Hoppa till huvudinnehåll

“Han har begått alla dessa mord med kallt blod, utan ånger, utan hjerta” – ny krimpodd om Finlands genom tiderna värsta seriemördare Johan Adamsson

Finlands värsta seriemördare Johan Adamson
Finlands värsta seriemördare, Johan Adamson. Litografi av Johan Knutson Finlands värsta seriemördare Johan Adamson Bild: Riksarkivet / Johan Knutson Johan,Adamsson

Johan Adamsson mördade 12 människor under fem veckors tid hösten 1849. Det är fortfarande finländskt “rekord”. Han fick betala för morden med besked. Hans straff saknar motstycke i kriminalhistorien. Ett straff som Zacharias Topelius karaktäriserade som “wärre än döden”. Men vad ledde till det här, varför mördade Johan Adamsson?

Medlet av 1800-talet är en guldålder i Finlands historia. Ett nytt, lysande Finland byggs upp av Runeberg, Snellman, Cygnaeus, Topelius. Och många andra finlandssvenskar.

Runeberg och Topelius
Nationalskalden och hans elev Runeberg och Topelius Bild: J.C.Lihr / Svenska litteratursällskapet i Finland, SLSA 1160 Johan Ludvig Runeberg,Zacharias Topelius

Men strax utanför kulturcentret Helsingfors finns ett helt annat Finland. Ett fattigt land där patriotiskt patos och andlig föda är en lyxvara.

I Tavastland, i trakterna kring Lahtis, hittar vi en ung lösdrivare som före hösten 1849 ingen fäster uppmärksamhet vid. Han vet knappast vem Runeberg och Topelius är. Åtminstone är han inte bekant med vad de skriver. Han kan inte läsa.

Men hela Finland kommer att få veta vem den unge mannen är. Johan Adamsson kommer inte att delta i uppbyggandet av ett nytt Finland, men i november 1849 blir han en rikskändis.

Inte minst tack vare Zacharias Topelius, Finlands enda heltidsjournalist i mitten av 1800-talet, som i Helsingfors Tidningar kommer att skriva mycket om “detta wilddjur i menniskohamn”.

Han får namnet “Kerpeikkari”, Skarprättaren. Bland de 12 människor han mördar finns hans far, hans mor, hans 15-åriga bror och hans 11-åriga syster.

Så långt wi kunna erinra oss, har Finland icke ett motstycke att uppwisa till detta wilddjur i menniskohamn― Zacharias Topelius, journalist

Skam och karaktärsdaning

Johan Adamsson föds år 1826 i en liten by, Vesivehma, i Hollola storsocken nära Lahtis.

Egentligen heter han Juhani Adaminpoika, men på den tiden får alla nyfödda barn svenska namn i kyrkböckerna. Frågan är om de någonsin lär sig att uttala sina namn.

Johan är son till drängen Adam och pigan Eva. Adam försvinner tidigt ur bilden. Han bara drar en vacker dag, och senare får man höra att han hängt sig.

Självmord är på 1800-talet ett av de grövsta brotten mot kristenheten, enligt vissa till och med värre än mord.

Adam retuscheras bort från byns kollektiva minne, men skammen lever kvar, och går i arv till pojken.

Mor Eva bidrar till skammen genom att ertappas för "lönskaläge", det vill säga utomäktenskapligt sex.

Hon måste inför församlingen erkänna sitt brott och intyga sin djupa ånger, sitta i kyrkstocken och under gudstjänsten sitta på den svarta skambänken till allmänt fördömande och åtlöje av de fromma byborna.

Eva byter ofta jobb och lämnar pojken hos hans morföräldrar. Till bybornas förargelse får Johan växa upp utan att tuktas av sina morföräldrar. Hans karaktär danas alltså inte, vilket man gärna senare skulle lyfta fram som en orsak till de brott Johan begick.

Men när Eva gifter om sig kommer Johans karaktär att danas ihärdigt. Styvfar Alexander Bohm misshandlar Johan hårt och ofta. Och när Johan är 14 år kör styvfar iväg honom från hemmet. Han får ingenting med sig.

Tiggarfamilj vid landsvägen. Målning av Robert Wilhelm Ekman från 1860
Tiggarfamilj vid landsvägen. Målning av Robert Wilhelm Ekman från år 1860. Ingick i Topelius' Finlands krönika 1860-1878. Tiggarfamilj vid landsvägen. Målning av Robert Wilhelm Ekman från 1860 Bild: Wikimedia Commons / Robert Wilhelm Ekman tiggare,Robert Wilhelm Ekman

Framtidsutsikter lika med noll

Vad gör då en hemlös pojke utan ägodelar på den finska landsbygden år 1840? Det finns tre alternativ för Johan. Han prövar dem alla.

Det första alternativet: tiggeri. Johan lyckas länge leva på allmosor, men beslutar sig sedan för att pröva på alternativ två: att ta anställning som dräng.

Problemet är att Johan inte kan någonting. Han har inga av de färdigheter en dräng behöver, dels har ingen lärt honom dem, dels har han ingen som helst talang för praktiskt arbete. Hans arbetsgivare karaktäriserar honom som klumpig och lat.

Så Johan prövar alternativ 3: kriminalitet. Han börjar med att snatta mat och några år senare utmynnar hans kriminella liv i 12 råa mord. Han är då 23 år gammal.

Han dödade bekanta, obekanta, i fyllan, nykter, i ilska, planerat, han dödade människor i alla åldrar― Teemu Keskisarja, historiker
Teemu Keskisarja / elämänkertakirjailija / Paloheinän kirjasto /24.04.2018
Historikern Teemu Keskisarja har forskat i Johan Adamssons brott och straff Teemu Keskisarja / elämänkertakirjailija / Paloheinän kirjasto /24.04.2018 Bild: Jouni Immonen / Yle biografier

– Johan Adamsson var synnerligen mångsidig. Han dödade bekanta, obekanta, i fyllan, nykter, i samband med rån, i ilska, utan orsak, planerat, han dödade människor i alla åldrar, av båda könen.

Det säger historikern Teemu Keskisarja, som forskat i Johan Adamssons brott och straff.

Här kan du höra om Johan Adamssons 12 brutala mord och hans fruktansvärda straff.

Varför denna blodtörst?

Men vadan denna blodtörst? Varför mördar Johan Adamsson? Redan det första mordet är så att säga “onödigt” (om man nu kan kalla något mord nödvändigt).

Johan har fått en beställning på att råna ett äldre torparpar som bor ensamma och avlägset. Johan känner dem inte, han har inget horn i sidan till dem. Ändå utvecklas rånet omedelbart till besinningslöst våld, till ett behov att döda.

Den 8:e december 1849, en knapp månad efter att Johan Adamson gripits och förhörts, publicerar Zacharias Topelius en lång artikel om honom. Topelius är redaktör för Finlands ledande tidning, Helsingfors Tidningar.

– Zacharias Topelius var Finlands första kriminalreporter, säger Teemu Keskisarja. Han skrev oerhört medryckande, detaljerade och källkritiska artiklar om Johan Adamssons mord. Topelius skandalartiklar gjorde Johan Adamsson till en rikskändis.

Zacharias Topelius
Journalisten Zacharias Topelius Zacharias Topelius Bild: Svenska litteratursällskapet Zacharias Topelius

I artikeln skriver Topelius:

    Mensklighetens annaler äro rika på brott; äfwen wårt fredliga land har tid efter annan betalat brottet sin gärd; men så långt wi kunna erinra oss, har Finland icke ett motstycke att uppwisa till detta wilddjur i menniskohamn.

Efter det berättar Topelius i detalj om Johan Adamssons skräckdåd och avslutar:

    Gärna wille man till mensklighetens heder antaga, att upphovsmannen till så gräsliga brott, handlat ofriwilligt under inflytande af en af dessa olyckliga monomanier, som man stundom sett hos människan wäcka den djuriska törsten efter blod.

    Men äfwen denna mildrande förklaring kan tyvärr icke finna någon grund. Johan Adamsson har begått alla dessa mord med kallt blod, utan ånger, utan hjerta.

Topelius har alltså snabbt klart sin analys av Johan Adamssons motiv. Johan är ond. Han mördar inte av infall, hans brott är överlagda. Han vill döda.

Sida ur Helsingfors Tidningar 08.12.1849
Topelius berättar om Johan Adamssons mord i Helsingfors Tidningar 08.12.1849. I det skedet hade tio av Johan Adamssons 12 mord rapporterats Sida ur Helsingfors Tidningar 08.12.1849 Bild: Nationalbibliotekets digitala samlingar Helsingfors Tidningar

“Wissa drag kring öfwerläppen och ögonwinklarna ger ett uttryck af lömskhet”

I mars 1850 fortsätter Zacharias Topelius sin karaktärsanalys av Johan Adamsson. Det gör han genom att studera Johans utseende.

Medan Johan sitter och väntar på sin dom i Tavastehus anlitas Johan Knutson, en svensk konstnär som jobbar som teckningslärare i Borgå lyceum, för att teckna ett porträtt av Johan Adamsson.
Teckningen trycks som litografi och säljs till allmänheten.

I Helsingfors Tidningar kan man inte trycka teckningar, men Topelius studerar porträttet och beskriver 16.3.1850 Johan Adamssons utseende så här:

    Det ännu unga ansigtet bär spår av liderlighet; det stripiga håret, de skygga ögonen, den uppböjda näsan, men isynnerhet wissa drag kring öfwerläppen och ögonwinklarna utmärka sig genom ett omisskänneligt uttryck af lömskhet och wildsint råhet.

    Detta ansigte innehåller en hel brottsmålshistoria; det är ett af dem, för hwilka man gärna går ur wägen, äfwen om man ej wet hwem det tillhöra

Seriemördaren Johan Adamson
Johan Knutsons teckning av Johan Adamson, cirka 1850. Seriemördaren Johan Adamson Bild: Riksarkivet Johan,Adamsson

Zacharias Topelius hade övat sig på den här karaktäristiken. I Helsingfors Tidningar publicerade han redan år 1846, alltså fyra år innan han såg Knutsons teckning, en skönlitterär följetång om “Vargen” (gavs år 2012 ut som en novell av Svenska litteratursällskapet). Där skriver han:

    Han hade ett bredt och obehagligt ansigte, hvars tjocka oformliga näsa förskaffat honom öknamnet Vargnos, eller helt enkelt Vargen. Hela karlens utseende hade något lömskt, grymt, glupskt, varglikt. Nästan af instinkt gick man ur vägen för denne man.

Syfilis och en hästspark i skallen

Johan Adamssons motbjudande ansikte fascinerar och analyseras ännu idag. Tandläkaren Raimo Juntunen har studerat Johan Knutsons porträtt av Johan Adamsson och berättat om sina rön i tidskriften Tiede i juni 2008.

Juntunen konstaterar att Johan hade en så kallad “sadelnäsa”, dvs. en näsa vars rötter är intryckta, medan framtänderna kraftigt tryckts utåt. Det här är ett symptom på syfilis.

Syfilis var vanligt i mitten av 1800-talet, och sjukdomen gick i arv. Syfilis kunde så att säga “mjuka upp hjärnan”.

När Johan Adamsson dött undersöker professor Fredrik W. Mäklin hans skalle och konstaterar att skallen är osymmetriskt sned, antagligen efter att en häst sparkat Johan i huvudet. Det är enligt Mäklin orsaken till en psykisk störning och Johans lömska läggning.

Och här har vi ju en bekväm förklaring som inte skuldbelägger någon (utom hästen): Johan blev mördare på grund av en fysisk defekt.

Lite på samma linje är folkloren om Johan Adamsson. I Marjatta Jauhiainens bok “Hollolan Lahles ja Nastolan kappelis” från år 1978 minns Hilma Jokela att Aivot hänel oli kummallisemmat kuin tavallisilla ihmisillä, hjärnan hans var konstigare än vanliga människors hjärnor.

En hanterlig förklaring till besinnigslöst våld också det. Man vill så gärna, då som nu, avskriva våld som en sjukdom, inte ett samhälleligt tillstånd.

I slutet av 1800-talet var det inte bara formen på skallen som ansågs leda till brottslighet, utan också vänsterhänta människor hade en större risk att bli kriminella än högerhänta. Den här teorin stod kriminalantropologins skapare, läkaren Cesare Lombroso, för.

Så långt det för människonaturen ens är möjligt verkar det som om Johan Adamsson saknar samvete och förmåga att i moraliska frågor skilja gott från ont― Fredrik Konstantin Kruskopf, specialläkare
Ida Lindströms målning från 2015 av Johan Adamsson finns på Tullmuseet
Johan Adamsson är inte helt bortglömd. Ida Lindströms målning av Johan Knutsons litografi av Adamsson finns på Tullmuséet på Sveaborg, i samma byggnad, Kurtinen Hamilton-Polhem, där man tror att Johan torterades. Man kan förresten ännu stöta på Johan i Tullmuseet. Enligt flera vittnen svävar hans osaliga ande där. Han misstänks också för att ha söndrat kärl i köket. Ida Lindströms målning från 2015 av Johan Adamsson finns på Tullmuseet Bild: Sanni Yli-Ojanperä / Tullmuséet och Ida Lindström Johan,Adamsson

En värdelös uppfostran

I vintertinget i Heinola år 1850 får Johan frågan om han drivs av en njutning att döda och se blod? Han svarar att det speciellt under flykten pyrt en “sisäinen kauheus”, en inre förskräckelse i hans huvud.

Och i fängelset i Tavastehus, där Johan sitter mellan tingen, gör läkaren Fredrik Konstantin Kruskopf en sinnesundersökning av honom.

    Vad gäller Johan Adamssons förståelse av och uppfattning om vardagliga och materiella ting, hittar jag ingenting som skulle antyda ens den minsta störning i hans förståndsgåvor.

    Däremot lyser det redan i hans ögon att han saknar full förståelse för allt som har att göra med religion, moral och sedlighet.

    Bristen härstammar från en mycket värdelös uppfostran. Så långt det för människonaturen ens är möjligt verkar det som om Johan Adamsson saknar samvete och förmåga att i moraliska frågor skilja gott från ont. Denna förmåga höjer - icke mindre än tänkandet överlag - människan ovanför djuren.

    Bristen visar sig som en obruten och onaturlig sinnesfrid, som han ännu efter en lång, ensam tid med möjlighet till reflektion, bevarar när hans förfärliga dåd kommer på tal.

- Han hade sociopatiska eller psykopatiska drag. Han var en isande känslokall man, säger Teemu Keskisarja.

– Men vad berodde det här på? Han hade en verkligt hemsk barndom, som kan mäta sig med vilken av dagens internationella seriemördares barndom som helst. Han misshandlades och odugligförklarades, han var arbetsplatsmobbad, alltid den sämsta drängen, han hade alkoholproblem.

- Så han hade ett eländigt liv. Men å andra sidan, det hade tusentals andra drängar och pigor också. Varför var det just han som blev historiens värsta seriemördare, frågar Teemu Keskisarja.

Teckning av fånge. Kan vara Johan adamsson
Teckning som möjligen föreställer Johan Adamsson under hans första fängelseresa, innan han blev en mördare. Teckning av fånge. Kan vara Johan adamsson Bild: Riksarkivet Johan,Adamsson

Kan man födas ond?

En film om Johan Adamsson håller på att planeras. Kari Hietalahti skriver manus och Peter Franzén ska regissera. Franzén säger i Helsingin Sanomat 31.10.2016 att han tycker att Johan Adamssons berättelse är aktuell. Teemu Keskisarja håller med.

– Vi håller fortfarande på med samma diskussion om människans psyke. Kan människan födas ond, eller är vi alla omständigheternas offer eller gunstlingar, frågar Keskisarja.

– I vilken grad är våra öden skrivna i stjärnorna, eller är det så att det är någon tillfällighet i barndomen eller ungdomen, då vi är som mest öppna för intryck, som avgör på vilken sida av gallret vi hamnar?

Vems fel?

Zacharias Topelius tyckte helt säkert att Johan Adamsson förtjänade det strängaste möjliga straffet, men han tyckte inte nödvändigtvis att Johan var skyldig till att han blev den han blev.

Topelius ansåg att man inte föds till brottsling, utan att det är samhället som formar en. Det var en radikal och väldigt obekväm syn i ett samhälle som ännu levde enligt Missgernings-Balken från år 1734, där brott ses som individens kränkning av Guds och monarkens ordning.

Sida ur Helsingfors Tidningar 08.12.1849
Sida ur Helsingfors Tidningar 08.12.1849 Bild: Nationalbibliotekets digitala samlingar Helsingfors Tidningar

Det samhälle som formade människor som Johan Adamsson var Topelius väldigt kritisk mot. I sina socialreportage i Helsingfors Tidningar skriver han att samhället tvingar de fattiga att leva i människovidriga förhållanden. Och det är de här förhållandena som föder underklassens brott. För att förhindra brott måste vi komma åt rötterna.

Hvartill tjenar det att bortrensa ogräsets brodd och qvarlemna dess rötter?― Zacharias Topelius

Epilog

Johan Adamsson glöms bort relativt tidigt. Han har aldrig kommit upp till samma status som till exempel knivjunkarna Isotalo och Rannanjärvi, fast deras brott är långtifrån lika grymma som hans.

Kanske beror det på att det finns karismatiska mördande personligheter som har mer försonande drag. De som för en kamp mellan gott och ont i sin livshistoria. I Johans historia finns ingen försoning, ingen kamp mellan gott och ont. Och uppenbarligen inga tilldragande, sympatiska drag i hans personlighet. Man klarar inte av en sådan människa i längden.




Källor

- Teemu Keskisarja: Suomen ainoa sarjamurhaaja (Siltala 2008)

- Jarmo Haapalainen: Kaksitoista murhaa viidessä viikossa, Heinolan “Pedolla” Suomen ennätys (Verbi 2007)

- Hollolan Lahles ja Nastolan kappelis (red. Marjatta Jauhiainen)(Suomalaisen kirjallisuuden seuran kansanrunousarkisto 1978)

- Notiser, artiklar och noveller i Helsingfors Tidningar och Borgå Tidning 1846-1854

- Helsingin Sanomat 31.10.2016

- Nils Erik Forsgård: “Nåd för offren, icke för bödlarna!” Zacharias Topelius och dödsstraffet (Historisk tidskrift för Finland, 3/1996)

- Zacharias Topelius: Blad ur min tänkebok (Albert Bonniers förlag 1898)

- Zacharias Topelius: Självbiografiska anteckningar (Holger Schildts förlagsaktiebolag 1922)

- Zacharias Topelius: Julen i kedjor ur novellsamlingen Julrosor

- Från Kuddnäs till Björkudden. En bildkrönika om Zachris Topelius med text ur hans skrifter och brev. Sammanställd av Paul Nyberg (Söderströms & co. förlagsaktiebolag 1938)

- Paul Nyberg: Zachris Topelius (Söderströms & co. förlagsaktiebolag 1949)

- Zacharias Topelius: Noveller (sls 2012)

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje