Rikhard Husu
Yle
Länge var det osäkert om det första EU-toppmötet sedan coronakrisen alls skulle resultera i något. Men då mötet gick in på sin fjärde dag började en kompromiss verka allt mer sannolik, skriver Svenska Yles Europakorrespondent Rikhard Husu.
Man kan inte med bästa vilja säga att EU-toppmötet visade upp EU-ledarnas bästa sidor. Budgetförhandlingar har sällan en förädlande effekt på människor.
Dessutom var utgångsläget inför veckoslutets toppmöte synnerligen knepigt.
Utöver EU-budgeten som hade varit en svår nöt att knäcka även utan en global pandemi var man nu också tvungen att ta ställning till ett nytt, jättelikt återhämtningsinstrument.
Dragkampen och återhämtningsfondens storlek och sammansättning blottlade en traditionell motsättning mellan fiskalt strama nordeuropeiska länder och sydeuropeiska länder som Italien och Spanien som vill se mer ekonomisk integration inom unionen.
Upplägget är bekant från eurokrisen då relationen mellan enskilda länder tänjdes till bristningsgränsen. Risken för ett sammanbrott var överhängande under stora delar av mötet.
I bästa fall kan kan EU-länderna gå stärkta ur coronakrisen
Ett faktum var ändå att medlemsländerna lyckades ta sig samman och enas om en kompromiss, det svåra utgångsläget till trots.
Att så var fallet kan härledas till Angela Merkels och Emmanuel Macrons beslut att förorda inrättandet av en återhämtningsfond inom EU.
Initiativet har setts som historiskt eftersom Tyskland för första gången tog ställning för en lösning som bygger på gemensam skuldtagning för att finansiera direkta bidrag till krisdrabbade länder.
Den sparsamma fyran - Nederländerna, Österrike, Sverige och Danmark - höll länge fast vid kravet att stödet ur fonden ska delas ut i form av lån istället för bidrag.
Någonting för alla
Men det var klart att de frugala länderna skulle tvingas backa i fråga om sina krav för att fonden skulle bli verklighet.
Kompromissen om återhämtningsfonden ger något åt alla läger: Länder som Italien och Spanien får bidrag medan den sparsamma fyran och Finland kan hänvisa till att man lyckas förhandla ned andelen direkta bidrag.
Kompromissen om EU:s långtidsbudget för åren 2021-2027 garanterar i sin tur de sammanhållningsbidrag som är livsviktiga för många östeuropeiska medlemsländer.
Samtidigt finns också ett uppfordrande element i EU-budgeten och återhämtningsfonden: för att tilldelas pengar måste medlemsländerna leva upp till EU:s målsättningar vad exempelvis klimatutsläpp och rättsstatlighet beträffar.
Optimisterna ser EU-budgeten och återhämtningsfonden som ett redskap för att förnya och modernisera den europeiska ekonomin. I bästa fall kan kan EU-länderna komma stärkta ur coronakrisen.
Men det är också möjligt att coronaläget förvärras i Europa med nya restriktioner och nedstängningar. Då kan EU stå inför fler tuffa beslut och svåra förhandlingar.
20:53: Stycket om den sparsamma fyran har ändrats. Gruppen förespråkade givetvis lån istället för bidrag, inte det omvända.
