Hoppa till huvudinnehåll

Jordbrukare till största del positiva till nya klimatvägskartan – "vem ska stå för kostnaderna?"

En traktor drar en såmaskin på en åker.
Enligt jordbrukets klimatvägkarta är nyckeln till minskade utsläpp inom jordbruket att man satsar på resurseffektiv åkeranvändning. En traktor drar en såmaskin på en åker. Bild: Kalle Niskala / Yle traktorer,lantbruk,jordbruksproduktion,jordbruk,havre,åker,såningsmaskiner

Klimatvägkartan ska betrakta hur jordbrukssektorn kan minska sin klimatpåverkan under kommande decennier genom ökad resurseffektivitet och utan att behöva minska på produktionen.

Enligt klimatvägkartan kan man minska växthusgasutsläppen inom jordbruket med nästan 30 procent fram till år 2035, och med cirka 40 procent fram till år 2050. Och det här skulle man alltså kunna göra utan att behöva minska på produktionen.

Klimatvägkartan har gjorts upp av Naturresursinstitutet Luke på uppdrag av Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK och Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC.

Thomas Lindroth som är jordbrukare i Kimito tycker att det är bra att klimatvägkartan tar med jordbrukarna i projektet.

– Nu har vi äntligen något som odlarkåren och forskarna gjort tillsammans. Vi blir inte pålagda en massa saker som vi inte själv har fått ta del av, utan den här gången får jordbrukarna vara med i det, säger Lindroth.

En blond man med randig t-skjorta ser in i kameran.
Thomas Lindroth tycker att många av förslagen på åtgärder i klimatvägkartan är genomförbara. En blond man med randig t-skjorta ser in i kameran. Bild: Andrea Wiklund/Yle jordbrukare,Thomas Lindroth

Anders Abrahamsson som är grönsaksodlare i Kimito tycker det är bra att man tänker på klimatpåverkan inom jordbruket, men han är fundersam över om åtgärderna i klimatvägkartan kan genomföras i sin helhet.

– Det är så väldigt stora saker som man måste ändra på. Jag hoppas att det lyckas, men är nog lite skeptisk till om det här är ett projekt där mycket pengar går åt utan att ge några konkreta resultat. Det skulle vara synd om det blev så, säger Abrahamsson.

Han berömmer klimatvägkartan för att projektet försöker minska på utsläppen, men inte nå ett nolläge.

– Det är bra att man inser från första början att jordbruket aldrig kan vara helt utsläppsfritt, utan att man i stället försöker nå ett visst procenttal. Det är ett välkommet tankesätt.

Nyckelfaktorn ligger i att minska utsläppen från jorden

Jordbrukets klimatvägkarta grundar sig på antagandet att den totala efterfrågan på i Finland producerade livsmedel och jordbruksprodukter inte betydligt ändrar fram till år 2035.

Man betonar att nyckelfaktorn i jordbrukets kamp mot klimatuppvärmningen är att satsa på resurseffektiv användning av åkrarna. Det är nämligen så att 75 procent av jordbrukets utsläpp kommer från marken.

Denna tankegång väcker funderingar hos Lindroth.

– Vi kan ju fundera på om det är rätt att lägga utsläppen av all den mat som konsumenterna äter på jordbruket.

Minska torvjordarnas utsläpp, binda kol och producera biogas

Åtgärderna för att minska på utsläppen delas i rapporten in i tre områden.

Det första är att man minskar torvjordarnas utsläpp, till exempel genom att sluta odla ettåriga växter eller genom att förbättra dräneringen. Torvjordar står för cirka 60 procent av det finländska jordbrukets växthusgasutsläpp.

Det andra är att man effektiverar kolbindningen i mineraljordar och att man till exempel odlar mera ärter och bondbönor som binder kol.

Lindroth tycker att man absolut ska satsa på att odla ärter och bondbönor, som i tillägg till deras kolbindande egenskaper också är nyttiga på andra sätt.

Enligt Lindroth är det viktigt att man i Finland har egen växtproteinproduktion för att producera föda för djurproduktionen och delvis också mat för människorna.

– För miljön är det viktigt att vi minskar på importen av brasiliansk soja som på inget vis kan ses som miljövänlig från produktions- och transportsynvinkel, säger Lindroth.

Också Anders Abrahamsson betonar att odling av ärter och bondbönor är viktigt också på grund av flera andra faktorer än bara kolbindningen.

– De är symbiotiska växter som främjar bland annat markbiologi.

En man med keps står framför en åker och ser in i kameran.
Grönsaksodlaren Anders Abrahamsson tycker att många av förslagen i klimatvägkartan är bra, men han är fundersam över vem som ska stå för projektets kostnader. En man med keps står framför en åker och ser in i kameran. Bild: Andrea Wiklund/Yle jordbrukare,jordbruk,anders abrahamsson

Abrahamsson lyfter fram att ärter och bönor trots sin kolbindande funktion också är problematiska eftersom de inte så ofta kan odlas samtidigt på samma åker.

– Ärter och bönor binder kol då du odlar dem, men du kan bara odla vart femte år och ha endera ärter eller bönor eftersom de har liknande sjukdomar.

Det tredje området handlar om energiproduktion. Klimatvägkartan föreslår att man inom jordbrukssektorn ska öka biogasproduktionen och att man i större utsträckning ska utnyttja solenergi på gårdarna.

Lindroth tycker att förslaget är genomförbart.

– Biogas kan vi utan vidare producera. Men distributionsnätet behöver utvecklas väldigt mycket för att man ska kunna använda biogasen från jordbruken för transport och liknande i samhället, säger Lindroth.

Abrahamsson tycker att man vid gårdar ska utnyttja solenergi om man har möjlighet till det. Han tycker att produktionen av biogas är bra för att den ger omsättning för gräsproduktionen.

Han lyfter fram att problematiken med biogasproduktionen främst handlar om resurser.

– Kostnaderna är skyhöga när man ska investera i biogasanläggningar.

En ytterligare utmaning är också att allmänheten ofta är skeptisk till projekt som handlar om förnybar energi.

– Det är lätt att önska sig att man har förnybar energi, men samtidigt ska den inte få synas eller höras, så det måste man ta i beaktande när man går vidare med projektet, säger Abrahamsson.

Finansiering den största utmaningen

Lindroth upplever att klimatvägkartan från jordbrukarnas perspektiv inte direkt skapar några större utmaningar.

– Vi har ju delvis redan varit på väg mot det här. I de senaste programperioderna har miljön haft en viktig roll, men nu handlar det ju om en helt annan infallsvinkel då vi pratar om att minska utsläppen jämfört med att till exempel skydda vattendragen.

Kokta bondbönor på en tallrik.
I klimatvägkartan föreslås att man ska odla mera ärter och bondbönor för att binda kol i jorden. Kokta bondbönor på en tallrik. Bild: Yle/Public domain/Richard W.M. Jones bondböna,Bondböna,Ärtväxter,kokning (matlagning)

Lindroth betonar att man behöver ändra på många tankesätt inom odlarkåren för att få klimatvägkartans mål att fungera.

– Den största utmaningen kommer nog vara att vi har ekonomi som tillåter att vi kan göra allt det här nya.

Också Abrahamsson lyfter fram finansiering som den största frågan.

– Ska projektet bekostas med skattemedel, eller är det slutkunden som betalar genom att åtgärderna som föreslås syns i matpriserna, eller är det jordbrukarna som ska stå för kostnaderna?

Han tror att ett samarbete mellan bönder och gårdar skulle underlätta genomförandet av åtgärderna i klimatvägkartan, men betonar att det då skulle krävas förändring i EU-lagstiftningen.

– Till exempel är det svårt att odla gemensamt i samma skifte eftersom EU-byråkratin gör det onödigt svårt. Det krävs mycket pappersarbete innan två bönder kan odla på samma åker, säger Abrahamsson.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland