Hoppa till huvudinnehåll

Vill lagstiftarna tömma stugägarnas plånböcker med sopavgifter? 12 frågor och svar om sophanteringen på stugan

En påse med sopor på en gräsmatta.
En påse med sopor på en gräsmatta. Bild: yle/ Patrik Schauman hushållssopor

Många bryter mot avfallslagen på sommarstugan. Lagen ses som byråkratisk och oändamålsenlig. Myndigheternas motdrag är att planera en ännu mer omfattande avfallslag.

För en vecka sedan publicerade svenska.yle.fi ett par artiklar om hushållsavfall från sommarstugor.

Den ena handlar om att avfallet från sommarstugan inte får köras hem. Den fick på en vecka över sextio ofta kritiska kommentarer.

Den andra artikeln berättar att Vasaregionen tills vidare tillåter att stugsoporna transporteras hem trots att det är mot lagen. Där är missnöjet mindre.

Den avfallslag som gäller i dag trädde i kraft 2012. Många tycker den är för byråkratisk och till exempel Vasaregionen följer den ännu inte ens.

Men på ritbordet finns redan ett förslag till en ny lag som är tänkt att träda i kraft i början av nästa år.

Planen är att alla stugägare ska börja betala en avgift för hanteringen av soporna från stugan. Systemet har redan tagits i bruk i stora delar av landet.

1. Varför är det mot lagen att slänga stugans sopor i hemmets sopkärl?

Ur många stugägares synvinkel är det ändå här skon klämmer. I praktiken måste man då betala för sophanteringen både hemma och på stugan, trots att man bara kan producera avfall på ett ställe i taget.

Varför får man då inte slänga alla sina sopor i hemkommunens sopkärl, om man betalar för sophämtning tolv månader i året?

Är man en månad på stugan kan man inte utnyttja en månads sophämtning som man redan betalar för hemma, och måste betala för flera månaders sophämtning på stugan trots att man bara är där en månad.

Orsaken är att lagen i Finland utgår från att varje kommun är ansvarig för att ta hand om de sopor som uppkommer i kommunen.

Det kostar pengar. De pengarna ska kommunen samla in med sophanteringsavgiften.

- Kommunen får inte börja subventionera sophanteringen. Därför måste sommarstugeägarna själva betala en avgift för det avfall de orsakar. Avgiften borde i stort sett motsvara de kostnader som kommunen har för att ta hand om avfallet. Ofta rör det sig om cirka tio euro per månad, säger Marko Nurmikolu, jurist vid Kommunförbundet.

2. Är det egentliga målet att samla in pengar?

Alla köper inte förklaringen att sommarstugekommunen behöver pengarna för att ta hand om stugornas sopor.

För personer som vistas kort tid på stugan kan systemet kännas oändamålsenligt, dyrt och byråkratiskt. Många tycker att det hela luktar penninginsamling.

De frågar sig varför de inte får använda den tolfte månaden som de har betalat för i hemkommunen.

- Jag förstår att det känns konstigt att man på hemorten måste betala för sophanteringen också när man inte använder den. I de flesta fall går det inte att backa sophämtningen under bara en månad. De som bor i enfamiljshus kan ofta annullera sophämtningen för längre tider, men systemet är otympligt och delvis orättvist, medger Marko Nurmikolu.

- I en ideal värld kunde man betala en avgift och sedan bara uppge vid vilken fastighet man producerar avfall vid olika tidpunkter. Men ett sådant system klarar vi inte för tillfället av att arrangera.

Nurmikolu påminner om att det finns många fritidshus som används året om. För stugor som används mindre finns det i regel alternativ.

- Ofta kan man sluta ett avtal för sophanteringen på sommarstugekommunen för bara en del av året. I de flesta fall är minimitiden för ett avtal tre månader. Om man i huvudsak använder stugan under fyra månader på sommaren gör man sitt avtal för den perioden och meddelar att fastigheten inte är i bruk under resten av året. Då hämtar inte stugkommunen sopor under det övriga året och har inte heller utgifter för den tiden.

Reglerna är de samma oberoende av hur många hus man äger.

- Om man har tio stugor runt om i Finland plus ett enfamiljshus kan man inte samla avfallet från stugorna och föra hem det. Det är också mot EU:s regler. Avfallet måste tas om hand i sommarstugekommunen, säger Nurmikolu.

3. Vad ändras i den nya lagen?

Tills vidare är det oklart hur den nya lagen slutligen kommer att se ut.

Det förslag som olika instanser hittills har fått kommentera utgår ändå från att kommunen skall få ansvar för att samla in soporna från fastigheterna.

I den nuvarande lagen är det fastighetsägarna som har ansvaret för att anlita ett sophanteringsbolag som samlar in soporna från fastigheterna och för dem till kommunens sopsortering.

I praktiken har många kommuner redan frivilligt gått in för att samla in soporna. Det betyder att systemet varierar i olika delar av landet.

I stora delar av landet tvingas stugägarna redan nu betala för kommunal sophämtning. I andra börjar kommunen skicka räkningar om lagen går igenom.

I fall då det inte är ändamålsenligt att samla in soporna med en sopbil får kommunerna göra undantag.

- I kommuner där stugorna är utspridda på holmar i skärgården kan kommunen i stället erbjuda insamlingskärl till exempel i hamnar. Dit får stugägarna sedan själva föra sitt avfall, säger Nurmikolu.

Han tycker det planerade systemet är det bästa ur samhällets synvinkel.

- Men det betyder inte att systemet fungerar bra för alla fastigheter. Man kan inte beakta enskilda fastigheter när man skapar ett system för hela landet. Man måste utgå från att helheten ska fungera så bra som möjligt. Nu är systemet splittrat ner på kommunnivå. Det är kommunen som utvecklar sophanteringen så att den ska fungera på bästa sätt.

Som Marko Nurmikolu ser det borde den nya lagen inte försämra läget på något avgörande sätt. Hans erfarenhet är att kommunen i regel har kunnat arrangera soptransporter billigare än till exempel enskilda väglag.

Orsaken är att kommunen kan köpa sophämtning från stora områden på en gång.

Då kan sophanteringsföretagen hämta sopor från flera olika väglags områden med en körning, vilket är billigare än att samla i soporna från ett väglag i taget.

- Också i framtiden ska till exempel många stugägare kunna hålla ett gemensamt insamlingskärl varifrån kommunen hämtar soporna. Alla dessa möjligheter ska stå kvar i den nya lagen, säger Nurmikolu.

4. Vill lagstiftaren klämma till sommarstugeägarna?

Ur juridisk synvinkel är det faktiskt tvärtom. Tanken i lagen är inte att sommarstugorna ska behandlas extra illa. Det som orsakar missnöje är att de ska behandlas på samma sätt som alla andra fastigheter.

- Kommunerna gör ingen skillnad mellan fast bosättning eller fritidsstugor. Det spelar ingen roll om det är en stuga där man bor hälften av tiden eller bara en månad om året. Kommunen måste ta ansvar för alla sopor, säger Marko Nurmikolu.

- Det som ofta orsakar problem är att stugägarna själva upplever att det skulle vara mycket mer ändamålsenligt att transportera soporna till exempel från någon strand vid Saimen till Helsingfors. Men det är problematiskt enligt lagen. Om någon transporterar sopor som är till exempel på Sankt Michels ansvar till Helsingfors, kan Sankt Michel inte bära sitt ansvar.

5. Men om sophanteringen är bättre i staden än på landet?

Många upplever att sopsorteringen fungerar bättre på hemorten än på stugorten.

Då känns det bättre att transportera soporna till hemmet där man kan ta bättre hand om dem än i glesbygden.

Marko Nurmikolu medger att till exempel HRM i Helsingfors är mycket effektivt.

- Men lagen utgår inte från att avfallet kuskas av och an. Man kan också försöka öka sorteringen på stugorten så att till exempel Sankt Michels sorteringsansvar inte sköts av Helsingfors.

6. Är det verkligen ekologiskt att köra extra för att slänga soporna?

Många stugägare har lång väg från stugan till närmaste sopinsamling. I teorin kan det låta bra att avfallshanteringen sköts nära stugan.

Men om den lokala sophanteringen innebär långa resor kan det kännas mycket mer ekologiskt att ta soporna med sig hem. En slutsats som myndigheterna i Vasaregionen ju också har kommit till.

Igen tvingas Nurmikolu medge att ett system som gäller för hela landet tyvärr inte kan fungera lika bra på alla håll.

- I många fall då en fastighet är på gränsen mellan två kommuner kan ägaren tvingas föra sitt avfall tiotals kilometer till regionala uppsamlingsställen trots att det skulle finnas sopinsamlingskärl betydligt närmare i den andra kommunen. De är tråkiga undantagsfall. I vissa fall väljer de lokala myndigheterna att se mellan fingrarna, men inte i alla. Huvudregeln är att kommungränsen är den gräns som gäller för förvaltningen.

7. Varför kan byråkraterna inte bara lämna oss i fred?

Frågan är varför avfallslagen ska skärpas då det är klart att det finns områden i Finland där man inte ännu heller har fått den nuvarande lagen att fungera.

Också i regioner där systemet borde fungera finns det fortfarande fritidsfastigheter som inte har arrangerat sin sophämtning på det sätt som lagen kräver.

- Jag känner själv till fastighetsägare som säger att de aldrig har beställt någon sophämtning och att ingen har krävt det av dem heller. Många har helt enkelt inte velat omorganisera sin sophantering. Det egna gamla systemet har upplevts som bättre.

- Men lagen kräver att ägaren beställer sophämtning till varje fastighet eller att man för sitt avfall till uppsamlingskärl som kommunen tillhandahåller, säger Nurmikolu.

8. Vad är problemet med att fortsätta som nu?

Nurmikolu tänker med rysning på att man på vissa håll i landet ännu lever som man gjorde innan den nuvarande lagen trädde i kraft 2012. Då var sophanteringen vagare och det försvann en massa sopor.

- Miljömyndigheterna funderar ofta på hur avfallet ska kunna samlas in på bästa sätt så att ingen slänger det längs med vägrenarna, gräver ner det i jorden eller bränner det själv.

Fortfarande hittar man hushållsopor på till exempel rastplatser där sopkärlen är avsedda för avfall som uppkommer under resan.

- Man har gjort undersökningar om hurdant avfall som har lämnats på rastplatserna. Folk lämnar verkligen inte bara bananskal och saftflaskor. Det finns en stor andel hushållsavfall där. Där finns soffor och annat avfall som knappast har uppkommit under resan.

Om den nya lagen går igenom som den nu föreslås skall också alla stora fastigheter få insamlingskärl för förpackningar. Det kan minska allas avgifter då den sophanteringen inte mera orsakar kostnader för kommunen.

- Utvecklingen går åt rätt håll. Men det är klart att konsumenten alltid på något sätt betalar för sophanteringen. Antingen i varans pris eller genom en avgift till kommunen, säger Nurmikolu.

9. Också tillverkarna har ett ansvar

Det är inte bara kommunen som har ett ansvar för att sortera och återvinna avfall. När det gäller till exempel gamla bilar, bildäck och förpackningar har tillverkarna ansvar för att ta hand om avfallet.

Det bekostas genom att tillverkarna har räknat in kostnaderna för att ta hand om exempelvis förpackningen redan då du köper en vara i butiken.

Med den avgiften bekostas till exempel de särskilda plast-, metall-, glas- och kartonginsamlingarna. De sköts av ett särskilt bolag som ägs av tillverkarna.

Men om man inte sorterar förpackningarna är det kommunen som tar hand om dem och bär kostnaden.

Om man slänger förpackningarna i de vanliga soporna betalar man alltså i princip två gånger för samma sopor. Första gången när man köper varorna i butiken, andra gången när kommunen tar hand om dem.

Om alla sorterar sina förpackningar kan alltså sophanteringsavgiften i princip bli lite lägre än om man slänger dem i de vanliga soporna.

10. Var uppkommer avfallet?

En del som upplever sophanteringen som byråkratisk undrar också var soporna egentligen uppkommer. Är det hos tillverkaren, i butiken eller då man till exempel packar upp en vara?

Av praktiska skäl är det det sista svaret som är korrekt.

Om man köper varor i Helsingfors och använder dem på stugan uppkommer avfallet på sommarstugeorten.

En mjölkförpackning som är full med mjölk är ännu inte avfall. Avfall blir den först när den är tom.

I den stunden blir den kommunens ansvar.

11. Var tusan får jag slänga mitt bananskal?

En besläktad fråga är vad man får göra med avfall som uppkommer under resan till stugan.

Om man äter en banan under bilfärden och öppnar den i en kommun, äter den i en annan och slänger skalet i en soppåse i bilen: Var ska man då slänga soppåsen?

Frågan är förstås raljerande och provokativ, men gäller också när man tänker på husbilar. Vem ansvarar för och betalar för hanteringen av soporna, om man inte kan fastställa var de uppkommer?

- Tills vidare kommer det så mycket mindre avfall från trafikanter än från sommarstugor att det inte beaktas i lagen. I praktiken kan de som reser slänga sitt avfall i uppsamlingskärl till exempel på rastplatser, säger Nurmikolu.

När det gäller bananskalet kan det givetvis slängas i ett sopkärl hemma, på stugorten eller på en rastplats.

12. Hur får jag frakta sopor?

Yrkesmässig soptransport kräver tillstånd i Finland, men det behövs inte tillstånd till att transportera eget avfall till sopsorteringen.

Man får transportera eget avfall i bil, båt, släpvagn och så vidare.

Mera komplicerat avfall som småmotorer, kylskåp, spillolja, tryckinpregnerat virke måste ofta fraktas till en sortering i en annan kommun.

- Det inte bara tillåtet utan också önskvärt. Ofta samarbetar flera kommuner i gemensamma avfallshanteringsbolag. Kommunerna kan också köpa avfallshanteringen av privata bolag. Men i slutändan är det alltid kommunen som ansvarar för hanteringen av det avfall som uppkommer på dess område.

- Huvudsaken är att man för soporna till den korrekta sopsorteringsstationen för det område där man har stuga, säger Nurmikolu.

Läs också