Gustaf Antell
Yle
Kampen mot regimen i Belarus har fått många utlandsboende belarusier att engagera sig. Det här är tydligast i Litauen och Lettland där fenomenet gräsrotsaktivism har nått helt nya höjder.
Darja Skakouskaja och en av hennes kompisar fick plötsligt en idé. Hon hade aldrig varit politiskt aktiv förut, men nu kände hon att hon måste göra något.
Regeringen i Lettland, dit hon kom för att studera för många år sedan, gjorde inte tillräckligt för att stöda den belarusiska folkrörelsen mot president Aleksandr Lukasjenko.
Lettland har tagit en mindre framträdande roll än Litauen, som ter sig som oppositionens bästa vän. Oppositionsledare Svetlana Tichanovskaja är i landsflykt i Litauen.
– Vi skrev ett brev till Lettlands utrikesminister. Först samlade vi in över 30 underskrifter från belarusier här. Och de svarade att vi kan komma och tala med dem.
Före mötet skrev Skakouskaja till mig att "det är som att knipa en jätte, men vi kan ju försöka". Efter mötet lät hon mer optimistisk.
Vi skrev ett brev till Lettlands utrikesminister ... och de svarade att vi kan komma och tala med dem
– Utrikesministern själv deltog en stund. Jag skulle säga att jag i viss mån började förstå varför Lettland agerar som det gör. De förstår hur invecklad situationen är och fattar att allt inte ännu har förändrats.
Skakouskaja beskriver Lettlands diplomati som "väldigt noga övervägd".
Hon och hennes lilla grupp är bara ett exempel på många hur grupper av aktivister likt coronahärdar dyker upp på överraskande platser och kniper till så att makthavarna måste vara på sin vakt.
De alltid aktiva for till Belarus redan före valet
De aktivister som jag har varit i kontakt med i samband med tidigare val i Belarus är alla redan där.
En ung kvinna som har studerat i Lettland till exempel. Men den här gången vågar hon inte ha för mycket direktkontakt med mig. Hon är räddare än vanligt.
Den absoluta majoriteten röstade på Tichanovskaja, det är faktum.
Och Maksimas Milta från Litauen, som säger att han kom dit redan en vecka före valet.
Han jobbar på European Humanities University, det belarusiska universitet som Lukasjenkos regim drev i exil år 2004.
Det som de båda vittnar om är att allt är väldigt löst organiserat. Kanske lösare än vid tidigare val och efterföljande demonstrationer som polisen har slagit ner med hård hand.
– Jag skulle säga att mobiliseringen vi ser på gatorna är verkligt decentraliserad och helt styrd av gräsrötterna. Idéer och förslag diskuteras på snabbmeddelandeappen Telegram, säger Milta.
Information om vad som händer, var polisen är och vad de flesta planerar att göra härnäst sprids på Telegram. Meddelandena läses också av tusentals personer i Litauen och Lettland.
Tichanovskajas roll är att inspirera och vara en röst utåt
Oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja befinner sig på landsflykt i Vilnius, men att hon är just där har ingen större betydelse för de litauiska aktivisterna.
Tichanovskaja är den formella politiska oppositionens ledare, eller rättare sagt en av dem.
Det talas mycket om den trio av kvinnor som steg fram när regimen förbjöd några kända män att ställa upp i valet.
De andra två är Maria Kolesnikova, som ännu är i Belarus och Veronika Tsepkalo, som kom till Vilnius samtidigt som Tichanovskaja. På onsdagen åkte Tsepkalo till Polen tillsammans med sina barn.
Tichanovskaja blev presidentkandidat när hennes man greps och förbjöds att ställa upp i valet. Också Tsepkalos man skulle ställa upp, men han tvingades på landsflykt.
De här kvinnorna är frontfigurer för den opposition som har funnits i många år, med olika frontfigurer allteftersom regimen har burat in alltför starka personer.
Den här oppositionen, och i synnerhet Tichanovskaja från sitt gömställe i Vilnius, är i kontakt med politiska ledare från hela Europa. Det är hennes roll.
Tichanovskaja har ett symbolvärde för hela proteströrelsen, men hon är inte en chef som bestämmer vad som händer härnäst.
– Den absoluta majoriteten röstade på henne, det är ett faktum, skriver Milta till mig. Hon är sammanlänkad med alla på det sättet. Och, rent konkret, via Telegram.
Svenska Yle har genom Litauens utrikesministerium ansökt om en intervju med Tichanovskaja, men har inte fått något svar.
– Vad jag vet har hon inte haft någon kontakt med utländska medier sedan hon kom till Vilnius, säger Milta.
Mäktiga KGB står ännu på Lukasjenkos sida
I internationella medier har det däremot skrivits mycket de senaste dagarna om säkerhetsstyrkornas roll i maktkampen i Belarus.
Om säkerhetsstyrkorna, eller underrättelsetjänsten KGB, överger Lukasjenko är det antagligen omöjligt för honom att sitta kvar.
Skakouskaja har en erfarenhet som visar att också de som befinner sig långt från händelsernas centrum känner sig otrygga.
– Jag vill inte låta för dramatisk, men när vi samlade in signaturer för brevet till Lettlands utrikesminister dök plötsligt två underliga män med underliga frågor upp. Det var lite obehagligt.
Skakouskaja vet inte vem de var, men de verkar ha vetat vad hon höll på med.
