Hoppa till huvudinnehåll

Analys: Sannfinländarna väljer att inte göra räfst – hellre tar man risken att nya skandaler uppstår

Kommentarsbild med reporter Fredrik Wahlström till höger och Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-aho till vänster.
Sannfinländarna vill gärna måla ut sig som det frispråkiga ocensurerade partiet, men när det handlar om de egna är det tand för tunga som gäller för partiordföranden, skriver Freddi Wahlström i sin analys. Kommentarsbild med reporter Fredrik Wahlström till höger och Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-aho till vänster. Kommentar

Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-aho försöker gå balansgång beträffande skandalerna inom partiet: å ena sidan fördöma dem tillräckligt hårt, å andra sidan att inte se ut som om man böjer sig för mediernas och de andra partiernas tryck, skriver Freddi Wahlström i sin analys.

Under partifullmäktigemötet i Helsingfors på lördagsförmiddagen talade Halla-aho klartext om Ano Turtiainen.
Turtiainen har skadat partiet, det får inte vara så att partimedlemmarna tror sig ha rätt att säga vad som helst och bete sig hur de vill.

Halla-aho tycker att det besvärligaste både i fallet Turtiainen och vad gäller pamfletten "Totuus kiihottaa" som tankesmedjan Suomen Perusta gav ut, är att partiet nu riskerar att verka servil inför kritiken.

Fast man på riktigt vill straffa Turtiainen och man på riktigt önskar att "Totuus kiihottaa" (på svenska ungefär "kåt på sanningen") aldrig skulle ha publicerats, så smakar det träaktigt att reagera först efter att det blivit hallå om saken.

Partiet försöker hålla i tömmarna. Turtiainen får komma tillbaka till riksdagsgruppen om han ångrar sig (det är visserligen oklart hur ångern ska synas).

Man framhåller också att "Totuus kiihottaa" är bättre än de förkastliga citaten ger anledning till att tro, och försäkrar att Suomen Perusta publicerar i övrigt bara kvalitetsmaterial.

Bättre en Turtiainen i partiet än tio på sofflocket?

Men trots de här förklaringarna är grundproblemet att partiet måste reagera i efterskott, eftersom man tydligen inte klarar av att förhandsgranska.

Eller är det så att man inte vill förhandsgranska?

Halla-aho har gjort sina valmatematiska uträkningar.

Det finns väljarpotential bland de som skulle vilja rösta på Sannfinländarna, men som låter bli på grund av olika skandaler som Turtiainens.

De väljarna finns nu på sofflocket eftersom de inte vill rösta på något annat parti heller.

En enkel lösning vore att göra räfst inom partiet, och mota Olle i grind, det vill säga att se till att Turtiainen- och James Hirvisaariliknande karaktärer aldrig kommer in på vallistorna.

Och om man upptäcker oönskade skott i rabatten så rensar man ut dem genast.

Men då skulle Halla-ahos valmatematiska uträkning hamna på minussidan när man räknar rösttillskottet.

Det är enligt uträkningen tills vidare mer förmånligt för Sannfinländarna att vara ett öppet parti som inte ställer besvärliga frågor till de egna i offentligheten (ett "äkta gräsrotsparti" som det heter) än att försöka locka moraliska sofflockeliggare.

Knappast slut på skandalerna

Det betyder att nya skandaler är sannolika. Polariseringen, lägermentaliteten, "kulturkriget" inom politiken ser inte ut att sakta ner om man ser till diskussionerna på sociala medier.

Tillsvidare tar Halla-aho den risken. Det gäller att inte gunga båten alltför mycket så att man äntligen kan bli också ett stort parti i kommunalvalen. Nästa val är i april.

Dessutom vet man inom partiet som redan en gång delats att motsättningarna kan växa sig starka igen.

Sannfinländarna vill gärna måla ut sig som det frispråkiga ocensurerade partiet, men när det handlar om de egna är det tand för tunga som gäller för partiordföranden.

Läs också