Hoppa till huvudinnehåll

Färre än ett hatbrott av tio till polisens kännedom i Finland: Rasism och främlingsfientlighet så vanligt att offren inte bryr sig om att anmäla

Knytnäve med hat-text. Svartvit.
Det finns ingen särskild definition av begreppet hatbrott i Finlands lagstiftning. Däremot avses hatbrott som allmänt brott som riktar sig "mot en person, grupp, någons egendom, en institution eller en representant för dessa". Knytnäve med hat-text. Svartvit. Bild: Patrick Holmström Knytnäve,hat,hatprat

Endast en bråkdel av hatbrotten kommer till myndigheternas kännedom. Mest utsatta är etniska och nationella minoriteter, men också religiösa minoriteter. Vanligaste brotten där hatmotiv förekommer är misshandel, ärekränkning och olaga hot. Kan man bevisa att där även finns ett hatmotiv så skärps straffet ytterligare.

Polisinspektör Måns Enqvist på Polisstyrelsen berättar att mindre än tio procent av alla hatbrott kommer till polisens kännedom.

De allra flesta hatbrottsanmälningarna gäller etnisk eller nationell bakgrund och den vanligaste brottsrubriceringen är misshandel.

Det mest typiska offret är en irakisk man, om man ser på de anmälningar som gjorts om hatbrott. Kvinnor är mer utsatta för ärekränkning medan män oftare faller offer för misshandel.

Av de som misstänks för hatbrott var nästan nittio procent finländska medborgare.

Också de med annan religion eller livsåskådning än kristendom är utsatta, liksom personer tillhörande en köns- eller sexuell minoritet.

Polisen uppmanar att anmäla

En orsak till att så få anmäler hatbrott är att en del av de som utsätts upplever att händelsen är omöjlig för polisen att utreda.

– Speciellt då vi talar om verbala hatbrott så är de vanligt förekommande och svåra att utreda eftersom de ofta sker på till exempel bussen, på tåget eller på stan och gärningspersonen har varit okänd för offret.

Enqvist uppmanar ändå alltid att man anmäler för att polisen ska kunna få en kännedom om omfattningen.

– Mycket av det som görs i preventivt syfte baserar sig på faktisk brottsstatistik och därför vill vi att folk anmäler. Då får vi också mer resurser.

Inom polisen utbildas personalen hela tiden i att känna igen hatbrott och det har även inkluderats i polisutbildningen.

– Det är lättare hänt att råka ut för hatbrott om man skiljer sig från mängden och med ett etniskt utseende så gör man det.

Polisinspektör Måns Enqvist.
Måns Enqvist är polisinspektör och utreder bland annat hatbrott. Han uppmanar alla som utsätts för hatbrott att anmäla det till polisen så att brotten statistikförs och polisen kan få fler resurser till att förebygga hatbrott. Polisinspektör Måns Enqvist. Bild: Yle/Anna Savonius Polis,polisen,porträtt,måns enqvist

Hatbrott bör alltid utredas

Förra veckan utsattes en ung irakisk man för misshandel där gärningspersonerna enligt honom och ögonvittnen skrikit rasistiska glåpord.

Någon hade efteråt även sprejat ordet "mamu" på hans bil, vilket är ett skällsord för invandrare.

Malin Fredriksson är doktorand i religionsvetenskap vid Åbo Akademi, och hennes forskningstema är rasistiska och religionsrelaterade hatbrott i Finland.

Fredriksson tar inte ställning till det specifikt ovannämnda fallet men säger att ifall ett offer själv anser sig vara utsatt för hatbrott så borde polisen alltid utreda om där finns ett hatmotiv.

– En stor utmaning är att många offer inte känner till lagstiftningen och sina rättigheter. Samtidigt ska det inte vara offrets ansvar att känna till dem, utan myndigheternas.

Etnicitet eller religion orsak?

Enqvist säger att vi efter flyktingvågen hösten 2015 såg en tydlig ökning i hatbrott riktat mot personer på grund av religion, alltså mot muslimer.

– Det är ofta svårt att skilja på om hatbrottet är riktat mot en person på grund av religion eller på grund av etnisk bakgrund.

Även personer tillhörande en köns- och sexuell minoritet utsätts för hatbrott.

Det här ökar ständigt även om de till antalet inte är många.

Hatbrott signalerar att alla människor inte är lika värda. Rädsla sprids då till andra som hör till samma grupp― Malin Fredriksson, forskare

Faktum är ändå att antalet anmälda hatbrott riktat mot personer av etniskt ursprung minskat i Finland under senaste år.

Orsakerna kan vara misstro mot myndigheter, att hatbrott blivit vardag, att man är rädd för det okända, uppger rapporten från Polisyrkeshögskolan.

Undersökningen baseras enbart på misstänkta hatbrott som kommit till polisens kännedom.

Mot samtliga minoritetsgrupper, speciellt mot romer men även mot samer och finlandssvenskar, förekommer hatprat och trakasserier.

Förutom misshandel är ärekränkning och olaga hot vanligt i samband med hatbrott.

Hatbrott är ett utmanande begrepp

Hatbrott finns inte som namn på en brottsrubricering.

Polisen uppger på sin hemsida hatbrott som ett allmänt brott som:

"...riktar sig mot en person, grupp, någons egendom, en institution eller en representant för dessa, vars motiv är fördomar och fientlighet mot offrets antagna eller faktiska etniska eller nationella bakgrund, religiösa övertygelse eller livsåskådning, sexuella läggning, könsidentitet, könsuttryck eller funktionsnedsättning."

Fredriksson konstaterar att hatbrott är ett brett begrepp och att det därför är juridiskt utmanande.

– I lagstiftningen hittar man inget som heter hatbrott utan det är en samling separata brottsrubriceringar där det mest kända är hets mot folkgrupp. Däremot finns det en paragraf om straffskärpning när det gäller hatmotiv. Om man kan identifiera ett hatmotiv utöver ett visst brott så innebär det straffskärpning.

Detta betyder att om man i ett brott, till exempel misshandel, även kan identifiera ett hatmotiv ska gärningspersonen få ett strängare straff.

– I princip kan man säga att hatbrott är att man blir offer för brott på grund av den man är, säger Fredriksson.

Ett hatbrott kan också vara indirekt, till exempel om man jobbar på en flyktingmottagning eller jobbar på någon myndighet som handhar flyktingfrågor.

Också de som har en relation med någon som har en icke majoritetsbakgrund kan bli utsatta för hatbrott.

Sällan tydliga fall

Det kan vara utmanande att juridiskt lägga fram bevis för hatbrott.

Därför är varje fas av en rättskedja viktig, ända från det upplevda hatbrottet till att fallet kommer till domstol.

Om inte hatmotivet uppmärksammas redan i början är det svårt att senare få in det i processen.

– Tydliga bevis på att gärningspersonen haft ett hatmotiv kan vara text, symboler eller klotter. Fallen är sällan helt renodlade, motiven kan vara blandade med andra motiv i handlingen och därför svåra att bevisa, säger Fredriksson.

malin fredriksson
Malin Fredriksson är doktorand inom religionsvetenskap. Till hennes forskningsintressen hör främst frågor kring rasism och främlingsfientlighet, minoriteter, hatbrott och hatprat. malin fredriksson Bild: Privat/Yle religionsvetare,forskare,rasism,hatbrott,religionsvetenskap,malin fredriksson

En signal till samhället

Inom forskningen kallar man även hatbrott för signalbrott. Det innebär att då ett hatbrott inträffar så ger det en signal om något, vilket har konsekvenser utöver det enskilda offret.

– Det signalerar att alla människor inte är lika värda. Rädsla sprids då till andra som hör till samma grupp som offret, och därför menar man att konsekvenserna är större än enbart hos det enskilda offret.

På individnivå åsamkar dessa brott psykologisk skada och trauma och känsla av otrygghet.

– Men det får alltså också konsekvenser på gruppnivå, och det påverkar hela samhällsbilden, säger Fredriksson.

I princip kan man säga att hatbrott är att man blir offer för brott på grund av den man är― Malin Fredriksson, forskare

Så kallat hatprat verkar vara ständigt aktuellt. Då hatretorik granskas måste ändå alltid yttrandefriheten beaktas och tryggas, det enligt både Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och Finlands grundlag.

I lagstiftningen begränsas ändå yttrandefriheten så att andra grundläggande rättigheter eller kränkning av människovärdet inte tillåts.

Exempelvis i strafflagen har yttrandefriheten begränsats genom att föreskriva att ärekränkning och hets mot folkgrupp är straffbara gärningar.

Kvinnohat ett hatbrott?

Olika ministerier har med hjälp av en arbetsgrupp utarbetat ett
förslag för att effektivare få bukt med hatretorik och hatbrott.

Arbetsgruppens syn är att hatretorik är ett så allvarligt problem att det kräver riktlinjer i regeringsprogrammet och att det bör göras upp ett åtgärdsprogram.

Ett av förslagen är att kvinnohat skulle kunna räknas som hatbrott.

Hatpratet mot kvinnor innehåller ofta brutala och sexualiserade hotelser om att de ska mördas, våldtas eller skadas på annat sätt.

Hotelserna riktar in sig på kvinnors utseende, sexualitet eller könsroll, konstaterar man i arbetsgruppens rapport.

Därför utreds nu alltså om även kön borde inkluderas som skärpningsgrund för hatbrott.

Slutligen konstaterar statsrådets arbetsgrupp att hatbrott är oroväckande allmänt förekommande i Finland.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle