Hoppa till huvudinnehåll

Norrena & Frantz: Dags att göra slut med sociala medier helt och hållet?

arg ung kvinna med telefon i handen blänger in i kameran
arg ung kvinna med telefon i handen blänger in i kameran Bild: LightField sociala medier,smarttelefoner,bli arg

Sociala medier har varit en enorm del av min vardag de senaste tio åren.

Som så många andra har jag sträckt mig efter telefonen så fort jag vaknat på morgonen, innan jag ens grymtat god morgon till min man.

Hundratals gånger per dag har jag halat fram telefonen för att kolla läget på Instagram och Facebook. Och även om inget intressant dykt upp har jag scrollat en stund.

Ett liv utan sociala medier ter sig i dag lika absurt som ett liv utan syre. Okej inte riktigt. Men nästan.

De senaste månaderna borde sociala mediers roll ju ha varit viktigare än någonsin.

När distansjobb och säkerhetsavstånd är det som gäller får vi ty oss till umgänge på olika digitala plattformer. Det är ju tur att sådana finns.

Men för min del har sommaren 2020 faktiskt varit brytpunkten då jag övervägt att lämna alla sociala medier för gott

Det känns inte längre värt det. Inte värt min tid, inte värt de motstridiga känslorna.

Jag känner hur bedrövad jag blir av pessimistiska bekanta som konstaterar att livet aldrig blir sig likt igen, att vi bara får sluta resa och umgås och gilla läget.

De kanske har rätt men jag vill inte tänka på saken hela tiden.

Pulsen stiger när jag ser svenska influencers sorglöst fladdra iväg till Italien och Frankrike.

"Njut, bry dig inte om alla haters" kvittrar deras fans när någon undrar om det är smart att åka på semester mitt i pandemin.

Och om jag mot bättre vetande ger mig in i någon mera laddad some-diskussion hör jag knappt vad barnen säger till mig, eftersom jag har så bråttom att kolla om någon skrivit något nytt.

Kort sagt: på sociala medier förvandlas jag numera till en person jag inte vill vara

En ogin, avundsjuk och bitter jäkel som himlar med ögonen och vill skriva dräpande kommentarer.

Jag brusar upp, är lättstött och känner mig konstigt nog mera ensam än involverad.

I sommar fick jag nog

Jag raderade Facebook-appen helt och hållet på min telefon. Instagram och Twitter är kvar men jag går in på dem rätt sällan.

Och tammetusan - det har varit befriande!

Jag har varit gladare, mera avkopplad och närvarande för familjen (utom när jag varit uppslukad av en riktigt bra ljudbok).

Så nu leker jag med tanken ... skulle det vara möjligt att helt sluta med sociala medier?

Vad skulle hända då? Skulle chefen tvinga mig tillbaka eftersom sociala medier hör till mitt arbete?

Skulle jag bli hopplöst utanför? Inte ha koll på någonting alls?

Skulle jag glömmas bort? Upphöra att existera i en del halvbekantas medvetande?

Och skulle det ens vara så farligt att bli lite bortglömd?


I Relationspodden Norrena & Frantz diskuterar vi denna gång vårt förhållande till sociala medier.


Hur ser du på saken? Tycker du att din relation till sociala medier har förändrats? Skulle du kunna klara dig utan, eller kanske du redan gör det?

Som alltid är du anonym när du kontaktar oss, ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi och i Relationspoddens Facebook-grupp.

Har din syn på sociala medier förändrats?

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP