Hoppa till huvudinnehåll

Helena och Tobias Hagman hör till den yngre generationen Markbybor: "Du är så mycket friare på landsbygden"

En man och en kvinna står på en grön åker tillsammans med en plastko.
Helena och Tobias Hagman trivs i lilla Markby. En man och en kvinna står på en grön åker tillsammans med en plastko. Bild: Yle/Mårten Wallendahl Nykarleby,Markby,hagman

Skolan stängde på 1970-talet, bybutiken på 1980-talet och den enda service som finns är vägbelysningen. Att bo i Markby, en av Nykarlebys mest isolerade byar, är en livsstil och familjen Hagman trivs.

- Jordbruket är en liten utmaning, men det går ju. Det ”mårar” på, säger Tobias Hagman.

För två år sedan tog Tobias och hans syster över föräldrarnas gård som syskonen har hjälpt till på sedan de var små.

Tobias fru Helena är inte sysselsatt inom jordbruket utan pendlar till Purmo där hon jobbar.

Till familjen Hagman hör också två skolflickor och lillebror som är hemma. Helena berättar att Markby är en lugn plats för barn att växa upp i.

- Man behöver inte vara rädd att släppa ut dem, de kan vara ute ensamma.

Skolan i Markby stängde på 1970-talet och Markbybarnen går i Jeppo- Pensala skola ungefär 15 kilometer bort.

På frågan vilken service som finns kvar i byn svarar Tobias:

- Vägbelysningen.

Missnöjda med dåliga vägar

Vägbelysningen har familjen inget att klaga på, men vägarna är de inte lika nöjda med.

- De är nog dåliga. Det är mycket gropar, så de är inte bra skötta, säger Helena Hagman.

Hon berättar att det är jobbigt att styra undan groparna.

- Vissa vårar och höstar när det är lervälling hela vägen är det jättejobbigt.

Kuoppainen soratie, vettä sataa.
Som på så många andra ställen i Österbotten kunde vägarna vara i bättre skick även i Markby. Arkivbild Kuoppainen soratie, vettä sataa. Bild: Petri Aaltonen / Yle grusväg,grusvägar,vägar,bilar,regn,Jämsä,landsbygd

Helena beskriver att det ungefär är som att köra i ett potatisland.

- Man skulle behöva en fyrhjulsdriven bil, eller så behöver man ta mycket fart och inte släppa gasen.

Hittills har Helena kommit fram med sin framhjulsdrivna bil.

Enligt Tobias har vägarna i alla fall blivit bättre.

- Då jag gick i skolan körde inte bussen. Då var vägarna så dåliga att de fick köra via Lillby ut till Kovjoki. Så nog är de bättre, men inte är de bra ännu.

Svårt med aktiviteter

Familjen Hagman hör till den yngre generationen i Markby och det märks bland annat på att det inte finns så mycket aktiviteter i byn.

- Då barnen ska på någon aktivitet ska de köras till Nykarleby eller någon annanstans, åtminstone tio kilometer.

Tre barn från byn går i Jeppo-Pensala skola, från andra ändan av byn far barnen till skola i Nykarleby.

Tobias berättar att det nu finns många småbarn i byn.

När Helena vill träffa folk brukar hon besöka församlingens mamma-barngrupp.

- Så jag kommer ut.

Lato viljapellon keskellä.
Friheten på landsbygden lockar. Lato viljapellon keskellä. Bild: Henrietta Hassinen / Yle flyttning,landsbygd,landsbygdsföretagare,landsbygdsföretag,landsbygden -- avfolkning,landsbygdspolitik,landsbygden -- strukturomvandling,landsbygdsbefolkning,landsbygdsnäringar,jordbruk,elektricitet,åker,åkerbruk,ladugård

Tobias har vuxit upp i Markby och i ett och ett halvt år bodde familjen i Lillby och Sisbacka i Purmo.

- De är också mindre ställen.

Helena har bott både i Vasa och Jakobstad.

- Jag har konstaterat att jag inte är någon stadsmänniska.

Helena säger att hon inte hittade något att göra när hon bodde i stan.

- Du är så mycket friare på landsbygden, du kan gå vart du vill.

Hoppas barnen stannar i byn

Sen 1980-talet finns det ingen butik i byn. Tobias säger att man vänjer sig vid att man måste ta bilen om man behöver åka och hämta något.

Tobias och Helena ser gärna att barnen stannar i byn och tar över gården, men bara om de vill.

- Om de inte har intresse ska de inte ta över, för då blir det inte till något. Det måste finnas ett intresse för att hålla på med det här, säger Tobias.

De är överens om att de ryms fler bybor i Markby.

- De som vill bo här är välkomna, säger Helena.

- Det är nog en fördel med mer folk, med servicen från kommunen, säger Tobias.

Ångrar inte flytten till Markby

Helena säger att för att man ska trivas i Markby ska man kunna ta dagen som den kommer.

- Jag flyttade ju tillbaka till landsbygden och jag har inte ångrat det en dag.

Tobias är säker på att han inte kommer att flytta närmare centrum och servicen när han blir äldre.

- Jag har redan funderat om jag skulle bygga ett lite mindre hus om något av mina barn vill ta över det här huset.

Tobias hoppas att han det ska vara ekonomiskt möjligt att fortsätta med jordbruket.

Helena säger fortfarande att hon kommer från Åvist.

- Men nog är jag Markbybo också.