Hoppa till huvudinnehåll

Efter flera år av våld vågade Kitty äntligen ringa 112 - då hade polisen inte tid att komma

"Jag kände mig nog ganska liten och hjälplös och värdelös, att det inte fanns någonstans att vända sig om man inte ens får hjälp då man ringer nödcentralen"

Också för polisen känns det tungt att de inte hinner rycka ut till allt

Polisen fick den 1 juli 2020 helt nya anvisningar om hur man ska reagera vid fall med våld i nära förhållanden. Tidigare fanns det inga specifika anvisningar alls för det, utan man följde samma mönster som vid andra uppdrag.

Kitty hade under flera års tid blivit utsatt för både fysiskt och psykiskt våld i sitt nära förhållande, och efter en händelse hemma en lördag kväll vågade hon till slut ringa nödcentralen.

- Första gången jag kontaktade polisen var efter en fest. Jag ringde 112 och de sade att en polis tar kontakt så fort som möjligt. Där satt jag sedan och väntade på att de skulle ta kontakt, säger Kitty.

Det räckte ändå ganska länge innan någon hörde av sig. Och det var inte en polis från Kittys hemort, utan från den större staden i närheten. Han talade bara finska.

- Polisen frågade om det ännu var “tilanne päällä” (en akut situation), men det var det inte längre. Då sade polisen att de har allvarligare saker att sköta, och att jag kunde göra en anmälan på nätet följande måndag, säger Kitty.

Så fastän Kitty äntligen hade vågat be om hjälp, rann det hela ut i ingenting.

- Jag skulle ha velat att polisen skulle ha kommit dit på plats då. Det var ju därför jag ringde efter dem.

Det kändes riktigt fruktansvärt att de inte kom, för jag hade i många år funderat på att ringa polisen, och när jag sedan väl tog steget att ringa så fick jag känslan av att de inte tyckte att det var tillräckligt allvarligt.

För Kitty verkade det som att hon borde ha varit skadad och behövt vård för att någon skulle ha dykt upp på platsen. Men hennes skador var inte så allvarliga.

- Jag kände mig nog ganska liten och hjälplös och värdelös, att det inte fanns någonstans att vända sig om man inte ens får hjälp då man ringer nödcentralen.

Polisen måste avväga vad som är akutare, vad som måste prioriteras

Kommunikationschef Mikael Appel vid polisinrättningen i Österbotten säger att polisen vid varje larmuppdrag måste avgöra varifrån man fått informationen, hur trovärdig och hur detaljerad den är.

Dessutom måste man tänka på hur många övriga uppdrag polisen har samtidigt.

Särskilt på fredag- och lördagskvällar har polisen många akuta uppdrag, så de måste avväga vad som är akutare, vad som måste prioriteras.

- Vid vissa fall kan informationen som kommer via nödcentralen vara väldigt bristfällig. Vi vet bara att det exempelvis är störande oljud i en lägenhet, men det verkar inte som att det är något värre på gång, men skulle man ha mer detaljerade uppgifter skulle man kanske göra en annan bedömning, säger Appel.

För poliserna som jobbar på fältet känns det ändå tungt att de inte hinner rycka ut till allt.

- Det är väldigt jobbigt på många sätt för alla, och också stressande att veta att man som myndighet inte räcker till och att man kanske borde göra lite mera, säger Appel.

Kändes som om en brottsanmälan inte hade haft någon betydelse

Kitty gjorde aldrig någon brottsanmälan då.

På måndagen fanns det ingen tid att tänka på någon brottsanmälan. Situationen hade lugnat ner sig, Kitty hade inga bevis och vardagen med alla rutiner tog vid.

Kitty kände att det inte skulle ha någon betydelse om hon senare skulle ha gjort någon anmälan.

- När man tar ett sådant här steg att kontakta polisen så är det just då som de faktiskt borde dyka upp. Jag förstår att de har mycket att göra på en lördag kväll, men jag tror inte det är så värst många som ringer och sedan flera dagar senare går in på nätet och håller fast vid att man vill göra en anmälan, säger Kitty.

