Hoppa till huvudinnehåll

Efter många år i landseliten sågar Erik Back nivån i sin egen gren – hans satsning som friidrottare kan vara på väg mot slutet: "Skulle gärna kasta spikskorna i skräpkorgen just nu"

Erik Back inför en GP-tävling i Lahtis 2020.
Erik Back har inte fått till det som han hade hoppats i sommar. Erik Back inför en GP-tävling i Lahtis 2020. Bild: Yle/Mats Ahlnäs Erik Back

Han är kritisk mot sina resultat, sin form och sin gren. Vid årsskiftet står Erik Back dessutom vid ett vägskäl – och en hel del talar för att han inte kan kombinera steget ut i arbetslivet med en heltidssatsning. "Det blir en fråga om hur länge man orkar slå huvudet i väggen", säger han till Yle Sporten.

Erik Back går i mål på herrarnas 400 meter, lägger sig raklång på marken och flämtar tungt. Han är kritisk mot sina 48,61 i GP-tävlingen i Lahtis och känslan i kroppen.

I torsdags följde han upp med att springa ett till banvarv i HIFK:s egen tävling på Djurgårdens sportplan i Helsingfors. Klockan stannade på 48,53.

– Om jag plågar mig riktigt ordentligt nu så kanske det börjar lossna. Jag får hoppas på det. Efter det andra loppet känns det lite positivt.

Hur känns formen?

– Oroväckande. Trots allt ser det inte bra ut och det känns nästan som att jag inte skulle vilja springa så mycket mer. Precis just nu skulle jag gärna slänga spikskorna i skräpkorgen.

Back studerar vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors och till julen ska han vara klar med studierna. Sedan 2016 har han varit företagare vid sidan av studierna och idrotten, och efter jul kallar arbetslivet.

Erik Back inför en GP-tävling i Lahtis 2020.
Erik Back slutade trea i onsdagens GP-tävling. Erik Back inför en GP-tävling i Lahtis 2020. Bild: Yle/Mats Ahlnäs Erik Back

Samtidigt förändras hans förutsättningar. Det blir svårt att kombinera idrotten och arbetslivet.

– Om inget under inträffar så är det här troligen min sista säsong, men jag vill inte slå fast det här och nu. Antagligen lär jag fatta ett beslut efter årsskiftet.

"Nivån är dålig"

Hungern för löpningen finns fortfarande kvar, men hans nuvarande nivå räcker inte för att idrotta på heltid.

Vad kan få dig att fortsätta?

– Om jag uppnår mina mål i år. I fjol var det också tufft, men nytt rekord i landskampen mot Sverige motiverade mig jättemycket. Guldet i inomhus-FM i vintras gav också en skjuts framåt.

– Jag behöver en bättre säsong och utomhus-FM är det enda som jag inte har vunnit i Finland. Jag skulle vilja ta hem ett guld innan jag avslutar karriären. Men om jag springer de här tiderna så blir det svårt att ta upp träningen och satsa vidare.

Erik Back under inne-FM 2020.
I vintras tog Erik Back guld på inne-FM. Erik Back under inne-FM 2020. Bild: SUL/Anssi Mäkinen Erik Back

”De här tiderna” är banvarv på drygt 48 sekunder. Backs rekord från landskampen förra året är 47,64.

– Tyvärr klarar man sig ganska bra i Finland med de resultaten. Det är oroväckande, men det är ingen nyhet. Nivån på 400 meter är dålig.

"Hur länge orkar man slå huvudet i väggen"

Back konstaterar att det är roligt att få tävla på 400 meter i en inhemsk GP-tävling.

– Det var första gången för mig. Arrangörerna hade plockat in en C-kategori för 400 meter. Vi är inte så uppskattade i det här landet – men vi är inte så bra heller. Alla i grenen vet att vi borde bli bättre.

Två finländare har varit under 48 sekunder i år. GIF-löparen Filiph Johansson innehar årsbästat med 47,89.

– Jag kan ärligt säga att jag var glad när han sprang den tiden.

Det blir en fråga om hur länge man orkar slå huvudet i väggen och när det är dags att lägga av. Jag vill inte stå här om ett år och löpa på 48,5. Jag ser ingen poäng med det

Enligt Back är det ändå en tid som borde vara vardagsmat.

– 46 sekunder är ingen kanontid. Det borde vara realistiskt för mig med tanke på hur länge jag har tränat och hur många år jag har sprungit på 48 sekunder.

Här kan man notera att det finska rekordet snart har 48 år på nacken. Markku Kukkuahos 45,49 lär överleva ett tag till.

– Det blir en fråga om hur länge man orkar slå huvudet i väggen och när det är dags att lägga av. Jag vill inte stå här om ett år och löpa på 48,5. Jag ser ingen poäng med det.

Om du lägger av, vad kommer du att sakna mest?

– Känslan på morgonen när man vet att det är 400 meter på kvällen. Det är skrämmande. Jag vet inte hur det känns att gå ut i krig, men förhoppningsvis är det så nära som jag kommer.

– Det är hemskt, men när det går bra är känslan fantastisk. Den euforiska glädjen får jag knappast från något annat i livet som är lagligt. Man är glad i en vecka efter loppet.

Problem med baklåret

Back har tillhört landseliten på 400 meter sedan 2013 och sprungit samtliga FM-finaler. Många gånger har han gått i mål som fyra och han väntar fortfarande på en fullträff.

I vintras var han på utbyte i Storbritannien och fick träna med bättre löpare. Han är nöjd med vintern, men i mars åkte han hem på grund av coronapandemin.

Sedan dess har problemen hopat sig. En baklårsskada tvingade Back till en fem veckor lång paus från träning med spikskor.

– Och nu är något helt klart fel. Det går långsamt.

Vilken medicin biter på det nu?

– Nu finns det inte så mycket att göra. Tur att det inte är så mycket kvar av sommaren.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport