaniemi. De kallar sig citysamer, många också språkförlorare eftersom de inte talar samiska som en följd av att överföringen av språket mellan generationerna har brutits.

Janne Hirvasvuopio på sameklubb
Citysamer på sameklubb i Helsingfors. Janne Hirvasvuopio på sameklubb Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer

En orsak är skolorna, och framför allt assimileringen. Tills grundskolan infördes i början av 1970-talet var skolspråket finska. I många skolor fick barnen inte tala samiska eller bära samedräkt, och eftersom många samiska barn inte kunde finska, blev det svårt för många i skolan.

Janne Hirvasvuopios farmor är en av dem som inte lärde sina barn samiska. Hon ville inte överföra språket på grund av smärtsamma upplevelser från skolåren och skolhemmet.

Nu bär han med sig sin farmors trauma. Att han inte talar samiska, menar han, skapar ett utanförskap. Han kan inte språket. Han är inte renskötare. Inte fiskar han heller. Han bor i Esbo och läser statskunskap vid universitetet och är intresserad av politik.

Janne Hirvasvuopio kallar det för etnostress. Man är inte en tillräckligt bra same i söder och inte en riktig bra same där i norr heller.

Janne Hirvasvuopio
Janne Hirvasvuopio studerar vid Helsingfors universitet. Janne Hirvasvuopio Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer

- Jag kan inte allt om samer, om renskötsel, historia eller vad det nu må vara som omgivningen här i söder förväntar sig att jag ska ha koll på. När jag åker upp till mina släktingar är jag å andra sidan den där som kommer utifrån, från södern, och inte ens kan tala språket.

Samtidigt vill Janne Hirvasvuopio tala just för den här gruppen samer som han kallar för ”ulkosaamelaiset”, utflyttade samer, för den gruppens rättigheter, att också samerna utanför samernas hembygdsområde skulle få rätt till språkundervisning.

Många vill lära sig samiska. Också Janne Hirvasvuopio har börjat studera samiska.

- Jag lär mig nu mitt modersmål, som vuxen, säger han.

BILD 2: Jag är same.

pirita näkkäläjärvi i profil
Pirita Näkkäläjärvi, invald i Sametinget. pirita näkkäläjärvi i profil Bild: YLE / Antti Lempiäinen Pirita Näkkäläjärvi

- Jag är inte finne, jag är same, säger Pirita Näkkäläjärvi.

- Båda mina föräldrar är samer, mitt modersmål är samiska och den samiska kulturen är den som jag finns och lever i. Och visst, jag är finsk medborgare och bor i Finland och är också stolt över mycket som Finland representerar, men den finska kulturen är inte min.

Pirita Näkkäläjärvi är nyinvald i Sametinget, samernas självstyrelseorgan som ansvarar för samernas autonomi. Hon vill att samernas röst ska höras ”på riktigt”, som hon säger. Att samernas rättigheter ska beaktas inte bara i festtal, utan också i praktiken.

- Alltid är det inte så, säger hon. Finska myndigheter hör inte alla gånger Sametinget i samefrågor även om det borde vara så.

pirita näkkäläjärvi fotograferas
Pirita Näkkäläjärvi fotograferas tillsammans med andra invalda i Sametinget. pirita näkkäläjärvi fotograferas Bild: YLE / Antti Lempiäinen Pirita Näkkäläjärvi

Som exempel nämner Pirita Näkkäläjärvi den planerade Ishavsbanan som Sametinget fick höra om via massmedierna, även om den kommer att ha stor inverkan på renskötseln ifall den byggs.

Eller när beslut fattades om fiskerättigheter i Tana-älv. Då fick samerna “sitta ute i korridoren och vänta medan herrarna från Norge och Finland bestämde om samernas fiskerättigheter på gamla samiska fiskevatten”.

Eller frågan vem som är same.

Enligt finsk lag är man same om man själv eller någon av ens mor, far, eller mor- och farföräldrar har eller hade samiska som modersmål. Eller om någon av ens förfäder är antecknad som lapp i gamla jordeböcker eller mantalsregister.

pirita näkkäläjärvi tittar på konstverk (Outi Pieski)
Pirita Näkkäläjärvi tittar på Outi Pieskis konstverk "Meidän maa, meidän väreillä" - Vårt land, med våra färger. pirita näkkäläjärvi tittar på konstverk (Outi Pieski) Bild: YLE / Antti Lempiäinen Pirita Näkkäläjärvi
Pirita näkkäläjärvi står i samedräkt framför Outi Pieskis konstverk
Pirita näkkäläjärvi står i samedräkt framför Outi Pieskis konstverk Bild: YLE / Antti Lempiäinen Pirita Näkkäläjärvi

Det är den här ”lapp”-anteckningen i gamla register som väcker oenighet. ”Lapp” kan här nämligen stå för same men också för en icke-same som idkar någon traditionell näring som fiske eller renskötsel.

- När man under 90-talet började tala om att samernas rättigheter skulle stärkas, var det många i norr som tänkte att det kunde löna sig att vara same med tanke på att samerna i framtiden kanske skulle få utökade rättigheter till mark.

- Men vem som är same borde kunna definieras av samerna själva och inte av Högsta förvaltningsdomstolen som nu flera gånger har gått emot Sametingets beslut. Det säger också FN:s urfolksdeklaration.

- Jag skulle önska att samernas röst och önskemål skulle beaktas i alla de frågor som har betydelse för vår kultur och våra traditioner.

BILD 3: Samisk identitet. Gáktin och jojken är endast samernas.

Anna Näkkälä-Länsman jojkar
Anna Näkkäläjärvi-Länsman uppträder på Ijahis Idja-festivalen. Anna Näkkälä-Länsman jojkar Bild: YLE / Antti Lempiäinen Anna Näkkäläjärvi-Länsman

Jojken och gáktin - den nordsamiska benämningen för den traditionella samiska dräkten - är synliga symboler för samisk kultur.

- Jojken kan vara en känsla eller ett minne. Man jojkar inte OM en person, utan man jojkar en person, eller en plats eller ett djur.

Anna Näkkäläjärvi-Länsman är musiker och en känd samisk sångerska. Hon bor i Utsjoki, men har vuxit upp i Enare och har forskat i sina förfäders nästan bortglömda jojkar.

- Jojken är en gammal del av vår kultur, precis som gáktin, konstaterar hon.

- Och det är fint att den fortfarande finns, med tanke på att kyrkan ville utplåna jojken eftersom prästerna ansåg den vara syndig.

Anna Näkkäläjärvi-Länsman är också konstnärlig ledare för Ijahis idja-festivalen i Enare, den enda festivalen i Finland som satsar uttryckligen på samisk musik och kultur. Den samlar samer i alla åldrar och från olika håll, inte bara för att lyssna på musik eller kolla in samiskt hantverk utan också för att träffas.

- Festivalen är viktig för oss eftersom den skapar sammanhållning och gemenskap, och det är viktigt för vår framtid.

När Anna Näkkäläjärvi-Länsman jojkar sin släkts gamla jojkar, står Pirita Näkkäläjärvi i publiken och lyssnar. De är som så många andra på festivalen klädda i gáktin, och eftersom Anna och Pirita är släkt har också Pirita en personlig relation till jojkarna.

pirita näkkäläjärvi i samedräkt
Pirita Näkkäläjärvi på Ijahis idja-festivalen. pirita näkkäläjärvi i samedräkt Bild: YLE / Antti Lempiäinen Pirita Näkkäläjärvi

- Jojken är som en förlängning till ditt efternamn, din släkt och din identitet. Den är en del av dig, menar Pirita Näkkäläjärvi.

Hon poängterar att det är enbart samer som får jojka och att dräkten endast får bäras av samer. Dräkten är nämligen inte enbart ett klädesplagg, utan en helhet med många betydelser.

- Min dräkt berättar om mig, varifrån jag är hemma, vilken släkt jag hör till, vilket civilstånd jag har och kanske också något om vart eller vilken slags tillställning jag är på väg till. Dräkten visar vem jag är.

- Samiska smycken och samisk design kan vem som helst använda, det är fritt fram och det är fint, men dräkthelheten är bara för samer, menar Pirita. Falska samedräkter eller jojk som är jojkad av andra än samer är detsamma som kulturstöld.

Varför, kan man fråga sig. Pirita Näkkäläjärvi svarar:

- Samedräkten och jojken är vid sidan av språket det sista som samerna kan bestämma om, därför tror jag att de på ett symboliskt plan har blivit så viktiga för oss samer.

BILD 4: Tillbaka till de enaresamiska rötterna i Nellim. ”Där finns mitt själslandskap. Jag vill återuppta de samiska traditionerna. Och kanske också återinföra dem i min familj”.

Anniliina Lassila porträtt
Anniliina Lassila. Anniliina Lassila porträtt Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer

Anniliina Lassila kallar sig för en ”25-årig citysame”.

Hon studerar litteratur och nordsamiska vid universitetet i Helsingfors. Hon bor i Esbo men hennes själslandskap finns i Lappland. Hennes familj har en sommarstuga i Nellim, släktens och enaresamernas hemtrakter.

- Min farmors far lämnade Nellim när han skulle studera, men han återvände aldrig. Av olika orsaker bryts många samiska traditioner i vår släkt med min farmor, men trots det höll hon kontakt till Nellim.

- Det har vi fortsatt med. Varje sommar har vår familj tillbringat i Lappland på vårt sommarställe som min farmor gav åt min pappa i 20-årspresent.

Anniliina Lassila har funderat på små kulturer och språk.

Anniliina Lassila i profil
Anniliina Lassila vill studera enaresamiska. Anniliina Lassila i profil Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer

- Jag älskar språk och språkets många nyanser. Språk berikar världen. Jag har funderat mycket på det där med olika språks betydelse, och om olika små kulturer är värda att bevara.

- Enaresamiskan är ett språk som endast omkring fyrahundra människor talar, så visst har det betydelse om ytterligare en människa talar språket.

Under sommaren hann hon besöka Ijahis idja-festivalen, och minns den som en ”underbar upplevelse”.

- Jag som är uppvuxen i huvudstadsregionen har inte så mycket kontakt med andra samer. På festivalen kände jag mig delaktig och välkommen, ingen ifrågasatte mig och jag fick höra och prata samiska. På det sociala och språkliga planet var det en stor upplevelse för mig. Här hemma är det svårare, och jag har också funderat över vad en citysame är.

citysamen Anniliina Lassila åker metro
Anniliina Lassila är en citysame som drömmer om att kunna bo en tid i Enare eller Nellim. citysamen Anniliina Lassila åker metro Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer

- Min pappa har alldeles nyligen anhållit om och fått rösträtt i sametingsvalet. I och med det är han officiellt same, och i och med det är jag det också.

- Pappa är fortfarande samma pappa och jag är samma jag, men officiellt och juridiskt har allt förändrats. Det blir intressant att se om det kommer att inverka på hur vi i familjen förhåller oss till den samiska kulturen. Kommer våra liv att förändras nu när pappa också officiellt är same?

- Pappa har börjat läsa samiska som 60-åring och jag studerar nordsamiska vid universitetet, det är en del av mitt försök att återvända till den samiska kulturen.

- Hellre än att studera nordsamiska skulle jag studera enaresamiska, det är ju enaresamiska som min släkt har talat och det är till den enaresamiska kulturen jag vill återvända. Tyvärr finns det få kurser i enaresamiska. Jag har lyckats gå på en kort introduktionskurs vid uni, det är allt.

Anniliina Lassila syr en samedräkt
Anniliina Lassila ville ha en enaresamisk dräkt, och började sy en åt sig själv. Anniliina Lassila syr en samedräkt Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer

- Jag vet inte om min personliga nyfikenhet på min och min familjs släkthistoria kommer att återinföra den samiska kulturen och språket i vår familj. Men en sak är jag säker på. Jag vill fördjupa mina kunskaper om mina samiska rötter, lära mig språket och bättre lära känna min släkt i norr. Jag drömmer om att flytta eller få tillbringa en längre tid i Enare eller Nellim.

Anniliina Lassila har inte tidigare haft en samedräkt, men i år har hon en. Hon har tänkt på sin farmor medan hon har sytt den.

Anniliina Lassila provar dräkt
Anniliina Lassila provar sin nya dräkt. Anniliina Lassila provar dräkt Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer

- Av olika orsaker hade farmor inte någon samedräkt, men jag har tänkt att jag kan ha en. Och min farmor skulle kanske ha haft en samedräkt, om hon inte levt i en tid då banden till traditionerna brast.

BILD 5: Språket förenar samerna. Enaresamiskan är språket som nästan dog, men bara nästan.

Anna Morottaja tittar ut över Enare träsk
Anna Morottaja och Enare träsk. Anna Morottaja tittar ut över Enare träsk Bild: YLE / Antti Lempiäinen Anna Morottaja

I mitten av 1990-talet höll enaresamiskan på att dö ut. Språket överfördes inte från den äldre generationen till den yngre och endast ett fåtal barn talade enaresamiska. Men språket har genomgått en vitalisering under 2000-talet, och i dag talar ungefär 450 personer enaresamiska. Det viktiga i det här sammanhanget är att även många barn nu talar språket igen.

Anna Morottaja är språklärare och en känd musiker som sjunger på enaresamiska. Den enaresamiska traditionella sången kallas livde.

- Livden hade varit bortglömd i femtio år tills den av misstag återupptäcktes när musikvetaren Marko Jouste forskade i arkiven bland gamla inspelningar. Han letade efter jojkar men hittade något som han inte visste vad det var eftersom det lät annorlunda. Språket var annorlunda, men också stilen, berättar Anna Morottoja.

Eftersom Jouste inte visste vad han hade hittat, spelade han upp de gamla inspelningarna för äldre samer som kände igen språket och sången. ”Det här är ju livde”, sade de. ”Det här hörde vi i vår barndom”.

- Sen visade det sig att det i arkiven fanns många upptagningar av mina släktingar. Jag hittade tant Britas livde, sedan fars farbröders livden och sedan fars farfars livde. Och småningom växte mitt släktträd fram.

Anna morottoja spelar in livde, enaresamisk musik
Anna Morottaja spelar in en skiva med livde, den blir världens första. Anna morottoja spelar in livde, enaresamisk musik Bild: YLE / Antti Lempiäinen Anna Morottaja

- Det har varit en märklig resa och en stor gåva. Min far miste sina föräldrar vid 8 års ålder och därför finns inte fotografier eller berättelser om mina förfäder bevarade. Men eftersom en livde är ”en bild” av en person, har jag hittat skisser av mina släktingar i arkiven.

- Tänk dig, där bland musikupptagningarna har jag hittat min släkts historia! Medan jag övar in en sång kan jag tänka för mig själv att aj ja, han var sådan, min farfar, för han hade en sådan livde.

Anna morottaja sjunger
Anna Morottaja uppträder på Ijahis Idja-festivalen. Anna morottaja sjunger Bild: YLE / Antti Lempiäinen Anna Morottaja

Anna Morottaja menar att hon i enaresamiskan har hittat sin historia, men språket har också gett henne ett levebröd. Hon undervisar i enaresamiska, och som musiker lär hon både barn och vuxna enaresamisk vokalmusik.

Anna Morottaja har lärt ut livde-traditionen till barn på enaresamiska dagis. Och barnen har tagit livden till sig i sina lekar.

- Tänk dig, säger Anna Morottaja, för de här barnen har livden aldrig varit ”borta”, den har alltid funnits där i leken, levande i barnens vardag.

BILD 6: Sant eller falskt! Lär dig av en same! Informationen behövs, för majoritetsbefolkningen i Finland vet så lite om samerna och samernas historia.

Mira Pohjanrinne berättar om samer i skolklass
Mira Pohjanrinne uppmanar att visa tummen upp om påståendet är sant, tummen ner om det är falskt. Mira Pohjanrinne berättar om samer i skolklass Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer

Mira Pohjanrinne är hemma från Utsjoki, men har nyligen flyttat till Helsingfors för att studera statskunskap. Hon är en av de unga samer som regelbundet besöker skolor och berättar om hur det är att vara same i dag.

Klassbesöket börjar med frågeleken Sant eller falskt om samer och samisk kultur.

- Samerna har ett officiellt språk. Sant eller falskt?

Falskt. Samerna talar nio språk.

- Samerna har egen Netflix. Sant eller falskt?

Sant.

- Samernas har en egen riksdag. Sant eller falskt?

Falskt. Samerna har ingen egen stat eller riksdag. Men samerna har kulturell autonomi och Sametinget.

- Det är ett stort problem att majoritetsbefolkningen vet så lite om oss samer, konstaterar Mira Pohjanrinne.

- Eftersom skolorna inte undervisar om samer och urfolk, så vet ingen något om oss. Det leder till stereotypier och desinformation.

- Om eleverna överhuvudtaget vet att det bor samer i Finland, så brukar de veta att samerna bor i norr, att de har renar och är renskötare. Men då berättar jag att det finns många samer som inte sköter renar och som bor i Helsingfors.

Mirja Pohjanrinne åker spårvagn
Mira Pohjanrinne har bott två år i Helsingfors. Mirja Pohjanrinne åker spårvagn Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer

- Många blir förvånade över att vi är ett folk, att vi bor i olika länder, att vi talar så många språk, men att vi ändå har en gemensam kultur och gemensamma institutioner. Att vi känner samhörighet och gemenskap, att vi hör ihop.

I dag är det pop att vara same, medan det för ett antal år sedan var något man ville dölja.

Mira Pohjanrinne berättar om ett besök i Helsingfors för 10 år sedan då hon fortfarande bodde i Utsjoki.

– I samband med ungdomens konstevenemang var vi ett gäng högstadieelever som skulle uppträda på Nationalteatern. På vägen till teatern var vi alla klädda i samedräkt, och på järnvägsstationen började fullvuxna mänskor ropa till oss att vi skulle åka tillbaka därifrån vi kommit och knulla våra renar där hemma.

- Vi blev rädda, vi var ju bara barn.

Mira Pojanrinne menar att det är annorlunda idag. Istället för att ropa fula ord, stannar människor henne på gatan. De vill veta om dräkten, och de ställer frågor om samer och samisk kultur.

Det är coolt att vara same, kunde sammanfattningen lyda.

BILD 7: Konst plus aktivism blir artevism.

niillas holmberg läser dikter
Niillas Holmberg läser sina dikter. niillas holmberg läser dikter Bild: YLE / Antti Lempiäinen Niillas Holmberg

- Konst är ett ypperlig sätt att förmedla ett budskap, säger aktivisten, poeten och musikern Niillas Holmberg.

- Och konsten är definitivt ett utmärkt verktyg när man vill synliggöra eller tala om saker som man annars tiger om. Med konstens hjälp kan man göra majoriteten uppmärksam på förhållanden som annars kanske skulle passera obemärkt förbi.

Under de senaste åren har en grupp konstnärer som har kallat sin konst för artevism varit framträdande inom samekonsten.

- De nya fiskelagarna i Tana-älv är ett exempel på något där vi med hjälp av konst och politisk aktivism kunde göra människor medvetna om ett missförhållande, inte bara bland samerna utan också bland majoritetsbefolkningen. Och där lyckades vi.

- Det kan handla om gruvdrift eller järnvägar eller kalhyggen. Sådan här ”utifrån påkommen verksamhet” inom samernas hembygdsområde har jag engagerat mig i. Ibland har vi lyckats förhindra något, andra gånger inte.

Det finns ett stort intresse bland allmänheten för samisk konst; hantverk, musik, bildkonst, dikt och litteratur.

Aktivisten och författaren poeten Niillas Holmberg menar att det har att göra med att samernas livsstil visar på ett annat sätt att leva och ett annat förhållningssätt till naturen.

enare träsk, vy
Vy över Enare träsk. enare träsk, vy Bild: YLE / Antti Lempiäinen landskap

- Tyvärr lever vi med en ekokris och ekokatastrof, men det innebär att människor börjar titta efter ekologiska alternativ. Urfolken har andra levnadsvanor, och det intresserar människor.

Niillas Holmbergs senaste diktverk Jalkapohja (Fotsulan) funderar över människans förhållande till jorden.

- Jag pratar mycket om naturen och förhållandet till jorden. Samernas traditionella världsbild har utgått från ett holistiskt tänkande, att allt har med allt att göra.

Niillas Holmberg bor i Utsjoki, vid Utsjoki strand. Det finns flera orsaker till att vilja bo där, som närheten till släkten.

- Jag tänker inte endast på närheten till levande släktingar, utan också på närheten till mina förfäder som har utnyttjat samma marker och samma vatten i hundratals, ja, tusentals år före mig, just här. Jag känner att jag här är på rätt plats. Förstås är det också naturen, och det att inte hundra tusen människor cirklar runt en hela tiden.

BILD 8: Konst; en identitet mellan den finska och den samiska kulturen. Alla kallar sig inte för aktivister, men tar ändå ställning i samefrågor med sin konst.

marja Helander föreläser om sin konst
Fotografen Marja Helander berättar om sin konst. marja Helander föreläser om sin konst Bild: YLE / Antti Lempiäinen Marja Helander

Marja Helander är en känd och prisbelönt konstnär som i sin konst utforskar den samiska och finska kulturen - och hur de kolliderar. Hos henne möter det samiska det finska, det moderna och urbana samhället möter det traditionella och naturnära samhället.

marja Helander föreläser om sin konst
Marja Helanders fotografi visar en strupe med spikar. Hon har visualiserat känslan av att vara en same som inte talar samiska. marja Helander föreläser om sin konst Bild: YLE / Antti Lempiäinen Marja Helander

Helander har vuxit upp i Helsingfors och Nummela, men har tillbringat mycket tid i Utsjoki och Enare, där hon har släkt och där hon har studerat samiska.

