Hoppa till huvudinnehåll

Världens största undersökning av regnbågspersoners liv visar nedslående resultat: Hot och hat vardag för regnbågspersoner i Finland

En regnbåge på en hand.
Få framsteg har gjorts för att främja regnbågspersoners rättigheter. I Finland uppger många homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexpersoner att de fortfarande lever med rädsla, våld och diskriminering i sin vardag. En regnbåge på en hand. Bild: Pixabay regnbågsflaggan,regnbågar

Hela 140 000 personer från Europa har deltagit i undersökningen om regnbågspersoners livsvillkor. Resultatet visar att få framsteg gjorts och i Finland uppger många homosexuella, bisexuella, transpersoner och interkönade att de fortfarande lever med rädsla, våld och diskriminering i sin vardag. För Panda Eriksson som är ickebinär transperson, är vålds- och dödshot vardag.

Det är inget bra betyg Finland och Europa får om man ser till hur regnbågspersoner upplever sin tillvaro.

Det framgår i den undersökning som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) låtit göra.

Detta är världens största undersökning om köns- och sexuella minoriteters livsvillkor.

Undersökningen bygger på enkätsvar från nästan 140 000 regnbågspersoner i EU:s medlemsländer plus Storbritannien, Serbien och Nordmakedonien.

Undersökningen visar att få, om ens några, framsteg gjorts sedan byråns tidigare undersökning år 2012 och att många homosexuella, bisexuella, transpersoner och interkönade fortfarande lever med rädsla, våld och diskriminering.

För Panda Eriksson som är ickebinär transperson kommer resultaten inte som någon överraskning.

- Jag har blivit misshandlad, blivit varnad för att en man med gevär väntar på mig på campus, fått ta emot hot och hat i olika kanaler, blivit osakligt bemött av myndigheter och så vidare.

Vi ska återkomma till hur Eriksson och andra med hen upplever sin vardag.

Porträtt av Panda Eriksson med rågblont hår och randig skjorta.
Vi har en bra jämställdhets- och icke diskrimineringslagstiftning i Finland men den måste kunna användas i praktiken också, påpekar både Seta och Panda Eriksson. Vi måste få ut budskapet både till polis och regnbågspersoner att det är viktigt att anmäla om man blir utsatt för någon form av brott, säger Eriksson. Porträtt av Panda Eriksson med rågblont hår och randig skjorta. Bild: Kaisa Sojakka panda eriksson

En tredjedel diskrimineras och trakasseras

I Finland deltog över 4700 regnbågspersoner i undersökningen. Av dem uppgav en dryg tredjedel att de under det senaste året hade upplevt diskriminering och eller trakasserier på grund av att de tillhör en köns- eller sexuell minoritet.

Dryga nittio procent av de som utsatts för trakasserier hade inte anmält detta till någon instans.

Nästan tjugo procent hade under det senaste året anmält fysiskt eller sexuellt våld till polisen.

Denna gång omfattades även intersexpersoner och femton- till sjuttonåringar av undersökningen.

I Finland uppger hela 56 procent av regnbågsunga i den åldern att de mött hatprat eller hotfulla beteenden.

Undersökningen visar också att transpersoner och interkönade är mer utsatta än andra regnbågspersoner

Seta rf konstaterar man att trots att regnbågspersoners rättigheter har stärkts i lagstiftningen under de senaste decennierna, så räcker det inte.

Det behövs aktiva åtgärder för att främja förverkligandet av ett diskrimineringsfritt samhälle.

Exempelvis borde myndigheterna fungera mera proaktivt, informera om trakasserier och hatbrott och hur man anmäler.

Lagstiftningen syns inte i vardagen

Sakkunnig Lotte Telakivi på Seta rf säger att även om man är glad över utvecklingen av lagstiftningen i Finland, visar undersökningen att lagstiftningen inte speglar människors erfarenheter i vardagen.

Enligt rapporten är verbala trakasserier på offentliga platser det vanligaste påhoppet som regnbågspersoner tvingas utstå.

Också inom hälso- och socialtjänster förekommer olämpliga kommentarer och antaganden från anställda.

Trakasserier och diskriminering på arbetsplatser och i skolan i form av nedsättande kommentarer eller osynliggörande är också vanligt.

Även våld är mera allmänt förekommande bland köns- och sexuella minoriteter än hos majoriteten.

Över nittio procent av de som utsatts för ett eventuellt brott anmäler inte detta till polisen.

- Ofta är man så van vid kränkningar att man inte tänker på att det skulle vara något särskilt man utsätts för, säger Telakivi.

Man är kanske inte heller medveten om sina rättigheter eller så känner man skam över det som hänt.

- Det handlar också om stor brist på förtroende för myndigheterna och deras kunskaper att ta emot och behandla situationer.

Sexuella övergrepp förekommer också i betydlig större utsträckning mot regnbågspersoner än hos majoritetsbefolkningen.

Lotte Telakivi på Seta
För Lotte Telakivi på Seta rf var undersökningens resultat tyvärr ingen överraskning. Telakivi säger att vi har en bra jämlikhets- och icke-diskrimineringslagstiftning men den måste även omsättas i praktiken. Lotte Telakivi på Seta Bild: Seta rf Seta rf,HBTQ-rörelsen,mänskliga rättigheter

Hemlöshet bland unga transpersoner

Det som ändå överraskade Telakivi och Seta var den höga andelen hemlösa bland unga transpersoner.

Finland är det fjärde sämsta landet för unga transpersoner då det gäller boende - de har helt enkelt ingenstans att ta vägen.

- Bakomliggande orsaker kan vara direkt diskriminering i hyressituationer, utmaningar i familje- och närrelationer eller ekonomiska omständigheter som gör att man inte har råd till ett eget hem.

Glädjande i rapporten var ändå att trots att det politiska klimatet i Finland hårdnat så kände upp till sjuttio procent att fördomar och intolerans minskat.

- Det här är intressant med tanke på att våld och diskriminering är så vanligt förekommande, men ändå har man en känsla av att det har blivit bättre, säger Telakivi.

Det laglösa internet

Panda Eriksson är rutinerad då det kommer till diskriminering och trakasserier.

- Man behöver bara gå till butiken. Ser man ut på ett sätt som överskrider könsgränserna, exempelvis att man använder smink och har en mustasch, så stirrar folk och kommenterar.

På nätet är det ännu värre, där flödar glåporden.

Också vad gäller offentliga tjänster och myndigheter tvingas man som transperson ofta utstå osaklig behandling, säger Eriksson.

- Till exempel om du går till läkaren med din hosta börjar hen fråga om din transbakgrund istället.

En annan situation där exempelvis en ickebinär transperson kan räkna med att stöta på problem är då det gäller passet.

- Informationen på passet i form av könat socialskyddssignum kanske inte alltid överensstämmer med hur du ser ut och då du visar det händer det att det blir problem.

Själv har Eriksson fastnat i säkerhetskontroller vid flygfält.

"Du ska våldtas och mördas"

Men det blir allvarligare än så.

Transpersoner och speciellt de som pratar offentligt om transfrågor får utstå mycket. Speciellt på nätet där man kan vara anonym.

Lagstiftningen vad gäller hatbrott har inte riktigt hunnit med i utvecklingen, vilket gjort det möjligt att skriva i princip vad som helst på nätet utan konsekvenser, konstaterar Eriksson.

- Det är vardag för mig att få hatpost i olika kanaler. Jag är just nu inblandad i en ärekränkningsmål där en person skickat post till mig om att jag borde våldtas och mördas, det är sexuella hot blandat med dödshot i olika varianter.

Eriksson konstaterar att det verkar som att folk har svårt för att låta andra vara den de är.

- Även om jag inte är hetero eller cis är jag en högst vanlig medborgare. Jag jobbar som sjukskötare och går till jobbet, jag betalar skatt och matar mina katter - min könsidentitet gör ju mig inte till en utomjording.

två kvinnor håller varanra i handen och håller i varsin regnbågsflagga
Sextio procent av de europeiska regnbågspersoner som deltagit i undersökningen uppgav att de tvekat hålla sin partner i handen ute på stan av rädsla att bli trakasserad. två kvinnor håller varanra i handen och håller i varsin regnbågsflagga Bild: lev dolgachov kärlek,regnbågsflaggan,homosexualitet

Hur rädd bör man vara?

Eriksson säger att hen fått ta emot så mycket hat och hot att hen inte längre orkar vara rädd.

- Men jag vet att folk är rädda och jag känner rädsla för min flickväns skull. Hon är trans och får mycket hat. Transpersoner löper större risk för våld än andra och diskrimineras oftare.

Till exempel om du går till läkaren med din hosta börjar hen fråga om din transpersonlighet istället― Panda Eriksson

Men varifrån kommer då detta hat mot regnbågspersoner?

Eriksson påpekar att hen inte kan tala för alla men säger att vi har ett starkt cementerat könssystem och att toleransen för dem som bryter mot könsgränserna är låg.

- Könsnormerna är så starka att om du går emot dem så blir du genast socialt straffad och människor blir väldigt upprörda.

Eriksson konstaterar att det är illa ställt med vårt genustänk då den värsta förolämpning en man kan få är om han kallas för bög eller att han “kastar boll som en flicka”.

Misstro mot polisen

Apropå att enbart en av tio regnbågspersoner anmäler eventuella brott till polisen, konstaterar Eriksson att det finns en lång bakgrund till varför minoriteter inte litar på polisen.

- Det finns mycket historisk rädsla för polisen på grund av händelser som gått fel. Blir du osakligt bemött berättar du om det för att varna andra och när sånt händer ofta skapar det ett kollektivt trauma inom den egna communityn.

Eriksson påpekar att även om det finns bra och professionella poliser så har även hen mötts av oförståelse och okänslighet då det gäller hatbrott mot transpersoner.

- Kommentarer som “kanske det inte är så farligt att du behöver polisanmäla” är inte ovanliga.

Som exempel kan nämnas då Eriksson anmälde trakasserier hen tvingats utstå och polisens svar var (översatt till svenska):

"Offentliga personers privatliv och ära ses ha ett svagare skydd i juridisk mening än vad gäller medborgare i övrigt. Man bör inte se på det inträffade på samma sätt som en civilperson. Lycka till på den valda vägen!"

Många regnbågspersoner vill alltså inte anmäla eventuella brott till polisen eftersom man helt enkelt inte vill hamna i en situation där man inte blir tagen på allvar eller där ens upplevelser förminskas.

Vi måste bli bättre!

Europarådet har påpekat att Finland måste vidta åtgärder för att minska på hatprat riktat mot könsminoriteter.

Både Telakivi och Eriksson säger att vi har en bra jämställdhets- och icke-diskrimineringslagstiftning i Finland, men att lagarna måste kunna användas på rätt sätt.

- Vi måste få ut budskapet till polisen men också till regnbågspersonerna själva att det är viktigt att brottsanmäla.

Telakivi efterlyser också en förbättring av den allmänna attityden i samhället och ett starkare ingripande i hatprat och hatbrott.

Eriksson säger att problemet måste åtgärdas på ett intersektionellt plan, från alla nivåer.

- Vi är inte en enda grupp utan vi finns så klart på alla nivåer i samhället. Vi måste fundera på arbetsplatspolitik, vi måste få igenom translagen så att minderåriga får byta kön juridiskt, vi måste fundera på utbildningspolitik, sjukvårdspolitiska frågor, föräldra- och familjefrågor och så vidare.

Enligt Eriksson och flera med hen är skolan en av de instanser som vidmakthåller könsstrukturer allra mest.

- Barn och unga som inte motsvarar könsnormen som finns i skolan kan få stora problem, det kan exempelvis handla om mobbing eller om hur barnen delas in på gymnastiktimmarna.

Eriksson säger att man också på universitetsnivå måste vidga sin kunskap, till exempel att utbilda läkare och lärare i genustänk och om köns- och sexuella minoriteter.

- Genustänk stöder inte enbart regnbågspersoner, det tjänar oss alla att fundera kritiskt på könsrelaterade maktstrukturer.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle