Hoppa till huvudinnehåll

Damernas stavfinal bjöd på dubbla glädjebesked – för Saga Andersson var bronsmedaljen exakt det hon behövde: ”Jättenöjd att jag gått så långt”

Saga Andersson i farten.
Saga Andersson fixade FM-bronset i Åbo. Saga Andersson i farten. Bild: Arash Matin / Yle Saga Andersson

Både Wilma Murto och Saga Andersson log brett efter finalen i stavhoppning i Kalevaspelen på lördagskvällen. Murto återvände från en knäskada – och Saga Andersson tog FM-brons trots enorma problem under säsongen.

432 är ingalunda ett superresultat i Wilma Murto-mått mätt – men på lördagskvällen kunde Salon Vilpas-hopparen ändå glädjas åt att över huvudtaget kunna tävla.

I juni åkte Murto på en knäskada som krävde operation. Inte ens två månader senare var hon tillbaka.

Efter att hon säkrat FM-guldet kom tårarna fram. Innan hon ställde sig framför Yles mikrofon tog hon en stund för att lugna ner sig själv.

– Jag har känt mig lugn och lycklig hela dagen. Men sen i efterhand så blev det överväldigande. Att få åka hem med ett FM-guld med viktiga personer på läktaren. På hemmaplan dessutom. Listan kunde göras hur lång som helst. Då blir man lite känslosam, säger Murto och ler brett.

– Jag kände inget alls i knäet. Ingen smärta eller något. Det är min största seger den här säsongen. Jag kunde köra på nästan för fullt. Lite kraft saknades det fortfarande, men det kan man förlåta, fortsätter hon.

Wilma Murto.
Wilma Murto. Wilma Murto. Bild: Arash Matin / Yle Wilma Murto

Försöken på 442 blev inte värst lyckade, men då Murto flög över 432 fanns det rejält med luft mellan kroppen och ribban. Yle Sportens expertkommentator uppskattade att hoppet var ungefär 450 högt.

Och högre än så skulle knäet inte ha tillåtit Murto att hoppa heller.

– Jag är nog väldigt nöjd med mina ”helt okej” hopp. Det handlade ändå mest om placeringarna i dag. Också med tanke på knäet, säger Murto.

"Har haft så många motgångar ..."

Elina Lampela tog väntat hand om silvret, men klarade endast 412. Bakom henne lyckades Esbo IF:s Saga Andersson – igen – ta FM-brons.

– Nå alltså jag har haft så många motgångar den här säsongen så jag är jättenöjd. Resultatmässigt nej, men ändå att sluta trea. Det trodde jag verkligen inte ännu för några veckor sedan, säger hon lättat till Yle Sporten efter finalen.

Det senaste FM-bronset kom för två år sedan, men efter det har det mesta gått åt skogen. I värsta fall har Andersson blivit utan resultat helt och hållet i de tävlingar hon deltagit i.

Så också till exempel i Kalevaspelen i fjol.

– Fysiskt är jag i jättebra skick. Jag är snabbare, starkare än tidigare. Tekniken har gått framåt också. Men sen den mentala biten ..., säger Andersson.

– Det största problemet är att jag varit för osäker för att gå över till styvare stavar. Och då kommer man inte högre heller. Men under veckorna före FM så började det gå bättre och bättre. Jag är jättenöjd att jag gått så långt. Jag är jättepositivt inställd för framtiden, tillägger hon.

Saga Andersson.
Saga Andersson tänjer inför finalen. Saga Andersson. Bild: Arash Matin / Yle Saga Andersson

Hur mycket betyder det att då få ett FM-brons som bevis på att man faktiskt har tagit steg i rätt riktning?

– Det betyder jättemycket. Det pushar mig framåt. Jag var motiverad ändå, men det här gör att jag är ännu mer taggad för nästa säsong.

Vad är huvudmålet då nästa säsong?

– Mina egna U23-EM är mitt stora mål nästa säsong. Resultatmål och sådant kommer senare. Jag ska genomföra så många hopp som möjligt med styva stavar. Då kommer det att gå vägen, säger Andersson.

Wilma Murto hoppas i sin tur tävla ännu i år.

– Men situationen lever ju ganska mycket på grund av coronaviruset. Så man får utvärdera situtationen på nytt så gott som dagligen – åtminstone när det kommer till tävlingar utomlands. Något resultat ska jag nog ännu få den här säsongen, säger hon.

Läs också