Hoppa till huvudinnehåll

Författaren och illustratören Lena Frölander-Ulf: Karaktärerna i mina böcker kan vara mina låtsaskompisar i flera år

Lena Frölander-Ulf poserar mot en sommaräng.
Lena Frölander-Ulf debuterade 2006 med bilderboken ”Sagan om prinsessan Bulleribång” (skriven med Hannele Mikaela Taivassalo). Hennes senaste bok ”Nelson Tigertass” vann Arvid Lydecken-priset 2019 och nominerades till flera andra priser. Lena Frölander-Ulf poserar mot en sommaräng. Bild: Parad Media, grafik: Baptiste Boidin Vegas sommarpratare,Vegas sommarpratare 2020,Lena Frölander-Ulf

Hon samlar på berättelsefrön och tycker ”idéodlare” är en passande beskrivning av hennes yrke. Vegas sommarpratare Lena Frölander-Ulf försöker skapa en bra jordmån för sina böcker att växa i.

När Lena-Frölander-Ulf börjar skriva eller illustrera vet hon oftast inte hur äventyret ska sluta. Hon lutar sig mot en magkänsla som mer påminner om någonting hon drömt än om en riktig plan.

– Det är alltid en risk. Ibland blir det något och ibland inte. Jag tänker ofta att hela yrket handlar om att flyta omkring på risken att det aldrig blir något, säger Lena Frölander-Ulf.

När en karaktär dyker upp går hon omkring med den som en låtsaskompis i flera år, medan hon utforskar världen den lever i. Att skicka ut karaktären på äventyr är spännande, men också nervöst.

Lena Frölander-Ulf spelar ukulele.
Att sjunga och musicera har varit en av Lena Frölander-Ulfs stora rädslor. Lena Frölander-Ulf spelar ukulele. Bild: Privat/Lena Frölander-Ulf Vegas sommarpratare

Jobbar nästan som teaterdirektör

Arbetet med en bilderbok jämför hon skämtsamt med att det är som vara direktör för sin egen teater.

– Jag är pjäsförfattare och regissör, kostymör och scenograf och jag får planera alla karaktärerna, hur de ser ut och hur de rör sig. Det är det mest mångsidiga och crazyroliga jobb jag kan tänka mig.

Lena Frölander-Ulf vill ge sig själv och berättelsen så bra förutsättning som möjligt i början av den kreativa processen. Hon vill hålla allt tyckande och alla åsikter på avstånd.

– Jag försöker att bara ta in, vara ny och naiv inför varje intryck. Känna efter hur något känns i MIG. När får jag den där härliga känslan i magen, att någonting är precis som det ska vara?

Försöker bli så “filterlös” som möjligt

– Jag har en teori om att ju strängare jag är utåt – ju mer jag tycker och har åsikter om konst och litteratur – desto strängare riskerar jag bli mot mitt eget skapande.

Målsättningen är att inte låta rädslan begränsa henne – men det är en balansgång. Som mest rädd blir man när något betyder väldigt mycket för en.

– Det är en sådan paradox; att vara rädd kväver ens röst, både bildligt och bokstavligt. Men det är ändå på samma gång vackert när man vågar vara “filterlös” och visa sig rädd.

För Lena handlar det om att våga satsa på riktigt.

– Kanske är man egentligen allra mest rädd för sina egna ambitioner? Rädd för hur bra man skulle vilja vara. För tänk om man har visat hela världen att man försökt på riktigt, men misslyckats?

Lena Frölander-Ulf med andra skådespelare.
Med teatergruppen Tapir vågar hon både sjunga och spela ukulele på scen. Från vänster: Lena Frölander-Ulf, Jenny Lucander, Annika Sandelin och Linda Bondestam. Lena Frölander-Ulf med andra skådespelare. Bild: Privat/Lena Frölander-Ulf Vegas sommarpratare,Vegas sommarpratare 2020,Lena Frölander-Ulf

När livet känns svårt är projekten en livlina

En förutsättning för att överhuvudtaget närma sig sina målsättningar är aktivitet, att man gör något.

– Jag försöker påminna mig själv om det här varje dag. Om det inte blir så bra som jag hoppats, så överlever jag faktiskt. Gör om. Gör bättre. Men gör.

Det är lätt att skjuta upp alla skapande och påhittiga projekt när livet känns tufft.

– Själv flyr jag in i mina projekt när det verkliga livet känns svårt.

Lena Frölander-Ulf sommarpratar om att ha påhittigheten som yrke. Om att vara rädd, men ändå våga.

Hon bjuder också på sex korta berättelser som alla utspelar sig på Vilohemmet Svanen. En av berättelserna handlar om fiskedetektiven Rune Mussel.

– Du som lyssnar får gärna fundera på vad Rune hittar nere på stranden. Tänk om vi blir många som hittar på. Vilka äventyr Rune Mussel får vara med om!

Hur vill du att berättelsen om Rune Mussel ska fortsätta?

Rune Mussel står vid fönstret i sitt rum på andra våningen på Vilohemmet Svanen. Han tuggar på sitt pipskaft. Från våningen under hörs dämpade dunsar. De gamla fönsterglasen skramlar till då och då. Rune Mussel tittar ut över havet. Några små fartyg stävar på långt ute vid horisonten. En röd fiskebåt har kommit alldeles nära stranden och styr nu utåt igen i snabb takt. Himlen färgas sakta i en allt varmare kvällston. Tobaken i pipan har brunnit slut för länge sen. För flera år sen faktiskt, men att tugga på pipskaftet ger fiskedetektiv Rune Mussel en känsla av lugn. Han har tuggat särskilt ofta sen den otrevliga incidenten när storsmugglaren Gösta Gös kom undan.

Nu sitter den skurken på nån strand i Guatemala och dricker fruktdrinkar, tänker Rune Mussel och känner hur hjärtat slår lite fortare och strupen börjar snöra ihop sig. Nej, inte nu igen! Han tar ett djupt andetag, räknar: ett-två-tre, och släpper ut luften. Långsamt, så som den snälla damen på kliniken lärde honom. Efter bottenkraschen. Bubblan som sprack. Eller vad de nu kallar det. När en hederlig fiskedetektiv fått för många ruttna fjäll på händerna. När man inte vill ge upp fast man borde ha släppt taget för länge sen. Kanske gett över håven till yngre krafter, tänker den sjukpensionerade fiskedetektiven sorgset.

Han lägger ner pipan på fönsterbrädet och ser sig om efter hatten och halsduken. En promenad gör säkert gott. Komma bort från det försumpade dunsandet på nedre våningen. Jag går ner till stranden och snusar på havet, tänker Rune Mussel medan han ser den röda fiskebåten försvinna vid horisonten. Jag ska leta lite strandfynd. Och lugn och ro.

Vegas sommarpratare sänds varje vardag kl. 10:03 och 22:15. Du kan lyssna när som helst på Arenan.

Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.

MUSIK

Emmylou Harris: Going Back to Harlan
Paul Simon: Duncan
Hoedown: Poison
J.J.Cale: Mama Don’t
Shakey Graves: Roll the Bones
David Bowie: Space Oddity
Melanie: Look what they've done to my song, Ma

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje