Hoppa till huvudinnehåll

Förbundspennan: Fem centimeter mellan kuporna och galler för ansiktet – vad gömmer sig bakom tävlingsreglerna?

Saara Norrgrann.
Saara Norrgrann är projektkoordinator för FSI:s På samma linje-projekt. Saara Norrgrann. Bild: Finlands Svenska Idrott Finlands Svenska Idrott,saara norrgrann

Rubriken hänvisar till två tävlingsregler i två skilda idrottsgrenar, som är specifikt gjorda för kvinnor. Är man intresserad av idrottshistoria så kan även tävlingsreglementen tala om hur vi sett på kvinnors idrottande genom tiderna. Tävlingsreglementen kan avslöja dåtidens strategi över kvinnors rätt att få idrotta.

Fotboll och ishockey är exempel där kvinnorna gjort genombrott under olika årtionden. På 60–70-talet då damfotbollen gjorde entré (eller snarare comeback efter att ha motarbetats i snart 50 år), var strategin att få spela på samma villkor som i herrfotbollen.

Tävlingsreglerna skiljer sig inte nämnvärt vare sig du är kvinna eller man.

Några decennier senare, då ishockeyn blev populär bland kvinnor, var strategin att kvinnorna skulle få idrotta på sina villkor, vilket också syns i skillnader i regelverken.

Av alla idrottsgrenar som finns idag är det ytterst få där alla kön tävlar i samma klass.

Anpassning av regler i damklassen

Orsaker till varför vi delar upp i två binära könsklasser är för att kvinnor och män antas idrotta under så pass olika fysiska förutsättningar, att det inte blir rättvist om de måste tävla i en gemensam tävlingsklass.

Det som är det intressanta med tävlingsreglementen i många idrottsgrenar är att könsuppdelningen ofta åtföljs av en ”anpassning av reglerna” i damklassen.

Nu syftar jag inte till anpassning i form av t.ex. höjden på en häck, utan ”anpassningar” där damklassen kan framstå som en mindre eller enklare variant av herrklassen.

Historien om hur vi sett på kvinnor inom idrotten kan vi inte radera, men tankesättet får inte följa med oss i modern tid.

Som ett axplock av exempel är att kvinnorna spelar kortare tid eller på mindre plan, kvinnorna skall skyddas bättre i form av förbud av tacklingar, olika åldersspann i junior- och veteranklasser, eller att det finns två namnvarianter av samma idrott (jfr Baseboll och Softboll).

Nationella ligan och landslagens smeknamn kan vi vara stolta över

I vissa regelverk benämns de högsta ligorna olika, där kvinnornas högsta liga ofta tillskrivs med ett könsprefix (t.ex. superettan vs. damettan).

I Finland får vi vara stolta över att kvinnornas fotbollsliga numera heter nationella ligan och att vi benämner bollförbundets representationslag mera könsneutralt.

Go Helmarit och Huuhkajat!

I vissa idrottsgrenar finns även klädregler som faller specifikt för kvinnor, t.ex. att kvinnor måste ha extra skyddsutrustning för ansiktet, varpå samma regel inte är obligatorisk för männen.

Det finns också klädregler som kan göra anspråk på sexualiseringen av den kvinnliga kroppen, t.ex. regler för maxbredden på BH-kuporna.

Men all ära till våra fina idrottsgrenar i vår värld. Historien om hur vi sett på kvinnor inom idrotten kan vi inte radera, men tankesättet får inte följa med oss i modern tid.

Vi har idrottsgrenar där tävlingsreglementen är könsspecifika, men reglerna behöver inte alltid basera sig på könens biologi, utan snarare på historiens sätt att se på könsroller. Det är ett minne kvar av vår historia.

Inom skytte har man gjort om och gjort bättre

Som avslutning vill jag lyfta fram sportskytte som ett exempel där man jobbat aktivt de senaste åren för att öka jämställdheten och gjort ändringar i tävlingsreglementen.

Fram tills i OS 1992 deltog kvinnorna i samma klass som männen i Skeet (lerduveskytte). 1992 blev ett historiskt år då kinesiskan Zhang Shan vann OS-guld i samma gren.

I följande OS 1996 delades män och kvinnor in i olika klasser igen, samtidigt som flera skyttegrenar enbart fanns tillgängliga för männen.

I OS 2000 infördes damklasser igen, men då beslöt man att kvinnorna endast skulle skjuta 75 skott i internationella tävlingar, jämfört med herrarnas 125.

Sedan OS i Rio de Janeiro 2016 har man återgått till att båda klasserna har samma skottmängd i alla grenar. Man tävlar fortfarande i separata klasser, men alla skall tävla på samma villkor.

Sportskytte är ett fint exempel där man gjort om, gjort det bättre och blivit mera jämställda.

Hur ser det ut i din idrottsgren? Är tävlingsreglerna könsneutrala och om inte, vad baseras reglerna på?

I min egen hjärtegren orientering finns direktiv om att vinnartiden i långdistansen för kvinnorna i snitt skall vara 20 min kortare. Men även denna fråga har varit i vågskålen och en möjlig förändring kan ske i framtiden.

Saara Norrgrann
Projektkoordinator i På samma linje-projektet

Finlands Svenska Idrott