Hoppa till huvudinnehåll

Kolumn: Musiken bör kunna användas av vem som helst - till och med av Trump

Grafik. Till vänster syns Mick Jagger. Till höger syns redaktör Anna Lillkung.
Musikjournalisten Anna Lillkung skriver om musiker som motsätter sig att politiska meningsmotståndare använder sig av deras musik. Ska musiker kunna styra över hur deras låtar används? Grafik. Till vänster syns Mick Jagger. Till höger syns redaktör Anna Lillkung. Bild: Collage: EPA / Yle The Rolling Stones,Mick Jagger,anna lillkung

Många artister motsätter sig att deras musik används i politiska sammanhang, nu senast Rolling Stones. Men med tanke på hur svårt det är att begränsa konst borde vi acceptera att musiken lever fritt också bland politikerna.

“You can’t always get what you want”.

Den klassiska låten av Rolling Stones har under den senaste tiden skapat rubriker. Detta efter att rockbandet meddelat att de ska ta ytterligare steg för att få USA:s president Donald Trump att sluta använda den i sin politiska kampanj.

Trump använde låten redan i presidentvalskampanjen 2016, trots att Rolling Stones invände mot det. Under sitt senaste stora kampanjmöte i Tulsa spelades den igen.

Det blev droppen för Mick Jagger och Keith Richards, som nu gått vidare med ärendet för att få Trump att sluta använda musiken, genom juridiska åtgärder.

Trumpsupportrar viftar med en jätteflagga med presidentens bild.
Trumps kampanj har spelat Rolling Stones-låten “You can’t always get what you want” både under presidentvalskampanjen 2016 och på ett stort kampanjmöte i Tulsa, Oklahoma för några veckor sedan. Trumpsupportrar viftar med en jätteflagga med presidentens bild. Bild: AFP/Lehtikuva/Seth Herald USA,Donald Trump,Tulsa

Liknande fall i Sverige

En liknande händelse utspelade sig efter förra riksdagsvalet i Sverige. Då tryckte Sverigedemokraterna upp valaffischer med texten: ”Alla vill till himlen men ingen vill dö i vårdkön”.

Den svenska rapartisten Jason “Timbuktu” Diakité, mest känd för låten Alla vill till himlen men ingen vill dö, valde då att gå till rättegång mot Sverigedemokraterna.

På bilden syns artisten Jason Diakité iklädd en grön keps sittande på en gunga.
Artisten Jason Diakité drog Sverigedemokraterna inför rätta hösten 2018. På bilden syns artisten Jason Diakité iklädd en grön keps sittande på en gunga. Bild: Yle/Catariina Salo Timbuktu (musiker),jason diakite

Diakité ansåg att Sverigedemokraternas text påminde för mycket om hans egen låttext. Han krävde partiet på en miljon kronor ”eller annat verkningsfullt belopp” i vite för brott mot upphovsrättslagen.

Diakité är en öppen meningsmotståndare till invandrarkritiska Sverigedemokraterna. Därför är det rimligt att han inte vill associeras med deras politik. Det går heller inte att bortse från att det finns en tydlig koppling mellan Timbuktus låt och SD:s affischtext.

Det kan vara både jobbigt och obehagligt när någon använder ens konst - något som man skapat och som kan ha en väldigt personlig innebörd - i ett sammanhang som man är strängt emot.

Diakité förlorade ändå i rätten, med hänvisning till att hans textrader inte var tillräckligt originella för att kunna skyddas av upphovsrättslagen. Det är knappast förvånande med tanke på att både Thåström och Ewa Roos skrivit liknande låttexter, utan att någon reagerat på likheterna.

Det hela ställer dock en större fråga kring hur musik och låttexter får användas av politiker - och i förlängningen alla andra.

Musik viktig i amerikanska kampanjer

Musik brukar inte spela en så stor roll i politiska kampanjer i Finland eller Sverige.

Även om politiker, liksom Matti Vanhanen och Pekka Haavisto, haft egna kampanjlåtar och -konserter, associerar jag varken finska partier eller politiker med musik. I Sverige bör politiker fråga artisterna i fråga om de vill använda deras musik.

I amerikanska politik är musiken däremot viktig, med kända exempel som när Ronald Reagan, något felaktigt, använde den USA-kritiska Born in the USA i presidentkampanjen 1984.

Ronald Reagan
Ronald Reagan och hans kampanjmedarbetare trodde att Bruce Springsteens låt "Born in the USA" var patriotisk när den i själva verket riktade kritik mot hur veteraner från Vietnamkriget behandlades när de återvände till USA. Ronald Reagan Bild: EPA / Ronald Reagan Presidential Library Ronald Reagan

När demokraternas primärval ännu pågick i vintras hade kandidaterna också officiella spellistor som speglade deras politik.

Elizabeth Warren körde på kvinnodominerad och kraftfull feelgood-musik à la Aretha Franklins Respect. Den folkkäre Bernie Sanders profilerade sig istället med mer alternativ musik, med huvudlåten Power to the People som belyste hans anti-etablissemangperspektiv.