Marja Helander berättar att inspirationen till verket Maan alla linnut kommer från mytiska gestalter som lever såsom samerna gör, men under jorden.

bild från Marja Helanders videokonstverk.
Filmen "Maan alla linnut" har visats i många länder. bild från Marja Helanders videokonstverk. Bild: YLE / Antti Lempiäinen Marja Helander
bild från Marja Helanders videokonstverk.
Scen ur "Maan alla linnut". bild från Marja Helanders videokonstverk. Bild: YLE / Antti Lempiäinen Marja Helander

I den prisbelönade filmen dansar två unga kvinnor, först i vackra lappländska landskap och senare runt riksdagshuset i Helsingfors. Ibland dyker gestalterna upp i gáktin. Helander har velat visa på en dubbelidentitet.

Innan studierna i samiska kände Marja Helander etnostress. Hon kände sig inte som en ”riktig same” eftersom hon inte talade språket. Nu är hon glad över att kunna läsa en bok eller följa med nyheter på samiska. Eller att kunna tala samiska med släktingar, trots att det går långsamt.

Hon har också velat lära sig samiska som en hedersbetygelse till äldre samer som har kunnat bibehålla språket och kulturen genom tiderna.

- Språket bär kulturen, menar hon.

marja Helander föreläser om sin konst
Marja Helander har också fotograferat gruvor och vilka spår gruvor lämnar i arktiska miljöer. marja Helander föreläser om sin konst Bild: YLE / Antti Lempiäinen Marja Helander

Marja Helander har också fotograferat gruvor och det gruvdrift gör med miljön. Hon tar ställning, men vill ändå inte kalla sin konst för politisk konst.

Klimatförändringen och det globala klimathotet har gjort att intresset för samernas och urfolks sätt att leva har vaknat.

- Samer och urfolk lever närmare naturen, deras levnadssätt är mer hållbara.

- En annan sak som kan ha betydelse för att intresset är stort för samisk konst är internet. De traditionella portvaktarna, museerna och förlagen och skivbolagen, kan inte längre bestämma allt.

- Unga samer nöjer sig inte med att vara tysta, de protesterar om de tycker att något är fel. Visserligen är det inte helt nytt, traditionen från Alta-rörelsen finns ju, men man kan kanske säga att det nu är slut med skammen och döljandet av det samiska. Nu är det stoltheten som gäller.

BILD 9: Konst och identitet, och en utställning om samer på Zoo.

Markku Laakso går längs järnvägsspåret
Markku Laakso kommer från Enontekis. Markku Laakso går längs järnvägsspåret Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer

Konstnären Markku Laakso är född i Enontekis kommun. Han flyttade bort från Lappland för att studera konst, samtidigt vaknade hans intresse för släktens historia. Han berättar om släktfotografiet som berättar om hans släktingars historia.

- Det föreställer min farfars far med fru och deras barn, min farfars bror Veikko, och det har alltid hängt på väggen i vårt vardagsrum. Jag trodde det var fotograferat i Lappland, men det visade sig att det var taget på ett zoo någonstans i Europa år 1930.

Markku Laakso visar släktfotografi
Markku Laaksos släktfotografi. Markku Laakso visar släktfotografi Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer,Markku Laakso

Markku Laaksos farfarsfar och farfarsmor reste runt i Europa tillsammans med en stor grupp samer för att uppträdde på olika zoon, på så kallade människoutställningar. De hade med sig dräkter, hantverk, renar och hundar, allt för att visa upp samer och samisk kultur. Det viktiga var att det skulle vara autentiskt och riktigt.

Människoutsällningar var mycket populära och lockade stor publik i hela världen. En av de mer kända var Hagenbecks Zoo i Hamburg, som från slutet av 1800-talet till 1930-talet visade inte bara djur utan också människor och folkslag.

bild från Markku Laaksos animation
Scen ur Markku Laaksos och Annika Dahlstens animation på Åbo konstmuseum. bild från Markku Laaksos animation Bild: YLE / Antti Lempiäinen samer,Markku Laakso

Tillsammans med sin fru, konstnären Annika Dahlsten, har Markku Laakso gjort animationer om resan i Europa. Här vill han visa ett annorlundaskap, och berätta att det inte alls är länge sedan vi visade upp människor på Zoo.

Själv säger han sig ha flera identiteter. Han är same, pappa, son, konstnär, också Åbobo. Han har starka band till Lappland, speciellt till naturen där.

- Det samiska har alltid funnits i min familj, det vet jag. Men vad det är, är svårare att definiera.

- När jag är i Åbo längtar jag ständigt till Lappland och naturen där. Jag åker dit regelbundet, men när jag är där är jag ändå inte riktigt hemma.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje