Hoppa till huvudinnehåll

Analys: Hangö Teaterträff 2020 eller Mission: Impossible

Årets Hangö Teaterträff blev ett ambitiöst experiment som från början var något av ett omöjligt uppdrag. En scenkonstfestival som arrangeras helt på distans blir något av en begreppslig självmotsägelse.

Men kanske just tack vare denna omöjliga ansats blev festivalen en lekfull och kreativ utforskning av scenkonstens gränsmarker.

Den finlandssvenska scenkonstfestivalen Hangö teaterträff har ordnats i juni sedan 1992. Men i år var det första gången som festivalen inte kunde arrangeras på plats i Hangö.

I stället valde arrangörerna att sammanställa ett virtuellt festivalprogram som sändes bland annat på Yle Arenan.

Programledarna för Hangö Teaterträff 2020 Kia Svaetichin och Tom Rejström ligger på gräsmattan med blommor i håret
Svenska Yles kulturredaktör Kia Svaetichin och Tom Rejström från teaterträffens konstnärliga ledning var programvärdar för festivalsändningen. Programledarna för Hangö Teaterträff 2020 Kia Svaetichin och Tom Rejström ligger på gräsmattan med blommor i håret Bild: Yle / Monica Eklund Hangö teaterträff,tom rejström

Det förändrade förstås festivalens upplägg i grunden men skapade också en möjlighet att pröva helt nya koncept.

Till scenkonstens grundläggande egenskaper hör att skådespelaren är fysiskt närvarande med publiken och att varje föreställning är en unik och förgänglig händelse.

Den konstnärliga ryggmärgsreflexen är förstås att göra uppror mot alla försök att rita upp strikta ramar för konstarter.

Varje förslag till definition finner förstås ett exempel på ett verk som motbevisar det (och om ett exempel fattas kommer det strax att skapas).

Skådespelarna i föreställningen Cuteness Overload som ingår i Hangö Teaterträff 2020
ÖFA-kollektivet från Sverige deltog i festivalen med den filmatiserade föreställningen Cuteness Overload. Skådespelarna i föreställningen Cuteness Overload som ingår i Hangö Teaterträff 2020 Bild: Märta Thisner Hangö teaterträff,hangö teaterträff 2020

Varje regel kan trotsas, men alla regler kan inte trotsas hela tiden om verk på något meningsfullt sätt fortfarande ska kunna kallas för scenkonst.

Något av scenkonstens traditionella egenskaper måste vara igenkännliga för att verket inte mer träffande skulle kunna beskrivas som exempelvis en videoinstallation.

Ur det perspektivet var det intressant se på vilka element av traditionell scenkonst som programutbudet på Hangö Teaterträff valde att bevara då skådespelarens fysiska närhet inte var möjlig.

Tjugo timmar stillhet

Den hypnotiskt utdragna livesändningen Norppa-live med teater 90 grader pågick i hela 20 timmar.

Föreställningen saknade en klar berättelse och växlade från drömmande miljöbilder på blommor i regn eller vindmöllors rotorblad, till små scener där skådespelare uppträdde med halvimproviserade scener.

Ensemblen beskrev Norppa-live som en inbjudan att ta del av en skapande process, snarare än en färdig produkt.

Föreställningen var också unik, i bemärkelsen förgänglig. Norppa-live med Teater 90 grader publicerades nämligen inte med resten av festivalsändningarna på Yle Arenan.

Det enda som finns bevarat av föreställningen är de korta snuttar som festivalens huvudsändning visar av produktionen.

En ung man med en trött min ligger på magen med ansiktet nära kameran. På bilden finns text skriven i breda pixlar.
Den interaktiva spelföreställningen Torbjörn Live hämtade inspiration ur åttiotalets videospel. En ung man med en trött min ligger på magen med ansiktet nära kameran. På bilden finns text skriven i breda pixlar. Bild: Henrik Gullmets Hangö teaterträff,Torbjörn live

Spelpastisch och telefontjänst

Föreställningen Torbjörn Live var en trettio minuters retropastisch på textbaserade datorspel från åttiotalet, där åskådarna fick skriva kommandon åt föreställningens huvudkaraktär i en videochatt.

Resultatet blev som en fyndig sorts improvisationsteater med kantigt spektakulära specialeffekter.

Den tyska teatergruppen She She Pops föreställning Kanon Remote var av det mer reflekterande slaget.

Begreppet ”kanon” avser en uppsättning av verkligt betydelsefulla verk som utgör grunden av ett lands eller en konstarts kulturarv. Vad som hör eller inte hör till kanon är ofta en väldigt omdebatterad fråga.

Performanskollektivet She She Pop som ingår i Hangö Teaterträff 2020
Den tyska teatergruppen She SHe Pop arrangerade föreställningen Kanon Remote som en telefontjänst med finlandssvenska skådespelare som festivalbesökarna kunde ringa upp. Performanskollektivet She She Pop som ingår i Hangö Teaterträff 2020 Bild: Benjamin Krieg / She She Pop Hangö teaterträff,she she pop

På Hangö Teaterträff kunde festivalbesökarna ringa till en telefontjänst för att höra en skådespelare beskriva en teaterföreställning som gjort stort intryck på hen.

I gengäld fick sedan åhöraren berätta om en egen teaterupplevelse som varit lyckad.

Kanon Remote blev en överraskande intim upplevelse som skapade en stark känsla av skådespelarens närvaro trots det fysiska avståndet.

Sinnlighet, våld och humor

Scenkonstkollektivet Glitcher deltog i festivalen med kortfilmen Distant Dildos, som ursprungligen var planerad som en filmversion av deras uppmärksammade teaterföreställning The Porn Horror Musical som spelade på teater Viirus under senhösten.

The Porn Horror Musical var en högintensiv föreställning späckad med humor och chockvärde. (Läs Svenska Yles recension av föreställningen här.)

Den iscensatte läbbiga porrfilmsklyschor som fick publiken att vrida sig i bänkraderna och slog till slut över i total skräckfilmsestetik.

En filmaffisch med text i grälla neonfärger mot en mörk bakgrund.
Kortfilmen Distant Dildos var ursprungligen var planerad som en filmversion av The Porn Horror Musical som spelade på teater Viirus i höstas. En filmaffisch med text i grälla neonfärger mot en mörk bakgrund. Bild: Glitcher Hangö teaterträff,Glitcher

Filmversionen Distant Dildos spelades in under tre korta dagars experimenterande. Den slutliga filmen tog en slags dialogform då den visar hur skådespelarna i pauserna mellan scenerna diskuterar sina upplevelser inför fortsättningen.

Mötet med filmmediet skapar problem för ensemblen då de scener som i teaterföreställningen känts förstärkande och spektakulära får en exploaterande stämning då de uppförs framför en kamera.

Filmen blir en slags förhandling där Glitchers skådespelare förhandlar och diskuterar sig fram till scener som fångar rätt stämning av sinnlighet, våld och humor.

till slutet av september.

Läs också