Hoppa till huvudinnehåll

Lappträsk har störst andel gamla hus i hela Finland - sjätte generationens husvärd: "Huset mår bra och jag mår bra"

Katarina Rosas står ute på gården framför rödmyllade hus
Katarina Rosas är husvärd på Rosasgården som är byggd 1898. 30 procent av byggnaderna i Lappträsk är äldre än 1939. Katarina Rosas står ute på gården framför rödmyllade hus Bild: Yle/ Lone Widestam person,Katarina Rosas

Lappträsk i Östra Nyland toppar statistiken på flera fronter. Här finns flest byggnader som är äldre än från 1939. Lappträskborna har också flest bilar per person i Svenskfinland.

Det är som att förflyttas till gamla goda tider. Sandvägen med gröna åkrar på båda sidorna slingrar sig förbi kor som ligger i gräset och vilar samt gamla hus och bondgårdar som ligger tätt.

- Välkommen, hälsar Katarina Rosas. Nu tittar solen fram men mina 3600 granplantor som jag precis planterat klart i min skog njuter av regnet som just kom.

Att veden ännu ligger under presenning undgår reportern som bara beundrar gårdens gamla byggnader i rödmylla.

Gult boningshus och rött lider
I maj 1897 brann Harsböle by nästan helt upp. Fem jordbruksställen brann ner, ett av dem var gamla Rosasgård. Nu har det byggts upp på nytt - ut på åkrar och långt från grannar för säkerhets skull. Gult boningshus och rött lider Bild: Yle/ Lone Widestam byggnad,Harsböle,Rosasgården

Att veden ska in i vedskjulet till midsommaren och att gräset ska vara klippt är seder som funnits i årtionden. Men med ett heldagsjobb och dessutom en stor gård att ta hand om vill tiden inte riktigt räcka till för Katarina Rosas.

- Veden ska vara in till “Juhanni” men jag har inte hunnit med det. Men veden kommer in nästa sommar eller till julen, skrattar hon.

Katarina Rosas är husvärd i sjätte generation på hemgården. Huset är ett hemtrevligt timmerhus från 1898. Efter att ha bott i både höghus, radhus och nya egna hem flyttade hon tillbaka till hemgården år 2012 och tog över hemstället fyra år senare.

Kpatarinan Rosas sitter i en fåtölj inomhus.
Katarina Rosas flyttade hemifrån som 16-åring och har nu hittat hem igen och trivs i salskammaren. Kpatarinan Rosas sitter i en fåtölj inomhus. Bild: Yle/ Lone Widestam person,Katarina Rosas

Hon har alltid vetat att hon någon dag kommer att flytta tillbaka hem.

- Det har varit lärorikt att bo på andra ställen. Man måste ta andra människor i beaktande, men här kan jag ta det lugnt, plinka på pianot eller tvätta kläder mitt i natten om jag vill.

Rosas är mån om att ta hand om det gamla och ursprungliga. Boningshuset har högt till tak och hon drömmer om att ta fram de gamla plankgolven och stockväggarna.

- Ibland viner och visslar det i knutarna och drar från fönstren, men då täpper vi till och sätter något framför dörrarna så det inte blir kallt. Hellre det än att vara snuvig i ett mögelhus.

Lappträskbor vill ta vara på gamla byggnader och seder

Lappträsk är den ort i hela Finland där det finns störst andel byggnader som är äldre än från år 1939. Hela 30 procent av byggnaderna är så gamla.

I Helsingfors är bara 12 procent av byggnaderna så gamla och i Vanda bara 3 procent.

Flera rödmyllade hus på rad,. Ovanför garaget finns en skylt där det står Rosasgården.
Boningshuset och ladugården byggdes 1898, efter det byggdes efterhand vedskjul, utebastu, svinstia, garage, röda ladan, ett redskapslider och en källare 1916, av en man som var blind. Flera rödmyllade hus på rad,. Ovanför garaget finns en skylt där det står Rosasgården. Bild: Yle/ Lone Widestam Harsböle,byggnad,restaurering (rekonstruering),Rosasgården

- I Lappträsk finns jätteduktiga timmermän och snickare. Bara i hembyarna finns en handfull hantverkare som både kan bygga hus och göra annat.

Dessutom är Lappträskborna hembygdsvänner, menar Rosas.

- Vi vill värna om vem vi är och varifrån vi härstammar. Vi vill också föra kunskapen vidare.

Den röda ladugården på Rosasgården och gröna buskar i förgrunden.
Katarina Rosas trivs bäst i öppna landskap. Den röda ladugården på Rosasgården och gröna buskar i förgrunden. Bild: Yle/ Lone Widestam ladugård,Harsböle,byggnader,gamla byggnader,landsbygd

Det brummar för fullt i Lappträsk

Min mamma brukar säga att vi bor i världens centrum, skrattar Katarina Rosas.

Det är ungefär 15 km till Lovisa, 15 km till kyrkbyn, 50 km till både Kotka och Kouvola och bara 100 km till Helsingfors och Lahtis.

Men för att komma dit behövs bil. Det visar sig att Lappträsk har flest personbilar per person i Svenskfinland.

- Aj, inte har jag räknat dem, säger Janne Ylönen.

Han sitter och dricker kaffe vid ett café precis intill huvudgatan som löper genom Lappträsk centrum. Personbilar, skåpbilar och sopbilen kör förbi.

- Men här finns inte andra alternativ då avstånden är så långa.

Janne Ylönen sitter vid ett bord och tittar ut mot vägen, han har sitt gudbarn i famnen.
Janne Ylönen med gudbarnet i famnen tittar efter bilar på Lappträskvägen. Janne Ylönen sitter vid ett bord och tittar ut mot vägen, han har sitt gudbarn i famnen. Bild: Yle/ Lone Widestam person,janne ylönen

I Lappträsk har man 627 personbilar per tusen invånare. Det är lite mer än en halv bil per invånare. I tätorter som Helsingfors, Åbo, Esbo och Vanda har ungefär var tredje person en personbil.

På parkeringsplatsen vid mataffären står ett trettiotal bilar parkerade. Anna Liljeström lastar in matkassarna i bakluckan.

- Vi har två bilar. Min man skulle inte klara sig utan bil, men jag skulle kanske klara mig eftersom jag har nära till jobbet.

Också hon uppger de långa avstånden som orsak till att så många i kommunen har bilar.

- Ibland måste man in till Lovisa eller Borgå för att få allt som man behöver.

Två pojkar står framför sin gråa bil.
Arn Liljeström och Arvid Liljeström menar att pappa inte skulle klara sig utan bil då han ska röja. Två pojkar står framför sin gråa bil. Bild: Yle/ Lone Widestam person

Kasimir Lill-Smeds är däremot lite mer skeptisk.

- Det skulle jag inte tro. Det är ju samma människor som kör fram och tillbaka här på Lappträskvägen.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland