Hoppa till huvudinnehåll

Samhället lider av mediernas brist på icke-vita journalister och profiler: "Rasismdiskussionen är i barnaskorna i Finland"

skyltar i en black lives matter-demonstration
Demonstrationen mot rasism i Helsingfors den 3 juni drog tusentals personer. En stor del av medierapporteringen handlade om coronavirusrisken och ett (1) stycke graffiti, istället för rasism. skyltar i en black lives matter-demonstration Bild: Silja Viitala / Yle Black Lives Matter,demonstrationer,Helsingfors,juni,2020,COVID-19,coronavirus,Wuhan-coronavirus,undantagstillstånd,coronavirusutbrottet i Finland 2020,pandemier,smittsamma sjukdomar,beredskapslag,epidemier,koronaviruspandemi,Senatstorget,Helsingfors domkyrka,rasism,antirasism,racism in Finland,racial discrimination

Nästan bara vita människor jobbar som journalister eller innehållskreatörer i Finland – och det här hämmar förståelsen, rapporteringen och diskussionen kring rasism i alla samhällets hörn. Ett av problemen är också att vita journalister som skriver om rasism inte alltid är tillräckligt pålästa, säger Ruskeat tytöts verksamhetsledare Jasmina Amzil.

Efter Black Lives Matter-demonstrationen i Helsingfors i början av maj diskuterades själva evenemanget och coronavirusrisken mer i kommentarsfält och i media än rasismproblemet. Flera medier gick också ut och valde att ge spaltutrymme åt ett stycke graffiti. Det var symptomatiskt för hur media i Finland pratar om rasism.

Jasmina Amzil är verksamhetsledare på Ruskeat tytöt, bloggen som blev en bok men framförallt en medie- och aktualitetsplattform, och numera även utbildningsarrangör, för och av rasifierade i Finland. Enligt henne har vi knappt börjat tala om rasism i Finland.

- Det är ganska i barnaskorna. Det är fortfarande lättare att prata om rasism och förtryck som händer utanför Finland. Jag vet inte om det beror på att det har saknats data, finländska medier kräver ofta tydlig data för att behandla ett problem, men det har gjorts väldigt lite forskning om det här i Finland.

Amzil lyfter upp Being Black in the EU-rapporten från 2018 där Finland rankades som undersökningens mest rasistiska land. Då den nu fått stöd av inhemsk forskning borde alltså problemet kunna tas på allvar.

Närbild av Jasmina Amzil.
Jasmina Amzil, verksamhetsledare för Ruskeat tytöt r.f. Närbild av Jasmina Amzil. Bild: Privat / Jasmina Amzil

- Vi har två problem i Finland. Dels har vi inte tillräckligt icke-vita människor som gör media, dels är de vita journalister som skriver om det inte alltid tillräckligt pålästa, säger Amzil.

Väldigt få journalister i Finland är rasifierade. Väldigt få av mediebolag anställda innehållskreatörer över huvud taget är rasifierade, det vill säga icke-vita.

Då en grupp människor inte har en egen röst i det offentliga samtalet leder det till att den gruppens problem, frågor, samhälleliga status och vardag felrepresenteras, säger forskardoktor Leonardo Custódio vid Åbo Akademi.

Det handlar om en vilja att delta i berättandet om ett samhälle man själv är en del av

Då Custódio flyttade till Finland stötte han på negativa stereotypier av finlandssvenskar. De berättades av personer som inte var finlandssvenskar, och var osanna – och det är samma dynamik som spelar in då massmedias vita människor ska försöka begripa till exempel hur strukturell rasism fungerar.

- När rasifierade lyfter upp det här handlar det inte om att vita människor inte får tala om rasism, eller vad som helst, utan de säger att "jo, men först har ni talat skit om oss hur länge som helst och aldrig ifrågasatt det, så vi måste få prata så att vi kan nedmontera fördomarna och missförstånden och så att vi kan prata på ett sätt som ger dig en annan dimension av problem eller situationer vi på sätt eller annat delar", säger Custódio.

- Det handlar inte om att "ta" någons plats, det handlar om en vilja att delta i berättandet om ett samhälle man själv är en del av.

Som exempel lyfter han upp den ensidiga porträtteringen av rasifierade finländare som offer, och om det inte finns en offervinkel är det inte intressant. Rasifierade experter används märkbart sällan och då speciellt afrofinländare.

- Om du ordnar en debatt om ekonomi har du inte heller bara en sida av problemet representerad, säger Custódio.

En kvinna sitter vid ett bord på ett café. Hon ser allvarlig ut.
Jasmine Kelekay, doktorand och rasismforskare. En kvinna sitter vid ett bord på ett café. Hon ser allvarlig ut. Bild: Tina Kärkinen rasism,förebyggande av rasism,Jasmine Kelekay

Jasmine Kelekay, doktorand i sociologi vid University of California, har i sin forskning sett tydligt att rasifierade finländare oavsett hudfärg behandlas annorlunda av polis och media i Finland.

Som exempel lyfter hon hur Polisens kommunikation såg ut i och med sexualbrottshärvan i Uleåborg 2018.

- Polisen varnade i ett av sina pressmeddelanden föräldrar för att hålla koll på vem deras barn och unga umgås med på sociala medier, i samma veva som de betonade att förövarna i fallet var flera unga män med "utländsk bakgrund" som varit asylsökande. Efter några av den sortens meddelanden som då också flitigt repeterades i medierna så skedde en rad hatbrott mot rasifierade människor i trakten, säger Kelekay.

Då gick Polisen ut och bad folk att inte ta lagen i egna händer. Men inte för att den etniska profileringen skulle vara problematisk, säger Kelekay.

- I stället sade de att ytterligare hatbrott skulle tvinga polisen att utreda dem och därmed ta bort resurser från sexualbrotten de fortfarande höll på att utreda.

Medierapporteringen ser också annorlunda ut för vita. I fallet där poliser besköts i Borgå diskuterades det i offentligheten och på sociala medier att de misstänkta måste vara icke-vita. Då det kom fram att de kom från Sverige måste det vara gängvåldet som importerats.

Begrepp: rasifierad, poc, icke-vit

Svenska språket är relativt dåligt utrustat med terminologi för att skriva om dem som utsätts för strukturell rasism. Här är en breakdown av några centrala begrepp. Alla tre är föremål för någon form av kritisk diskussion.

Rasifierad: "person som, på grund av sitt utseende, blir tillskriven en viss rastillhörighet och egenskaper som förknippas med den" (nyord 2014).

Icke-vit: problematiskt paraplybegrepp, eftersom det förstärker att vita människor är en norm. Även om majoritetsbefolkningen i Finland är vita kan begreppet ge exkluderande konnotationer.

POC: engelska, person/people of colour. Kan inte översättas direkt eftersom begreppet på svenska är negativt laddat. Paraplybegrepp för samma grupp som icke-vit, men mindre exkluderande tonfall. Även poc har kritiserats för att ändå insinuera att vita är en norm.

Men då medierna hittade fram till deras pappa var vinklingen hur hemskt det är för honom och hur snälla pojkarna nog varit som små. Då en misstänkt är rasifierad händer det oftast att anhöriga måste ursäkta en hel etnicitet, religion eller nationalitet.

Också ett gammalt fall där en ghanansk turist omkom efter att polis använt våld visar på en annorlunda behandling av såväl polis som media, då incidenten knappt togs upp i media och snabbt glömdes bort därefter.

"Det här landet har större problem än vi insett"

Media har inte bara problem med att prata om rasism, säger Amzil, det är uppenbart det finns en konkret brist på kunskap och förståelse för rasifierades och speciellt svartas kamp.

Claudia Cifu, diskrimineringskonsult i bland annat modebranschen, lyfte i ett Facebookinlägg upp ett finskspråkigt radioprogram från februari i år där fyra vita, välkända, finska medieprofiler diskuterade en av den hyllade popduon Maustetytöts låtar, där det så kallade n-ordet användes.

Två vita journalister, som av många ansetts höra till den del av samhället som medger att problem finns, konstaterar att det inte borde vara fel att använda rasistiska ord trots att man är vit, medan en hiphopartist som medverkar inte över huvud taget förstår problematiken.

Om toleranta människor bär på sådana här rasistiska attitydvärldar är problemet verkligen mycket värre än vi kanske insett

- Då jag först lyssnade på det blev jag väldigt upprörd, jag kunde inte förstå hur det är möjligt att en sådan här diskussion förs på allvar på en slagkraftig stadskulturell radiokanal, säger Cifu.

- Sedan började jag undra att om människor vi vanligtvis ser som "goda" i den här debatten, det vill säga välutbildade, kulturintresserade och toleranta människor, om de bär på sådana här rasistiska attitydvärldar så är problemet verkligen mycket värre än vi kanske insett.

Cifu menar att om ett likadant program hade publicerats i Sverige eller USA skulle det tagits ner, någon skulle ha bett om ursäkt och det kunde till och med ha lett till att någon hade fått sparken. I Finland har inget hänt. Att ett sådant radioprogram publicerats 2020 överraskar henne enormt.

Hon kompar Jasmina Amzil i sin analys av den finländska rasismdiskussionen:

- Att utbilda sig i de här frågorna känns i Finland som att det lite är i barnaskorna. Det är skrämmande att om man ger en plattform åt så stora röster med så mycket makt och många fans och följare, som ses som respektabla medborgare i offentligheten, så ifrågasätter ingen det de säger.

Går det att lösa problemet?

Så att formulera problemet är relativt enkelt: vita finländare inom media saknar ofta kompetens att rapportera kring rasism men mediehusen lider också av ett underskott på såväl icke-vit personal och icke-vita experter och intervjuobjekt.

Men är lösningen enkel? Kanske, säger Ruskeat tytöts Jasmina Amzil.

- Jag vill inte säga att det finns lätta lösningar, men jag vill fråga hur det är möjligt att en brun kvinna kan grunda en egen medieplattform, hitta hundra poc-innehållsskapare och producera hundratals artiklar med nästa inga resurser?

- Hur kan inte våra stora mediehus klara av att anställa fler rasifierade journalister? Det är inte lätt det vi gjort, men de med riktiga resurser måste kunna lyckas med det, säger Amzil.

I Finland är det väldigt lätt att leva sitt liv som vit utan att någonsin exponeras för frågor om rasism

Ibland pekar man på att rasifierade kanske inte söker sig till journalistiken, men då finns det ju något som ger upphov till det fenomenet. Svensk och tysk forskning av Gunilla Hultén och Heike Graf (2011)visar att rasifierade är rädda för att vara kvoterade, och att många stött på vita kolleger som bara tror att det handlar om kvotering och därmed missförstår problemet.

Målet är att bredda samtalet. En respondent i Hultén 2009:

"Jag har erfarenhet av sådant som de flesta andra inte har erfarenhet av. En traditionell journalist kommer från en vit, svensk medelklassfamilj. Det gör inte jag. Jag har levt i två kulturer, jag kommer från arbetarbakgrund, jag har utländska föräldrar, jag kommer från "dåliga områden"".

Jasmina Amzil skjuter även hon ner att rasifierade inte skulle vilja jobba inom media utan orsak, eftersom RT:s kurser i skrivande och media är välbesökta.

Men varför är diskussionen i de ovan nämnda barnaskorna?

- I Finland är det väldigt lätt att leva sitt liv som vit utan att någonsin exponeras för rasismfrågor, det börjar redan i vårt skolsystem. Också skolorna har problem med rasism, man talar inte om det och tiger om problem, för det är ännu tabu, säger Jasmina Amzil.

- Ingen stoppar dig från att leva ostörd av den här frågan. Och tydligen kan du därför vara med i ett radioprogram där alla säger att rasistiska ord är helt okej.

Nyligen publicerat - X3M