Polisen har först nu fått anvisningar

Polisen har alldeles nyss, den 1 juli 2020, fått helt nya anvisningar om hur man ska reagera vid fall med våld i nära förhållanden. Tidigare fanns det inga specifika anvisningar alls för det, utan man följde samma mönster som vid andra uppdrag.

- Det har funnits en stor osäkerhet hur man ska gå till väga. Man har inte känt till alla processer kring vad man borde göra. Nu lyfter man fram polisens aktiva arbete, vad allt man ska ta i beaktande, och hur man ska handla även framöver, att man ska få med andra myndigheter och sätta igång hela processen från början, säger Appel.

Polisen som ringde upp Kitty gjorde alltså prioriteringen att uppdraget inte var så akut. Och Kitty gjorde ingen brottsanmälan, så processen startades aldrig.

Kitty berättade om vad som hänt för sina närmaste vänner, och hon fick också stöd. Åtminstone till en början.

- Nog fanns det ju en förväntning om att jag skulle flytta bort genast. Det är så folk tänker, att om partnern gjort så här så måste du flytta. Men då jag inte gjorde det, och det har hänt saker igen, så har en del tappat hoppet: “Nu har det hänt något igen, men hon har ju valt att vara där, så då är det så”. Det gör det hela tusen gånger värre, att omgivningen vänder ryggen till, säger Kitty.

"Samhället skuldbelägger offret"

Men Kitty flyttade inte, för hennes partner var inte alltid våldsam. Att flytta kändes som ett alltför stort beslut. Det var lättare att stanna kvar.

- Det var bara en bråkdel av tiden som det var så, och resten var helt vanligt liv. Då fungerade det och då hoppades man att det skulle hållas så, säger Kitty.

Kitty upplever att samhället och omgivningen alltför ofta skuldbelägger offret för att hen inte tar sig ur den våldsamma relationen.

- Om det skulle vara så enkelt som att bara packa ihop sina saker och sticka iväg så skulle familjevåld vara mycket mer sällsynt än vad det tyvärr är. Den som lever i en sund relation kan inte på ett när förstå den våldsspiral man hamnar i.― Kitty

Kitty visste ändå att våldet inte skulle ta slut bara genom att låta det vara. Så efter en ny incident ringde hon på nytt till polisen, men inte heller den gången hade de tid att komma till platsen.

Eftersom hon inte fått några uppenbara synliga skador av våldet gjorde hon inte heller den här gången någon brottsanmälan.

Polisen kom först då hon skadats allvarligt

Det var först efter ännu en händelse då Kitty blev så skadad att både läkare och polis kom hem till dem, som det slutligen ledde till en lösning.

Fast polisen var ganska brysk i sin ton.

- De har väl sett så mycket familjevåld i sitt jobb att de helst önskar att alla skulle förstå att bara fara därifrån. Han verkade irriterad över att jag var kvar i förhållandet, säger Kitty.

- Jag kan tänka mig att det uppstår en viss frustration då man ständigt återkommer till samma ställen, och kanske vissa poliser reagerar på ett sätt som de inte borde. Det är ju helt fel att börja skälla ut ett offer då man kommer på ett uppdrag. Polisen, tjänstemän, ska alltid vara objektiva i bedömning av sina fall, oberoende vad det är fråga om, säger Appel.

Polisen ska bli bättre på att hantera fall med våld i nära förhållanden

Polisen stöter dagligen på familjevåld. Under 2019 hade polisen nästan 22 000 larmuppdrag som gällde våld i nära förhållanden i hela Finland, eller i medeltal 60 per dag.

Dessutom görs det cirka 11 000 brottsanmälningar om våld i nära förhållanden, alltså 30 per dag.

Mikael Appel uppger att utbildning ska hjälpa polisen att bättre hantera fall med våld i nära förhållanden.

- De här sakerna har i polisutbildningen inte lyfts fram tillräckligt för att poliser ska förstå vad familjevåld beror på, vilka de bakomliggande faktorerna är och hur man ska hantera fallen. Tillsammans med den nya anvisningen är det här någonting som garanterat kommer att åtgärdas i utbildningen och i fortbildning under de närmaste åren, säger Appel.

En brottsanmälan skulle ha lett till ett uppdrag för polisen att utreda

Kitty önskar att polisen skulle ha kommit på plats redan den första gången hon ringde till nödcentralen. Då skulle våldsspiralen ha kunnat brytas redan tidigare.

- Eller att någon ens skulle ha ringt upp någon dag senare, och sagt att de kommer hem och kollar läget, och diskuterar med båda. Krävs det faktiskt en brottsanmälan för att de ska göra så, undrar Kitty.

Nej, polisen ringer inte upp i efterhand om det gäller ett larmuppdrag, förklarar Mikael Appel. Han poängterar att larmuppdrag och brottsanmälningar är två väldigt olika processer.

- Då det gäller larmuppdrag via nödcentralen så tar man antingen hand om det genast, eller så prioriterar man bort det och sköter inte om det, säger Appel.

I det här fallet borde Kitty ha gjort en brottsanmälan. Då skulle fallet ha registrerats och därmed blivit ett uppdrag som någon polis tilldelats att utreda.

- Då kan polisen ringa upp personen som gjort anmälningen och be om tilläggsuppgifter, säger Appel.

Fastän det heter att man nog får hjälp bara man ber om det, bara man gör en anmälan, så säger Kitty att det inte är så enkelt i praktiken.

Det är klart att det går att ta kontakt med socialen själv, det går att göra brottsanmälan själv eller kontakta Brottsofferjouren. Men då ska man orka, det är ett stort steg och man måste själv ta reda på vad som finns.

Efterlyser enkel guide och mer stöd av omgivningen

Kitty kände igen sig i Sandra, som i en intervju för Svenska Yle berättade hur hon lämnat sin våldsamma man, och som hade velat få mer stöd och hjälp på vägen.

Kitty efterlyser tre saker. Dels borde det finnas en enkel guide på kommunens webbplats, där det klart står vad den som behöver hjälp ska göra, och den informationen ska gälla både den som utsatts för våldet och förövaren.

Dels önskar hon att det skulle talas mera öppet om våld i nära förhållanden.

- Det är så tabubelagt. Det känns som att det i Finland är så normalt med familjevåld, att det hör till. “Det finns vissa som är våldsamma, men det är så som det funkar”, och det accepterar man, säger Kitty.

Flera av Kittys vänner stödde henne. Däremot tror hon att ingen av partnerns bekanta tog kontakt med hen för att fråga vad hen riktigt höll på med.

Ingen granne frågade heller vad som skedde hos Kitty, och ingen ringde polisen.

- Då kanske polisen skulle ha kommit på plats, om någon annan varit orolig. Polisen skulle behöva dyka upp för att kolla läget, säger Kitty.

Dessutom önskar Kitty att omgivningen skulle stödja dem som drabbats av våld i nära relationer.

- Ett starkt nätverk, uppmuntran och välvilja är vad som behövs för att man ska kunna ta sig ur situationer eller skaffa hjälp. Döm inte offret! Om du inte vet vad du ska säga så säg inget alls. Dömande kommentarer kan vara den sista droppen som eliminerar det sista självvärdet man har, för en person vars psyke är sargat och vars självkänsla är i botten, säger Kitty.

Om intervjun med Kitty

I samband med intervjun har Yle tagit del av polisrapporter, brottsanmälningen, dokumentation av skador och utlåtanden av socialmyndigheter.

Redaktören har intervjuat Kitty personligen. Kitty är ett fingerat namn för att inga personer ska kunna kännas igen. Bilderna i artikeln föreställer inte kvinnan som artikeln handlar om.

Bilder: Arash Matin / Yle

Hjälp för den utsatta:
Nollinjen - Nollalinja
Kvinnolinjen - Naistenlinja
Brottsofferjouren i Finland
Utsatt Online
Varningstecken, exempel på verbal och psykisk misshandel (rikssvensk sida)

Hjälp för den som vill bli av med sitt våldsamma beteende:
Miessakit - Lyömätön linja