Hoppa till huvudinnehåll

Norrena & Frantz: "Jag var jättefull när jag berättade för mamma att jag var homosexuell, annars hade jag inte vågat"

Mamma och dotter står på äng och håller om varandra och skrattar
Mamma och dotter står på äng och håller om varandra och skrattar Bild: Valerii Honcharuk Mamma,Dotter (Nederland),familj

Är det fortfarande nödvändigt att komma ut som homo, bi eller trans i Finland år 2020?

Det var en av frågorna Relationspodden ställde häromveckan.

Ska det inte vara möjligt att leva som den man är, och så kommer läggningen på tal bara då den är relevant?

Det skulle vara idealet, konstaterar Willjam Fagerström, styrelsemedlem inom Regnbågsankan rf.

- I en perfekt värld ska man ju inte behöva komma ut alls, men eftersom vi inte är riktigt där ännu så kan det behövas ifall man känner att det är viktigt för en. Ett sätt kan ju vara att presentera sin flick- eller pojkvän för sin familj eller bekanta.

Fagerström har märkt att allt yngre personer kommer ut. I sitt arbete med Regnbågsankan möter han 11-12-åriga barn som berättar om sin läggning och inte verkar se den som konstig på något sätt.

För andra är det ännu ett stort steg att säga rakt ut till någon "Jag är homosexuell". Då är det lättare att hålla saken för sig själv, dessutom angår den ju ingen annan.

Vilken är då den reaktion man helst vill ha då man kommer ut?

Räcker ett "jasså du" eller vill man ha någonting mera svulstigt?

- Det är riskabelt att måla upp en bild av hur den andra personen kommer att reagera. Det är orättvist att förvänta sig att den andra genast ska vara helt okej med något som du själv har haft kanske flera år på dig att processa. Ge den andra personen tid att smälta det hela så brukar det gå bra sen.

Willjam Fagerström kommer ändå på en replik som aldrig blir rätt i sammanhanget.

- Fråga inte "Är du säker?" Man är sällan säker direkt och även om man skulle vara det så är det samma sak som att ifrågasätta en annan persons sexualitet och person. Gör inte det.

Två kvinnor och en man poserar under ett träd
Hannah Norrena, Willjam Fagerström och Eva Frantz Två kvinnor och en man poserar under ett träd Bild: Hannah Norrena Norrena & Frantz,Hannah Norrena,Eva Frantz,willjam fagerström

Här följer några av de många berättelser och tankar vi fick in den här veckan! Tusen tack till alla er som delade med er!

Familjen fattade så småningom att jag är bi

Jag började som tonåring tala om "framtida man eller fru" för att skapa ett mer inkluderande språk och inte göra en stor grej av det.

Mamma sa länge inte något om det men nu när jag är singel har också mamma sagt "sedan när du hittar en pojk- eller flickvän".

Känns skönt att hon erkänner min identitet på det sättet.


Biet 25

Kaksi naista pitelevät toisiaan kädestä
Kaksi naista pitelevät toisiaan kädestä Bild: Henrietta Hassinen / Yle närhet,närhet,kön,parförhållande,sexism,kvinna,sexualitet,Bisexualitet,beröringssinnet,beröring,Äktenskap & samboende,sexuella relationer,homosexuella,homosexualitet,homosexuell parrelation,lesbisk,lesbisk kultur,lesbiska kvinnor,lesbiskhet,vänskap

Mamma var oroad för hur mormor och morfar skulle reagera

Jag var förvånad över hur svårt mamma hade för att smälta min sexualitet, eftersom jag visste att hon inte hade problem med samkönade par i allmänhet.

Jag är ganska säker att en del av orsaken är att hon kände att min sexualitet på något sätt var hennes misslyckande, speciellt inför sina egna föräldrar.

Hon avrådde mig från att berätta för dem, och det tog flera år, med återkommande ångest över beslutet, innan jag var öppen med resten av släkten.

Det är egentligen den enda biten jag är arg på mamma för, för mina föräldrars föräldrar. När jag till slut började använda flickvän istället för vän om min sambo gav de mig aldrig några negativa reaktioner.

Demi 35

Kom ut till prästen först

Eftersom att jag var väldigt kristen som ung valde jag att komma ut till en präst som första person.

Jag hade turen att komma ut till en av de mest underbara prästerna som finns i detta land. Han sa att jag ska vara den jag är.

Efter det har jag valt att komma ut då och då. Mer då jag känner för det, förstås till vänner och senare också till föräldrar och syskon.

I dag kommer jag ut till dem jag vill komma ut till. Ser ingen anledning till att jag ska behöva berätta om min sexuella läggning till alla på jorden. Men om jag ser och hör homofobi öppnar jag nog munnen.

Kille 24

Ångrar att jag inte kom ut medan mamma ännu levde

Jag är bi och har delvis kommit ut. Mina nära vänner och min syster vet om det.

Något som gör mig ledsen är att jag aldrig hann komma ut till min mamma.

Det känns jobbigt att hon dog utan att känna till denna ganska stora del av vem jag är. Jag vet att hon skulle ha tagit det mycket väl.

Till skillnad från resten av min familj var hon väldigt öppen med sitt stöd för LGBTQ-personer.

Rabarber 22

Två unga män omfamnar varandra
Två unga män omfamnar varandra Bild: Eugenio Marongiu homosexuella,Kram

Mamma hade redan klurat ut att jag var homo

Då jag var 25 träffade jag min första pojkvän och den starka förälskelsen gav mig kraft att öppna garderobsdörren.

Mamma var den första som fick veta. Det visade sig ändå att hon tack vare sitt sjätte sinne hade förstått hur det låg till, men hade inte vågat säga någonting.

Efter det kom jag ut för familjemedlem efter familjemedlem (mest med hjälp av mamma), helt utan dramatik. Ingen blev chockad.

En enorm stenbumling släppte från mitt bröst.

Man 33 år

Jag var jättefull för att våga, men det gick fint

Jag var 18 år när jag kom ut till min mamma och styvpappa, och jag var jättefull för att annars hade jag inte klarat av att göra det.

Jag var fortfarande nervös och de blev överraskade men var också väldigt öppna och sa att de älskar mig oavsett.

Sen dess har jag, min mamma och min styvpappa varit väldigt nära för att jag kunde vara den personen jag är!

21

Freudian slip-metoden

När jag kom ut för första gången var det jag själv som blev mest chockad av alla!

Jag och en högstadiekompis pratade om ditt och datt och jag skulle säga "Om jag var bi, så..." men sade av misstag "Jag är bi, så ..."

Jag försökte genast korrigera mig men kompisen sade bara "Nämen de visste ja ren, de e lugnt".

Jag kände mig otroligt lättad, blottad, rädd och tacksam samtidigt som jag inte visste om det jag sagt kunde vara sant.

Det tog några månader att processa det och långsamt vågade jag erkänna för mig själv att jo, jag är ju bi och det är helt okej.

Freudian slip veteranen 22år

Två leende unga kvinnor under regnbågsfärgat paraply
Två leende unga kvinnor under regnbågsfärgat paraply Bild: Stefan Holm prideparad,homosexuella,lesbiska kvinnor

Frågor på det?

Jag deltog i en miss gay-tävling och vann. Varför tona ner det, liksom?

Catzo 39

Älskar att vara bög, men det har inte blivit av att komma ut för familjen

Har inte kommit ut än, trots att jag är över trettio. Mest kanske för att jag inte orkar ta den diskussionen med min religiösa släkt och konservativa familj.

Ibland känns det nästan lite skämmigt att inte ha kommit ut senast i sena tonåren, eftersom rätt många nuförtiden gör det då redan.

Jag inser ju nog själv att jag målat in mig i ett hörn.

Jag skulle önska att det inte var så här svårt, för egentligen älskar jag att vara bög och skulle absolut inte vilja vara något annat.

Skärgårdskille, 31

Det gick så bra att komma ut som lesbisk att det blev pinsamt att senare komma ut som bi

Berättade för min syster först att jag var lesbisk, hon blev så glad att hon nästan började gråta.

Föräldrarna tog det också lugnt, ingen har egentligen reagerat negativt mot mig.

Efter några år kom jag fram till att jag är bisexuell. Det var mycket värre att då presentera min nya pojkvän än vad det varit att presentera min första flickvän till familj och vänner.

Jag skämdes jag över att jag "hade fel". Delar av mig ville klargöra för alla att det inte varit en fas då jag enbart dejtade kvinnor.


Inte en fas, 25

Två medelålders män sitter på uteservering, håller varandra i handen och ler
Två medelålders män sitter på uteservering, håller varandra i handen och ler Bild: William Perugini homosexuella,kärlek

Kommer ut som bög hela tiden, men att jag är trans berättar jag inte lika ofta

Jag upplever att jag kommer ut som bög hela tiden, varje gång jag nämner min partner bland nya människor. Jag pratar om oss precis som heterosexuella gör om sina förhållanden.

Jag är också transperson (registrerad som tjej vid födseln, genomgått könsbekräftande behandling och juridiskt könsbyte till man), det blir kanske inte lika ofta som jag kommer ut som det helt apropå.

Det händer ifall det är relevant i samtalet, och det är ingenting jag går in för att hålla hemligt eftersom jag är stolt över mig själv och min historia.

Viktor 35

Din bild av hur folk ska reagera stämmer typ aldrig

När jag kom ut som homosexuell var jag livrädd för vad min pappa skulle säga, och trodde att mamma skulle vara mera tillmötesgående.

Istället blev det helt tvärtom, pappa ryckte på axlarna medan mamma krävde mer tid för att landa i min verklighet.

Viktigt att tänka på, på samma sätt som en själv kräver tid att acceptera och våga berätta sina hemligheter, så måste en också tillåta andra att få tid att komma ifatt.

Och måla aldrig upp en bild över hur folk ska reagera, den stämmer så gott som aldrig överens med verkligheten.

Utkommen 2005, 30 år

Silmälasipäinen nainen koskettaa sormella päätä
Silmälasipäinen nainen koskettaa sormella päätä Bild: WAYHOME studio / Shutterstock kvinna,glasögon

Jag började med att komma ut för min 87-åriga släkting

För två år sedan tog jag upp min läggning för första gången i ett brev som jag skrev till min farmors syster – hon var då 87 år.

I brevet frågade jag henne rakt ut om hennes läggning eftersom jag trodde jag var som hon. Hon bor utomlands så vi hade ingen stark relation då.

Jag fick otroligt fin respons av henne och efter ett tag åkte jag och hälsade på, då vi talades vid mer.

I dag har jag har totalt kommit ut till fem personer: min syster, två släktingar och mina två närmsta vänner. Samtliga reaktioner har varit positiva.

Jag har inte kommit ut till några fler för jag tycker inte att jag ska behöva göra det, folk märker väl hur det ligger till då de får veta vem jag dejtar.

Anna, 28 år

Läs också