Hoppa till huvudinnehåll

Busstrafiken rullar igen – men inte utan konstgjord andning

En elev kliver på bussen och går förbi chauffören på väg in.
Busschaffören Jan-Olof Storrank är glad att skolskjutsarna rullar igen. Men flera kunde åka buss, anser han. En elev kliver på bussen och går förbi chauffören på väg in. Bild: Mårten Wallendahl / Yle busstrafik,Skolbuss

Över 400 av de österbottniska busslinjerna behöver ekonomiskt stöd för att fungera. Målet är att trafiken en dag kunde vara självbärande. Men följderna av coronastängningen kan bli långlivade för trafiken, befarar man inom branschen.

Bussrutterna längs huvudvägarna under rusningstid är hyfsat välfyllda. Skolelever och studerande fyller efter hand upp morgonbussen från Karleby, via Jakobstad till Vasa.

Bussbolagen är tacksamma att storkonsumenterna - kommunernas skolor - är igång.

Pendlarna har minskat betydligt, då distansjobb och virusskräck lade om arbetsrutinerna betydligt.

Skolstängningen var den totala katastrofen för busstrafiken i landskapet, då kommunernas andel av bussbehovet är väldigt stort.

- Vi går nu stegvis mot det nya normala. Vi har kommit igång med skolskjutsarna och linjetrafik, som vi kallar vårt rågbröd. 60 av 100 bussar rullar nu, så vi får hoppas det utvecklas från det här. Vi såg en ökning i passagerarmängderna före coronan slog till, men nu är de resande betydligt färre igen, säger Kennet Svanbäck, som är vd för resebolaget Ingves & Svanbäck.

En man i blå kavaj står intill en buss
60 av 100 bussar rullar nu, så ännu går verksamheten på sparlåga, säger Kennet Svanbäck. En man i blå kavaj står intill en buss Bild: Mårten Wallendahl / Yle bussar,kollektivtrafik,Kennet Svanbäck

Distansjobb minskar bussåkandet

Det intygar också Nina Strömsnäs som pendlat in till Jakobstad från Pedersöre i många år.

- Ja, vi är många som pendlar dagligen. Men det har blivit färre, nu då många ännu jobbar på distans. Det kan inte jag, så då busstrafiken stod var jag tvungen att ta taxi eller cykla, men det är farligt längs den här vägen, säger hon nöjd över att bussen går igen.

Hon har inte så mycket åsikter om prissättningen på biljetterna, men tycker det vore bekvämt med tätare turer. Men hon förstår också realiteten att bolagen inte kan köra med tomma bussar.

Samma sak märker man bakom ratten. Jan-Olof Storrank har kört buss i åtta år och sett passagerarmängderna växla över tid.

- Före coronan var det mera intresse, men nu reser folk mindre för ros skull. Skoleleverna utgör kring 80 procent, men sen finns det jobbpendlare, pensionärer och folk som ska till centralsjukhuset till Vasa, säger Storrank om kundunderlaget.

Fredagar och söndagar är rätt livliga, då speciellt studerande som veckopendlar använder bussrutterna. Och många av de som dagligen använder sig av bussarna förvånas över att flera inte pendlar med buss.

- De kan inte förstå de som dagligen sitter 30-40 kilometer ensamma i en bil enkel väg till jobbet då det finns bussar, säger Storrank och skrattar.

“Vi kör gärna om folk vill åka”

Även om biljettpriset delar åsikterna, räknar Storrank att det kan vara svårt att åka med egen bil för samma pris som bussbiljetten kostar.

Han tror på en utveckling där flera unga vill börja använda buss, då miljömedvetenheten ökar och bilintresset minskar. Men ruttätheten finns det alltid åsikter om bland passagerarna.

- Behovet har kartlagts, genom förfrågningar på sociala medier, flera gånger om. Och jag förstår många tycker vi borde ha en tur i kvarten som i Storhelsingfors, men det finns det inte underlag för här. Intresse för flera turer finns, men det måste också vara lönsamt för bolaget, säger Storrank.

Ekonomisk lönsamhet möjlig?

Frågan vem som ska betala för att trygga kollektivtrafiken är en svår nöt att knäcka.

Bussbolagen är ointresserade av att köra olönsamma linjer, skoleleverna har rätt till transporter, medan kunderna inte vill betala för höga biljettpriser.

Bussbolagen i regionen uppgav att 50-95 procent av passagerarna föll bort då virusläget eskalerade. Det framtvingade ett behov av nya lösningar.

- Coronan åt upp många av våra resenärer, så vi vädjade om statligt stöd och att kommunerna skulle ta ett större ansvar, minns Kennet Svanbäck från den dystra våren.

Ropet på hjälp gick hem, så både kommunerna och NTM-centralen gjorde en upphandling av stamnätet.

- Det gick på rekordsnabb tid, så vi får ett stöd för linjen och trafikanten blir kvar med biljettintäkterna. Så stödet ska kompensera bortfallet, och det är ett av sätten att få den här trafiken att gå ihop, säger Kennet Svanbäck.

En kvinna sitter vid sitt skrivbord och tittar in i kameran.
Upphandlingen blev rejält mycket dyrare för Larsmo, men det var enda sättet att trygga servicen, säger Carola Löf som är förvaltningschef i Larsmo kommun. En kvinna sitter vid sitt skrivbord och tittar in i kameran. Bild: Mårten Wallendahl / Yle Larsmo,kommun,carola löf

Lösningsmodellerna såg olika ut i olika kommuner, då den kommersiella bärigheten varierar mellan rutterna. Trafiken är ändå avgörande för kommunerna, som måste trygga skolskjutsarna för sina grundskoleelever.

Som i Larsmo, där busslinjerna blev olönsamma för bussbolagen. Då blev kommunen tvungen att tänka om, för att trygga sina skolskjutsar nu från höstterminen.

- I våras gjorde vi en upphandling av transporten till tre av våra skolor. Ett bussbolag vann den, men det blev ungefär 120 000 euro dyrare än tidigare, eller kring 350 000 på årsnivå, berättar Carola Löf, som är förvaltningschef i Larsmo.

Upphandling ett nödvändigt ont

Lösningen med upphandlingar var enda alternativet, då transportföretagen meddelade att de inte längre kan köra skjutsarna mot betalda biljetter. Coronaläget framtvingade att allt flera linjer måste lösas genom upphandling.

NTM-centralen har nu upphandlat kring 400 turer i Österbotten som annars vore olönsamma.

- Finns det behövlig efterfrågan på trafiken så köper vi den, om vi har pengar till det. Om inte pengarna räcker, så begär vi att kommunerna kommer med. Det har inte varit stora skillnader mellan kommunerna, utan hela regionen har varit med på noterna, för de har förstått att kollektivtrafiken behövs, säger Anders Pulkkis, som är projektchef för kollektivtrafik på NTM-centralen.

Staten hjälper alltså ekonomiskt i den mån de kan. Men samtidigt tycker man från kommunalt håll att den ekonomiska ansvarsfördelningen inte är glasklar.

- Trafiken gäller ju inte bara en enda kommun. Samhället är ju ansvarigt att trygga trafiken, men är det då kommunen eller staten, eller vem? Och hur dyra kan biljetterna vara för passagerarna för att man ska använda kollektivtrafik? De får ju inte vara för dyra, för då sätter man sig hellre i bilen förstås, säger Carola Löf.

Staten gör vad de kan

På NTM centralen räknar man med att 20-25 procent av befolkningen kan behöva kollektivtrafiken, så det är viktigt att servicen upprätthålls och på NTM centralen understryker man att passagerarnas tillgång till tjänster är första prioritet.

- Om vi ser på lång sikt på de här sakerna så tror jag att vi går mot bättre tider - och det här covid 19, inte slår det ner oss. Den här regionen behöver kollektivtrafik - och vi gör allt vi kan för att upprätthålla det, säger Anders Pulkkis.

Han tycker det är olyckligt att kollektivtrafiken behöver offentliga medel för att klara sig. Målet är att trafiken ska vara självbärande.

Men redan innan coronakrisen slog till var lönsamheten blygsam på kommersiell grund.

- På vårt verksamhetsområde har vi ungefär 400 bussturer som tidigare inte var lönsamma men nödvändiga. Blir de flera nu, måste vi fundera på vad vi prioriterar, att vilka är nödvändiga. Men jag tror upphandlingarna fortsätter och nu hoppas jag bara att vi inte får mera på våra axlar, säger Anders Pulkkis.

Läs också