Vill inte utnyttjas politiskt

Men i en alltmer polariserad politisk värld återstår frågan vad som händer när artister, anser att deras musik används av och associeras med politiker som de inte står bakom.

Politiker verkar sällan reflektera över detta.

När Warren anmälde att hon ställer upp som presidentkandidat spelades Dolly Partons 9’to’5. Kort därefter meddelade Parton att hon inte godkänner användningen av hennes låt i politiska sammanhang.

Warren fortsatte ändå att använda låten och Parton tog inte ärendet vidare. Andra artister har dock valt att stå på sig.

Dolly Parton med gitarr på konsertestraden.
Dolly Parton är ett annat exempel på artister som motsatt sig att politiker använder deras låtar. Dolly Parton med gitarr på konsertestraden. Bild: EPA / Pablo Gianinazzi dolly parton

I USA kan man skaffa licenser för att få använda musik i politiska kampanjer. Men upphovsmakarna kan alltid kräva att de egna låtarna exkluderas från licenserna, något som exempelvis Rolling Stones nu gjort.

Trump har tidigare också stött på patrull när han använt musik av andra artister. Queen, Rihanna och Aerosmith har bland andra krävt att Trumps stab slutar använda deras låtar.

Trump har till viss del gett med sig genom att plocka bort videor från sociala medier och inte spela viss musik i officiella sammanhang. Samtidigt har han fortsatt att spela en del låtar, utan artisternas välsignelse.

Annan konst regleras inte

När jag frågade en vän som är konstnär hur hon skulle reagera om hennes konst användes av en politiker hon avskyr svarade hon att det skulle vara skrattretande, eftersom hennes konst är så kritisk mot politiker.

Men hon tillade att som visuell konstnär har man inte mycket att säga till om. När ens konstverk väl har blivit sålt kan man inte styra i vilka forum det kommer vara och synas.

Detsamma gäller egentligen för filmer och litteratur. En författare kan sällan styra över var och när böckerna kommer citeras, utan får leva med att ens text kan dyka upp i vitt skilda sammanhang.

Ändå verkar musiker tycka att det är deras rättighet att styra över i vilka forum och i vilka syften deras musik används, trots att det också här handlar om verk som de valt att sälja.

Rihanna.
Rihanna är en av flera artister som krävt att Trumps kampanj ska sluta spela hennes musik. Rihanna. Bild: All Over Press / Splash News Rihanna

Tufft att associeras med “fel” politik

Jag kan verkligen förstå att man inte vill associeras med Trumps politik, eller bidra till hans kampanj på något sätt. När jag först hörde om Diakités tvist med Sverigedemokraterna kände jag också med passion att han borde vinna.

Det kan vara både jobbigt och obehagligt när någon använder ens konst - något som man skapat och som kan ha en väldigt personlig innebörd - i ett sammanhang som man är strängt emot.

(Jag har själv varit med om att någon använt faktaunderlag som jag lagt fram för att berättiga en motsatt åsikt till min egen, till enorm förtret.)

Ändå tycker jag inte att en politiker ska behöva be om lov för att få använda musik i sina kampanjer. Jag tror inte att man kan eller bör styra sin egen konst på det sättet.

Svåra gränsdragningar

“Man kan inte alltid få som man vill”, sjunger Jagger. Och i detta fall känns det onekligen sant.

Framför allt blir det svårt med gränsdragningarna om konst börjar regleras utifrån producentens vilja och önskemål.

Om vissa artister inte vill att deras låtar spelas på politiska jippon, ska låtarna då inte heller få spelas på politiska partiers konferenser eller fester?

På bilden syns rockbandet Rolling Stones uppträda under en konsert i Berlin år 2018. I förgrunden syns gitarristen Keith Richards iklädd svarta kläder och en färggrann bandana.
Rolling Stones verkar inte få som de vill då Trumps kampanj spelar deras musik utan lov. På bilden syns rockbandet Rolling Stones uppträda under en konsert i Berlin år 2018. I förgrunden syns gitarristen Keith Richards iklädd svarta kläder och en färggrann bandana. Bild: HAYOUNG JEON The Rolling Stones,Keith Richards,Mick Jagger

Efter ett tag börjar man kanske tycka att ens musik inte ska spelas av vissa politiska anhängare, i vissa köpcenter och radiokanaler, eller i andra kontext än de man själv kan kontrollera. Och i sådana fall borde nog musiken aldrig ha gjorts tillgänglig för allmänheten i första hand.

En konstnär ska givetvis alltid få säga att denne inte står bakom en person som använder deras konst. Jag tycker personligen också att politiker kunde respektera eventuella artisters önskemål om att inte spelas.

Men konsten borde ändå vara fri för användning, även för populisterna.

Anna Lillkung är musikjournalist och kolumnist för Svenska Yle.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje