Hoppa till huvudinnehåll

Nagu sjöbevakningsstation testar ny drönare – kan användas vid spaning av oljeutsläpp och bränder

En drönare med ett sändningstorn i bakgrunden.
Drönaren styrs med hjälp av ett sändningstorn, som har en räckvidd på ca 200 km. En drönare med ett sändningstorn i bakgrunden. Bild: Carmela Johansson/Yle drönare (obemannad luftfarkost),gränsbevakningen

I augusti testar sjöbevakningsstationen i Nagu en ny drönare, som kan användas till patrulluppdrag både på land och till havs. Drönaren har under de senaste två veckorna cirkulerat i den åboländska skärgården och använts cirka sex timmar per dag.

Drönaren togs i bruk i juli vid Västra Finlands sjöbevakningssektion och ägs av den Europeiska sjösäkerhetsbyrån ESMA.

Det europeiska obemannade luftfartyget har använts sedan år 2017 och EU-medlemsländer kan ansöka om att få använda den gratis.

I drönaren finns kamera- och videoutrustning, som snabbt kan ge en bättre överblick över situationen vid till exempel ett oljeutsläpp eller en brand.

– Om vi får ett larm om ett oljeutsläpp ute till havs, kan vi skicka ut drönaren och få bilder från platsen. Då ser vi direkt hur läget ser ut och kan vidta rätt åtgärder, säger Rasmus Friman, vicestationschef vid Nagu sjöbevakningsstation.

Drönaren har under de senaste två veckorna åkt runt till olika platser i den åboländska skärgården. I medeltal har drönaren varit igång cirka sex timmar per dag.

En man i sjöbevakningens mörka arbetskläder står på stranden vid havet.
Rasmus Friman, vicestationschef vid Nagu sjöbevakningsstation, säger att drönaren hjälper gränsbevakningen att spara tid i arbetet., En man i sjöbevakningens mörka arbetskläder står på stranden vid havet. Bild: Carmela Johansson/Yle Sjöbevakningen (Finland),nagu sjöbevakningsstation

Kvaliteten på bilderna påverkas ibland av vädret. Om det är molnigt och regnigt skymmer det sikten och bilderna är inte lika tydliga. Åskväder måste man också ta i beaktande. Men som helhet har den också många fördelar.

– Drönaren är ett bra komplement till den utrustning vi har inom gränsbevakningen. Den hjälper oss att spara tid, säger Friman.

Väcker stort intresse

Den har en topphastighet på 300 kilometer i timmen och kan flyga upp till tolv tusen fots höjd. Normalt kör den i en hastighet på cirka 120 kilometer i timmen.

Intresset för drönaren har varit stort hos gränsbevakningen, polisen och olika miljöorganisationer. Men om det blir aktuellt att skaffa en egen drönare är ännu inte klart.

– Nu provkörs och testas systemet och sen får vi se vad som händer. Jag ser ingen nackdel med att ha en drönare i framtiden. Men ifall det skulle bli verklighet, krävs det nog en hel del utbildning av dem som ska manövrera den, säger Friman.

En drönare som ser ut som en miniatyrhelikopter.
Efter testperioden i Åbolands skärgård åker drönaren vidare till Åland. En drönare som ser ut som en miniatyrhelikopter. Bild: Carmela Johansson/Yle drönare (obemannad luftfarkost),gränsbevakningen

Under testperioden har drönaren med sig sin egen personal som styr utrustningen.

Planen var att Finland, Sverige och Estland skulle ha gjort testflygningar tillsammans. Då hade Estland och Sverige fått ta del av bilder från Finland och vice versa. Men på grund av coronaläget utförs endast test i Finland just nu.

I slutet av augusti åker drönaren vidare till Mariehamn.

Läs också