Hoppa till huvudinnehåll

Norrena & Frantz: Hur viktig är fysisk beröring för dig?

Fme personer, alla med ryggen mot kameran, står på rad och håller om varandra
Fme personer, alla med ryggen mot kameran, står på rad och håller om varandra Bild: Mostphotos/ Aleksandr Davydov vänner,beröring,Kram

Jag har alltid ansett mig vare en person som ogillar onödig fysisk beröring.

Jag är helt enkelt ingen kramig människa, och det här har mina vänner blivit så vana vid att de ofta säger "nu får du Eva en kram fast du inte är en kramare" när vi ses.

Och då kramar jag förstås glatt tillbaka, men för min del hade vi gott kunnat nöja oss med att vinka.

Mina barn och min man kramar jag förstås varje dag, just den fysiska kontakten är livsviktig. Men den har också räckt för mig.

Men nu är jag inte riktigt lika säker längre

De senaste månaderna har ju fysisk beröring varit någonting man ska vara ytterst sparsam med.

Till en början tyckte jag det var ganska praktiskt. Om jag träffade en bekant behövde jag inte fundera på om vi skulle kramas, kindpussas eller skaka hand.

Istället stannade vi upp på säkert avstånd från varandra, vinkade lite och hojtade "Hej vad kul att ses, hur går det?"

Perfekt! Klart och tydligt! Hygieniskt och trevligt!

Det påstods någonstans att vi finländare har haft relativt lätt för att hålla avstånd under coronamånaderna, eftersom det hängivna kramandet och kindpussandet inte är en självskriven del av vårt (nyktra) umgänge.

I andra länder har man ju rent av byggt kramtunnlar av plast så människor ska få omfamna varandra utan att behöva vara rädda för smitta.

Att leva utan kramar på obestämd framtid var en helt orimlig tanke.

Nu efter några månader av säkerhetsavstånd och intensiv handtvätt börjar jag känna en märklig längtan.

Det skulle faktiskt vara ganska mysigt att krama om släktingar och vänner när vi ses efter en lång paus.

Känna den andras värme och doft och klämma till lite grann. Där är du ju. Och här är jag.

Tacksamt ta emot omfamningarna mina vänner ger mig fast de tror jag inte vill ha dem.

Kindpussarna saknar jag inte, de har alltid gjort mig förlägen. Och att skaka hand känns ju nästan otäckt numera. Kan vi göra en "pylly vasten pyllyä pump-pump" istället? Känns fräschare.

Men kramarna, de fattas mig! Vem hade trott det?

Tänk att coronan gjorde mig till en kramare!

I veckans avsnitt av Norrena & Frantz ska vi prata om just beröring.

Hur viktigt är det med fysisk beröring för dig?

Är du den som kramar bara de allra närmaste eller den som gärna tar hela världen i din famn?

Saknar du fysisk beröring? Skulle du önska dig mera sådan? Eller kanske mindre?

Vem vidrör du under en vanlig dag? Familjen? Arbetskamraterna? Vännerna? Hurdan beröring är det fråga om?

Har din syn på beröring förändrats under de senaste månaderna?

Som alltid kan du svara anonymt via formuläret, ditt svar kan komma att läsas upp i podden eller publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi.

Hur förhåller du dig till fysisk berörig?

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP