Hoppa till huvudinnehåll

Stort behov av fosterföräldrar – i Vasa söker man nu svenskspråkiga som vill öppna sitt hem för ett barn som behöver hjälp

Ett barn sitter och ritar.
Just nu söker man svenskspråkiga familjer som vill bli familjevårdare. I höst ordnas två kurser på svenska, en i Vasa och en i Jakobstad. Bildsättningsbild. Ett barn sitter och ritar. Bild: Yle/ Marcus Rosenlund barn (familjemedlemmar),#inödochlust

Barn som inte kan bo hemma hos sina biologiska föräldrar måste få tala sitt modersmål i sitt nya hem. Det tycker man vid familjevården i Vasa stad och ordnar nu två kurser på svenska för de som är intresserade av att bli fosterföräldrar.

Familjevården vid Vasa stad söker som bäst personer som kan tänka sig att ställa upp som familjevårdare.

Familjevård blir aktuellt då ett barn eller en ung av någon orsak inte kan bo hemma hos sina biologiska föräldrar. Familjevårdare är alltså det som ofta kallas för fosterfamilj.

Vad är familjevård?

Vad är familjevård?

Familjevård innebär att ett barn eller ungdom, som behöver vård utanför det egna hemmet, får omvårdnad i en privat familj. Familjevård ges av familjevårdare, vilka tidigare kallades för fosterföräldrar och familjehemmet fosterfamilj.

Vad är en stödfamilj?

Till skillnad från familjevård så bor barn som behöver stödfamilj för det mesta i det egna hemmet, men vistas regelbundet hos stödfamiljen, till exempel en helg i månaden.

När behövs familjevård?

Anledningarna till att ett barn eller ungdom inte kan bo hemma kan vara många och olika, till exempel missbruk, psykisk ohälsa, andra svårigheter i familjen, förälders sjukdom eller död.

Hur länge bor barnet i familjehemmet?

Hur länge barnet kommer att bo i familjehemmet är svårt att veta då placeringen startar. Familjevårdens mål är att barn ska återförenas med sin födelsefamilj men ibland ser det utmanande ut redan från början.

Vem kan bli familjevårdare?

Vanliga, trygga, friska vuxna med stabil livssituation och vanligt vardagsliv kan bli familjevårdare. Till familjevård behövs olika slags familjer. Familjevårdare kan vara gift, sambo, ensamstående eller ha en styvfamilj. Familjevårdare kan ha egna barn eller vara barnlös, bo i stan eller på landet.

Källa: Vasa stads familjevårdsenhet

Behovet är som alltid stort, konstaterar familjevårdens socialarbetare Camilla Helsing-Isaksson vid Vasa stad.

- Vi har hela tiden ett behov av nya familjevårdare. De flesta barn stannar i sitt nya hem tills de är mogna att flytta hemifrån, så därför behövs det hela tiden nya vart efter det dyker upp nya barn som behöver vård, säger Helsing-Isaksson.

I Vasa, Laihia, Jakobstad, Pedersöre, Larsmo och Nykarleby finns det ungefär 100 familjer där barn är placerade.

Just nu söker man svenskspråkiga familjer som vill bli familjevårdare. I höst ordnas två kurser på svenska, en i Vasa och en i Jakobstad.

Att barnen får komma till ett hem där familjen talar samma modersmål är mycket viktigt, konstaterar Camilla Helsing-Isaksson.

- Att få vård på sitt modersmål är en grundlagsrättighet. Att flytta till en familj som inte talar samma språk kan vara en katastrof för barnet.

Kvinna klädd i blå tröja står i en grönskande skog och ser in i kameran med ett litet leende.
"Vi försöker också ordna så att ett barn som talar både finska och svenska hemma får komma till en tvåspråkig familj. Att barnen får behålla sitt eget modersmål är viktigt", säger Camilla Helsing-Isaksson. Kvinna klädd i blå tröja står i en grönskande skog och ser in i kameran med ett litet leende. Bild: Yle/Johanna Ventus familjevård,fosterfamiljer,Stödfamilj,socialvård,camilla helsing-isaksson

Här hittar du kontaktuppgifterna till familjevården vid Vasa stad.

Erfarenheten som ensamstående småbarnsmamma väckte viljan att hjälpa andra

En som tidigare gått kursen är Nina Träsk i Korsholm. Nina har två vuxna biologiska barn och två stödbarn på fem år som bor hos henne två dagar varannan vecka. Sedan snart tre år tillbaka är hon också fostermamma till en flicka på 17 år.

- Det har alltid varit mycket barn här hemma hos mig, också då mina biologiska barn var små. Då de nu är vuxna tänkte jag att varför ska jag sitta här ensam i ett stort hus. Här finns rum för flera, säger Träsk.

I bakgrunden finns också Nina Träsks egen erfarenhet som ensamstående mamma.

Hon beskriver tiden då hennes biologiska barn var små som mycket tuff och den erfarenheten var en drivande kraft då hon bestämde sig för att bli fostermamma.

Att vara ensamstående är inte så himla lätt alla gånger och jag tänkte att om jag överlever det här och barnen blir till folk, då ska jag hjälpa någon annan. Den tanken har alltid funnits.
Kvinna i medelåldern klädd i ett vitt linne i somrig miljö.
Sedan snart tre år tillbaka är Nina Träsk fostermamma till en flicka på 17 år. Kvinna i medelåldern klädd i ett vitt linne i somrig miljö. Bild: Yle/Johanna Ventus fosterfamiljer,Nina Träsk

Ett år efter att Nina gick familjevårdens kurs för blivande fosterföräldrar fick hon samtalet om att det fanns en då 15-årig flicka som behövde ett nytt hem. I november 2017 flyttade Hanna hem till Nina.

- Det gick snabbt efter att de ringde, genast då de berättade om henne kände jag att ja, det är henne jag ska ha.

Kursen och stödet från familjevården har varit mycket bra - men helt förberedd kan man inte vara på hur livet som familjevårdare kommer att bli, konstaterar hon.

- Man kan inte helt förbereda sig. Det är precis som då man får ett biologiskt barn. Man vet inte vad man får och allt går inte som man tänkt, säger Nina Träsk.

Hon minns hur hon hade storslagna planer innan Hanna flyttade in.

- I min dumhet hade jag planerat allt möjligt vi skulle göra tillsammans. Vi skulle resa, simma och cykla. Så kom hon och var inte alls intresserad av några av de grejer jag planerat. Då gäller det att anpassa sig och tänka om.

Flicka använder sin smarttelefon.
Nina Träsk visste inte vad som väntade då 15-åriga Hanna (inte på bilden) flyttade in. Det blev inte som hon tänkt alla gånger men hon är mycket glad över relationen de har i dag. Flicka använder sin smarttelefon. Bild: Picjumbo/Viktor Hanacek socialt medium

Efter två och ett halvt år tillsammans har relationen mellan Nina och Hanna stärks.

- Vi har ett jättestarkt band i dag. Men vi är som natt och dag till sättet. Hon är en drömmare som tycker om att fotografera, läsa och skriva. Jag i min tur far hela tiden omkring och kan inte sitta still. Jag tror vi kompletterar varandra på ett bra sätt, säger Nina Träsk.

Coronakrisen kan göra att fler barn behöver hjälp

Kurserna för de som är intresserade av att som Nina bli familjevårdare kommer att ordnas i Vasa och Jakobstad i början av september, om allt går som planerat.

Redan nu har man tagit i beaktande hur coronaläget eventuellt ser ut till hösten, konstaterar Camilla Helsing-Isaksson.

- Vi tar emot åtta deltagare per kurs så att det med de två kursledarna inte blir fler än tio personer samtidigt på kursen. På det sättet borde vi klara eventuella restriktioner på hösten.

broshyrer om fostervård
De som går kursen förbinder sig inte till något, men får läsa sig mer om vad det innebär att öppna upp sitt hem för ett barn som behöver hjälp. broshyrer om fostervård Bild: YLE/Maja Ottelin fostervård

Då det gäller coronakrisen har man ännu inte märkt av ett större behov än vanligt vid familjevården i Vasa stad. Enligt Camilla Helsing-Isaksson är det ändå sannolikt att behovet kommer att växa.

Vågens topp kommer alltid sist till oss efter att den går igenom alla andra skeenden först. Vi har följt upp med de familjer vi redan känner till, men det är klart att det nu kan ha uppstått nya situationen vi ännu inte vet om.

Vem riktar sig då höstens kurser till?

- Det viktigaste är att man är intresserad av och tycker om barn. Att man vill finnas till för ett barn och satsa på barnet. Det gäller att inte ge upp utan förbinda sig till uppdraget om man väljer att ta emot det, säger Helsing-Isaksson.

Vad får man lära sig på kursen?

- Kursen är ett sätt att få reflektera kring vad det betyder att välkomna ett barn till sitt hem. Man kanske har en vilja, men på kursen får man en chans att fundera igenom det ordentligt innan man ställer sig till förfogande.

Det viktiga är enligt Helsing-Isaksson att man vill barnets bästa, hur ens egen familjesituation ser ut spelar mindre roll.

- Man kan ha barn eller inte, man kan ha en partner eller vara ensamstående. Vi behöver alla typer av familjer. Vi väljer familjerna utgående från barnets behov.

Hur är det med de familjer som har biologiska barn, är det något speciellt de ska tänka på?

- Vi planerar det så att det barn som kommer alltid ska vara det yngsta barnet. Har man väldigt unga barn så kan det alltså ta en tid innan man får ett fosterbarn att ta hand om. Det vill säga om man inte är redo att ta emot en bebis, säger Helsing-Isaksson och tillägger:

- Då det gäller syskon ska man tala med sina egna barn och låta dem vara med i processen.

Kaksi lasta seisoo ulkona.
Glöm inte bort syskonen utan tala med dem först om ni funderar på att ta emot ett fosterbarn i er familj, säger Camilla Helsing-Isaksson. Kaksi lasta seisoo ulkona. Bild: Tiina Jutila / Yle barnfamiljer,barndom,lek,dagvård,familjedagvård,systrar,syskon,vänskap,syskonskap,Kaveri,barnkläder,kusin

Här kan du läsa mer om vad det kan betyda för de biologiska barnen att få ett nytt syskon.

Hur brukar intresset vara för de här kurserna?

- Vi brukar nog fylla de platser vi erbjuder. Ofta är det så att någon tar konkat just efter att vi har ordnat en kurs och då kan det ju vara över ett år till nästa. Jag hoppas att de som nu är intresserade får höra om kurserna och anmäler sig.

Camilla Helsing-Isaksson betonar också att man genom att anmäla sig till kursen inte förbinder sig till att ta emot ett barn, utan att det handlar om att lära sig mer om vad det innebär att vara familjevårdare.

- Tillsammans gör vi en utvärdering. Ni får fundera på om ni vill vara med och så ser vi om det finns ett barn som passar just er. Beslutet fattar vi tillsammans.

För de som efter kursen bestämmer sig för att välkomna ett barn eller en ungdom till sin familj väntar också ett stöd efteråt.

- Vi är ett team som kontinuerligt stöder dem också efteråt. De kan alltid ringa då de behöver och så kommer vi på hembesök. Vi tar oss an alla deras funderingar så ingen ska behöva känna att de är ensamma i situationen.

Familjerna får också ett arvode och kostnadsersättning och blir inte försörjningsskyldiga för barnet.

Få barn som omplaceras kan återvända hem till sina biologiska föräldrar

I många fall är det inte möjligt, men målet för familjevården är att barnen en dag ska kunna återförenas med sina biologiska föräldrar.

Rädslan för att förlora kontakten till det barn man knutit band till är något som kan vara mycket utmanande för fosterföräldrarna.

Det här är en sorgefråga och något man måste jobba med. Men har man byggt upp en relation med ett barn kan ingen ta den relationen i från en. För barnen skulle det vara bra att få behålla den relationen, kanske man kan bli stödföräldrar i stället, säger Helsing-Isaksson.

Statistiken talar ändå emot att att barn som placerats i familjevård kan flytta tillbaka till sina biologiska föräldrar.

Barn sitter vid pulpet och ritar.
"Det finns nuförtiden en mycket utbredd öppenvård och stödåtgärder. Det betyder att det har gått väldigt långt innan barnet omplaceras. Då har man redan försökt allt annat och det är en lång väg att gå för att barnet ska kunna flytta hem igen", säger Helsing-Isaksson. Barn sitter vid pulpet och ritar. Bild: Yle/ Marcus Rosenlund #inödochlust

Då det gäller familjevård är det alltid barnets bästa som kommer i första rummet.

- Många familjevårdare inser själva att det bästa för barnet skulle vara att få återförenas med sin familj. Att var separerad från sina föräldrar innebär en hjärtesorg för barnet. Om barnet med stöd av familjevårdaren kan umgås med sina biologiska föräldrar är det ofta bra för barnet, säger Helsing-Isaksson.

Ett öppet sinne det viktigaste

För Nina Träsk har en av de svåraste sakerna med att vara fostermamma varit att veta hur mycket Hanna gått igenom.

- Hon har gått igenom så himla mycket och då kan jag känna att hur ska lilla jag vara kapabel att ta hand om allt det här. Samtidigt ser jag hur hon har utvecklats sedan hon kom hit. Att se hur bra det gått för henne är belöningen, säger Träsk.

Kvinna i medelåldern klädd i ett vitt linne i somrig miljö ser bort från kameran och skarttar,
Det tar mycket att vara fosterförälder, men det ger också mycket, konstaterar Nina Träsk. Att se Hanna utvecklas och må bra är belöningen. Kvinna i medelåldern klädd i ett vitt linne i somrig miljö ser bort från kameran och skarttar, Bild: Yle/Johanna Ventus fosterfamiljer,Nina Träsk

Något problem med Hannas biologiska föräldrar har Nina inte haft då Hanna själv valt att inte ha någon kontakt med dem. Men innan hon blev fostermamma funderade hon mycket på just den saken.

- Det finns ju mycket som kan bli problem och det finns faktorer som avundsjuka att ta i beaktande. Men från socialen var de tydliga med att de tar det ansvaret och att skulle det dyka upp problem är det de som tar hand om det. Så det fanns en trygghet i det.

Då det gäller de som är intresserade av att bli fosterföräldrar har Nina träsk ett råd hon vill dela med sig av.

- Det viktigaste är att man har ett öppet sinne och är redo att acceptera människor så som de är. Man kan inte bestämma vem som kommer. Man måste ta emot barnet så som just det barnet är och anpassa sig själv därefter. Man måste vara redo att älska barnet för den människa det är.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten