Hoppa till huvudinnehåll

"Vår äldre bror som inte är läkare brukar fråga om vi får timpenning då vi pratar om diabetes" – bröderna Per-Henrik och Leif Groop kämpar för att öka kunskapen om folksjukdomen

Per-Henrik och Leif Groop. Bröder och diabetesforskare.
Per-Henrik och Leif Groop. Bröder och diabetesforskare. Per-Henrik och Leif Groop. Bröder och diabetesforskare. Bild: Per-Henrik Groop diabetes,sjukdomar,forskning,leif groop

Den här våren har världen satt fokus på coroanapandemin. Men en sjukdom som drabbar långt många fler är diabetes. 420 miljoner, eller nästan var tionde människa, har i dag diabetes.

Bröderna Per-Henrik och Leif Groop är båda ledande diabetesforskare inom den globala diabetesforskningen.

Per-Henrik kallar storebror Leifs karriär enastående. Få inom forskningen kring typ 2-diabetes har fått lika mycket till stånd som han, så det är lätt för Per-Henrik att fråga Leif om råd.

– Han är en av de mest innovativa forskare jag känner. Problemlösning är ju egentligen att tänka utanför lådan. Där har Leif varit ett föredöme, han tänker alltid utanför lådan, berättar Per-Henrik.

Storebror Leif Groop konstaterar å sin sida att det är klart att de utnyttjat varandras kompetens för att få information.

De märks att är stolta över varandra och vad de åstadkommit.

Han är en av de mest innovativa forskare jag känner.― Per-Henrik Groop om storebror Leif

Enkelt sagt arbetar Leif Groop för att öka kunskapen kring typ 2-diabetes. Han leder bland annat BOTNIA-studien som undersökt diabetiker och deras familjemedlemmar i Österbotten under de senaste 30 åren.

Per-Henrik Groops forskning å sin sida fokuserar på varför en del diabetiker får svåra följdsjukdomar som njursvikt, vilka en gång i tiden skapat rädslan kring diabetes.

Per-Henrik har också under de senaste dryga 20 åren lett det nationella projektet FinnDiane, med fokus på typ 1-diabetes och diabetisk njursjukdom.

Diabetes och dess följder är både deras forskningsområde och ett stort intresse.

– Vår äldre bror som inte är läkare brukar fråga om vi får timpenning då vi pratar om diabetes, säger Per-Henrik Groop.

Verensokerin mittaus
Håll koll på din diabetes. Verensokerin mittaus Bild: imago images/CHROMORANGE/ All Over Press diabetes

Valde samma väg i yrkeslivet

Exemplets makt spelade stor roll när Per-Henrik skulle välja yrke. Han valde att stiga i lika stora stövlar som Leif. Båda blev läkare och så småningom också världsledande inom diabetesforskningen.

Redan när det gällde Per-Henrik Groops allra första arbete, som hälsocentralsläkare i Närpes, gick han i storebrors fotspår. Leif Groop hade också inlett sin yrkesbana som hälsocentrals- och chefsläkare i Närpes.

Efter det följde både anställning på samma sjukhusklinik och ett avhandlingsarbete där storebror handledde lillebror.

– När jag blev färdig läkare år 1982 kändes det naturligt att börja arbeta på samma klinik som Leif.

Det var IV Medicinska kliniken vid Helsingfors universitetscentalsjukhus, den så kallade svenska kliniken. Kliniken utgjorde Finlands centrum för njursjukdomar.

– På den tiden var de få som tog ad notam att patienter kunde ha både njursjukdomar och diabetes, säger Per-Henrik.

När Leif Groop började på kliniken vårdades sjukdomarna separat. Efter att Leif kom till kliniken lades fokus också på diabetes.

Per-Henrik Groop i sin tur kom att bredda sitt område till njursjukdomar som uppkommit till följd av diabetes.

När Per-Henrik så disputerade år 1989 fungerade storebror som handledare.

– I dag skulle det ju inte fungera, konstaterar Leif lakoniskt.

Leif Groop forskar i diabetes.
Leif Groop är idag senior professor vid Lunds Universitets Diabetescenter och forskningsdirektör vid Helsingfors universitet. Leif Groop forskar i diabetes. Bild: Christian Andersson diabetes,forskning,leif groop

Tänkte sig en karriär i Närpes

Leif Groop studerade medicin i Schweiz. Länderna hade vid den tiden ett avtal om utbildning av läkare. Leif kom tillbaka från Bern år 1972 och hans första jobb var alltså på hälsocentralen i Närpes.

Närpes var bekant bland annat på grund av att han tillbringat de första barndomsåren i kommunen. I dag har han sommarställe i Närpes.

I Närpes hade vi en konsult från Vasa som var duktig på diabetes. Han var också expert på att skriva cyniska kommentarer om hur dåligt vi skötte diabetikerna. Jag blev förbannad och tänkte att jag ska nog visa honom.
― Leif Groop, världsledande diabetesforskare

När vi gör den här intervjun har han befunnit sig i Närpes ända sedan dagen innan Nyland stängdes på grund av covid-19.

Det är den längsta tiden han och hans hustru tillbringat på sommarstugan, konstaterar han med ett skratt.

Silmänpohjakuvaus
Diabetes kan leda till synskador. Silmänpohjakuvaus Bild: Kare Lehtonen/Yle Öga,diabetes

Men vad var det som väckte intresset för diabetesforskningen hos hälsocentralsläkaren?

– I Närpes hade vi en konsult från Vasa som var duktig på diabetes. Han var också expert på att skriva cyniska kommentarer om hur dåligt vi skötte diabetikerna. Jag blev förbannad och tänkte att jag ska nog visa honom.

Leif Groop reagerade också mot den gamla auktoritativa diabetesvården som innehöll många pekfingrar. Han gjorde bland annat studiebesök i Sverige, som var ett föregångsland inom diabetesvården.

– Vi ville engagera patienterna själva och få också dem att ta ansvar för sin vård.

I Jakobstad, under middagen efter en föreläsning, träffade han arkiatern Risto Pelkonen.

– Pelkonen frågade vad jag skulle göra när jag blir stor. Jag sa att jag hade tänkt vara hälsocentralsläkare i Närpes. Då svarade Pelkonen att Helsingfors också kan vara ett alternativ.

Följande vecka fick Leif en inbjudan till III Medicinska kliniken i Mejlans. Det här var år 1976 eller 1977, och på den vägen är det.

Forskningen kombineras med arbete på klinik

Leif Groop har tillbringat största delen av sin karriär, 25 år, vid Lunds universitet. Han har verkat som professor i endokrinologi, det vill säga hormonsjukdomar.

Han har också varit med och skapat och basar över Lunds universitets diabetescentrum. Dessutom har han också varit chef för endokrinologiska kliniken.

– Många professorer blir väldigt teoretiska, men både Perra och jag har haft den kliniska dimensionen hela tiden. Jag tror det är oerhört viktig när man sysslar med en sjukdom som diabetes. Man måste träffa patienter.

Att jobba på klinik är också ett väldigt bra sätt att hitta och rekrytera unga, duktiga forskare, enligt Leif.

Lillebror Per-Henrik Groop har haft en mängd olika uppdrag och projekt runt om i världen och också en gästprofessur i Australien.

Trots det har han förblivit Helsingfors universitet troget ända fram till i dag, först som Finlands enda professor i nefrologi (njurens funktion och sjukdomar) och numera som professor i internmedicin.

Professorn i internmedicin vid Helsingfors universitet Per-Henrik Groop leende i blå kavaj.
Per-Henrik Groop är professor i internmedicin vid Helsingfors universitet och innehar också en gästprofessur vid Department of Diabetes vid Monash University i Melbourne, Australien. Professorn i internmedicin vid Helsingfors universitet Per-Henrik Groop leende i blå kavaj. Bild: Annika Rauhala diabetes,njursjukdomar,läkare,forskare,professor,Per-Henrik Groop

Forskning med internationell genklang

Den forskning som bröderna bedriver ger genklang över hela världen och föreläsningsuppdragen är många. Orsaken till deras framgångar anser de ligger i att båda satsat på att studera unika och stora populationer.

Leif Groop initierade den stora BOTNIA-studien, som i ett skede utgjorde världens största och bäst karakteriserade typ 2-diabetespopulation.

Senare har han utökat BOTNIA-studien med DIREVA-studien, som utöver Vasatrakten också fokuserar på Skåne.

Per-Henrik initierade den landsomfattande studien FinnDiane (Finnish Diabetic Nephropathy Study) för drygt 20 år sedan.

Det är fortsättningsvis den största och sannolikt världens bäst karakteriserade typ 1-diabetespopulation.

I FinnDiane ingår i dagens läge 9000 av Finlands totalt 40 000 typ 1-diabetiker. Inget annat land kan uppvisa motsvarande siffror över noggrant undersökta individer.

I forskningen är problemet ofta att populationerna är små, resultaten närmast anekdotiska och svåra att replikera, så de representerar knappast hela sanningen.― Per-Henrik Groop

– Unika välkarakteriserade populationer ger en möjlighet till genomgripande analyser, som leder till “korrekta” resultat och kan också replikeras i andra länder.

I forskningen är problemet ofta att populationerna är små, resultaten närmast anekdotiska och svåra att replikera, så de representerar knappast hela sanningen.

När man har tillgång till en stor mängd data är möjligheterna till robusta och “korrekta” fynd betydligt större.

– Och det här är receptet för att lyckas i en hård konkurrens. Men man måste också kunna tänka innovativt för att driva forskningen i en sådan riktning att den ger resultat. Jag tror att det är därför som vi lyckats, säger Per-Henrik Groop.

Röntgenbild av njurarna. Njurarna är röda på bilden, resten i svartvitt.
Var tredje ungdomsdiabetiker får njursjukdomar, liksom mer än varannan med typ 2-diabetes. Röntgenbild av njurarna. Njurarna är röda på bilden, resten i svartvitt. Bild: Puwadol Jaturawutthichai njurar,inre organen

Diabetes leder ofta till njursjukdom

Vad är de då som drivit bröderna Groop framåt inom diabetesforskningen?

– Nyfikenheten, säger Leif genast och får medhåll av Per-Henrik.

Frågan är varför vi har en typ 2-diabetesepidemi. År 1985 fanns det 30 miljoner diabetiker. År 2000 fanns det 170 miljoner. I dag finns det 420 miljoner diabetiker och siffran väntas vara uppe i 720 miljoner år 2035.

– Vuxendiabetes är den stora bulken av problemet och det är det som Leif sysslar med, säger Per-Henrik.

År 1985 fanns det 30 miljoner diabetiker. År 2000 fanns det 170 miljoner. I dag finns det 420 miljoner diabetiker och siffran väntas vara uppe i 720 miljoner år 2035.

Frågan är också varför var tredje ungdomsdiabetiker får njursjukdomar. Och varför får mer än varannan med typ 2-diabetes njursjukdomar? Varför är det då så viktigt att veta det?

– Alltid när man har problem med njurarna, om äggvita rinner ut i urinen eller om man har nedsatt njurfunktion, så åtföljs det av en flerfaldigt ökad risk att dö en för tidig död eller att få hjärt- och kärlsjukdomar, säger Per-Henrik.

Detsamma gäller riskerna att få hjärtsvikt eller hamna i dialys eller att få svåra hypoglykemier, det vill säga blodsockerfall.

Vi vet att det finns en genetisk benägenhet, som vi inte kan påverka. Men även livsstilsfaktorerna inverkar och dem kan vi påverka. Detsamma gäller för komplikationerna.

– Det finns ändå mycket arbete kvar när det gäller att ta reda på och beskriva hur de här sjukdomarna och komplikationerna uppstår.

Fem olika typer av vuxendiabetes

Bröderna Groop gör verkligen sitt bästa för att reda ut de här frågorna. I mars 2018 framförde Leif Groop och hans team forskningsresultat som visade att typ 2-diabetes egentligen har fem olika förlopp.

Det är här som Leifs förmåga att tänka utanför lådan kommer till sin rätt.

– Jag är ganska bra på att ifrågasätta dogmer. Och läroböckerna är fulla med dogmer. De lever vidare från år till år. För två år sedan ställde jag frågan Vad är typ 2-diabetes? Svaret blev överraskande.

Studien visade att det egentligen inte finns någon sjukdom som man kan kalla typ 2-diabetes. De fem olika undergrupperna har helt olika förlopp och behöver sannolikt också lite olika behandling.

Studien visade att det inte finns någon sjukdom som man kan kalla typ 2-diabetes.

Från tidigare kände vi till att det finns en variant av vuxendiabetes som långt liknar typ 1-diabetes. Den kännetecknas av förekomsten av likadana autoantikroppar som man ser vid typ 1-diabetes.

– Sedan finns det en mycket större grupp som har insulinbrist och som utvecklar hög risk för ögonsjukdom. Ytterligare en annan grupp har insulinresistens och hög risk att utveckla njur- och leversjukdom. Medan hälften av alla diabetiker har en ganska lindrig form av diabetes, berättar Leif.

Det här forskningsresultatet har replikerats i närmare 30 olika studier över hela världen. På Leifs skrivbord på sommarstället i Närpes ligger tre arbeten som han ska recensera.

– Studierna är gjorda i Kina, Indien och överallt i världen. Så det är klart att jag är ganska stolt över det här, säger Leif Groop.

Han tror att vi kan spara pengar inom sjukvården genom att fokusera på de tre svårare grupperna, där pengarna verkligen behövs.

Att röra på sig så man svettas

När det gäller den pågående covid-19-pandemin är brödernas största bekymmer att diabetiker ska bli sittande, istället för att röra på sig tillräckligt.

– Diabetes som sådan ökar annars inte risken för att insjukna i covid-19. Men det är helt klart att om en diabetiker insjuknar så är följderna svårare, säger Per-Henrik Groop.

Studierna som replikerat min forskning är gjorda i Kina, Indien och överallt i världen. Så det är klart att jag är ganska stolt över det här.― Leif Groop

Per-Henrik och Leif Groop har själva klarat sig undan att drabbas av diabetes. Arvsanlag kan man som bekant inte påverka.

Men bröderna lever själva upp till det råd de gärna delar med sig av, att man kontinuerligt bör röra på sig – och helst ta i så man svettas.

Båda ägnar sig bland annat åt att springa. På grund av intervjun har Per-Henrik den här dagen inte kunnat haka på när hustrun Monica Groop gav sig ut på deras vanliga springrunda. Leif å sin sida har redan innan intervjun hunnit på en joggingtur.

– Efter intervjun har jag en telefonkonferens, men sedan ska jag cykla efter posten. Det blir en tur på tio kilometer, säger Leif med ett skratt.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle