Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Joel Armia visade vägen när Canadiens vägrade åka hem från värsta fiendens borg – vilken resa för laget som kom till playoff från 24:e plats

Joel Armia.
Joel Armia är en del av Canadiens finländska trio. Joel Armia. Bild: icon Sportswire / All Over Press Joel Armia

Natten mot lördag får Montreal följande chans att envist bita sig fast i den slutspelsplats som de ett normalt år blivit utan. Coronaviruset gav 24 av 31 lag möjligheten att ta upp kampen om Stanley Cup och Canadiens var sista gäng med. Nu har laget knockat Penguins och håller på att ge favorittippade Flyers en verklig match – med ”Habs” blåvita trio i stora roller.

Mycket har förändrats i NHL sedan ”Original Six”-tiden, men trots att Stanley Cup vunnits av lag i Kalifornien och Florida, så lever vissa sanningar vidare: först kommer Les Canadiens de Montreal med 24 titlar, sen kommer ingenting – och sen kommer Toronto Maple Leafs med 13 mästerskap.

Canadiens och Leafs är som katt och hund – det franskspråkiga Kanadas identitetslag mot laget från den engelskspråkiga majoritetens metropol med samma symbol på tröjan som landets flagga. ”Fransoserna” har aldrig varit välkomna i en stad som byggdes upp till tonerna av ”Rule Britannia”.

Ännu för några månader sedan fick rötägget Don Cherry lön för att i den Toronto-baserade mediejätten Sportnets lördagkvällssändningar konsekvent och medvetet uttala alla franska namn ”på engelska”. Patrick Roy är klassikerexemplet på hur Cherry ignorerade det franska.

Alltså är det i hjärtat på fiendens mark som ”Habs” i snart tre veckor bitit sig fast i den slutspelsplats som laget egentligen tappade kontakt med redan i januari.

Med normala 16 lag i slutspelet skulle Canadiens inte ens varit nära att spela playoff. Men när 24 av 31 lag fick komma in i bubblan så fick också gänget som klarat sig sämst av alla närvarande sin chans. Den har det anonyma, men envisa laget minsann tagit ut allt av.

Samtidigt har då Torontos eget lag, den hysteriskt uppmärksammade 24/7-dokusåpan som lystrar till namnet Toronto Maple Leafs, redan i över en vecka slickat sina blödande sår.

Här tar Toronto Maple Leafs säsong slut.
Här tar Toronto Maple Leafs säsong slut – igen. Här tar Toronto Maple Leafs säsong slut. Bild: AFP / Lehtikuva Toronto Maple Leafs,Auston Matthews,Nick Foligno

Gissa då vad Canadiens-organisationen gör för att ”lindra” smärtan? Såklart sätter den upp en enorm stor ljusskylt i klubbens färger längs med en av Torontos mest trafikerade vägar med budskapet #GOHABSGO.

Att jämföra med att FC Barcelona skulle uppmana Madridborna – i Madrid – att heja på Barcelona i Champions League – efter att Real och Atletico precis blivit utslagna.

Och det enda Leafs-fansen kan göra är bita ihop, eller stänga av skärmen när Canadiens följande match i Leafs-hemmahall börjar med att Kanadas nationalsång inleds med orden: Ô Canada! Terre de nos aïeux, Ton front est ceint de fleurons glorieux!

En berg- och dalbana

Det har gått upp och ner för Canadiens i slutspelet på många plan. Laget skulle inte ha en chans mot Pittsburgh i kvalomgången och i en stor del av serien på bäst av fem såg det också ut som att Penguins var på väg att ta över.

Carey Price i målet gjorde ändå en grymt stark insats och utespelarna jobbade med en lagmoral och i ett tempo som till slut skickade Crosby och Malkin hem. Penguins som gjorde blixtrande snabbt spel till sitt varumärke under Stanley Cup-dubbeln förlorade överraskande åktävlingen.

Carey Price har varit bra mellan stolparna.
Carey Price har varit bra mellan stolparna. Carey Price har varit bra mellan stolparna. Bild: AFP / Lehtikuva Carey Price,Jevgenij Malkin,Montreal Canadiens,Pittsburgh Penguins

Canadiens skulle sedan vara en munsbit för Flyers, som stigit till en av de största mästarfavoriterna, när det egentliga slutspelet började. Och igen har det tidvis sett ut som att det finns en klasskillnad mellan lagen – men ”Habs” biter sig fortfarande fast i slutspelsdrömmen.

Det är inte bara ute på isen som det gått upp och ner. Coachen Claude Julien är antagligen borta återstoden av ”Habs” slutspelsresa. Juien hamnade in på vård för hjärtrelaterade symptom efter den inledande förlusten mot Philadelphia onsdagen den 12 augusti.

Laget svarade med att spela för sin nallebjörnaktiga coach i match nummer två. Och det blev en uppvisning av hockey i expresstempo, som åtminstone undertecknad inte har sett maken till.

”Habs” 5–0-utklassningsseger var en perfekt start för ställföreträdande chefscoachen Kirk Muller och hade dessutom hans tydliga fingeravtryck. Muller omformade kedjorna med fin utdelning.

De två följande matcherna blev ändå en mardröm för Canadiens. Noll gjorda mål på sex perioder. Ur det perspektivet känns det besynnerligt att ”Habs” under Mullers fyra matcher som huvudcoach leder målsstatistiken mot Flyers med 10–6.

Nästa episod blir som en fransk tv-serie – vad som helst kan hända och allt har inte en logisk förklaring.

Ju fortare det går tillsammans ...

Nycklarna till hur Canadiens oväntade slutspelshöst fortsätter hänger på två krokar. Den första och självklara är att Carey Price fortsätter att vara bra i målet. Alla lag som tänker ta sig långt måste ha ett stabilt målvaktsspel – i Montreals fall behöver keeperinsatsen vara stabil+.

Ändå ska man inte överdriva Price frälsarroll. Den allra viktigaste framgångsfaktorn för Canadiens är femmornas skridskoåkning och samarbete. I de matcher som Montreal dominerat har femmorna rört sig som kompakta grupper i ett enormt tempo.

Tydligast har det här hittills varit i match nummer två mot Flyers. Då tog förhandsfavoriten – och åkstarka – Philadelphia emot utmaningen om vem som tar hand om spelets flöde med gasen nedrampad i botten. Svaret blev att ”Philly” helt enkelt inte hängde med.

Men så fort Canadiens tappar lite tempo i åkningen, passningarna och ”surrandet” i närheten av motståndarmålet, så blir forwardtruppens begränsningar uppenbara. Nick Suzuki och Jesperi Kotkaniemi är på väg att bli stora avgörare men behöver ännu ett par år innan de kan dominera.

Att Canadiens står upp så starkt mot just Philadelphia, som imponerat stort både under vintern och Round Robin-omgången, är ändå ett tydligt tecken på att laget har ett bärande koncept. Bara man har viljan och flåset att aldrig låta motståndaren bestämma matchtempot.

Hur starkt Canadiens framgång hänger på laginsatsen blir tydlig när man tar en titt på den interna poängligan. Backen Shea Weber leder med fem poäng på nio matcher – på tolfte plats återfinns Max Domi med tre poäng. Laget står eller faller tillsammans.

Mycket ljus på finländarna

Bästa målskytt så här långt i Canadiens är den ett nummer större Jesperi Kotkaniemi. Han är med sina fyra strutar också slutspelets finländska skyttekung hittills. ”Kei-Kei”, som 20-åringen döpts till inom laget, har visat nya sidor av sig på löpande band under de tre slutspelsveckorna.

Jesperi Kotkaniemi i närkamp med Claude Giroux.
Jesperi Kotkaniemi har gått framåt en hel del under säsongen. Jesperi Kotkaniemi i närkamp med Claude Giroux. Bild: AFP / Lehtikuva Jesperi Kotkaniemi

Största skillnaden till tidigare är utan vidare den fysiska styrkan och självsäkerheten som syns i allt vad han gör i rinken. Att han är ny i rollen som stark närkampsspelare blir ändå då och då tydligt också i negativ bemärkelse. Ryggtacklingen i match nummer fem var onödig och odisciplinerad.

Men ”var är Kei-Kei” verkar inte bli en fråga som finländska hockeyvänner i framtiden behöver fråga.

Och det är verkligen inte bara den yngsta medlemmen i Canadiens finländska koloni som utmärker sig. Artturi Lehkonen hör till den stora grupp Montreal-spelare som stått för fyra poäng och exemplifierar i varje byte spelkonceptet med vilket ”Habs” kan nå framgång.

När man ser hur hårt Lehkonen hela tiden jobbar, så känns det alldeles extra fint och välförtjänt att just Artturi spräckte nollan och sköt matchseriens segermål när Canadiens slog ut Penguins i kvalomgången.

Artturi Lehkonen spelar ishockey för Montreal.
Artturi Lehkonen är en jämn och säker spelare. Artturi Lehkonen spelar ishockey för Montreal. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Artturi Lehkonen,Montreal Canadiens,NHL

För Joel Armias del blev det dags att stiga fram i ett ”do or die”-läge. Canadiens spelade med kniven mot strupen i match fem mot Flyers – och då glänste Armia som målskytt. Dubbelt upp dessutom. Han hade också en stor roll i hur 4–3-segermålet blev till.

Just Armia hade på något sätt svårt att riktigt hitta slutspelsrytmen i de första matcherna mot Flyers, men i match nummer fem var han direkt briljant. Armia brukar göra många bra matcher i sträck då han kommer igång, så ”Jolle” kan mycket väl bli en avgörande spelare under helgen.

Hur som helst har Montreal Canadiens hittills gjort 21 mål i det här slutspelet – åtta av dem har lagets tre finländare stått för. Kanske vi ännu får se dem bilda en egen kedja – The Finnish Connection – som under säsongen 2018/19?

Intressant helg på kommande.

Viktigare än hur det går nu är ändå det att ligans överlägset framgångsrikaste lag äntligen ser ut att ha en tydlig vision om hur framtiden ska byggas. Är inte helt säker på att man kan säga det samma om laget från staden som ”Habs” för närvarande befinner sig i.

Tips: Missa inte Yle Sportens nya NHL-podd med ett nytt avsnitt varje tisdag! Du hittar podden på Arenan.

Om (och när) du har tankar och frågor för podden, så når de sitt mål via den här kolumnens kommentarsfält.

Tack för att du läste.

Källor: nhl.com, espn.com, hockeydb.com

Läs också